Jepp... Då var man här och skriver igen. Det var ca 6 år sedan jag skrev i detta forum sist. Men, nu här igen och behovet är stort att behöva ventilera så där av skrivandet och dela. Har försökt hitta egenhjälp, läst litteratur och lyssnat på poddar m.m. för att lyckas begränsa mig och försöka få kontroll över mitt drickande. Ja, funkar ett tag och har ibland känt mig helt lugn i alkoholdrickandet. Jag vet nu, lika väl som första gången jag provade dricka A att jag inte ska dricka. 14 år var jag första gången jag drack. Kom hem i en polisbil då. Är 38 år idag och har försatt mig i fara, skadat mig, skadat andra, skadat ekonomi, separationer, blivit utsatt för mordförsök, fått min egendom uppbränd, fyllecell, misshandel.... ja, listan går att göra längre. Vad är det som jag inte velat ge upp? Jag förstår inte detta beteende hos mig. Jag har så gärna velat få ordning på min alkohol konsumtion i 24 år nu. Ända sen första fyllan förstod jag nog mitt problem men ändå detta envisa kämpande? Nu 38 år så har det uppstått bekymmer igen i och med en fyllehelg och jag har kapitulerat mentalt och känner att jag inte klarar av att få kontroll över min konsumtion. Det blir alltid, förr eller senare för mycket och får allvarliga konsekvenser... Jag har nu meddelat min situation hos jobb och släkt. Men även vänt mig åt vården för att söka hjälp i detta. Mår skit och önskar jag aldrig mer dricker alkohol igen. Jag är beredd på vad som helst kring mitt problem för att sluta. Ser ingen annat alternativ efter 24 års användning. Detta måste få stopp, är rädd annars att mina konsekvenser leder till total katastrof.

Ja, en start nu iaf för skrivandet.

Dag 3 nykter...

@Ess fint att du är tillbaka! Förstår om det är mycket tankar som snurrar. Ibland är det så viktigt att få ventilera och skriva av sig. Då är du på helt rätt plats tänker jag.

Vad modigt att du både delat med dig till ditt nätverk och att du sökt hjälp inom vården.
Hoppas att du får bra stöd i att ta nästa steg.

Fortsätt gärna skriva här på forumet! Tror det är många som kan känna igen sig i det du beskriver. Som du säkert märkt tidigare kan man få mycket stöttande och kloka svar från andra användare.

@Ess
Hej o välkommen hit igen.
Här är du bland vänner.
Bra att du tar tag i detta och att du kontaktat vården och stöd från familj.
Själv har jag säkert druckit mer eller mindre i halva livet.
2022 hade jag jag nått botten kändes det som. Var med i AA i mer än 7 månader och det höll mig nykter men på något sätt var jag inte helt färdig med alkoholen så jag började tyvärr igen.
Sedan kämpade jag i över ett år för att komma igen. Först nu känns det som om det kan fungera och har varit nykter ett litet tag. Jag går inte på några AA möten längre utan änvänder mig av denna sida,im sober appen och ibland online möten med Lifering. Jag kan rekommendera AA det fungerar o passar många men inte alla.
Ta hand om dig
Det blir bättre.

Hällde ut den alkoholen jag hade hemma idag. Fick sån satans ångest i bröstet att hela världen gunga till. Kanske inte av att hälla ut alkohol utan för jag måste sluta upp och dricka. Jag mår så jäkla dåligt av alkohol men det är här problemet ligger. Oro, stress och meningslöshet får mig att vilja dricka alkohol. Men efter en fylla så är ångesten enorm och framför allt om man ställt till med nått. Låter ju så meningslöst att gång på gång vilja sluta men ska verkligen försöka.

Dag 1.

Känslan av menningslösehet är påtaglig. Fattar inte varför det inte slutar att älta i huvudet. Hela påsken har varit lugn och fin. Hemma, trädgårdsarbete och träning. Men ändå denna sorg över nått. Jag har fan inget att klaga på i livet har det gott och fungerande liv. Tänker tillbaka på senaste snefyllan. Kunde slutat lite hur som helst med den gången. Slagsmål och ett jävla liv. Tänker många gånger på att det hade varit skönt ifall någont allvarligare hänt så att man riktigt fatta att nu är det slut. Känns som man väntar på nått större ska ske. Därför är det även en stark sida i mig som bara vill ge upp detta destruktiva. Jag har gjort stor ändring i mitt liv sista året. Gått ner mycket i vikt, äter sunt, tränar och är i jättefin form. Sagt upp fyllekompisar och börjat ta hand om ekonomin. Men! Ändå följer alkoholen med. Fattar ju att det är kört, jag är alkoholist... ja, ja!... nu är det iallafall 1:a april med risk för skämt men detta hoppas jag inte blir ett skämt. Slutat att dricka.

