av Varafrisk

Varafrisk
tors, 2024-04-11 - 07:45

@Himmelellerhelvette Tack för att du kikade in och dina kloka ord❤️Ja, jag behöver träna mycket…man blir aldrig fullärd.

Igår hade jag faktiskt en riktigt bra dag! Var lite misstänksam först så där som man eller jag lätt blir när jag inte känner sammanhang. Det blev dock en mycket bra kuratorsträff! Två var m via länk fyra på plats i rummet plus två chefer. För mig blev det två nya kuratorer och en ny chef. Jag inser hur viktig känsla för sammanhang är för mig, om jag känner det genomför jag ett bra arbete.

På kvällen var min man och jag på konsert som jag berättade om i ett tidigare inlägg. Uno Svenningssons jubileumsturne..så himla bra! Hans texter är så fina. Musik är så läkande för mig. Så i bilen hem kom tårarna…jag förstod först själv inte varför men ….det var förlösande…det var som glädjetårar…för det var så länge sedan jag kunde känna glädje….vilken känsla…jag känner tacksamhet🙏🏻❤️

Kram🌺

Himmelellerhelvette
tors, 2024-04-11 - 08:12

@Varafrisk Åh så underbart med glädjetårar! Att gråta är så förlösande!
Jag har tränat på att låta mig gråta, haha jag tränar på så mycket! Nu när jag lärt mig att gråta inte är ”farligt” så kommer tårarna ibland när jag inte vet varför och då behöver jag gå djupare i mig och vara nyfiken på varför dom kommer och då är det ofta något som jag varit spänd för, något jag oroat mig för men som jag tänkt att det inte är så farligt för jag har alltid värderat mitt gråt som något som är okej att gråta för eller inte okej. Nu har jag börjat lära mig: att ha kontakt med mina känslor innebär att jag behöver gråta ut spänningar ibland och jag är så tacksam över att min kropp gör det åt mig så kan jag med hjärnan sedan förstå vad som gör att jag behöver gråta ut lite frustration eller nedtryckt ilska när jag behövt agera proffsigt. Jag älskar att jag börjar acceptera tårarna. Det gör mig mänsklig att vara sårbar. Ibland har jag behövt hålla ihop ett tag och sedan gråter jag så mycket att jag blir rädd för om det någonsin kommer sluta. Nu blir jag inte lika rädd längre utan tänker att: oj va mycket som behövde släppas ut nu! Nu har jag hållt ihop för länge, jag behöver lufta trycket oftare❤️ Att lära om hur jag hanterar mina ”negativa” känslor är så häftigt 🙏❤️

Varafrisk
ons, 2024-04-17 - 16:47

@Himmelellerhelvette Ja, gråta är skönt! Men jag tycker inte om när tårarna kommer när jag är arg...det känns så förminskande. Det händer oftast inte om jag tex är arg på min man men om jag är arg på exempelvis min chef...vill absolut inte gråta då!

Det var länge sedan jag skrev...för att vara mig....men kände att jag behöver nog skriva lite grann...kanske få tröst av ngn eller bara ett vänligt ord så som man kan få här på forumet. Min tanke har varit att gå på möte en gång per vecka iaf för att ha kontakt med min beroendedel. Jag är för nynykter för att glömma av att jag är beroende men jag tänker att jag behöver kontakten. Det är ganska lugnt här i gruppen "Det vidare livet" så som det blir ibland tänker jag när man känner sig trygg i sin nykterhet och livet rullar på.

