Varning för lång text. Men behöver skriva av mig och reflektera, kanske någon känner igen sig...

Upptrappande intag senaste 4 åren (en whisky eller öl en vardag är väl ingen fara...) som slutat i att sista 18 mån är man full oftare än nykter, endast max två vita dagar i veckan.
Senaste 6 mån max 5 vita dagar i månaden.
Är själv i 35 års åldern, man.

Problemen är stress och ångest, är grubblande som person. Alkohol tar udden av besvären och tar en tillbaka till känslan när man var ung och odödlig på party.
Är dock mitt i livet med egna företag, sambo och små barn. Gjort mycket pengar på börsen, och samtidigt förlorat enorma summor. Påfrestande "hobby".

För exakt en vecka sedan vaknade jag upp i en hos en ytlig bekant i deras soffa, efter en "kväll med grabbarna".
Inget minne sista timmarna.
Som vanligt missade samtal och arga SMS från orolig sambo.
Återställare intogs och iväg ut med kompisar på aktiviteter, och drickandet fortsatt hela söndagen. (I smyg för mina vänner)
Men sambo förstår hur läget är på söndagkväll och tar det hårdare än någonsin förr... Hon är less på få höra att "så gör alla" och är orolig för lämna vår dotter ensam med mig på veckan när hon jobbar kväll... Jag har ljugit så många gånger.

Sjukt bakis i måndags. Mycket på jobb och allt bara snurrar. "INTE NU IGEN!" Ångesten. Skammen. Det här går inte längre. Inte en vecka till där jag måste "dricka mig ur" bakfyllan från helgen enorma intag. Ingen fler återställare.

Kl 10.00 måndag, 23/1, bestämde jag mig. Jag kommer aldrig klara mig ur mitt ganska uppenbara smygsupande, och tillslut klantar man sig rejält. Rattfylla? Somna hårt och vaknar inte av gråtande dotter som gjort sig allvarligt illa? Det FÅR inte hända.

Åkte hem från jobb.
Ringde alkohollinjen, pratade av mig en timme. Ringde min sambo och erkände för första gången att jag har problem. Pratade även på kvällen med mina föräldrar om problemet, och fick såklart både ris och ros, men ändå i slutändan bara stöttning.

Det var det jag behövde. Erkänna. För mig själv och mina närmaste.
Vaknar denna söndag utan att ha druckit sen förra söndagen. Längsta vita perioden på säkert 15 månader.

Veckan har varit kantad av:
Dålig mage. Orolig sömn. Galna svettningar. Mardrömmar. Återkommande kraftig huvudvärk.

Men att slippa stå ut med detta i smyg, gör det så mycket lättare. Har en sambo som ser på en med nya ögon, där tilliten redan ökat massor och föräldrar som bjuder en extra gång på middag för att checka av läget.

Ångrar aldrig att jag tog steget för snart en vecka sen. Är erkänna.

Vet inte än om jag är vit för resten av livet. Men kommer vara nykter nu, siktar på de klassiska 90 dagarna.

Ha en fin söndag!

@nossma Välkommen hit! Vad bra gjort av dig att vara sann mot dig själv och dina närmaste och bra jobbat med en vecka utan alkohol💪 Det första steget för mig var också att på riktigt erkänna mitt alkoholberoende först för mig själv och sedan mina närmaste. Det var en otrolig befrielse att kunna vara sann och inte bära på denna börda med ångest, skam och skuld själv längre. Det var framförallt mitt smygande och gömmande som var skönt att få berätta om för min man och att jag verkligen inte kan hantera alkohol genom att bara dricka mindre, att jag är alkoholberoende.

Har provat så många gånger med att försöka dricka mindre, men jag har då inte varit helt sann, för jag hade inte accepterat att jag hade så stora problem och är beroende. Jag berättade inte om smusslandet för jag ville försäkra mig om att kunna dricka om det skulle bli för tufft från mina gömmor. Genom att vara helt sann och ärlig kunde jag denna gång starta min nykterhetsprocess på riktigt och har också lyckas denna gång. Att vara sann är magiskt och det gav mig både viljan och motivationen till att lyckas.

Att skriva här har hjälpt mig otroligt mycket och man får ett fint stöd och mycket gemenskap. Lycka till!💕

Grymt bra steg där och STORT att erkänna både för föräldrar och sambo och verkligen lägga korten på bordet. Men visst är det lite skönt också? Att inte behöva smyga liksom och bära allt med hyschhysch för sig själv bara. Utan blotta sig och just känna att man får stöd av andra?

Grymt bra första steg och så rätt mot dig själv, din sambo, din omgivning och inte minst din dotter. Hejja!

@vår2022 Tack så mycket!

Har testat i perioder att dra ned, men endast funkat några dagar.

Kanske funkar det sen i framtiden, men just nu är fokus på att vara fri från alkoholen och inte ta en öl för att det "går så bra nu".
Kanske det inte funkar alls i framtiden, då får man välja att bli nykter resten av livet.

