Forum för anhöriga

Hej!

Jag skulle behöva lite tips och råd om hur jag ska gå tillväga gällande situationen som uppstått.

Min bror är gravt alkoholiserad. Detta har pågått och utvecklats under en period av ca) 8 år. Han har inget jobb, miljonskulder till kronofogden och nu har han blivit hemlös. Han tycker själv att hans drickande inte är något problem trots att han ett flertal tillfällen blivit inlagd på sjukhus för epilepsiliknande abstinenskramper. Han nekar till erbjudande om att bli inlagd på beroendekliniken.

Min man har valt mej framför flaskan. Jag har krävt att vi inte dricker hemma alls 0-tollerans. Men mina två flickor har berättat att han dricker i smyg hemma. Han är alkoholist sedan 2,5 år tillbaka. Han förnekar inget å nu ska vi skilja oss. Känns ändå helt otroligt värdelöst hans val. Det är ändå väldigt jobbigt att vars så stenhård. Nånting jsg inte är egentligen. Men jag står mitt kast. Han får göra som han vill?

Ny här, hittade hit för några månader sedan. Jag kände att jag hade fått nog på riktigt, gav ett ultimatum...Vad hände? Inte så mycket. Han förstod mig och försökte förbättra sig, även om han inte slutade dricka. Hans värsta utbrott har dock minskat. Men arg blir han fortfarande, på allt och alla.

Jag vänder mig hit eftersom jag inte har någon annan att fråga och hoppas få svar från kloka personer som förhoppningsvis har bättre koll på alkoholproblem än jag själv och var gränsen går.

Hej.

Hej, länge sen jag var här nu. Situationen med min sons alkoholiserade pappa fortfarande besvärlig. Jag lämnar inte sonen till hans papppa eftersom han varit onykter med honom, utan har varannan helg lämnat till hans farmor som lovat meddela om pappa är onykter när han är där. Sist jag åkte dit, möttes av pappan som luktade alkohol och talade/uppförde sig påverkat. Inte stupfull, men absolut inte környkter. Jag vågar inte lämna sonen längre för att jag inte litar på att farmor skyddar sonen från att träffa sin onyktra pappa. Jag ringde familjerätten för att få råd.

Vet inte vart min andra tråd tagit vägen så startar en ny, behöver liksom skriva av mig i en stund som detta....när ångesten kryper på och jag letar fel. Fel på mig själv, fel som jag gjort under dagen eller kanske är de fel som jag tror jag gjort bara för att förvirringen är för stor så jag blir osäker på mig själv och kanske faktiskt inte finns?! I vilket fall är detta forum det som får mig att tillslut kunna sova när jag fått skriva av mig allt.....

Min sambo har idag erkänt för mig att han är alkoholist. Jag vet att han har druckit mer eller mindre det senaste året och vi har bråkat/diskuterat det flera gånger. Men hur går vi vidare härifrån. Jag vill såklart hjälpa honom och göra allt jag kan. Men hur gör jag? Vem kontaktar vi?

Mitt ex eller vad jag nu ska kalla honom . Har supit bort 5 år av vår relation..från första dagen vi sågs tills nu. Jag har kämpat och kämpat och stått ut med så mycket, så man skulle kunna göra en skräckfilm av tiden med honom . Varför ?? !! frågar jag mig om och om igen. Rädd för ensamheten . Svar ja. Tappat all självresepkt och självförtoende : svar Ja.

Jag vet inte om det här är tillåtet. Jag känner att jag måste få sammanställa min vardag, mina känslor, och mina tankar - och ett forum för anhöriga ger mig dessutom chansen att få feedback, vilket jag knappast får om jag bara skriver dagbok privat.

Så; Hej!
Jag är egentligen en idiot - jag anade att han hade alkoholproblem redan innan. Men det var det vanliga; attraktion, personlig kompatibilitet, och slutligen kärlek. Han var full (alltså, plakat aspackad) dygnet runt de första två månaderna av vårt förhållande.