God morgon

Idag är det en sån dag, jag vaknade väldigt tidigt, magen krånglade, torr i munnen, hjärtklappning, huvudvärk. Ångest ångest ångest. Jag måste sluta med det här. Jag kan inte dricka. Det är inte roligt. Jag börjar känna att jag kommer gå under. Snart kan jag inte låtsas längre. Jag sitter hemma och dricker själv. Gör inget roligt utan dricker tills jag däckar, flera gånger i veckan. Upp och hoppa sedan. In i duschen, på med sminket...dvs på vardagarna. På helgerna kan jag ligga i sängen ett helt dygn efter en sån fylla. Jag ljuger och säger att jag måste jobba denna helgen, kan inte träffas. Mitt hem är inrökt och jag orkar inte umgås. Att vara på jobbet flera gånger i veckan är en plåga och nu för tiden är ångesten ett konstant tillstånd.

Att våga säga att "jag vill sluta dricka" har tagit mig lång tid. 15 år har det tagit. Jag bestämde mig igår, innan jag söp upp resten av boxen och alla slattar som fanns i huset. Jag känner mig så ensam i detta, men jag vill verkligen. Jag vill kunna vara glad igen och umgås med mina barn och deras respektive....jag orkar inte mer. Vet inte hur jag ska våga be om hjälp jag vill inte att någon ska veta hur jag har det när helt ensam här hemma.

Tur jag kan jobba hemma en dag som denna. Ber till högre makter att i måndags var sista gången jag behövde åka bakis till jobbet och stå ut med mitt falska, ångestfyllda och värdelösa jag som tror att ingen ser eller fattar vilket vrak jag är. Skulle verkligen vilja prata med någon, få hjälp. Men jag vågar inte. Har läst här att man ska försöka i två veckor och sedan 3 månader. Jag har inte varit nykter i en vecka de senaste 15 åren. Max 4 dagar i sträck tror jag och hur ska detta gå till :(

(Hur gör man när man går på AA möten, kan man hitta ett möte och dyka upp utan en inbjudan?)

@Ängans hej och välkommen!
Ditt inlägg är nästan som mitt första inlägg här.
Jag är snart inne på min fjärde nyktra månad så jag är ett bevis för att det går. Här finns så mycket kunskap, pepp och likasinnade så är du här mycket kommer du känna dig mindre ensam. Läs läs läs, ta in och begrunda. Vi är många som varit i samma sits och alla har vi något att dela med oss av som kan vara till hjälp. Du är inte ensam.
Ta dag för dag, ibland minut för minut, var bestämd och tänk på den här dagen om/när suget slår till, dagen du sa: jag orkar inte mer.
Var snäll mot dig, ge dig en varm klapp på axeln att du tog det modiga steget att skriva här.
Kanske du kan vända dig till Vc för råd om AA eller så kommer nog någon in här och svarar, jag har för dålig kunskap om just den biten.
Stor varm kram❤️

@Ängans Håll i dig för nu kommer det svar du förmodligen inte vill ha!

Jag har bitter erfarenhet av allt du skriver (utom sminket 😉) Samma dryckesmönster men under lite längre tid.
Jag har försökt med allt, självhjälpslitteratur, det här forumet (som har varit till stor hjälp men inte tillräckligt) och beroendemottagning.
Det som fått mig att känna hopp, trots ett återfall efter lite mer är 450 dagar, är AA. Det är sköterskan på beroendemottagningen som övertygat mig om att jag bör vända mig dit. Det bästa som hänt mig i det här avseendet!

Du hittar AA-möten på aa.se. Där hittar du även telefonnummer du kan ringa om du behöver hjälp. Du kan bara dyka upp på vilket möte som helst. Det behövs ingen inbjudan eller föranmälan. Slutna möten är bara till för människor som har en önskan att sluta dricka. Denna önskan är allt som krävs. Om du vill det är du mer än välkommen.

Det du kanske inte gillar är att du förväntas erkänna dig som och presentera dig som alkoholist. Att göra det innebär inget stigma inom gruppen du besöker. Alla vet hur det känns, alla vet hur det är.
Men om du presenterar dig som nykomling som är på sitt första möte så kommer du att kärleksbombas och vara mötets viktigaste person.
Du kanske får en överdos av hur det har varit för andra medlemmar, men låt inte det avskräck dig. Alla vill dig väl och vill få dig att känna dig igenkänd och välkommen.

