Känner mig ensam i min kamp och testar att skriva här. Har druckit i princip varje kväll hela mitt vuxna liv. Tidigare var det bara positivt och lugnande och mysigt och gick inte ut över livet i övrigt särskilt mycket. Många av mina nära och kära dricker dessutom mer (under ett tillfälle) än jag, så ingen ser att jag har problem. Tvärtom. Under sociala sammankomster håller jag mig oftast nykter. Mitt drickande och tankarna kring det håller jag helt för mig själv. Vet inte riktigt varför. Kanske av rädsla för att nån ska se om jag misslyckas med att hålla mig nykter. Och det är just det. Jag misslyckas hela tiden med att avstå alkohol. Efter jul bestämde jag mig för att köra en vit månad, men efter tre nyktra dagar faller jag tillbaka. Sen börjar jag om med ett par nyktra dagar och så håller det på. Men jag vill bli fri. Jag vill aldrig mer dricka en droppe. Hur gör jag för att inte glömma det när jag mår bra och är på gott humör? Hur kan man lura sig själv hela tiden? Det är som att jag inte står ut med att vara mig själv och må bra på kvällen. Som att jag är för klar och pigg. Nu har jag druckit vin två kvällar i rad igen och idag återigen bestämt mig för att aldrig mer dricka. Hur gör jag för att inte svika mig själv igen? Jag längtar så mycket efter att vara fri från alkohol och samtidigt är jag såklart rädd för att aldrig mer få den mysiga avkopplingen som alkohol ger mig. Men i det stora hela ser jag inte längre nånting positivt med alkohol. Det säger ju sig självt i och med att jag skriver här. Alkoholen vinner allt för ofta kriget jag för mot den. Redan ikväll vet jag hur svårt det kommer bli igen. ”Bara en kväll till” kan jag till exempel tänka. Och skjuta nykterheten på framtiden.

@drömma Hej & välkommen hit.Börja med att göra ett löfte varje morgon:Idag ska jag vara nykter för jag mår bra av det.Skriv ner ditt varför.Läs det ofta.Byt ut stunden du dricker A mot något annat:Te med tända ljus.Alkoholfri öl/a-fri vin,bubbelvatten,läsk,jos etc…Om du känner dig pigg på kvällen:Ta en promenad/träna, lös ett korsord,måla,rita,gå på bio,ta ett långt varmt bad,ta en fika med en kompis,läs,lyssna på poddar kolla en film.Ja vad som helst som sysselsätter dig & distraherar.Tillsammans fixar vi detta.

@drömma Hej och välkommen 🙏🏼 Alla här har eller har haft ett komplicerat förhållande till alkohol på olika nivåer.

Jag kan bara tala för mig när jag säger att det här forumet verkligen har hjälpt mig att ventilera och det är fantastiska människor här som ser en och som stöttar ❤️ Har du sett att det finns en almanacka - register. Det finns ett självhjälpsprogram - jobba med det. Starta en egen tråd och skriv - läs andras inlägg. Lyssna på poddar - en beroendepodd är min favorit. Men det första du måste göra är att bestämma dig. Du skriver att du inte vill dricka mer alkohol. De vägar du försökt tidigare har ju inte fungerat- så nya tag. Du kan! 🩵

@drömma välkommen in i gänget, vi är många här som kämpar just med det du kämpar med. Att möta en dag i taget är det absolut det bästa rådet jag fått. Och att sätta en målbild på en vecka en månad eller två tre. För varje dag som går blir det pyttelite bättre, och när man minst anar det kan suget drabba en. För mig funkar bubbelvatten, cola zero bäst, och träning med bastu och iskall dusch eller vinterbad, men det är så klar individuellt vad man gillar. Att gå in på detta forumet och förstå att man inte är ensam i sin kamp är också mycket hjälpsamt, så återigen, välkommen med i trådarna, du fixar detta, lovar👊

