av Blidenjagvillvara77

vår2022
ons, 2024-06-05 - 20:34

@Blidenjagvillvara77 Stort grattis till 100 dagar!🥳 snyggt jobbat! Det låter verkligen som du tagit stora kliv ifrån djävulen och nu mer kan betrakta det utifrån. Som du skriver att du borde VILJA dricka och borde vara mer deppad för att du inte dricker. Men att så är inte fallet.

Som Annie Grace skriver om kognitiv dissonans - ett kluvet tänkande med två motsträviga värderingar eller ideér som skapar en inre konflikt. Och att när man fullständigt ändrar sitt mentala medvetna och omedvetna perspektiv på alkohol så skönjer man sanningen om sitt drickande, då krävs ingen viljekraft och det blir en fröjd att inte dricka.

Jag känner också att det inte finns någon återvändo på min nykterhetsväg, som att efter när man lärt sig att gå, gå tillbaka till att krypa igen. Den friheten och självkänslan man får när man kan gå istället för att krypa är ovärderlig. Så fortsätt att gå, det blir bara bättre och härligare ju längre du kommer. Ha en fin långhelg!❤️

Andrahalvlek
ons, 2024-06-05 - 20:37

@Blidenjagvillvara77 Grattis till 100 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Du beskriver väldigt bra processen från ”får inte dricka” till ”bör inte” och sen vidare till ”vill inte” och vid känslan ”jag slipper fan” dricka är väldigt mycket vunnet.

Att identifiera sig som en person som inte dricker alkohol är viktigt, och det tar sin tid. I alla olika situationer ska man vara den som inte dricker alkohol och är fine med det. Totally. Man är till och med glad, nöjd och tacksam över det 🥰 Keep on!

Kram 🐘

Blidenjagvillvara77
tors, 2024-06-13 - 08:26

107 dagar som alkoholfri och milstolpen 3 månader är passerad sedan 17 dagar. Alla skriver att man åtminstone ska avstå helt
I 3 månader så kropp och hjärna kan återhämta sig. Jag hade nog trott (och hoppats) att jag skulle skutta glatt över 3-månadersgränsen med en lättande känsla att bara ”på andra sidan” och att kämpandet var över. Jag har intalat mig att 3 månader skulle vara en magisk gräns… För mig var det inte det.
Resan så här långt har gått över förväntan enkelt. Inget fysiskt sug, ingen abstinens eller andra kroppsliga symtom. Jag var ju inte den som drack varje dag och har aldrig tagit en återställare eller ens tänkt tanken. Jag var en guldkantsdrickare som också drack för att zooma ut och koppla av. Drickandet hade en tendens att glida över i ett slentriandrickande även på vardagar. Konsekvenserna för mig förutom ångest när det hade blivit för mycket, var att sömnen var dålig, kroppen svarade inte på kost och träning,
Jag gick upp i vikt, hade en låg självkänsla och kände mig tom inombords. Jag upplevde att drickandet var lite som ett skenande tåg och ville stoppa det innan jag hunnit utveckla ett beroende.
Nu sitter jag här över 100 dagar senare utan att ha druckit en droppe eller ens tänkt tanken, men sedan flera dagar har jag haft ett sug (?) och tänkt på A varje dag. Inte fysiskt men ett mentalt sig. Eller vad är det? Varför kommer det nu? Min egen teori är att det blivit en skiftning från vår till sommar, alltså en ny period att gå igenom som alkoholfri där jag annars hade druckit. Sommar, sol, semester, midsommar etc. En period då jag normalt sett druckit mer än resten av året. Eller är det en dipp som ska komma nu? Hur länge håller den i sig? Det har den senare veckan också varit känslomässigt tungt pga yngsta sonen som varit ledsen och saknar sina gamla vänner som vi flyttade ifrån för ett par år sedan. Kan det vara orsaken? Att det är för mycket känslor och stress att hantera nu som gör att jag har ett behov av att få fly, stänga av en stund? Hur vet jag om jag hade/har ett beroende? Så många frågor och funderingar som jag känner att jag behöver dryfta mer er andra för jag har ingen att prata med om detta. Jag känner också stor frustration över att min kost och träning knappt ger några resultat… jag har några kg att droppa men trots alkoholstopp och bättre sömn händer nästan i n g e n t i n g! Visst, jag har bytt ut alkoholen till snacks på helgerna, men innan jag slutade både drack jag och åt snacks. Jag blir såååå frustrerad! Alla andra berättar att de
Rasat flera kg på några veckor men trots mitt slit på gymet flera ggr/vecka, dagliga promenader och ganska strikt kost rör vågen knappt på sig (jag har en coach som
Gjort kost och träningsschema). Sånt här får mig att tänka ”vad är det för mening”? Barnen verkar inte må bättre (de mådde inte dåligt innan) av mitt alkoholstopp och inte har relationen blivit bättre heller. Snarare sämre så det varit vårt mys då vi suttit och pratat om allt möjligt…. Nä jag vet inte… just nu känns det bara blaha….trots alla fördelar av alkoholstopp, vilka är många. Behövde skriva av mig lite frustration. Tack till dig som orkade läsa 💛

Andrahalvlek
tors, 2024-06-13 - 10:11

@Blidenjagvillvara77 grattis till 3 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Omedvetet har du nog satt 3 månader som en skarp gräns. Efter det får du dricka har ditt undermedvetna tänkt. Så att suget kommer nu är helt naturligt.

