Hej. Varit inne och läst här i flera trådar (tack alla, det är fantastisk vad skönt det är att få en igenkänning i andra när det är jobbigt). Nu inne på fjärde dagen utan A dock för 100 gången.. Jag inbillar mig att det känns annorlunda den här gången och att jag verkligen har bestämt mig. Det är så mycket som står på spel och det blir bara värre för varje period av drickande, både mer alkohol men att jag ställer till det.

När jag läser här får jag uppfattningen av att det ofta är situationer som triggar återfall hos många. Exempelvis fester, ensamtid hemma mm sen så när många väl börjat dricka och ångesten kommer så fortsätter man. För mig är det något annat för det mesta. Oro/ångest i kroppen triggar ensamhet och i ensamheten så väljer jag att dricka för att lindra min ångest och sen så är det igång. Ibland så vet jag inte ens vad det är. Jag är på en ”bra” plats men något får mig ändå att dricka. Min fråga är vad triggar er att börja och vad har ni för strategier att stå mot dem? Skiljer de sig åt beroende på situation? Jag vill så oroligt mycket lyckas den här gången…

Jag är ny här på dagen, har denna morgon fått ligga och fundera på just detta, mina trigger är stress, ångest, och fomo, har flera sociala grupper/individer vars gemensamma faktor är att sällskapsdricka…tar aldrig slut i glasen

@Jonas1974 Hej och välkommen. Jag vet inte hur jag ska säga annat än att jag har stor igenkänning på "att det känns annorlunda denna gång".

Jag tog min sista karatefylla i feb förra året. Där stod jag vilsen men med en "ny känsla i kroppen". Det var annorlunda. Jag var trött på att dricka, trött på att bli full, trött på baksmälla men framför allt så in i själen trött på de andra konsekvenserna min alkoholkonsumtion fick. Nu tyckte jag ändå DÅ att jag "inte drack SÅ mycket mer än nån annan". Men och jag idag ser tillbaka på mina shoppingstråt på bolaget så tänker jag herregud - som om det inte fanns fågon morgondag.

Nu har jag en annan syn på drickandet även om jag där och då insåg att det fanns ett slentriandrickande som i sin tur ledde till ökad tolerans, större mängder och såklart långt från alltid fullast i laget MEN det var bara jag som kunde ta en återställare efter en karatefylla som i sin tur kunde leda till flera dagars drickande. Dricka för att sova, dricka för att slippa ångest, dricka för att slippa hjärtklappning och abstinens för att jag helt enkelt inte ORKADE känna. Jag har under det här året också insett att mina triggers var (främst när jag levde ensam):
* Tristess - jag har inget att göra och jag är leding imorgon så jag kan lika gärna öppna en flaska vin (inga boxar för då är man alkis). Om jag tyckte att jag kanske borde dricka lite till så blev det nåt shotglas med sprit eller två för att vinet skulle ta bättre fart.

* Sömnlöshet -jag har jobbat treskift i princip hela mitt liv och frustrationen över att vakna kl 03.30 med en ledig dag framför mig kunde leda till att jag trött och irriterad tog några glas för att kunna sova ut. Ibland ställde jag en spritflaska på sängbordet så jag kunde ta ett par rediga klunkar ifall jag "vaknade för tidigt". Det här i sin tur kunde leda till flera dagar i dimma - tills allt var slut eller jag skulle jobba. MEN ska tillägga att jag i enstaka fall sjukskrivit mig för att jag helt enkelt supit bort en dag och inte fattat att jag var tvungen att nyktra till för att det var en arbetsdag. JO - jag har också köat ensam utanför systemet på en söndag och fått panik när det var stängt.

* Social samvaro med folk som dricker men också brist på social samvaro : Exempel Jag har umgåtts med folk som dricker mycket och då jag känt att jag blivit "för full" så har jag åkt hem - men inte för att sova utan för att bli pinsamfull i ensamhet. Stängt av mobilen så jag inte ska skicka fylle-SMS eller göra märkliga inlägg på sociala medier eller skicka selfies till kreti & pleti. Jag har också kunnat vara på väg ut sminkad och upprizzlad till tänderna med två glas bubbel innanför västen och sen bara känt "NÄ! jag orkar inte åka till nån/stan/krog/bar/younameit för jag kommer ändå bara att bli full och så blir det jobbigt att ta sig hem så jag stannar hemma och dricker i min ensamhet".