Stort tack för era peppande kommentarer!! ❤️🥹🙏🏻
Jag har redan gråtit två gånger när jag läst igenom dem. Inser nu hur ensam jag varit i min kamp och med mina känslor. Det känns som att hela jag finns och syns nu fast jag rent fysiskt är osynlig här. Att mina vägar hittills uppenbarligen inte funkat fick mig att fundera. Kanske en stor del ligger i att jag inte varit helt öppen om mina alkoholproblem med någon förut. Nu blir det så verkligt och det känns på nåt sätt skönt. Inte för att jag önskar någon annan samma problem som jag, men det känns också skönt att inte vara helt ensam. Att veta att fler med mig kämpar där ute gör mig starkare i viljan och lusten att leva nykter. Och kanske det här är mitt första steg till att vara mer öppen med mina problem. Det är märkligt egentligen, för mitt liv som det ser ut nu är egentligen väldigt bra. Fina relationer, bra boende med mera. Men jag har haft det kämpigt tidigare i livet. Levt många år i en hotfull relation till exempel. Då handlade mycket om att vara stark i min ensamhet och utsatthet. Nu tänker jag att ensam och stark är det som också driver mig att dricka alkohol. Bland annat. Tack för många bra tips. Och idag ska jag tänka på att jag inte är helt ensam när jag följer några av dem.

@drömma rädd för att bli av med känslan som alkohol ger tror jag de flesta av oss brottas med, så du är i gott sällskap. Efter snart 2 mån nykter har den känslan blivit mindre, säg att just nu är det 70% för ett alkoholfritt liv, 30% emot. De första veckorna var det precis tvärtom. Jag vaknar glad de flesta mornar, undviker en del situationer som är förknippade med A men väljer också att vara med och tänker " nu tränar jag på att vara nykter" december månad var fylld av utmaningar, men det gick genom att ta en dag I taget😀

Igår läste jag igenom massa kommentarer och trådar här på forumet. Fint att få en bild av alla olika personers personliga kamp med alkohol. Så olika men också helt lika. Tre månader verkar vara en bra första satsning. Visualisera en alkoholdjävul likaså. Nån skrev en fin bild om att svälta ut djävulen i en låda i huvet. Att utan alkohol tynar den bort alltmer. Skön bild att tänka på. Går hand i hand med 70%, 30% kontra 30%, 70%. Det må ta tid. Men tanken på frihet är som lycka i mig idag. Och en bra morot. Och rädslan jag hade igår över att ALDRIG mer få uppleva de sköna känslorna av alkohol är efter all läsning här som bortblåst för närvarande. Tänker också att det inte är min sanna röst, utan den där fulingen i lådan som försöker locka och dra i mig. Bilden av att livet skulle bli tråkigt utan alkohol har varit rätt stark i mig. Men igår kväll var egentligen skönare, mindre ångest och mysigare än den hade varit med vin. Så jag tänker att man håller på med massa tankefel hela tiden och lurar sig själv. Inspirerande med alla här som kommit mycket längre än mig. Det här är bara början av min andra dag av tre månader som mål. Idag känns det lätt, men förstår när jag läser här på forumet att svårare dagar och stunder väntar när kampen blir mer tydlig.

@drömma En dag i taget. Jag har försökt några gånger, varje gång har lärt mig något som jag tagit med mig till nästa försök.
Se det som en liten triumf varje gång du säger nej tack! Se det som en seger varje morgon du vaknar utan att du pajat sömnen med alkohol.
Man förlorar inte glädjen , det roliga i livet utan vin. Låt dagarna gå så märker du successivt att det är just skönt att ha supit färdigt!

@Maud Det är fint. Att man samlar små segrar för varje dag. Jag har försökt avhålla mig och minska och hållit på med olika tänk och tricks under några år. Och för mig har det blivit mer och mer tydligt att alkohol inte är nåt för mig. Jag tål det inte heller på samma sätt längre. Inte värt det. Men kanske borde jag gå igenom en liten sorgeperiod också, för även om man lämnar nåt som är dåligt för en (relationer till exempel) så fanns det ju en hel del som varit positivt också. Drömmar om festliga middagar med familj och vänner till exempel. Konstigt att tänka på kanske, men vad ska jag ha mina vackra antika snapsglas till nu? Alkohol är så inpräntat i den kultur jag växt upp i. Och då mest som någonting upphöjt festligt positivt. Jag förstår att det är någonting många kämpar med här, sammanhang där det dricks eller finns positiva minnen kring drickandet. Jag tänker nu att sörja det också kan göra det tydligare att man lämnar och går vidare. Men inte säker. En skön dag i taget nu till att börja med. Samla segrar! Och fortsätta läsa om era erfarenheter. Ju mer jag läser här desto tydligare blir det att avhållsamheten leder till bättre upplevelser och känslor och livserfarenheter än vad drickandet leder till. Vad är då ett litet snapsglas värt?