Så länge vårt undermedvetna inte är med på tåget så uppstår så kallad dissonans då och då. Du behöver nog sätta ett nytt mål. Min upplevelse är att det hände massor efter 6 nyktra månader, efter 9 månader, 1 år. Och det andra nyktra året var magiskt häftigt - då slapp jag nästan helt suget.

Själv bestämde jag mig en månad i taget. Efter varje nykter månad gjorde jag en utvärdering, ”hmm, det känns bra, jag mår bra, jag kör en månad till”. På så sätt blev den bortre gränsen lite mer diffus. Efter något halvår bestämde jag istället varje månad att jag skulle vara nykter ”inom överskådlig framtid”.

Sakta men säkert förflyttade jag mig från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka” och slutligen till ”jag slipper dricka”. Sen fler år tillbaka vill jag dricka gift (som alkohol faktiskt är) lika lite som jag vill dricka bensin, urk.

Hoppas du får fler svar och att du landar i ett beslut, för det behöver du ta för att slippa suget. Suget i sig kommer sannolikt även från oron för sonen ❤️ Du får hantera den oron på ett nyktert sätt genom att försöka prata med sonen.

Kram 🐘

Blidenjagvillvara77
tors, 2024-06-13 - 10:34

@Andrahalvlek tack för pepp och tips! Att sätta upp delmål och utvärdera kanske inte är så dumt! Jag har från dag ett haft som mål aldrig mer även om jag aktat mig för att säga det högt. Jag ska prova med det! Och precis som du säger är ju alla svåra lägen och motgångar så mycket bättre att hantera nyktert! Men jag hävdar ändå att vi alla behöver kunna fly/ducka från våra tankar och känslor ibland men att göra det med gift är
Så klart inte vägen. Kan känna mig väldigt ansvarstrött ibland och föräldraskapet tär när man har en krävande, uppmärksamhetskrävande, negativ, gnällig och ängslig snart 11-åring som hör och ser allt, ska veta allt och tom vill veta vem jag skriver till/pratar med etc… självklart är han också underbar på alla sätt och gränslöst älskad. Men just nu är jag så trött. Jag och maken behöver en paus och få rå om varandra några dagar. Men vi har ingen som kan träda in och ta hand om honom. Det tär också på oss båda. Men återigen. Alkohol löser inte den biten heller. Tack för dina kloka ord och vägledning, det betyder så mycket! 💛🙏

vår2022
tors, 2024-06-13 - 13:34

@Blidenjagvillvara77 Tänker också att det kan ha med din uppsatta tremånadersgräns att göra. Att förväntningarna varit höga på att hur bra det ska bli då och med stora förändringar. Då blir det en besvikelse när det inte riktigt inträffar som man förväntat sig. Sen pratar många om att det kan komma en dipp vid tre månader, kanske pga förväntningar och som du skriver om vikten som inte rör på sig. Och sedan pålagan av sonens mående och att han blir lite ”påträngande” liksom att relationen ”står still”. Mycket som tar din energi. Förstår att du känner besvikelse och ”fan blev det inte mer än så här!”. Då poppar minnet av det gamla beteendet upp i hjärnan om hur du löst jobbiga situationer tidigare för att zooma ut och koppla av, dricka alkohol. Vad gäller beroende så tänker jag att om man behöver ta till alkohol för att lösa situationer och fly tankar så är man i zonen där det kan leda till ett beroende. Jag drack alkohol varje dag och tog återställare, helt klart alkoholberoende men det har gått relativt lätt även för mig att avstå och det beror på min starka övertygelse och motivation till att leva ett nyktert liv.

Tror också på att sätta delmål och utvärdera. Jag satte 3, 6, 9, 12…skriv ned en utvärdering nu och sedan en vid 6, eller hur du vill lägga upp det. Jämför och se om du kan se en skillnad av något slag. Sen kanske sätta upp fler planer för ditt liv, tex var du är i relationen idag på en skala 1-10, var du skulle vilja befinna dig på skalan och vad du behöver göra för att komma dit. Ni skulle även kunna göra det tillsammans. Kanske även med din son, att du ser till så att du får lite egentid/privat sfär och berättar det för honom på ett bra sätt. Det är en förpubertal ålder som kan vara slitig, men det går över.