Jag har haft/har några dagar då jag är extremt trött. När jag blir så där trött kan jag emellanåt känna mig lite mer ledsen. Det handlar mycket om acceptans! Tror jag gick över min gräns i förra veckan med både yrkesträff på jobbet, konsert på kvällen vilket innebar sent i säng, samtal med min terapeut på torsdagen och på fredagen trepartssamtal med företagsläkare och sjuksköterska samt min chef. Det är ju lite spänt mellan mig och min chef så vi var inte helt överens. Jag fullkomligt avskyr när hon sitter och pratar om hur jag är med läkaren och sjuksköterskan. Jag tänker att de förstod. Fick några ord ensam med läkare och sjuksköterska, pratade även med läkaren igår. Det blir lite speciellt eftersom jag är sjukskriven av vårdcentralen men företagsläkaren sa att de tar hand om rehabiliteringen. Jag är ju sjukskriven 50% tom 12/6 då vc-läkaren tänker att jag kan gå upp till 75% men företagsläkaren sa " vi vet inte hur det är då utan då får man göra en ny bedömning". Företagsläkaren avrådde mig från att söka nytt jobb nu när jag är sjukskriven utan inte se så långt fram utan ta vara på tiden, att det är min tid som jag får använda till rehabilitering. På måndag ska jag träffa en ergonom fr företagshälsovården. Min vc-läkare har ju rekommenderat promenader/motion men i dessa rekommendationer har han kanske missat att jag är utmattad. Som jag uppfattade det kan ergonomen hjälpa mig med detta så inte motion blir stress utan något som jag mår bra av. Ergonomen jobbar även med den kognitiva förmågan om jag förstod det hela rätt. Ja, ja...jag får se på måndag hur det blir. Ska ha avstämningsmöte med min chef på fredag. Och, jag tänker att jag backar lite...jag försöker släppa lite på min kontroll...och jag ska försöka vara så fyrkantig som jag kan...det är svårt för mig...men jag ska vara försiktig med att utelämna för mycket till henne , jag har andra som tar hand om den biten.

Annars så är det lugnt...min dotter mår inte bra men det känns som om det är lite bättre. Imorgon ska hon träffa sin chef. Tyvärr, så kunde inte personligt ombud vara med. Jag ska peppa min dotter och hjälpa henne med så hon vet vilka rättigheter hon har.

Jag har varit ute på en liten kort promenad med vår hund. Plockade in lite vitsippor..så fint!
Började titta på en föreläsning om bipolär sjukdom med läkaren Katrin Skogberg Wirén som är specialist på bipolär sjukdom. Orkade inte riktigt nu med att lyssna. Behöver vila från bipolär sjukdom lite grann. Jag kan ganska mycket om sjukdomen...jag har ju lärt mig genom att vara mamma till min dotter.

Ha det fint alla forumvänner!
Kramar:)

Vinägermamman
ons, 2024-04-17 - 17:33

@Varafrisk Hej fina forumvän🥰 Vad härligt med vitsippor och hundpromenad! Kom precis själv hem från hundpromenad. Såg vitsippor men plockade inga idag. Det är så vackert överallt nu när allt börjar spira. Så himla bra om ergonomen kan stötta dig så att motionen blir positiv och inte en stressfaktor. Och det låter som företagsläkaren är på ”din sida”. Måste också kännas lugnande tänker jag.
Tänker på din dotter. Så jobbigt det är för er alla. Får du samtalsstöd, KBT eller liknande som kan hjälpa dig att hantera det på ett bra sätt framöver?
Försök ta det lugnt och försök njuta av allt det vackra i naturen nu.
Stor kram fina Du❤️☀️🌿🌸

Ny dag
ons, 2024-04-17 - 21:56

@Varafrisk Tycker ftgläkaren verkar vettig. Hur ska en läkare redan nu veta hur du mår om knappt två månader. Också att han verkligen tycker du ska fokusera på rehab och inte söka nytt jobb nu. Ta istället vara på tiden så kommer kanske lusten och orken tillbaka. Du ska Varafrisk ❤️🥰

Himmelellerhelvette
tors, 2024-04-18 - 06:46

@Varafrisk Jag förstår vad du menar, jag tycker heller inte om när tårarna kommer när jag blir arg på t.e.x. Chefen!