@zalkin Imponerande att du klarat december så bra! Brukar ju dyka upp många festliga sammanhang där. Jag gjorde tvärtom och körde snaps och glögg och likör och hela skiten. Jag intalade mig att jag skulle köra vit månad i januari sen. Men det visade sig vara svårare än jag trott. Särskilt efter ökat intag i december. Inre tankar om att jag inte har så stora problem satte käppar i hjulet för mig. Det finns ju alltid någon man kan jämföra sig med för att minska bilden av sina egna problem för sig själv. Och bara att kolla på en film där nån helt vardagligt tar fram en öl ur kylen, kan få drickandet att verka så harmlöst och avslappnat. Men nu försöker jag vända mina dagar av misslyckande i januari till nåt positivt. Det blev helt enkelt tydligt att jag förstör för mig själv med mina egna tankar och att jag inte borde dricka alls och att jag borde vara öppen med det någonstans. Och det blev här. Har du haft nåt annat stöd för att klara så många veckor än detta forum? Eller räckte det här bra?

@drömma Hej. Bara att ta beslutet som du gjort tror jag ger riktning åt rätt håll. Forumet är mitt bästa stöd, har inget professionellt stöd men har en fru och en vän som jag anförtror mig till, ingen annan. Tror att känslan som A ger för stunden är den största riskfaktorn för oss, men den är kortsiktig och förvärrar vårt mående i längden, såväl fysiskt som mentalt. Med 60 dgr i bagaget sitter jag definitivt inte på höga hästar, men det blir pyttelite enklare för varje situation vi tar oss igenom, helt övertygad om det. Isen jag står på har blivit några mm tjockare😀. Tänk på att dag 4 lär vara svår för många, ta dig igenom den!!! Rimme flr timme om det behövs. Ska titta till dig emellanåt... Allt gott!

@erömma! Snapsglasen är perfekta för blommor som nickar till, sätt en i varje glas på fönsterbrädan. Snapsglasen kan också agera behållare till en god västerbottenkräm i vilken man doppar krispiga grönsaker. Eller en mastig men liten chokladmousse!
Heja dig!

60 dagar! Fantastisk! Längtar.. Kan knappt föreställa mig. Mitt problem har inte varit att jag dricker för mycket per tillfälle. Eller jo, jag tycker ju ändå det. Det tycker jag verkligen!! Men ingen i min närhet har märkt av det, om jag säger så istället. På gott och ont är det alltså inte min omgivning som flaggar för att jag är illa ute, utan min egen känsla av att ha fastnat i nån äcklig gyttja som har fått ett fast grepp om mig. Jag vill dricka nånting varje dag innan jag går och lägger mig för att somna bättre. Om jag haft ett par nyktra dagar längtar jag till den kväll jag ändå bestämt mig för att jag får dricka igen. Brukar aldrig bli mer än tre dagar! Oftast inte ens det. I december hade jag kanske bara tre nyktra dagar. Så, påminnelsen om att dag fyra är jobbig kom väldigt passande! Tack!! Verkligen tack! Jag fattar nu mitt eget mönster av att oftast inte ta mig genom dag fyra trots att jag kan ha ”beslutat” mig för nyktra vardagar. Tycker det brukar vara lurigt också att må bra och känna sig stark och pigg som man kan göra efter några nyktra dagar. Typ, jag klarar ju att vara nykter, jag mår ju bra, så då köper jag hem nån god öl och har mysigt på det. Jag märker ju nu att jag delar liknande tankar med massa andra här. Och det känns så skönt. Tanken på att unna sig ett glas är alltid fel för mig. Och kommer vara helt fel även dag fyra. Det gjorde mig väldigt trygg och glad att du ville hålla koll på mig. Faktisk peppad. Jag ska allt klara dag fyra. Jag vill ju samla massor av dagar och också få lite tjockare is över gyttjan.

@drömma känner igen mig så väl i mycket av det du skriver, hur nyktra dgr blivit allt färre med åren, hur man längtar till att dricka några enheter för att få tyst på huvudet efter dagens alla göranden, hur man lagt in ölen eller vinet i sitt belöningssystem. Har inte heller haft ngn som direkt klagat, jo min fru nångång, men inte så att hon sett det som ett stort problem. Jag har däremot sedan i höstas reflekterat kring att så här vill jag inte hålla på längre, enough is enough, jobbade då jättemycket och kunde inte varva ner utan A, men det blev en negativare spiral.
Det krävs en jättestor mental ansträngning, men det är värt det. Och det har varit viktigt för mig att vara fokuserad " på uppdraget" att vara A fri. Framförallt har belöningen kommit på morgnar, när jag vaknat obakis. Den är stor. Du kommer fixa detta, genom att ta dig igenom just denna dag, trots alla faror som lurar, vi hörs vidare

@drömma Vad fint du skriver om det där med att sörja. Jag tror som du att det kan vara jätteviktigt att tillåta sig själv att göra det. När man förändrar sina alkoholvanor, hur mycket fördelarna med det än överväger, så finns det ofta saker man tidigare upplevt som positivt med alkohol som man väljer bort. Att kunna se det, och att man tar ett beslut som har både fördelar och nackdelar, kan hjälpa en att stå ut i situationer där det känns tråkigt att inte dricka eller då man har sug efter det. Tack för påminnelsen!

