Forum för anhöriga

Hej! Jag vet inte om jag överreagerar eller hur jag ska hantera min mans drickande. Han har alltid varit glad i alkohol, men dricker sig sällan väldigt berusad. Vi dricker vin på fredag lördag, när jag tar 1 glas dricker han kanske 2-3 och tar 2 öl till det. Han har dragit ner på drickandet då han drack mer förr och även i veckorna. Hans argument var att han jobbade 3-skift och hade ”helg” mitt i veckan.

Mitt första inlägg.. För 2 veckor sedan var jag tvungen och göra slut med min alkohol och narkotika beroende sambo. Han är en periodare. Jag var tvungen att rädda mig själv.
Igår fann han en bostad och flyttar om 1 vecka. Mitt hjärta går av.. Jag vill att vi ska vara särbo. Men inte sagt något till han att jag vill det. Har insett att jag är en medberoende person.

När man blir blase. När man ej blir arg eller ledsen längre. Utan bara blase. Man tittar på suputen och tänker arma människa. Och så bryr man sig inte mer.. den känslan behövde jag .

Hej! Min sambo som jag för tillfället väntar barn med har nyligen börjat dricka mer, det händer ca varje/varannan helg att han vill ut och dricka "ett par öl". Problemet är att han varje gång han kommer hem efter det så är det mitt i natten gapandes och skrikandes och luktar spritfabrik genom hela huset. Varje gång det händer ångrar han sig dagen efter och lovar att det inte ska hända igen. Jag har förklarat hur otrygg och illa till mods jag känner mig när han beter sig så men ändå så fortsätter det hända

Hej alla fina anhöriga!

Jag är i behov av att skriva av mig lite, så jag tänkte berätta hur min resa har varit med att bo med en älskad sambo som jag tror är alkoholberoende.

Jag är 64 år och har en 42-årig son som druckit i cirka 14 år nu. Han har psykiska problem som han medicinerar med alkohol mot. Han är rädd för all form av medicin och har envist hållit sig till sitt drickande. Många väldigt jobbiga saker har följt i alkoholens spår, han har blivit misshandlad, rånad, lurad och utnyttjad många gånger. I själva verket är han en känslig snäll person men för att skydda sig sätter han på en rustning av överlägsenhet och lyssnar inte på förnuft. För 1,5 år sedan fick han vätskeansamling i kroppen, hade mått dåligt länge innan.

Min partner dricker varje fredag, lördag och söndag. Då jag sagt till hen att minska har hen tagit bort starkspriten då hen blir spydig av den. Men alkoholen är fortfarande kvar, hen kan dricka mellan 5-10 50cl öl på fredag och lördagar. Söndagen dricker hen mellan 2-5 st beroende på när hen börjar på dagen. Men hen dricker aldrig i veckorna, men är orolig de kommer. Hen har svårt att sluta dricka när hen väl börjat på helgerna.

Ikväll (en måndag) ringde jag min pappa som utan att förvåna mig var full. Lika jobbigt varje gång. Men ikväll extra jobbtig. Min pappa har vad jag tror varit alkoholist i 7-8 år, jag är idag 20.. Ikväll erkände min pappa för första gången att ha har problem och att han försökt söka hjälp men att det inte går. Vad ska jag göra? jag orkar inte. Jag har yngre syskon som fortfarande bor hos honom som ringer och gråter på julafton och som till slut har gett upp och tror snart att detta är normalt. Jag behöver hjälp. Jag vet inte vart jag ska vända mig.

Finaste du!
Försommaren har kommit till Skåne.
Rapsfälten är bländande gula, äppelblomsbladen i min trädgård har redan börjat singla till marken och bondsyrenerna är på väg att explodera i vit och lila parfym.
Vi skulle ju göra något tillsammans i dag.
Vi skulle ju göra en spontan utflykt eller bara hänga med kaffe och smörgås i en picknickkorg på stranden och omfamna livet.
Du skulle ju vara nykter, älskade kära kompis. Du skulle ju vara fräsch och frisk och stark veckan som kommer och verkligen ta till vara på dina chanser till ett annat liv.

Jag är mor till en 28-årig dotter som tv-framträdanden och tillbaka faller i sin aökoholism.