Jag skev ett svar till en annan hör i forumet men det kom mer att handla om mig är jag rädd. Jag skrev så här:Grattis till 46 dagar! Känner igen mig i din berättelse även om jag har vuxna barn. Men stressen i ett roligt men hektiskt arbetsliv, att ha allt men ändå inte kunna låta bli alkoholen trots man, barn, vackert hus, vänner, intressen och god ekonomi. För mig slutade det med skilsmässa och då accelererade mitt drickande. På något sätt kunde jag ändå fortsätta driva företaget men i efterhand förstår jag ju att det märktes. Jag blev lättirriterad, ofokuserad och uppförde mig illa. Sade elaka saker. Försökte sluta många gånger och kunde hålla upp ett par månader men sedan började jag igen. 2016 slutade jag helt. Då var jag i ett bättre läge i livet. Hade träffat en ny man, mådde bra. Jag bad de jag sårat om förlåtelse och med tiden fick jag igen en fin relation till mina barn och nära vänner. Men under pandemin började jag dricka igen. Först ett enstaka glas då och då. Men efter ett par år var det en flaska vin per kväll. Skillnaden var att denna gång var jag inte arg eller ledsen. Jag sade inte elakheter eller uppförde mig illa. För det mesta drack jag hemma utan att någon utom min nuvarande man vet. Jag sköter mitt jobb bra och dricker inte på jobbevent. Jag sade inget till mina barn. Jag var rädd att de skulle ta avstånd. Och nu har jag också fått barnbarn. Berättade förra sommaren för min dotter att jag nu dricker men inte på samma sätt, att jag mår bra nu. Hon tog illa upp och litade inte på mig.Lyckades åter göra ett uppehåll på fyra månader men föll igen. Det var förra året. Nu är jag nykter sedan 7 dagar och så trött på att tänka på alkohol. Jag vill inte ljuga längre. Känner igen mig i att plötsligt få de romantiska alkoholtankarna om hur mysigt det ör att dricka rosé i solen, hur tråkigt det är att vara nykter på fester, att vilja vara som ”alla andra” men det är jag ju inte. Jag vill ju ha den sköna känslan av berusning, avkopplingen, inte bara smaken. Men jag vill inte ha ångesten som följer och jag har svårt att stanna vid 1-2 glas. Nu har jag bestämt en vit månad och det känns bra. Har också börjat med Naproxen och tror det hjälper lite mot suget. Att jag skriver allt detta är för att det inte ör en lätt fix att leva alkoholfritt men jag vet att med alkohol blir allt sämre på sikt. Det är framför allt mina barn och barnbarn och relationen med dem jag tänker på. Min mamma var alkoholist men det sades aldrig. Jag minns ju hur jobbigt det var och ändå trillade jag dit själv. Jag hoppas att du och andra föräldrar här inne ska känna er stolta över vad ni gör gör era barn när ni väljer att vara nyktra. Och det är aldrig för sent att ändra sitt liv hoppas jag. För nu gör jag ett nytt försök. Tar tacksamt emot respons från andra.

@Tallstubbe hej! Du skrev i min tråd men det gjorde inget, du skrev med sån igenkänning 🌼 tack för dina fina hejarop! Och vilken resa du har gjort, ett scenario liknande det jag ser skulle kunna hända mig 😔 vad starkt av dig att vara nykter så länge och reda upp allt! Men fasen alltså att alkoholdjävulen smög sig på under pandemin ❤️ du sätter verkligen huvudet på spiken med att vilja vara som alla andra, det var länge min högsta önskan i samband med alkoholintag, men nu sakta trillar polletten ner att jag kanske aldrig kan ha ett normalt förhållande med vinet... Jag har också omöjligt att sluta...
Visst är det konstigt att man tänker att man aldrig ska dricka så mycket som sin förälder gjorde under ens uppväxt (min pappa var i alla år överkonsument, diplomatiskt sagt) och ändå trillar man fan dit...
Heja dig för en vecka avklarad! ✌️☺️ Bra mål med en månad! Det är aldrig försent ❤️ även gamla hundar kan lära sig sitta 🐈

@Cashsmash. Tack för dina ord. Läste din tråd och blev berörd & inspirerad. Ska försöka läsa och skriva ofta här för jag tror det är en verklig hjälp att få stöd av och stötta andra i samma sits. Skönt att kunna vara öppen och ärlig eftersom det är så mycket skam i att inte ha kontroll över alkoholen, särskilt som kvinna. Önskar dig en fin helg!

@Tallstubbe Det låter väldigt klokt, detta forum har varit ett stort stöd för mig, läst varje dag 😊 visst är det vansinnigt skamfyllt! Och särskilt för kvinnor som du säger. Så enormt sorgligt egentligen, så många som kunde fått bra hjälp och stöd tidigare t ex om det ibte var så förknippat med skam! Önskar dig en riktigt fint helg 🌼

@Tallstubbe Egentligen dumt att känna skuld och skam över något som är lagligt och lätt att få tag på. Dessutom är det så många som befinner sig i riskzonen. Men av någon anledning är det förenat med skam. Vi som är här på forumet reflekterar ändå över vår konsumtion. Önskar dig lycka till😊

Ikväll blev jag sugen på vin väldigt starkt. Men jag tog en alkoholfri öl i stället. Har haft en bra dag så trodde inte jag skulle bli så sugen. Men de gamla tankarna kom tillbaka. Ett glas rosévin i solen, som alla andra kan ta.. Fast jag vet att det inte stannar med ett glas för mig. Men trött på att kämpa med detta år ut och år in. Slutar med alkohol. Håller upp några veckor, månader ja som mest fyra år och sedan tror jag att ni kan jag klara att dricka måttligt. Kan någon bara operera bort detta sug och dessa tjatiga tankar!

@Tallstubbe Åh suget kan komma så vansinnigt fort och starkt när man minst anar det! Stor igenkänning på det du skriver, man önskar att det fanns en "enkel" lösning 😏 starkt av dig att stå emot! Jag har också ofta sug, men för varj vecka blir det lättare. Jag drack ett glas riktigt kallt alkoholfritt bubbel i solen nyss, och vet du, det kändes både lyxigt och var gott! Tänk så många som vaknar bakis och eländiga imorgon, och vi kommer ha sovit gott och vakna nyktra redo att gå ut i första maj-solen ☀️❤️

@Cashsmash Ja, du har så rätt! Jag är glad att jag stod emot trots att mannen drack rött vin till maten och öl när han lagade mat. Min grej är iskallt vitt vin eller bubbel, men har inga problem att dricka rödvin eller öl om inget annat bjuds. Men det gjorde jag inte ikväll. Visst är det en sorg att inse att man inte kan dricka som ”normala” människor och en enveten röst inombords viskar, men det kanske du kan om ett tag… Ibland tänker jag att det handlar om att acceptera att jag har en funktionsnedsättning. Om jag råkade ut för en olycka och tex blev av med en arm skulle jag ju må otroligt dåligt om jag hela tiden grämde mig och ville ha min arm tillbaka för att se ut som andra. Jag måste lära mig att acceptera hur jag är med mina ärftliga skörheter, har alkoholism i släkten som säkert många andra här i Forumet. En dag till som nykter. Skönt att skriva och få svar av dig!