Noterade idag när min första rädd-för-att-aldrig-mer-dricka tanke kom. Jag är lite förkyld och satt i soffan och läste. Så började massa kreativa processer ta form i mitt huvud. Jag hämtade papper och pennor och började göra planritningar och mäta grejer. Det i sig är absolut inte ovanligt. Jag är i grunden väldigt kreativ och händig av mig. Det har blivit mycket hemmafix både i lägenheten och på lantställen. Renovera fönster, klä om möbler, bredspackla, tapetsera, snickra möbler, lägga golv, bygga bastu, tapetsera och allt möjligt sånt där fix. Men jag är väldigt mycket mer driven i sånt här än min sambo. Och också den som oftast håller i hammaren eller sågen eller vad det kan vara. Inget fel med det. Alla är olika. Men nu noterade jag alltså, när jag blev lite upplyft av mina egna idéer, att jag tänkte att min sambo kommer tycka att de är krävande och jobbiga. Direkt efter dök rädslan över att aldrig dricka alkohol upp igen. Först kopplade jag inte att den första och andra tanken hängde ihop. Sen satte jag mig ner och undersökte varför rädslan dykt upp. Tänker att det kan vara en bra vägledning. I det här fallet tror jag att jag tänker att jag behöver alkohol för att stå ut med att förtrycka min egen galna lekfullhet. Det blir helt enkelt för meningslöst och tråkigt för mig att tänka att vi får ha det som vi har det och kolla på nån serie istället. Men om jag tänker att jag öppnar en kall öl till det lite tråkigare scenariot, där jag sitter och håller inne med sprudlande idéer, så blir det istället till en mysig gosig stund med sambon. När jag skriver ner det här ser jag faktiskt nånting tydligt framför mig. Jag behöver nog hitta en väg att finnas till med all min skaparlust och kreativitet oavsett vilka jag har omkring mig och hur jag föreställer mig att de ska reagera. Tyvärr har jag nog rädslor över att vara lite för mycket och lite för galen ibland. En belastning på nåt sätt. Liksom rädd för att störa eller köra över nån med mig själv. Vilket egentligen är konstigt eftersom jag är en väldigt lugn och sansad och rätt tillbakadragen person för det mesta. Och jag vet ju att mina nära och kära älskar min lekfulla kreativa sida. Så vad händer här egentligen? Tycker att det döljer sig ett svar här någonstans på vad som hade kunnat kväva rädslan över att inte dricka i sin linda.

@drömma Spännade reflektioner du gör. Skulle du kunna vara så att du inte själv riktigt tror på dig själv och dina idéer på något sätt? Att du fått höra, ska du verkligen ge dig in på det där? Vet du hur mycket det kräver? Eller liknande. Liksom lite fördold tveksamhet från andra. Vi är mästare på att projicera och tillskriva andra våra egna känslor och tankar.

Du kommer säkert på något svar med dina spännade reflektioner😁. Ha det gott!❤️

@drömma lunchade med en god vän idag som är en mycket duktig terapeut. Vi pratade om just kreativitet, visioner, ideer, galna idéer. Det är ju ett underbart tillstånd och känsla när man finns i en kreativ process, hör själv till dem, får lyckligtvis utlopp för kreativiteten då min tjänst helt är riktad på utvecklingsfrågor. Baksidan av detta (åtminstone för mig) är att några enheter alkohol på kvällen får tyst på bruset i huvudet. Senast igår satt jag i kreativa inspirerande möten under arbetsdagen och precis när jag skulle lägga mig kom ett hyfsat starkt alkoholsug. Hade lagt mig men gick ner och ut till förrådet och halsade en iskall cola zero, 5 min senare la sig alkoholsuget.
En av kreativitetens baksida för mig och kanske flera av oss är att den också är kopplad till prestation och ju mera jag presterar, desto mera vill jag dämpa och döva huvudet med A vilket skapar skuldkänslor som leder till ännu mera prestation och så blir det en ond spiral.
Vad jag upptäckt efter denna tid som nykter är att jag succesivt fått mera självtillit, är mindre driven av skuld och står lite stadigare på egna ben även när ngn tycker ens förslag är helt urflippat. Tror att tiden, hur boring det än låter, är en viktig faktor för oss. Jag sörjer alkoholen med stor hatkärlek och försöker tänka pragmatiskt hur den blivit ett allt större hinder för hur jag vill och önskar leva. Så kunde jag överhuvudtaget inte tänka de första veckorna. Så dagens stalltips från en som också är början på sin resa: iskall cola zero och tid👊