Onkel F

Hej Ängans,

Jag vet inte riktigt varför, men jag kände bara för att säga hej liksom.

Alkoholsug är helt normalt fast det känns bedrövligt att försöka lägga av med vanan om man har hållit på för länge med grejen liksom. Borde kanske inte ens ta mig friheten att skriva då jag inte har mycket att komma med som själv kämpar dagligen och stundvis titt som tätt mest hela tiden.

Det finns många knep att lura känslan man har till att dricka en stund. Inte vara hungrig i onödan, något sött i försynt mängd hjälper lite. Har till och med testat en matsked äppelcidervinäger i ett vanligt glas med kallt kranvatten och smuttat på en stund. Det var inte godis direkt, men det lindrade en stund hur otroligt det än kan låta. Var dock lite surt åt halsen så hällde i mig en slurk vatten efteråt.

Ett glas fick dock vara nog för något mer är kanske inte bra för magen, då det var rätt surt och knepigt att hälla i sig. Men har man druckit som en själv så är man inte så kräsen direkt. Tänk inte i veckor eller månader, försök att skingra dina tankar bort från alkoholtänk med att koncentrera dig på något du tycker är riktigt kul att pyssla med och varför inte dricka lite mer kolsyrat vanligt vatten än du vanligen kanske gör är ett tips.

Kämpa på!

God kväll

En liten uppdatering.

Jag klarade det, inte en droppe sedan i tisdags. Vilket gör 5 nyktra dagar för mig (ett rekord alltså) och imorgon kommer jag inte åka bakis till jobbet, vilket jag gjorde förra måndagen!

Allt har varit jobbigt ändå....eller nej inte allt men fredagen var värst. Jag har varit väldigt konstig i magen hela veckan, lite snurrig i skallen och som ett brev på posten kom huvudvärken vid 12 tiden i fredags vilket fick mig att vilja åka hem och ta mig "ett" glas och VARVA NER LITE! Så dum tanke, jag fick verkligen övertala mig själv att testa en dag till, gör det bara, en dag till. Och jag lyckades.

Lördagen var också jobbig, känner mig nästan lite sjuk, orkeslös och deppig. Hade hittat ett AA möte och sett framför mig att jag skulle eventuellt våga ta mig dit. Så där ni vet, nyduschat och hurtig, på en lördagsmorgon. Haha den bilden hade jag i huvudet alltså...typ en så vill jag bli....men jag låg mest i sängen och var glad när jag upptäckte att klockan blivit 15 och tänkte "ha ha! rätt åt mig, nu är bolaget ändå stängt och här ligger jag och är nykter!".

Sen gjorde jag min pasta och tittade på Robbie Williams dokumentären. Bliv lite inspirerad. Kan han så kan jag...lite så. Och snygg är han också, kul att han körde hela dokumentären från sängen...iklädd endast kallingar. Fuck Beckham och deras skrytiga garderober, här ligger vi och är lite halvdeppiga och ej påklädda. Jag och Robbie alltså, nyktra båda två :D

Idag var en ok dag. Utan att gå in på detaljer så märkte jag idag att nu håller mig mage på och förlåta mig för det jag har utsatt den för. Tack för det magen nu kör vi lite till. Jag lovar <3

Ny vecka imorgon. Nya möjligheter sägs det. För mig blir det nya utmaningar. Jag har tre event denna veckan. Jag förväntas delta och så klart bjuds det på alkohol och det ska gudarna veta att jag förväntas dricka. Eftersom jag inte är redo att gå ut med vad jag håller på med så har jag kommit på små lögner...inte bra känner jag, men jag gör det ändå för att rädda mig själv. Jag måste ta bilen alltså, har kommit på att det räddar mig från två utav gångerna. Den tredje blir en utmaning, det är en konferens med övernattning....jag får hitta på något där. Är lite för gammal för att spela gravid, det där blir en utmaning...massor med vin och fördrinkar på rummen och sen blir det AW och middagar och fan och hans moster. JAG VILL INTE DRICKA men är fortfarande inte redo att gå ut med det eller erkänna för mina närmaste.

