Jag hittade hit i mitt sökande efter en hjälpande hand. Jag har under ca 2 års tid haft en eskalerad a konsumtion.. jag är i mina tidiga 30-år och har en fin fru samt 4 barn under 10 år. Från första gången jag drack i min ungdom har jag alltid konsumerat mycket a, när jag dricker så gör jag det ofta i stor mängd. Jag gillar ruset, att bli lite bortdomnad och pirrig i kroppen. Jag har ett arbete som bygger på att vara social, ofta representation med middagar och dricka, det kan lätt bli för mycket, för ofta. Men, jag har sen en tid tillbaka tackat nej till denna typ av resor. Men, då känns det som att det har ”flyttat hem” istället. Jag dricker inte varje dag men ons,fre,lör brukar vara standard. Dricker väl 6-7 långburkar varje gång vilket ger ett rus helt klart. Smyger med det och ”skåpsuper” för att ingen ska märka. Även om jag förstår att det inte är bra och bestämmer mig för att vara nykter så är det som att en röst inom mig tar över och jag lyckas alltid se till att det finns kall öl i kulen och hittar alltid en anledning att ta en öl, vilket alltid blir fler. Jag tror jag dricker för att jag blir uttråkad annars, eller att jag är trött och lever på energin som ruset ger. Jag vet att jag måste sluta, och jag tror att helt alkoholfri är enda sättet för att vara måttlig kommer bara eskalera för har man tagit en vill man alltid ha fler. Det är lätt att så här i bakfyllan övertala sig själv att jag ska aldrig mer dricka men jag vill verkligen det. Jag vill inte känna sug, jag vill inte att mina tankar bara ska gå till när ska jag få dricka igen och jag vill inte ha det här beroendet längre. Jag vet allt det här men ändå tar djävulen inom en över hela tiden. Jag ska försöka använda det här forumet för att ventilera och som terapi för mig själv. Hoppas jag fixar det den här gången…

Välkommen hit Thompa90. Här finns många likasinnade som dagligen kämpar med vår destruktive och bossiga alkoholdjäuvulspolare. Några av oss här har klarat av att klippa banden, några klippt halva bandet o några har inte ens kommit igenom den första lilla tråden. Men vi kämpar o försöker. Fortsätt skriva, det är en slags början på en klurig resa. Önskar dig en bra dag.