Tröttheten gör även mig lätt deppig. Försök ha tålamod till vila och inte sätta press på dig själv. Var självsnäll och ha medkänsla med dig själv, du har gått igenom extremt mycket under ditt första nyktra år! Det tar lång tid att vila sig frisk från det. Stressen är lika farlig för hjärnan som alkoholen så även om din hjärna fått vila från alkohol i över ett år så har den inte fått vila från stressen. Allt har sin tid, jobba på att acceptera dig själv, att du sugen som du är och gör det bästa utifrån sina förutsättningar! Du är fantastisk stark och kommer känna av det mer och mer ju mer du vilar dig frisk kära @varafrisk❤️

Varafrisk
tors, 2024-04-18 - 16:57

@Vinägermamman ❤️Jo, men jag kände väl att företagsläkaren var på ” min” sida. Jag har ju en terapeut som jag har gått h sedan i höstas. Först fick jag samtalen gm jobbet men nu bekostar jag dem själv vilket inte är gratis men faktiskt värt varenda krona! Kanske att jag har fyra, fem samtal kvar att få.

@Ny dag ❤️ Ja…hur kan ngn veta nu hur jag kommer må sedan…Jag vill givetvis må bättre men ett steg i taget…

@Himmelellerhelvette Tack❤️ Det känns tungt att inte må så mycket bättre..

Jag tar det verkligen lugnt. Jag är inte så trött att jag behöver sova flera timmar när jag kommer hem men denna vecka upplever jag att jag är tröttare. Har lagt mig att vila och somnat t fem, tio minuter.
Ska bli bra att träffa ergonomen. Hoppas att hon kan hjälpa mig så att jag inte känner stress. Jag förstår att jag behöver ta en promenad även om det tar emot men jag tror även att jag behöver ett konkret schema. Jag vet även att behandlarna tyckte att jag hade tappat tolvstegsprogrammet för att jag inte gör stegarbetet, har regelbunden kontakt med sponsor el går på möten….att risken är stor för att gå in i ett återfall. Detta stressar mig också. Jag har inte en enda tanke på att dricka, har inget sug. Jag vill helt enkelt inte men enligt behandlarna är det som om återfallet finns där och väntar. Om jag skulle gå på möte nu är det för att jag är duktig flicka inte för att jag vill för jag orkar helt enkelt inte. Orkar inte lyssna.När det gäller jobbet så dränerar det mer just nu än fyller på vilket är så jobbigt. Och, vad gör jag när jag mår så här? Jo, jag vill stoppa ngt i munnen, söker tröst. Och, jag stoppar i munnen vilket i sin tur gör mig ledsen…vilken jäkla soppa…😔

Kram🌺

Lora
fre, 2024-04-19 - 19:39

@Varafrisk Jag förstår att du är trött. Med allt du ska göra enligt alla andra. Den tycker jag är märklig. Varför skulle det innebära att man tar återfall om man inte går på möten? Jag tror du vet vad du behöver och så klar som du känns med alkoholen är det väl få som blir. Jag tycker du ska tro på dig själv istället. Du är ju klok som en bok så vila du i det och känn efter vad du mår bra av. Sedan kan alla andra gå åt sidan och låta dig få andas. Hitta din väg och det du mår bra av.

Att ständigt behöva anpassa sig efter andras åsikter är faktiskt ganska utmattande. De har jag fullständig förståelse för. Det är ju du som ska leva ditt liv. Du som ritar kartan. Alla andra är egentligen mest tyckare och åsikter kan gå isär. Tex som mitt inlägg här.

Vissa tycker nog att dessa möten betyder allt. Jag tror istället att egna självkänslan är det viktigaste och att tro på sig själv. Jag typ vet att du fixar detta. Du har vad som krävs. Det är jag säker på.