* Självvald ensamhet med planerat drickande en sk urrensning: Så trött efter en veckas jobb (återkommer till det då jag tycker det spelar en viss roll i begreppet "alla") och hade då oftast bunkrat tidigare i veckan - gärna vid flera tillfällen för den här helgen ska ju liksom radera min överbelastade hårddisk tyckte jag. Så - in genom ytterdörren och fram till vinkylen - välja flaska - typ svepa 2 glas vin och andas ut. Sen av med ytterkläderna och sätta på musik och ha SPA-kväll - väl indränkt och marinerad både invändigt och utvändigt.

Så åter till nuet. Om en vecka har jag varit medlem här i ett år. Jag hade då bestämt att jag skulle dricka måttligt efter en nykter tid - vilket jag också gjorde. Jag bestämde att jag fick dricka max 4 glas/v och vid max 2 tillfällen för att jag skulle få bukt med slentriandrickandet. Jag var helt nykter i dryga 2 månader (man rekommenderar tre) innan jag tog nåt provglas eller två och höll mig mest under budget mest för att jag tänkte till innan jag "bara drack". Jag bestämde mig för att känna efter hur det kändes och fatta ett nytt beslut efter semestern. Jag tror att jag kanske tänkte ge mig själv nåt litet frikort där men jag vet faktiskt inte. Jag vaknade hjur som helst nykter på midsommardagen och ifrågasatte varför jag ens VILLE dricka. Jag hade inget sug efter ruset, jag längtade inte efter mer eller irriterade mig på andra som drack. Jag gjorde klart för min make från början att jag ägde problemet och att jag inte ville att han skulle ändra sig för min skull (vilket han ändå gjort i och med att slentrianen försvann) så han dricker när och om han vill. SÅ midsommar hade jag nån liten tanke om "nu ska vi se hur länge jag kan låta bli" och jag låter fortfarande bli. Jag blir tillfrågad ibland om jag vill ha - tänker efter och hittills har svaret varit nej. Jag kan inte lova något om morgondagen men idag är jag nykter. Så om jag fortsätter som jag gör nu så har jag varit nykter i ett år i midsommar. Jag har gjort självhjälpsprogrammet, fyllt i alkoholkalendern varenda dag och om jag känt mig svajig i mitt beslut så har jag fyllt i kalendern på morgonen och sen hänvisat till att jag har ju bestämt mig redan i morse.

Sen ska jag avsluta det här volyminösa inlägget med att återgå till mitt tänkande kring "ALLA". Jag är en till synes hyfsad normal, gillar inte uttrycket, människa. Kvinna 50+ med kandidatexamen och ett par magisterexamen i bagaget. Har arbetat inom intensivvården sen alltid känns det som. Jag är rolig (nåja), empatisk, hyfsat klok och har en härlig familj (maken har tillkommit på senare år) och en lagom klick riktiga vänner. Jag har alltid haft ett skinande rent & fint hem i centrala delen av stan. Bra ekonomi. Jobbat undomlands i flera år (nu börjar det här låta som en kontaktannons vilket det såklart inte är). 😂Jag levde som medberoende under ett antal år och "borde" bara av den anledningen avskytt alkohol -eller? Vart jag vill komma är att ingen ser alla sidor av en människa och jag har nästan alltid skött mitt drickande snyggt - tills jag inte gjorde det längre. Jag vill också påpeka att mina exempel på krataefyllor under "triggers" kanske hände 2-4 ggr/år. Jag skulle också vilja säga att jag under det här året lärt mig enormt mycket om mig själv och haft ett otroligt fint stöd här. Idag inser jag massor om mitt förhållande till alkohol jag aldrig reflekterat en sekund över.