Sen går det upp och ned, motgång och medgång. För mig var 3 månader att lägga grunden för nykterheten som sedan bara har byggts upp, blivit starkare och meningsfullare ju längre tid jag varit nykter. Nykterhetsprocessen är en parallell process med de flesta livsområdena, det går hand i hand och påverkar varandra. Sköt om dig!❤️

Detblirbättre
tors, 2024-06-13 - 15:55

@Blidenjagvillvara77 grattis till dryga tre månader nykter! Det är ju häftigt!
Gällande ditt mående har jag väl inga jättebra råd men jag känner igen mej en hel del. De senaste veckorna har jag faktiskt till och med njutit av nykterheten och tycker jag känner mej lugnare. MEN - detdär magiska som skulle ske efter x antal nyktra veckor/ månader har inte hänt. Det är precis det samma för mej med vikten. Hade trott att mina extrakilon (inte jättemånga men väldigt irriterande) skulle rasa av mej när jag slutade med vinet men det har inte hänt. Äter hälsosamt och tränar men inget magiskt har skett.
Sen kanske det är så att man känner mera när man är nykter. Och det blir jobbigt när detdär glasen med vin längre räddar en.
Vi kämpar vidare! Sköt om dej!

Blidenjagvillvara77
tors, 2024-06-13 - 18:08

@vår2022 tack snälla för dina kloka ord. De tar jag med mig. Du har så rätt i att jag går omkring och känner att ”det står still” och ”blev det inte bättre än så här”.
Just precis så är det! Jag får påminna mig om att mitt tålamod behöver tränas i flera avseenden 😅 att göra upp en plan och sätta delmål är tips som jag tar med mig. Tack! 💛🙏

Blidenjagvillvara77
ons, 2024-06-19 - 14:28

114 alkoholfria dagar att bocka av. Det känns både länge och kort på samma gång. Svårt att förklara.
Jag kämpar fortfarande med motstridiga känslor runt alkoholen. Jag både vill och inte vill bara alkoholfri. Ofta upplever jag känslor som att jag B O R D E vilja mer än jag gör och andra dagar tänker jag ”skitsamma, så farligt var det inte”. Jag får påminna mig mer nu än tidigare varför jag är här.. jag saknar inte att dricka på fest med andra, eller att dricka på en aw med kollegorna. Jag är gladeligen nykter när det ska ställas till med fest och kan t.o.m. längta efter att få gå ut på krogen och dansa utan en droppe alkohol. Däremot saknar jag stunderna med min man när vi bara är hemma och ”påtar”. När vi lagar god mat, jobbat ute eller virvlat runt med barnen kors och tvärs på deras träningar/matcher. De stunder då vi kunnat dra oss tillbaka i hemmet, njuta av vårat och få sänka ner axlarna tillsammans efter en massa ståhej. Det är det enda jag saknar med alkoholen och jag har inte hittat något bra substitut för detta.
Vi är inte i ett sådant läge där vi kan åka på resor, dra iväg en helg eller göra massa saker på tumanhand utan är ganska bundna till barnen och hemmet. Vårt försök till att få någon slags guldkant på hemmaplan har varit att dricka bubbel i spabadet, gott vin till maten etc. Med handen på hjärtat så ska jag ärligt erkänna att det är något som fattas. Det finns en slags tomhet inom mig och ett avstånd som växer mellan oss. Antagligen har detta helt andra orsaker än alkohol och något jag/vi behöver utforska mer och ta reda på. Men just nu är jag bara så trött på det inre jobbet. Vad gör ni andra när ni vill mysa till det hemma? Film och serier kan väl vara trevligt i b l a n d men inte varje kväll/helg.
Nej, inget vidare positivt inlägg idag. Men man är inte alltid på topp. Känner att jag varit nere i källaren ett bra tag och behöver kravla mig upp. Vet bara inte hur..

vår2022
ons, 2024-06-19 - 15:39

@Blidenjagvillvara77 Grattis till 114 dagar!🥳. Låter som att du sätter fingret på det som skaver, tomheten som du känner. Att det är i din relation till din man. Ett avstånd som växer. Det är jobbiga och svåra känslor att bära med sig. Kanske har det blivit väldigt synligt och tydlig nu när du har varit nykter. Jag undrar om dina känslor skulle förändras bara för att ni dricker vin ihop, tvivlar på det. Det kanske funkade förr, men vad har egentligen förändrats? Kan det vara din syn på relationen som har förändrats nu när du varit nykter en längre tid? Att vilja återgå till hur det var förr, det bekanta och ”trygga” vill man lätt göra för att slippa ha att göra med jobbiga känslor. Kanske den lättaste vägen, men inte den rätta vägen. Alkohol löser verkligen inte något problem, den trycker undan och cementerar problem. Jag tror att du behöver ta itu med det som skaver för att du ska känna ro, även om det känns jobbigt. Att gå på familjerådgivning är ett sätt för att reda ut i relationen eller att gå i egen samtalsterapi för att reda ut dina egna behov. Kan kännas jobbigt och tungt, men det är värt det för att må bra.