Jag har läst väldigt mycket här och är så tacksam att jag hittade hit. Tack för stöd och gemenskap <3

Jag har även lyssnat på Beroendepodden med Nemo och Magnus. Tycker det är skönt att lyssna på andra som har klarat att ta sig ur skiten. De verkar ha det bra.

Tänk om en själv kan få ha det bra till slut!

Nu blir det lång dusch och förhoppningsvis bra nattsömn. För det tycker jag att jag förtjänar :) Önskar er alla en fin ny vecka.

@Ängans Grattis till fem dagar! Bra jobbat! Det är jätte inspirerande att lyssna på andra som tagit sig ur beroendet och mår bra, har vanliga härliga liv med allt vad det innebär förutom alkohol🙏 Jag har lyssnat både på den podden och den som heter alkispodden. Jag har även lyssnat på några böcker några olika har skrivit såsom ”Tänka klart” ”Beroendebersonligheten” och ”Skål ta mig fan” Nemo har också skrivit en bok, minns inte om det var någon av de ovannämnda eller en annan.

Säg att du äter penicillin för urinvägsinfektion eller nått när du ska iväg i veckan.

Kram

@Ängans
Oj vilken igenkänningsfaktor. Det du beskriver var mitt liv till och från i ett decennium. Halva det decenniet vågade jag inte be om hjälp trots att jag någonstans insåg jag behövde, jag va ju jättebra på att sluta själv så ngn slapp få reda på det. Få reda på hur dålig jag var som inte kunde kontrollera mitt eget drickande. Hur dålig jag va som inte bara kunde kavla upp ärmarna.

Mina egna jättebra försök att sluta gick som du förstår sådär. Men den där sekten AA va jag minsann för fin för, hur skulle det kunna hjälpa mig. Där sitter väl ändå bara gamlingar som supit bort sina liv och så klampar jag in som det svarta fåret. Jag är ju mkt bättre och AA är väl snudd på religiöst...

Ack vad fel jag hade! Efter mitt senaste återfall som knappt får bära ordet återfall sa min familj att ska du ha ihjäl dig själv kan du åtminstone va man nog att testa allt som går att testa innan du ger upp. Det fanns bara AA kvar jag inte provat.

Tröskeln in till ett AA möte är väldigt hög, det är det tyngsta steget jag tagit. Det kändes som jag behövde klättra över tröskeln i dörren, så hög va den.
Väl över på andra sidan raseras alla mina fördomar på studs. Men vänta lite, ni är ju i min ålder, ni är ju vanliga människor, är inte alla här djupt religiösa...

Där dök jag bara upp oanmäld (som man gör), inte en aning om hur det fungerar, vart jag ska sätta mig, säga, göra osv.

Och VILKEN värme, vilket lugn, vilken sammanhållning. Alla här är ju som mig, jag är inte bättre eller sämre än någon här. Vi delar ju bara samma sjukdom och vi är lika sjuka men det vi delar mest är viljan hålla oss borta från sjukdomen.

Sedan dess går jag på möte 1-2ggr i veckan. Det är höjdpunkterna på min vecka, jag mår så osannolikt bra när jag kommer dit och ännu bättre när jag går där ifrån. Jag tror inte på gud, jag är inte religiös och kommer nog aldrig bli det. En medlem sa till mig på mitt första möte "när vi läser nu och om vi ber sinnesrobönen eller pratar om de tolv stegen - då väljer du ditt eget ord, det kan vara gud (som det ofta står), jag byter ut det mot AA".
Så varje gång gud skulle ge mig styrka eller jag skulle hänge mig till honom - då tänkte (och tänker) jag att AA är min gud, jag har ju givit mig hän till AA, jag har givit det en chans och AA ger mig styrka.

Jag har "min grupp" på hemorten jag går till men har besökt och besöker då och då andra grupper när jag är på resande fot.

AA har inte bara hjälpt mig bli nykter, det har räddat mitt liv

Googla fram, sök upp en grupp nära dig och bara gå dit. Be o bara få sitta med om det känns jobbigt att prata. Det kommer vara en av de jobbigaste promenaderna i ditt liv men det är värt vartenda fotsteg.!!

@Himmelellerhelvette dom är alla jättebra. Kan även rekommendera Rebecka Åhlund - jag som var så rolig att dricka vin med. En underbar ljudbok/bok när man vill ur alkoholen.