@zalkin Du får det att låta jäkligt gott med cola zero. Tänker faktiskt köpa hem några idag bara för det! Kul att testa sig fram med nya vanor. Det här är lite roligt faktiskt, men jag dricker aldrig läsk eftersom jag tänker att det är onyttigt. Haha.. Sjukt roligt egentligen! Vad kan hända liksom, hur många cola zero behöver man dricka innan man vaknar som ett vrak? Vilka konstiga falska idéer och regler man kan bygga upp kring sig för att slippa känna sig alltför dålig. Medelhavskost är ju jättenyttigt tydligen och den kan ju absolut innehålla vin men inte massa godis. Enkelt val då, om jag vill leva nyttigt skippar jag såklart socker och läsk (alla sorter) och alltför processad mat.
Vad gäller dina tankar kring kreativitet och drickande så tror jag att det ligger mycket i det där att få tyst på bruset för mig också. Jag har tänkt rätt mycket på det där och tror att det till och med finns nån sjukt destruktiv kraft i mig som vill ta att bort udden av självaste mig själv som person med alkohol. Men jag behöver fundera ännu mer över anledningen, för att vara produktiv och ha idéer är ju ingenting negativt för mig. Tvärtom vill jag ha mer energi för mina olika projekt, och det ser jag väldigt mycket fram emot att få nu. Inatt brusade det rejält när jag skulle sova. Jag noterade att tankarna egentligen handlade om en hunger på livet, i grund och botten, och hur knäppt det är att jag alltså vanligtvis inte står ut med livshunger. Det borde ju va det bästa som finns nästan. Jag ska prova att göra mitt bästa för att bejaka den där hungern istället. Njuta av den och se fram emot den. Liksom försöka mysa med den när jag ska sova. Som nån man är nyförälskad i.

@vår2022 Vad kul att du läser om mina tankar. Jag har absolut fått höra allt det där. Inte som barn så mycket. Men senare när jag blivit vuxen. Jag har också mött en del fördomar kring vad jag som rätt feminin tjej borde klara av att snickra till exempel. Men det har mest varit lite roligt faktiskt. Och jag har inte märkt av att folks negativa åsikter eller oro kring om jag ska misslyckas eller orka eller klara av har bitit på mig. Rädslan är mer centrerad till att jag skulle råka köra över någon, eller vara jobbig för någon. Misstänker att det handlar mer om någon slags rädsla för ensamhet i grunden. Typ att jag har ett galet, lite gränslöst barn inom mig som kommer på att vi ska bygga ett högt torn på lekplatsen, och så blir alla andra barnen uttråkade och trötta medan jag är kvar i min kreativa-skapar-bubbla. Tillslut upptäcker jag att alla barnen leker nån annanstans, lite mer sansat och att jag är ensam kvar på lekplatsen. Får för mig att det lockar mig att dricka för att inte hamna där, ensam på lekplatsen samtidigt som jag gjort mig jobbig för andra. Men alltså det här är bara en vag föreställning. Och jag ser ju själv att i så fall är det inget positivt för mig att ta en öl och sätta mig och spela fia med knuff bara för att slippa vara ensam. Bättre då att stå för vem jag är och leva ut. Tillslut kommer det väl några andra som går igång på tornet eller vad det nu kan vara. Förhoppningsvis. Och jag tror verkligen bara det här är hjärnspöken och föreställningar som det inte är så snällt av mig att lägga på andra. Jag älskar också att peppa andra, se folk blomma ut och vara modiga och kreativa. Vill gärna finnas där för andra och peppa och vara delaktig i deras intressen. Men tror jag behöver peppa mig själv mer, och inte vara rädd för att upptäcka att jag kanske faktiskt står där helt ensam med mina intressen. Vad är egentligen så farligt med det?