SÅ med det sagt ber jag om ursäkt för att det här inlägget blev så långt och hoppas att något av det jag skrivit kan vara till någon form av hjälp eller stöd för dig eller någon annan.
🩵

Hej på er ”Jonasare”
Jag önskar att jag kunde hjälpa er men mitt tydliga alkoholsug är mer av det situationsbaserade slaget. Exvis vänner på väg in till en bar ”mmmm vad najs att hänga med och dra några öl” och liknande. Denna typ av sug är enkelt att identifiera och hantera vidare går det över fort. Jag har dock ett annat sug som är mer av ett bakgrundsbrus och slår till hårt ibland och är svårare att motstå än alkoholsuget. Jag har tidigare härrört det till socker och matrelaterat då kosten är omlagd. Jag har därför börjat ta Naltrexon gör att hjälpa mot alla typer av sug. Vid samtal med terapeut senare så sade hon att det är samma receptorer som vill ha stimuli från alkohol/socker så i grunden är det samma sug och rekommendationen var att inte slarva med kost och käka frukt/dextrosol om det stör för mycket. Det känns lite futtigt att prata om sug baserat på socker/mat i detta forum men kan alla typer av hinder minimeras så är det bra, vi har nog med bekymmer att hantera.

Så mitt halvmesyr till svar är att mina strategier mot sug är:
- Bit ihop och rationalisera varför du har ett sug, det fysiska beroendet är över, hjärnan spelar dig ett elakt spratt. Alltså hjärnans belöningssystem luras och vill ha din stimuli. Suget går över så härda ut.
- Medicinering har har just börjat, 3dje dagen och halv dos, och kan egentligen inte uttala mig om detta hjälper (om armen vrids om då kanske jag kan tänka mig att medge en viss hjälp mot sug). Däremot har jag läst i detta forum att ett flertal personer har haft positiv effekt mot sug med Campral och andra mediciner. Jag tror att de flesta (iallafall Naltrexon) är receptbelagda och kräver kontakt med vård

Många ord gör inget vettigt dvar men förhoppningsvis får ni fler svar av forummedlemmar som har har mer av ett sug som är mer baserat på ångest/oro och/eller provat medicinering mot sug.

Ha det bra. En dag i taget.

@Jonas1974 Bra beskrivet ”Oro/ångest i kroppen triggar ensamhet och i ensamheten så väljer jag att dricka för att lindra min ångest och sen så är det igång”. Den där ensamhetskänslan kan jag känna igen om hur det var och kändes, den är ruggig. Det blir också en ond cirkel när man dricker på den triggers med mer ångest som påföljd. Jag har nu varit nykter i snart 3,5 år och har knappt den där ensamhetskänslan längre. Det jag kan komma fram till är att oron och ångesten är i maskopi med alkohol och det var först när jag varit nykter en tid som den typen av känslor försvann. Tänker att det handlar om att självkänslan som nykter höjs vilket gör att man blir tryggare med sig själv. Ensamhetskänslorna jag hade kunde jag ha även om jag hade make och familj runt om mig, så det satt inom mig. Så för mig har det handlat om att parallellt med nykterheten jobba med mig själv, lära känna mig själv bättre på djupet, mina behov och tankar om mig själv. Det har medfört bättre självkännedom, bättre självkänsla, mer trygghet och ro i mig själv. Om oro och ångest knackar på så kan jag hantera det bättre och det triggar inte ensamhetskänslan på samma sätt längre. Jag kan stanna i det och fundera på vad som skaver, för det är en signal om att något inte står riktigt rätt till. Brukar få fatt på det och då avtar oron.

Så ge nykterheten ordentlig tid till att verka ut, så att hjärnan hinner återhämta sig och komma i balans igen. Det hjälpte mig till att känna mig trygg och i frid. ❤️

@vår2022 fint skrivet. Det känns som att du med andra ord beskrev mig. Men jag har också med åren blivit mer ensam för att jag gjort mig mer ensam om du förstår vilket förvärrar saken ytterligare.. Hur långt tid skulle du/ni säga att det tar innan hjärnan börjar ställa om? Det känns som att min hjärnas naturliga triggerrespons nästan alltid blir ett sug till A oavsett motgång. Lite som att jag skulle vara ett barn utan en egen vilja. Sen som du skriver @Carisie, det blir till
slut att man inte ORKAT längre och kapitulerar.