"Ursäkter" och knep i början för att "passa in socialt" finns det många. Allt från att be killen/tjejen i baren servera mig alkoholfritt när jag beställer till de olika medicinska ursäkterna. Antibiotika märkte jag kunde ge mkt motfråga som kunde bli jobbiga, de snällare penicillinen "får"/kan man dricka alkohol med. Dessutom behövde man ganska ofta svara på "men du har ju inte varit sjuk i veckan" osv.. Metronidazol var alltid vattentätt, ges tydligen vid tandinfektioner och är direkt farlig konsumera med alkohol. Man har helt enkelt varit hos tandläkaren och nu "äter ngt för att tandläkaren tror det kan va ngn infektion ".. man får ändå höra jo men ett glas dör du inte av... "jo jag läste dom biverkningarna och man kan väl säga som så att tandläkaren skämtade inte när hen sa - ingen alkohol". Att den sen används mot en hel del annat som folk i ens omgivning inte vill fråga mer om, finns alltid googlare, (vaginala infektioner, mag-tarm infektioner osv) gör den till en kanonursäkt tills man är redo vara mer ärlig. Inte ens sammanhang där en tandläkare eller sköterska närvarar blir pinsamma, lite tyst "ne det är inte tanden som jag sa innan framför alla, det är hrm hrm där nere". Ingen säger "ett glas" om dom tvingat fram så mkt ursäkt i sin druckna dryghet ;)...

sen har ju strulet med den där tanden "blivit bättre" ngr dagar senare på jobbet men som med tandvärk så kan ju den där jäkeln komma och gå (en aw ngr veckor senare) "tanden fortfarande/igen, pusst, , drar snart ut skiten..." :)

Hej , känns som att du och jag är samma person, fast jag har druckit i 25 år.
Det där att jobba hemifrån har ju varit en fälla, låter för många som ett privilegium. Glamouren att sitta i morgonrock, sippa Vin är en lögn.
Då ingen såg mej i andra änden av luren så var det fritt fram.
Vi tar en dag i taget
Kram@Ängans

@postitlappen så skönt att vi är fler. Man känner sig så ensam och skamsen. Jag har jobbat full suttit full på teams-möten. Anställningsmöte. Sipprande vin ur en take away kopp (hade ju ”flängt runt hela dagen” hette det när jag missade att logga in tidigt). Börjar undra lite smått hur många i min omgivning misstänker att jag dricker (drack!) för mycket. Ett under att man klarar sig så länge.

Nu kör vi postitlappen, en dag till fixar vi ❤️

@Ängans @postitlappen
Ni grejar det !
Det värsta är de första dagarna, nu börjar resan i att bygga o finna styrka i de bra stunderna för att kunna hantera prövningarna ni ställs inför framöver. Samla på minsta lilla positiva, spara det på hög, gärna i skrift. Där har man styrkan när livet ger en motvind

Kram på er

Märker efter en vecka av nykterhet att mitt humör är till det bättre.
I morgon är det Antabus igen.
Känner lite oro för att stöta på någon jag känner, staden där jag bor är liten.
@Ängans @ptc

@Ängans du måste ingenting på ett AA möte men ett tips är att meddela den som håller i mötet att du är ny och gärna bara lyssnar in. Du kan också ha tur att gruppen har en kontaktperson/nummer, går i så fall jättebra ringa den personen och beskriva hur du känner inför mötet. De allra flesta grupper hälsar, dvs man inleder med vad man heter och sin relation till alkohol, det är heller inget måste, man kan passa ordet vidare bara

@Mormor2023 sammanhållning är bara förnamnet men jag förstår det där med att våga. Själv varit där, det är inte en grupp, ett rum eller ett möte man ska våga gå in på. Det är sig själv man ska våga gå in i och för oss med det här problemet och sjukdomen är det ngt av det mest skrämmande som finns.

Det underbaraste i gemenskapen när man väl vågat är alla smarta människor man omges av. Alla där är ju experter på alkohol, det finns ingen annan sjukdom där man kan gå till en grupp en gång i veckan eller fler oavsett vart i världen man befinner sig och bara träffa människor med samma sjukdom. Det är rätt häftigt.

