Här kommer en lång berättelse. Måste ta det från början.
Efter ryggop. 2020 fick jag problem med benen. Trillar ofta. Blev av med mitt jobb i vården, blev deprimerad, fick sjukersättning. Sen… hände flera svåra saker i mitt liv. Först var det smärtstillande. Därefter påbörjade jag mitt alkoholmissbruk. Det har gått i perioder. Nu sedan i höstas dricker jag varje dag. Är ensam hemma, ingen sysselsättning o inga vänner.
Det började med bag in box, tills dottern hittade min gömda box. (hon har bott hos oss efter 1 år på skyddat boende) då hon blev misshandlad av en ex.pojkvän.
Detta har lett över till spritflaskor, så genant.
För en månad sen klappade jag ihop. Har vissa problem med självskada. Åkte in på psyket i 1 vecka. Där uppdagades mina blodprover…. Det där peth-värdet talade sitt tydliga språk. Väl hemma kommer en kallelse till
Beroende mott. som ingen informerat om.
Fick lämna prover igen. Dom var lika illa dom.
Läkarbesöket blev inte så bra. Han anser att jag bör ta Antabus (var ska jag ta vägen med min ångest då) o påtalade att han skulle skicka in anmälan till trsp styrelsen ang. mitt körkort.
Visserligen kan jag inte köra pga mitt ena ben.
Men jag känner mig så inträngd i ett hörn. Rädd..
Har druckit ännu mer o vill inte gå dit nästa vecka. 😭😭😭
Hur ska jag tänka, ta mig vidare ?

@Alar68
Hej,
Välkommen hit! Här finns stöd och erfarenheter du kan få hjälp av. Det är ett stort steg att registrera dig här och skriva. Fortsätt med det och skriv om du har funderingar, frågor eller känner att du behöver ventilera något.
Det verkar som om du går igenom en kämpig tid just nu och jag förstår att du känner dig rädd och inträngd i ett hörn. Jag har nyligen gått igenom en liknande situation där jag kände (och fortfarande troligtvis är) klämd mellan trsp och vården då jag har en beroendediagnos men är lyckligtvis ännu inte anmäld till trsp. Efter funderande och rådfrågande här på forumet har jag kommit fram till:
- egen hälsa har högst prioritet
- beroendevården arbetar för ditt eget bästa. Även om det inte känns så då läkaren anmäler dig till trsp så åligger det läkaren att anmäla när det anses vara nödvändigt ( läkaren har ett myndighetsansvar)
- nykterhet är en förutsättning för att behålla jobb, familj, vänner, körkort mm. Att dricka alkohol gör bara saken värre

Istället för att se detta som någonting icke positivt kan du kan ju se detta som världens chans att få ordning på din alkoholsituation och drickande. Tänk vad bra det skulle kännas om du kan börja lägga nyktra dagar på hög.

Jag kan inget om ångest och tillhörande medicinering men av det jag har läst mig till så botar alkohol inte ångest utan gör värre värre över tid och då krävs mer alkohol och då är spiralen på gång nedåt.

Eftersom du inte kör bil och inte gjort det på 5 år så är väl ett indraget körkort mer av att det är tråkigt att det blev indraget. Har du en bil?

Jag tror att det är viktigt att du tar chansen som beroendevården erbjuder med medicinering mot alkohol och din ångest kanske kan hanteras av andra delar i vården. Kommunen erbjuder också beroendevård med gruppsamtal, stödsamtal, kbt terapi. Aa och liknande stöd finns också. Ring även alkoholhjälpen på deras anonyma telefonlinje, de är proffs på detta och kan ge stöd och råd.

Tillsist så om du tar hjälp så kommer du över tid att finna en gemenskap och sammanhang, har eller hade du några intressen? Det finns en uppsjö av diverse föreningar och klubbar där folk möts och har trevligt och gör meningsfulla saker.

@JHL Vilken underbar pepp. Jag blir förvånad över att det du skriver ger mig en positiv bild, trots allt jag ”klagat” över. Att du lyckas visa mig en annan sida av allt. Ja, allt som jag ser som problem, berg som är oöverstigliga. Kommer läsa ditt inlägg flera ggr. för att försöka ta in det. Tack 😊

@Alar68 det känns tungt men du har alla förutsättningar för att det ska bli bättre. En början kan vara korta mål exempelvis att hålla dig nykter en dag, utvärdera på kvällen. Njut av att inte vakna bakfull och beröm dig själv och gör det ofta för du är duktig. Det hjälpte mig jättemycket i början och gör det fortfarande. När det blir jobbigt på jobbet brukar jag tänka att det är iallafall skönt att inte vara bakfull. Upprepa kortsiktiga mål så börjar du rada upp dagar som blir veckor över tid.