@DHL ska prata med min läkare om mediciner men helst så skulle jag vilja rida ut det utan om du förstår vad jag menar. Men den här typen av stöd och hjälp. Förstår att det kanske är ett högt spel. Är i en relativt ny relation också och har väl inte varit helt ärlig (eller inte ärlig alls) med hur illa det är.

@Jonas1974 Ja, förstår. Jag drog mig också undan för att få dricka ifred med min egna fart. Idag som nykter har jag slutat dra mig undan på det sättet, är faktisk mycket socialare än jag var förr. Men är ambivert, både introvert och extrovert och behöver en bra balans mellan att vara social och att ha egentid, eller i alla fall vara hemma.

När man är mitt i ett alkoholberoende så är det naturliga att triggas till att dricka, för att antingen höja en känsla eller att dämpa en känsla. Belöningssystemet i hjärnan är uppfuckat och signalerar om att få en dopaminkickar för att den blivit beroende av det. Den vill bara ha mer av det, så ofta som möjligt. Alkohol höjer dopaminet rejält, en kick man bara får av ”droger”. Därför behöver man avgifta sig från detta i hjärnan och bli ren. En rekommendation är att vara nykter i minst 3 månader för återhämtning och balans i hjärnan. Det händer saker hela tiden under nykterheten och jag kände goda effekter för varje månad som gick. Tankar och känslor förändras.

Ett av och på drickande håller suget vid liv. Om man tex inte tar bort fukt eller röta när man renoverar, utan bara målar på med mer färg, kommer rötan att gå igenom. Man blir inte av med det. Man måste göra ett bra underarbete för att det ska bli hållbart och inte ruttna. Precis som för att nykterheten ska bli hållbar och så att suget till slut går bort. Man måste ta bort det som skadar.

Ett tips är att läsa Annie Grace bok ”tänka klart”. Hon beskriver hur alkoholberoendet påverkar hjärnan och hur man kan komma ur det. Ha det gott och kämpa på! Det går!❤️

@Carisie och @Vår2022 vilka bra inlägg ni gjorde.

@Jonas1974, Jag kanske svarade på frågan vad gör ni NU för att hantera suget, inte första gången jag svarar på en annan fråga :-).
Jag håller på med ett inlägg i min tråd om varför jag drack som du kan kika på. Jag lade det där gör det håller på att bli ganska långt.

@Jonas1974 välkommen hit! Mitt sug triggas av stress, och när jag är stressad vill jag vara hemma och ifred eller med min partner. Och så triggas mitt sug av vanor, typ komma fram till landet, komma hem från kalaset, fredag, sånt…
Man får ta ett starkt istadigt jävlar i min låda beslut och hålla i sig första veckorna. Alkoholen skall INTE in i min kropp! Jag tog hjälp av allt, beroendemottagning, campral, KBT, helt öppen med min familj och mina vänner, har berättat på jobbet. Jag resonerade att om det ökar mina chanser att lyckas så vill jag göra det och så får jag bita ihop runt skammen.
Idag har jag 115 av 117 dagar nykter.
Lycka till!

@JHL Tack snälla 🙏🏼 Det är så mycket som bubblar upp till ytan nu med nykter tid innanför västen. Jag ser saker i mitt beteende jag inte såg förr. Lite som att vänta ut att grillen ska slockna - så slocknar man & går in - DÅ börjar det pyra. Eller det är så jag känner. När jag läser vad jag skrivit så låter det som att jag var på fyllan konstant i 20 år.... det var väl inte riktigt så det var men absolut ett eskalerande riskbruk jag inte sett förrän idag. Jag vet att ett tillfälle jag ställde in en middag för att ligga hemma i soffan & dricka var när jag skulle träffa min bästa vän...så här i efterhand så hade hon ju fått kicken från förstaplatsen. Det är bara så sjukt. Inte mitt riktiga jag innan karatefyllor med mellanspel och det är inte mitt riktiga jag idag heller och det är jag stolt över. Var och en får göra som de vill och allas problem ser olika ut. 🩵

Ha en fin helg

@Jonas1974 Tack!