Har nog alltid haft svårt att sätta folk i fack. Att trycka in folk i trånga utrymmen som tenderar att förminska och slå på självkänslan. Termen alkoholist är en sådan. Sjukdom lika så i min värld. Idag säger jag istället.
- Dricker man för mycket för länge riskerar man att bli beroende. Slutar man är man alkoholfri. I min värld behöver man inte komplicera det mer än så. Det räcker gott. Har inte druckit på flera år nu och är lyckligt alkoholfri.

Skammen var svår i början innan jag insåg att den går att träna bort. Idag ser jag det som en hörnstolpe att jobba bort för att bli fri.
En viktig del i att kvitta sig med skammen är att bara acceptera nuläge utan att dömma sig själv. Bli sin egen bästa kompis där alla känslor & konstiga saker man gjort är fullständigt accepterade. De är snarare vägvisare kring om man är på rätt väg eller behöver justera för att uppnå lycka & frihet. Se att man är på en häftig resa mot frigörelse. Det blir bara bättre och bättre.

Själv har jag valt vad jag skulle kalla Google metoden. Har via Google sökt svar på diverse så snart frågor uppkommit. Testa ex själva att söka på hur hantera skamkänslor? Både på engelska & svenska. Det finns otroligt mycket info där ute som är värdefull. Detta är verkligen en uppgraderingsresa. Väldigt spännande & givande.

Idag gick jag på krogen med mitt barn. Vi tog båda en alkoholfri drink. Vi kunde valt med alkohol men ingen av oss var intresserade. Istället njöt vi av härlig utsikt & genuina samtal där vi båda är levande. Inte levande döda som man lite är när man är nere i träsket. Det går att vända skutan. Håll bara fokus på målet.

Hej Lora!

Jag har läst flera av din inlägg här på forumet och förstår mycket väl hur du tänker om missbruk av psykoaktiva substanser och ordet alkoholism samt din negativa känsla inför vad det ordet ger för associationer. Har supit bort det mesta av livet och inte tagit hand om mig till hundraprocent eller vanligtvis inte ens sett mig det minsta som vare sig psyksjuk idiot eller någon jävla utslagen byfåne till nersupen och nerspydd alkis liggandes på någon parkbänk så att säga. För så har inte heller mina år som missbrukare sett ut, har gått en lite finare balansgång utåt sett än så.

Tvärtom har jag tidigare som kanske en aning högmodig sett mig som lite högre stående än sinnebilden av en alkis om jag ska vara ärlig. Hade det inte varit för det faktum att jag fick uppleva att min kropp i somras fick sig en extra chans genom att jag drabbades av akuta urologiska problem då jag av långvarigt stort bruk av alkohol som jag inte nämnde ett smack om utan hänvisade till min problematik med högt blodtryck och sånt.

Alltså av rent kroppsligt biologiskt tvång egentligen ofrivilligt då gavs en möjlighet till en kanske kroppslig återhämtning som kanske kan ge mig ett tiotal fina år i lugn och ro och kanske möjlighet att andligt hitta hem på något sätt så hade jag säkert stått och kokat 10-procentig mäsk eller starkare till mig själv nu och då väl i förhoppning on kommande fyllor i stället för att skriva här på forumet.

Det att det hade blivit billigt eget hemkört är väl väl mest för att jag är rätt snål och inte vill betala någon helt onödig skatt till samhället, eller göda någon slusk till langare trots att jag numera har mer pengar än när jag gick på allmosor från det sociala som lärde mig rätt så mycket i genuint självförakt och ett allmänt missnöje mot det mesta som sådant rent generellt av någon märklig anledning...

Har pengar nu som förtidspensionär eller rättare sagt, det ordet som väl Försäkringskassan använder numera vilket är att man har full sjukersättning på grund av funktionsnedsättning som gör att man helt enkelt inte kan jobba inom något på arbetsmarknaden allmänt eller med stöd förekommande yrke så att säga. Har väl alltid bara gjort sånt som jag har känt för att göra om jag nu ska vara helt ärlig och väl även som missbrukare varit rätt slö och bekväm av mig.