Varafrisk
sön, 2024-04-21 - 12:25

@Lora Tack för dina fina ord om mig samt väldigt kloka ord🙏🏻❤️Jag tar till mig det🥰

@Sattva Tack❤️Ja, jag ser fram emot besöket imorgon. Hoppas hon lyssnar på mig, förstår mig och utifrån kan ge mig ngt konkret som jag kan följa. När man mår som jag mår då är det viktigt med tydlighet för att jag ska kunna ta mitt ansvar.

Något som inte fäster sig riktigt hos mig är att lyssna inåt tro på min förmåga på min röst (som den kloka kvinna du är som min terapeut brukar säga). Men, jag tappar bort mig så lätt av bruset runt omkring. Igår var en dag fylld av ros och ris. Min son och jag blev osams vilket är något av det värsta jag vet. Min man och jag finns alltid för våra barn ibland borde vi vara lite bättre på att sätta våra gränser. Vi vill alltid att de ska känna sig välkomna i vår hem fast ibland måste man ju ändå kunna sätta en gräns. Jag behöver inte berätta hela historien men sonen kom hem vid sju t oss på morgonen när vi låg och sov. Hade skickat ett sms vid sex om han kunde komma och äta frukost m oss. Hade skjutsat sin sambo t tåget och skulle hämta saker h oss för att slänga på tippen. Självklart kunde han komma och äta frukost m oss men inte kl sju! Jag hade tänkt messa honom och säga kom vid nio men han var redan i köket. Satte på kaffe. Han förstod att det var fel och blev irriterad. Sa tråkiga saker t mig. Jag försökte få honom att stanna men han drog iväg. Så mycket väcktes upp inom mig…som när han var runt 15, 16 år…..Han kommer inte ringa för att be om ursäkt…men vi kommer behöva prata om det längre fram. Det är så svårt att nå honom i detta….Har även varit irriterad på min man. Han och två grannar håller på att byta ut en gemensam häck. Jag förstår att det behöver göras men min man är ibland inte så bra på att berätta att han ska hålla på med häcken i typ två veckor. Är jag då så trött som jag är då blev jag väldigt arg. Känslan av att inte vara betydelsefull dyker upp fastän jag vet att jag är betydelsefull för honom.

På kvällen var en kollega och jag och såg Maria Lundqvists föreställning Shirley Valentine. Åt god mat innan föreställningen. Teatern var mycket sevärd. Handlar mycket om att leva sitt liv. Men det är ngt med kollegan som jag inte kommer åt…jag kan känna irritation. Jag känner henne inte så väl har jobbat på min arbetsplats drygt ett år, har vikariat så om några månader kommer hon att sluta. Jag tror jag vet vad haken är…hon kommer åt den där knappen till mitt lilla barn inom mig…när jag känner mig förminskad…då jag blir så arg…det går på en sekund. Det handlar om mig…hon vill mig väl.

Det här inlägget kändes lite negativt…men det är livet…företagsläkaren frågade mig om jag vill leva… och JA jag vill leva…jag har inte gett upp…jag väljer livet. Jag valde livet när jag slutade dricka och idag har jag varit nykter i 15 månader!!!🙏🏻❤️

Kram🌺☀️

Varafrisk
fre, 2024-04-26 - 17:23

Första gången på evigheter som jag känner mig ganska rofylld🙏🏻
Jag har varit ganska arg under de senaste veckorna men jag vet att ilskan kommer när jag är övertrött jag har gått över min gräns. Ilskan kommer även när jag känner mig avvisad el överkörd…men jag blir bättre och bättre på att sätta gränser runt mig själv. Det kan hända att jag får känna mig/vara ensam/bli ensam men jag går inte förbi min egna gräns. Jag kan även bli obekväm mot ngn som tex min chef för jag måste stå upp för mig själv tidigare hade jag druckit.