Men just nu. Aldrig första glaset :)

@Frihetsjakten Tack!
Det är väldigt skönt, men ändå lite jobbigt med att man får leva med "Hur gick det nu i helgen...?"
Men det är ju samtidigt det som gör det enklare att hålla sig.
För nu har man lovat nära och kära att det är finito med överdriven konsumtion.

Kommer uppdatera här ibland framöver. Åker till Gran Canaria en vecka med familjemedlemmar om 8 dagar. Där i solstolen, där det finns gott om kall öl och paraply drinkar, kommer mitt värsta test närmsta tiden som jag ser det.

Kanske någon har tips på hur man kan lägga upp strategi?
På semester med sällskap som kommer dricka upp och från dagligen, och man själv ska hålla sig... Kommer bli lite tufft!

@nossma Tips är att planera i god tid att du ska dricka alkoholfritt och hålla dig till planen. Berätta i förväg till de andra att du inte ska dricka på denna semester, så det vet och inte börjar truga. Ta stöd av din sambo om det behövs. Inte vara superhungrig innan maten, äta något litet innan om det behövs. Prata med restaurangen och fråga vilket alkoholfritt utbud de har och planera vad du ska dricka. Att fokusera på positiva tankar som att vad skönt det ska bli att vakna nykter, hur bra du mår av att vara nykter mm. Inte fokusera på negativa tankar som att det är synd om dig som inte får dricka som andra mm. Använda tiden till motion av olika slag, långpromenader och annat. Kanske hyra en bil och köra runt, då kan du köra, om du har körkort, som inte är bakis.

Ja, lite tips😁

Känner igen mig i din historia. Men det måste vara en enorm lättnad att berätta om sina problem med familjen. Det måste väl vara ett stöd inför semestern också? Jag har bestämt mig för att inte ljuga och smyga inför min man igen, och han skulle aldrig utsätta mig för frestelsen med dricka på semestern. För våra barns skull gör vi det tillsammans.

Tack för era tips och tankar!

Det har nu gått en vecka till.
Inte varit några större problem att hålla sig från att dricka. Tankarna "det kanske inte var så farligt" eller "du är ju inte alkohollist, klart du vågar ta en öl i helgen" har faktiskt hunnit passera i sinnet, men pratat mycket med min sambo för att inte tappa tråden... och det har gått bra.
Och även mina föräldrar följer upp och hör hur det går.
Även bollat tankar en gång till med alkohollinjen.

Längesen jag var så pigg på jobbet som senaste veckan. Många uppdrag och möten samma dag blir mindre stressande. Och mindre roliga uppdrag (typ hantering av personal vid strul) är mindre ångestfyllt.
Helt sjukt att man tillåter sig själv att förgifta sig till den grad att man på så många plan förändrar tankesätt och försämrar prestation, både privat och i arbetslivet. Bara för att få sig en kick, ett rus nästan dagligen ...
Mitt mantra har blivit vid tanke på alkohol att DET ÄR INTE VÄRT DET!

Kom till Gran Canaria igår.
På flygplatsen var det lite tråkigt att inte kunna haka på charter-feelingen med öl och drink på flygplatsen. Men väl uppe i luften, blev jag mest bara lite äcklad av högljudda gubbar som fått sig en för mycket på planet.

Tog en alkoholfri öl till maten på planet, och det dög gott och väl.
Första gången på flygplan för min 3åriga dotter, så fokus fick ligga på henne och hennes spännande upplevelse och min sambo. Varvade med lite film på telefonen.

Min sambo stöttar mig genom att inte dricka själv (har sagt att det inte gör något, men hon är likgiltig inför alkoholen) och mina föräldrar som också är med märker jag bromsar sitt intag. Jag är just nu inte den där personen som taggar alla att ta en drink till, och tar en extra whisky för att bara smaka en sort jag aldrig sett. Mina val just nu är även positivt för omgivningen, och det är ju inte minst tryggt för min dotter på en sån här resa.

Jag har svårt att sätta mål HUR länge jag ska vara vit. Men det får liksom tuffa på. Mitt mål är att kunna dricka alkohol igen, men med måtta och koll.
Har alltid varit en av dem som varit fullast på fest. Ända sen tonåren.
Less på det nu. Och jag ska inte tillbaka till det beteendet.

Jag tar nu dag för dag och ser var det leder mig. Just nu är jag bara taggad på dagen med lyxig hotellfrukost och utforska stora poolområdet med dottern idag. Alkohol är inget som ska intas, inte idag heller! Det är inte värt det :)

Hej och heja dig @nossma
Ta rådet från mig att inte tänka så mycket just nu- på hur länge. Dag för dag (men med en längre plan i botten) brukar vara fullt tillräckligt den första tiden, och exakt som du redan gör så bra- notera alla små och stora fördelar. Kram till dig och välkommen hit! 🤗