Dag 2.

Beslutet att sluta med alkohol känns bra men jag är ödmjuk i det beslutet. Har nämligen tidigare i karriären slutat och börjat åter igen. Så denna gång är jag ödmjuk i detta. Men jag vet också att det är ett måste och jag vill innerligt kunna leva helt nöjd och nykter. Kan ju verka överdrivet mellan varven att sluta helt men jag känner även till denna vacklande känsla. Tomt är det vilket som man än väljer men att alkohol och jag ska ta skilsmässa är jag ändå helt övertygad om. Vad är det man säger inom AA, en dag i taget.

@Ess
Har också fallit ett antal gånger men den här gången känns det mer allvarligt att det måste fungera. Har försökt dricka normalt men kan inte sluta när jag väl börjat. Kan känna tomhet utan A.framförallt på ledig tid. Vet att den känslan kommer försvinna ju längre tiden går. 🙏

Detta går inte riktigt bra med nykterhet. Suck... tog ledigt 2 dagar och druckit. Helt sjukt beteende men jag mår inte bra mentalt. Har bett om att få komma och prata men står på väntelista. Känns inget vidare nu. Ska försöka ta tag i lite sysslor nu ändå. Men jag fortsätter med målet om att klara av att inte dricka. Skulle vara ett så skönt mål om man höll sig från alkohol och var nöjd med det. Men känns så tröstlöst. Hoppas ändå på en ljusare framtid.

@Ess
Jobbigt att falla tillbaka igen men ge inte upp det kommer att fungera till slut.
Tråkigt att du får vänta med att prata med någon. Prova att ringa alkohollinjen här.

Detta är inte första gången jag tar tag i att sluta dricka alkohol. Jag lever ensam och har ställt om mitt liv sen ett år tillbaka med många delar. Men detta med alkohol är svårt. Har ångest över mitt liv på många sätt men det finns egentligen inte nått att ha ångest över. Jag förstår mycket väl att alkohol är ångestframkallande men det är också det som dämpar ångest. Vaknade idag på soffan svettig och bakfull. Har lovat mig att inte dricka starksprit och ha koll men märker att det inte är nån skillnad om att dricka öl och vin istället. Suck... Jag vill så gärna sluta med det här och vara tillfreds med det. Har nu en tanke om att börja jobba med nykterheten på allvar igen. Vet att allt skit kommer om någon dag eller två, hjärnspöken och ev. Fyllegrejer som dras upp. Nu har jag en idé om att tid ska vara en faktor. Jag täcker inte bry mig om dagar eller sånt i nykterhet utan bara låta nuet och tiden styra mer. Har varit jobbigt tidigare med att räkna dagar m.m. så bättre bara låta tiden gå och reda upp saker med tiden.

Kämpar på.

@Ess Hej! Jag läste att du berättat för släkt och vänner och sökt hjälp, hur gick det med de bitarna? Vilken hjälp fick du? Ska du försöka söka hjälp igen? Bra att du testar ett annat sätt, att låta tiden gå utan att lägga fokus på den, det kan vara din lösning. Lös och skriv mycket på forumet, det har lättat på trycket för min egen del. Kram

@Ess
Bra att du inte bryr dig om antalet dagar. Har du varit nykter förut så är detta inte viktigt längre.
Ångest är svårt..alkohol dövar visserligen ångesten men blir ju 7 resor värre efteråt.
Har gått på AA förut men har inte gjort det denna gång..är inte säker om jag skall prova det igen.
Kanske lite ensamt utan men det går. Fortsätt att skriva här.

@Ess Känner mig precis som du idag. Lever också ensam vilket delvis är självvalt. Har själv problem med ångest och depressioner vilket i kombination med alkohol inte blir så bra! Finns flera sidor hos alkoholen vilket gör det så svårt att sluta eller dricka med måtta. Vi är många här som kämpar med alkoholproblem. Vare sig du eller jag är ensamma vilket är en tröst. Ha en fortsatt fin helg🙂