Nästa vecka ska jag vara med halva tiden på teamkonferens som vi har varje vecka på tisdagar. Jag har fler patienter. Jag mår inte bra av att sitta på mitt kontor ensam utan ngt att göra. Jag har fått kontakt m en ergonom/Sjukgymnast. Toppen! Hon utgår ifrån mig inte att jag ska passa in i modellen. Jag har ytterligare fyra tider m min terapeut före semestern. Nu i maj blev det endast en gång. Nu ska jag inte tappa bort denna känsla utan förvalta den väl.

Ha en fin fredagskväll🌺Kram🥰

Varafrisk
tis, 2024-04-30 - 16:08

@Geggan Tack❤️

Igår var jag med min dotter på möte på vuxenpsyk även om handläggaren på FK fick det att låta som att det var han som initierat mötet så var det jag.
Den enda som som min dotter kände var hennes arbetsgivare. Hon är ny för min dotter sedan december och har aldrig träffat min dotter när hon är sitt vanliga jag. Men ny läkare, ny rehabkoordinator/arbetsterapeut och handläggaren på FK.
De började diskutera framåt men jag var tvungen att avbryta samtalet för att framföra min kritik t allihop, sa att det här mötet skulle behövts för länge sedan. Jag har försökt initiera ett möte men vuxenpsykiatrin har inte tyckt det. Nu ska min dotter börja arbetsträna kanske hade hon behövt göra det i december istället för att jobba heltid. Hon har ju försökt att jobba i två omgångar men det har inte funkat. Jag ifrågasätter verkligen den läkares kompetens som tyckte att hon skulle börja jobba så kort tid efter hennes psykos. Jag upplever många gånger att de jag möter är så flata el flat är kanske inte rätt att ord men de kanske skulle kunna erbjuda ngt mer än medicin även om min dotter skulle säga nej. Det är så frustrerande! Min dotter var helt slut efter mötet och somnade i vår soffa. Jag blev också så trött och kände mig väldigt nedstämd. Det är som att vara i en bubbla när man kommer t jobbet.Tio månader har min dotter varit sjukskriven nu och än är det inte över. Känner mig ledsen. Lite orkeslös och initiativlös och ensam. Ska verkligen försöka känna vad jag orkar och inte bli stressad av den hets som jag kan känna när solens strålar äntligen tittar fram!

Önskar er en fin nykter Valborgsmässoafton☀️Kramar ❤️❤️❤️

Geggan
ons, 2024-05-01 - 07:42

@Varafrisk förstår att du är frustrerad men det kanske inte är så stor idé att prata om hur det borde ha varit med människor som är helt nya? Lägg nu krut på att det nu skall bli bättre! Kram🐳😘

Varafrisk
ons, 2024-05-01 - 09:54

@Geggan Jo, men det var viktigt att prata om det både för min dotters del och för egen del. När det gäller dottern så handlar det om att min dotter fått ”kritik” för att hon exempelvis inte tog initiativ. Eftersom hennes chef förmodligen inte har kunskap i bipolär sjukdom vilket man inte kan kräva så var inte läkarintyget tillräckligt. Min dotter var fortfarande sjuk när hon började jobba. Vuxenpsykiatrin behövde veta att de har gjort fel. Det här skulle kunna innebära en avvikelse. Det förändrar inget nu men viktigt att man bör veta att fel har begåtts. Hade jag inte markerat så hade min dotter säkerligen fått börja jobba 50% igen vilket kanske hade lett till ännu ett ”misslyckande” för det är så hon ser det.
@Geggan jag vet att du vill mig väl…men nu ska jag lägga krut på annat.

Å lägga krut på annat då måste jag påminna mig om är att sätta mig själv i första hand. Fokusera rätt. Återhämtning och motion samt bra mat.