Sköt om dig!❤️

Blidenjagvillvara77
ons, 2024-06-19 - 15:53

@vår2022 tack snälla för kloka ord. De tröstar. Visst är det så att det som skaver handlar om relationen. Eller kanske bristen på den? Som du säger, tryggt och bra med det man vet och känner till. Både som det är nu, och hur det var förr… jag har haft det på tal och även varit inne på att vi nått vägs ände i vår relation. Våra olikheter kompletterar inte lika bra nu som förr. Våra behov är olika. Jag vill ha förändring. Jag vill förändras. Jag vill att han förändras och jag vill att relationen förändras. I vårt samtal var han ganska tydlig med att han inte har något behov av att förändras och att han är den han är. Lite fegt kan jag tycka, att lägga beslutet i mitt knä bara för att jag fört det på tal. Återstår för mig är att antingen acceptera läget som det är eller avsluta och gå vidare. Jag tror dessvärre inte att familjerådgivning skulle hjälpa. Det handlar i grunden om ens egna inställning och vilja till förändring. Jag vet ju att mycket av mitt skav handlar om just detta. Men att riva upp familjen? Vi bråkar ju inte och gormar… barnen tror nog allt är som det ska… jag vet inte. Det är ett svårt beslut. När vet man om man ska gå? 💔

vår2022
ons, 2024-06-19 - 17:44

@Blidenjagvillvara77 Det är svårt att ändra på någon annan än sig själv och om han inte ser något behov av att förändras så är det svårt. Då vill han ju inte heller lyssna på dina behov om förändring. Bra att ni inte bråkar och gormar, men ibland kanske det skulle vara skönt att få skrika och rensa lite luft. När det är ”tyst” blir det lätt att trycka tillbaka känslor och lagra dem istället.

För mig mognade beslutet fram när jag skiljde mig. Det kändes inte bra i relationen, men jag tänkte att så får det väl vara då. Ville inte skiljas med två barn ihop. Men det satte sig i kroppen och vinet blev en flykt. Gick hos terapeut och bollade också, men det tog sin tid innan jag vågade, men jag stod inte ut längre i den ”kylan” som var. Tänkte också att jag visar i alla fall barnen att man inte behöver stanna kvar i något man inte trivs i och att jag visar dem den vägen. Vi bråkade inte heller, men barnen kände på sig att det inte stod helt rätt till. Idag när de är vuxna förstår de att vi gick skilda vägar och att det var rätt. Livet blev bättre och vi anpassade oss i det nya.

Så låt beslutet får mogna fram och det är bra att du sätter ord på det du känner och vilka behov du har. Även att bolla dessa tankar och känslor med en terapeut kan vara skönt, få hjälp att sortera och ta upp saker på ytan. Gör din egna förändring som du önskar ha det❤️

TessanTuss
ons, 2024-06-19 - 18:11

@vår2022 @Blidenjagvillvara77 Ojoj!!! Exakt samma tankar, känslorna situation som jag brottas/jobbar med nu!!!!
Har varit på första terapisamtalet idag!!!
Undrar vad som är vad… Jag är nykter och vill göra annat än festa som vi gjort i 25 år…. Vi bråkar inte heller, men pratar inte heller… Känner att det enklaste är att vi glider ifrån varandra… 😔

Blidenjagvillvara77
ons, 2024-06-19 - 18:22

@TessanTuss så klokt av dig att gå i terapi! Det borde jag också göra! Ska försöka ta mig tid att forska i det. Det är tungt att komma till den punkten när 20 år och 2 barn tillsammans håller på att ”rinna ut”. En sorg att hantera.
Vi stöttar varandra TessanTuss! ❤️

TessanTuss
ons, 2024-06-19 - 18:49

@Blidenjagvillvara77 🙏❤️ Absolut en sorg ! Vill verkligen inte göra något dramatiskt i vilsna känslostormar… Behöver gå in i mej själv! Försöka förstå vad som händer i mej… Känns så bra m terapi. Man får inga instruktioner eller ”rätta svar”, men verktyg att testa nya strategier. Förhoppningsvis kommer man till insikt om hur man vill leva sitt liv!
Jobbigt och en process, men jag tänker ge det tid, så det inte blir något förhastat !!!
Självrespekt och läkande är viktigt! Det händer mycket på 20 år!