Men då öppenpsykiatrin med hjälp av min verbala förmåga i textform och mitt öppna personliga deltagande som patient hos en flertal olika läkare, psykologer, psykiatriker, kuratorer och sånt då gav dem en genuin inblick i hur min problematik i vardagen och brist på normal genomsnittlig energi och arbetsförmåga, eller väl rättare sagt total avsaknad av sådan på grund av min allmänna ångest och nedstämdhet och låga stresstålighet innebär. Så är jag berättigad att få gå på försörjning från staten vilket jag aldrig hade velat i fall jag hade upplevt mig som fullt kapabel att som de flesta andra gör att ständigt gå efter klockan som en robot och le åt folk av tvång för försörjningen.

Det att jag skriver till dig är mycket att andra har gett uttryck för att de undrar över din hängivenhet att skriva här på forumet då du uppenbart inte tycks ha problem med beroende av alkohol i en mer generell sorts term så att säga. Men för mig så har forumet givit mycket tröst och många insikter jag inte hade för bara några månader sen.

Men jag förstår även att du kanske ser mycket av beroende vara något som min farmor någon gång då och då väl när det väl främst gällde allmän nervös läggning sade vara något som man väl bara skulle sätta sig över enligt vad min helnykterist och lätt nervöse farsa visst var ett vanligt förekommande uttryck i hans hem.

Detta väl på grund av min farfars supande under fars och fasters uppväxttid vilket väl formade min farmors lite kyliga sätt enligt min farfars utryck att beskriva henne med ibland. Min far och faster bestraffade honom genom att besöka farfar endast var tredje vecka trots att han väl de sista tjugo åren på grund av rätt dålig mage även han var helnykterist. Farmor fick däremot besök en gång varje vecka kanske som en händ. Ibland så läker kanske tiden inte alla sår kan man tänka.

Jag har sett det här forumet och min ämnessida Promillebikt vara en unik möjlighet att under anonyma former kunna få ur mig lite personliga tankar kring alkoholproblematik och det mer psykiska kring sånt och även känslor man har haft som boendes tillsammans med min mor som var manodepressiv, eller som det numera benämnes, att tillhöra spektrumet Bipolär. Något som väl de lärde inom psykiatri kanske tyckte lät lite mer modernt när de myntade det uttrycket så att säga.

Far var för övrigt en rätt rejäl och viljestark man som kunde sätta sin prägel på vårt hem och genom gränssättande utan att mer än behöva höja sin röst som en basun och ge uttryck för hur han ansåg att det mesta av saker och ting skulle vara. När det gällde det här med starka drycker och bruk av dessa så var han rätt militant i sin övertygelse att sådant inte ens fick förekomma i hans närhet.

Det är väl kanske lite som att när en människa har rökt i en massa på grund av någon orsak har fått lägga av med sådant bruk ofta sedan inte tål att knapp se röken av en cigarett. På den punkten när det gäller rökning, var väl även jag lite av en tyrann mot min mor och ofta sade ord som att när jag kommer upp för trappen så kan det lukta så gott av nybakat bröd, men här luktar det bara inrökt och gamla askkoppar, tänk hur man kan vara innan man själv blir missbrukare av någon drog.

Hoppas verkligen att du och dina närmaste slipper råka ut för beroendeträsket framöver för begäret till psykoaktiva substanser som alkohol och sånt fast man själv kanske tror sig ha bemästrat det kan ofta hux flux på grund av olika omständigheter återkomma i olika skepnader om man inte ser sig för och är på sin vakt vilket är något jag förstår av erfarenhet och ju mer jag läser om sånt exempelvis här på forumet.

Ha en fin dag!

@Lora Att ha en egen åsikt och hur man uppfattar saker är i all sin rätt. Att uttrycka sin åsikt, som inte är en fråga, i en pågående diskussion där man stöttar varandra till nykterhet, är inte hjälpsamt eller stöttande. Om alkoholism är en sjukdom eller inte i denna diskussion är inte relevant, det handlar om stöd att komma ur alkoholens klor. Du utgår från dina egna negativa erfarenheter, men det mest hjälpsamma här är att vara positiv och stöttande till att bli nykter och komma med tips och råd om hur man kan gå tillväga. Din egna åsikt om AA är ”Att trycka in folk i trånga utrymmen som tenderar att förminska och slå på självkänslan. Termen alkoholist är en sådan. Sjukdom lika så i min värld.” Att uttrycka sig så är ett förminskade. Ditt inlägg ger inte pepp och kraft framåt.