Var på NA-möte i tisdags. Det är bra möte men efter att man har varit med ett tag behöver man bli lite engagerad som tex ge service. Om det inte finns eldsjälar inga möten. Det var så AA försvann fr vår stad. Jag har inte arbetat färdigt med stegen vilket jag tänker göra för jag vill veta hur jag känner efter det. Många känner att de inte hade klarat att bli nyktra utan programmet. Jag är någonstans mittemellan. Jag tänker att programmet är för många som Annie Grace är för många här inne på forumet.
En del söker andlighet en del söker vetenskapen om hjärnan. Det viktiga är att vi väljer en väg där vi blir nyktra, är nyktra och förblir nyktra. Precis som många försvinner borta fr forumet efter flera års nykterhet gör många det även fr AA och NA. Men många håller sig kvar även om de har varit nyktra i tre, sex el tom 15 år vilket beror, tänker jag, på ens egna mående och tryggheten i mötena.

Ha en fin 1:maj🌺Få se om det blir lite majjande under dagen☀️Kram❤️

Varafrisk
fre, 2024-05-03 - 21:41

Igår…idag kändes det så tydligt hur jag har bytt ut mitt beroende från alkohol till mat/snacks/sötsaker. Först var det liksom ok att äta lite mer efter att jag hade slutat m alkoholen…stoppade i mig en sötsak….fika….pizza…stora portioner….chips….cola zero😳 Kilona ökade….Visst förstod jag i början att det här inte var sunt men nu….det fyller liksom ingen glädje längre….det blir knappt ngn smaksensation bara ett bedövande..och absolut inget bra för min hälsa ….Jag klarade av att bli nykter nu behöver jag göra samma sak fast m mat/snacks/sött….identifiera mina känslor….stå ut i dem…inte stoppa ngt i munnen…stanna upp..hitta tröst i natur….i det andliga….ja….Läkaren i företagshälsovården frågade mig om jag vill leva…första gången som ngn har frågat mig det….och jag svarade ….ja…jag vill leva!! Det är så mycket som jag vill göra före jag dör!

Kramar ❤️🥰

Andrahalvlek
fre, 2024-05-03 - 23:04

@Varafrisk Lider med dig. Och känner enorm igenkänning. Det är tydligt att både alkohol och sötsaker lägger locket på jobbiga känslor, stress etc.

Jag kan tipsa om appen MyFitnessPal. Det finns en gratisversion med reklam. Man får väga maten och logga kalorier. Funkade för mig, gick ner 17 kg i nov-jan 🤩

Efter några månaders vila är jag på g att knäcka 5 kg till, jag känner att jag behöver lite spelrum upp till en max-gräns liksom. Jag säger inte aldrig mer vad det gäller sötsaker, men det bör verkligen vara sällan.

Kram 🐘

Sattva
lör, 2024-05-04 - 10:54

@Varafrisk
Ja, jag tror precis som du, att mat/sött/snacks kan fylla samma funktion känslomässigt som alkoholen. Det finns ju ingen diagnos inom hälso-och sjukvården, men personligen tycker jag att det borde finnas det.
Det finns privata aktörer som tar sig an detta. De har även "lägg-in-mig"-veckor. Som behandlingshem. De har även onlinekurser. Att vara sockerberoende är ju samma kontrollförlust som vid alkoholberoende. Du kan googla på "Leva sockerfri", så har de en hemsida. De förespråkar RIKTIG MAT, men utan livsmedel som ofta triggar en dopaminkänslig hjärna. Att bara dra ner på kalorier utan att jobba med orsakerna till ätstörningen är enligt mig bara att behandla symtomen.
Jag har faktiskt en patient vars psykolog skrev remiss till ätstörningskliniken. Nu bedömde de inte hennes symtom som tillräckliga, men det är ju en väg att gå. En annan patient har fått sprutor förskrivna av sin VC läkare som minskar aptiten (men får ingen övrig hjälp med ätbeteendet än).

