Carisie

Jag har aldrig varit någon stor- eller festdrickare. Levt många år med en nykter partner = drack ännu mer sällan. Blev tillsammans med en alkoholist = började dricka mer & mer. Först i glatt sällskap men mot slutet av relationen drack jag av andra orsaker: som att stå ut med hen för att hen blev så jävla elak & dum samt att den slurken som rinner ner i mig landar inte i hen iaf. Jag har stått och kranat ut vin i slasken bara för att det ska ta slut. Kranade ut hen ur mitt liv också.
Härefter börjar mitt osunda förhållande till alkohol med vinkvällar med vänner när som helst i veckan (den som var ledig liksom). För 7-8 år sedan kom starksprit in i bilden och DÄR försvann kontrollen. Plötsligt kunde jag börja dricka ensam - vilket jag aldrig gjort och om jag var ledig flera dagar i sträck så slutade jag aldrig. Somnade när som och fortsatte när som - galet eller hur?
I dagsläget (senaste 5 åren- med ny måttlig partner) har det blivit 1-2 såna tillfällen/år. Jag orkar inte med mig själv och kan liksom inte kliva ur. Det kluriga: jag är nästan aldrig sugen. Ibland går det veckor utan ett enda glas, ibland måttligt & sällan för mycket. Men jag tror att jag hittat min "trigger". Ju högre frekvens av dryckestillfällen = högre intag = risk för urspårning.


Målsättning: inget slentriandrickande och att hålla den budget jag satt upp för mig 🩵