Jag har inte försökt på allvar, men nu har jag bestämt mig att försöka ge ett helnyktert liv en chans. Det innebär stora förändringar för mig i min livsstil. Jag har som jag skrev många relationer veckovis som jag behöver avsluta ett tag, har insett att det är drickandet, inte relationerna i sig, som drar mig till krogen. När jag väl dricker så slutar jag inte, det blir i genomsnitt 3-5 50 cl starköl i timmen och jag är ute flera timmar. En riktigt föredöme när jag kommer hem på kvällen.

De senaste två åren har både familj och arbete blivit lidande då jag exempelvis inte har varit körduglig till träning och har fått hålla mig hemma på grund av baksmälla.

Det ska tilläggs andra situationer då jag har utsatt mig för direkt fara.

Jag har mindre och mindre självkontroll.

Deprimerad, destruktiva tankar.

Men jag har börjat se källan till allt och det är alkoholen, detta har jag förnekat alldeles för länge nu.

Jag behöver hjälp för att hitta strategier som håller över tid för att bryta alla invanda mönster, detta kommer bli min största utmaning.

@Jonas82 Bra tänkt och ta chansen nu när du sett vad som behöver göras. Och ja, det kan vara svårt att sluta med alkoholen. Jag tyckte det var bra med noggrann planering i början. ”Vad gör jag på fredag? Lördag ? söndag ? etc”
Inget får överraska i början. Även roliga saker bör planeras in. Att känna sug är lättare att övervinna om man gör något. Och då kan du ju ta itu med träningen nu när du kommer att vara nykter när du vaknar. Vilket är härligt!
Med tiden bör du jobba för fler nya, bra och roliga vanor. Det är svårt att bara sluta dricka utan att fylla tiden med annat. Och du kommer att få mycket tid över till att göra annat.
Har du flera intressen kan det gå lättare, men annars är det en sak att jobba med.
Det är lite motsägelsefullt egentligen. De flesta vill vara lediga mer och leva längre, men när situationen uppstår är det många här som inte vet vad de ska göra av all tid..🥹
Men det är bara en process, ibland går det fortare, ibland saktare, men det går alltid framåt (så länge du inte dricker.) Du kommer att lära dig av varje steg och snart blir det svåra lättare.
Och det kan vara bra att ta hjälp av alkoholprogrammet här. Där får man tips och ” staket” att hålla sig till. Och läs mycket här och skriv ofta. Det hjälper!
Lycka till!♥️

@Jonas82 bra att du tagit ditt första och det kanske viktigaste steg mot nykterhet i och med att du ska ge ett nyktert liv en chans. Någon klok person i forumet sade till mig att 80% av att vara nykter handlar om att ha nyktra vanor och hålla dessa. Du har redan identifierat några vanor som behöver brytas vilket är jättebra. Det finns massor av stöd i forumet som golk gladeligen delar med sig av.

Nu är jag inne på knappt en vecka nykterhet och den västa abstinensen har släppt. Det är erfarenhetsmässigt nu som det börjar bli farligt och lurigt för mig på riktigt. De första dagarna efter ett skov brukar jag vara så trasig både mentalt och fysiskt att nykterheten faktiskt kan kännas som en befrielse. Det är nu som A djävulen kommer och börjar att viska och tankar som ”är det verkligen så farligt” börjar komma. Det är nu det gäller att hålla i. Det är nu jag är sårbar för triggers…

Hoppas ni alla har en fin nykter lördag. Det har jag bestämt att jag ska ha.

@Jonas1974 känner igen detta, alla andra dricker ju, ska jag ha ett tråkigt liv? Jag håller det till en öl! Kämpa på Jonas!

Jag har lagat mat till barnen, och fixat mängder med saker, har så mycket energi över med två dagars nykterhet. Har pratat med min äldsta dotter om att jag ska sluta dricka. Min plan är att berätta för en person om dagen närmsta tiden, i ordningen de som betyder mest för mig. Jag tänker att det är ett sätt att hålla mig medveten och tillsammans med den här kanalen kanske jag inte glömmer bort mig på vägen.

Ansluter mig till Jonas och önskar alla en fin lördag, tack för alla kloka ord!

@Amanda L tack för dina varma och kloka ord.

Jag har massor av intressen som jag skjutit åt sidan , idag röjde jag upp ataljen och kom igång med att måla lite.

Önskar en fin lördag!