Jag känner också att det är väldigt lätt att hamna i att tröstäta, eller bedövningsäta, när den inre balansen vacklar. För min del blir det nåt varje kväll, och mer på helgerna. Vad som håller mig på banan är yogan. Dels rent fysiskt, jag rör mig mycket, men ffa att känslan i kroppen påverkas av det jag äter. För mycket socker osv ger direkt utslag på kroppen. Och psyket. Det blir tungt på alla plan. Så min inre motivation är stark, eftersom yogan betyder så mycket. Och i yogafilosofin är det tydligt att ett lugnt och fridfullt sinne uppnås genom att "sköta sig" både kroppsligt och mentalt.

Jag tror du är inne på helt rätt spår i att det handlar om att hitta något större inom sig som fyller en på riktigt. Maten, snackset, sockret ger bara en tillfällig lindring, men är inte en hållbar lösning.
Men vet du Vara frisk, vägen är lång. Alla steg åt rätt håll leder ju framåt. Självmedkänsla. Och också se de små framstegen. Precis som nykterhetsjobbet. Och kanske helt enkelt tillslut landa i att hjärnan inte tål kolhydrater. Enligt de böcker jag läst om sockerberoende finns det dem som mår lika dåligt av socker som av tex alkohol. Jag tror jag är en av dem. Men orkar inte riktigt adressera det i nuläget.

Kram!

Varafrisk
sön, 2024-05-05 - 12:06

@Andrahalvlek Tack gör förståelsen och tipset❤️Ja, jag minns när du ”jobbade” med din vikt. Jag tänker att det krävs en målmedvetenhet för att väga mat och logga kalorier. Den målmedvetenhet har inte jag just nu. Har viktväktarnas app som jag känner till men får inte till det ändå. Så det är inte ”huret” jag saknar utan energin och hur jag hanterar sådana situationer som triggar mig. Så likt det här med alkoholen.

@Sattva Tack även för din förståelse och tips på hemsida. Beställde faktiskt hem en kokbok plus lite extra litteratur. Det är inte säkert att jag har energin till att läsa just nu men ändå ngt att ha tillhands.

Mina barns mående, saker som händer dem påverkar mig starkt. Ibland kanske onödigt starkt. Min son har inte pratat m mig på två veckor. Tänker att vad som hände då är inte i proportion till hans beteende mot mig just nu men det träffade en öm punkt inom honom. Han väljer att stänga ute mig istället för att prata. Jag tänker att han vet hur detta sårar mig. En sådan här sak triggar mig t att stoppa ngt i munnen. När det gäller vår dotter så finns vi men nu har hon inte varit hemma på några dagar. Jag märker att jag utgår ofta inte ifrån mig så själv utan ifrån henne. Det är inte så att hon kräver det men det är min känsla för henne pga hennes mående och hennes ensamhet. Jag kan inte lösa hennes liv …men det här är också triggers.

Jag behöver ngt större..jag håller inte på med yoga men tänker att det kanske vore ngt för mig. Men så drar jag mig bort ifrån det pga att jag är så stel och överviktig fastän det är då jag borde testa.
När det gäller stegarbetet så har jag kommit t steg sex men ska börja läsa fr början igen. Vill göra alla stegen för att kunna veta hur detta påverkade mig… blev det bra för mig?

Idag är jag extremt trött. Vaknade vid 6.30 och hade svårt att somna om men gjorde troligtvis det ändå. Vaknade till igen vid åtta kände mig för trött att gå upp och somnade om igen vaknade 9.50…dödstrött!! Åt frukost och har legat i soffan tills nu…men nu får det bli en dusch ska gå på möte kl 13.

Önskar er alla en fin söndag🌺❤️

Geggan
sön, 2024-05-05 - 19:07

Kära @Varafrisk ! Jag tycker att det låter som att du har en depression och antagligen skulle vara hjälpt av att medicinera. Jag lider med dig o dina berättelser om saker du borde göra men inte orkar. Förstås kan man ha tillfälliga dipp och livet går upp och ner men du har varit ner ganska länge. Önskar dig krafter och mera hjälp! Kram🥰