av Ensvensktiger

Ensvensktiger
tors, 2021-09-23 - 08:57

Och man står där, naken, blottad, skamsen. Påkommen med en lögn igen och inser att jag sårat den jag älskar mest igen. Hur många gånger är det min älskling? Jag kan inte ens räkna. Eller vågar jag inte tänka efter, rädd att översköljas av minnen från de händelser som ligger djupast ner i skammen i min kropp. De minnen som bara man nuddar vid dem blir så stora att man får svårt att andas.
Vilka minnen gör mest ont? Födelsedagar, semestrar och andra högtidsdagar såklart när det var tänkt att vi skulle fira som ett par, eller en familj. Men också en alldeles vanlig fredag, eller onsdag, eller vilken veckodag som helst. Många av de minnen som känns värst är från orden jag hör dagen efter komma från min mun. Eller två dagar efter för du var för arg för att prata med mig direkt. Orden som formas till lögner, bortförklaringar och ursäkter. Jag ljuger för dig igen och det gör så jävla ont i mig, skär rakt in i bröstet. Men jag vågar inte berätta..

Att mitt i den största skammen känna en strimma hopp som bryter igenom, slår sig fri och växer. Jag ska aldrig mer behöva ljuga om alkohol, och jag ska aldrig mer behöva ha ångest över att jag druckit för mycket i smyg eller försvarat ett onyktert beteende med nya lögner.
Nu ligger alla kort på bordet jag känner mig för första gången fri. Det finns inga mer lögner att dölja och jag är fri att påbörja en ny resa i mitt liv, i vårat liv, tillsammans till 100% för första gången. En lång och krokig resa antar jag, men siktet har aldrig någonsin varit så tydligt inställd på ett mål som det är idag.

Annja
tors, 2021-09-23 - 15:43

@Ensvensktiger vilken fin och djup beskrivning av dina inre tankar och känslor. Ett perspektiv som alla runt personer med alkoholproblem borde läsa och reflektera över🥰

Ensvensktiger
fre, 2021-09-24 - 08:42

@Annja @majken_r
Tack snälla för era fina ord, och mottagande här på forumet. Det känns absolut som ett stort steg, samtidigt långt ifrån oövervinnerligt. På något sätt har jag nog väntat och förberett mig på det här steget under flera år, till och med längtat efter det tror jag.
Just nu är det ett enkelt steg. Målet känns självklart och ambitionen att nå det starkare än någonsin, förmodligen för att den för första gången är äkta. Samtidigt är det lätt att oroa sig över att det jag känner idag beror på att såret är så färskt. Att när skuld och skamkänslorna bleknar inte vara stark nog att hålla fast och fortsätta vilja förändras. Kanske är det därför jag kände ett behov av att skriva om mina tankar och känslor redan nu. Som en försäkring mot de strider som väntar. Att kunna gå tillbaka, reflektera, som en del i tillfrisknandet.
Jag har startat behandlingsprogrammet här på alkoholhjälpen denna veckan och ser fram emot en lång alkoholfri period.