Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.

Varför måste jag flytta?

Hur gör jag för att få min make att flytta ut från huset? Någon som har erfarenhet av det, vi är gift men han köpte huset med sin förra sambo -91jag flyttade in -96 vi gifte oss-98 fick barn -99,-01. Nu är de stora och jag känner att jag inte orkar med hans konsumtion av alkohol längre den var för mycket redan när vi var sambos och jag var på väg att fly -03 men av olika skäl så blev det inte så då.

Ska jag inte tänka på mig själv?

Droppen fick bägaren att svämma över efter år av psykiska elakheter och tråkningar vartefter alkoholen rann ner. Slutade med polisingripande och orosanmälningar för barnen. JAG har bestämt mig och vill inte leva ihop med denna person längre, men nu plötligt börjar ångern komma krypande hos han som druckit alldeles för mycket senaste åren. Vi bor inte under samma tak just nu, men nu ringer han och lovar att söka och ta emot hjälp. Försöka åka iväg och få behandling, men jag vill släppa taget helt nu...... Får då långa samtal från släkten att inte sparka på den som redan ligger.

Att lämna någon man älskar...

Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!

Jag tog mig ur!

Den 17 november, efter en månad inom försvaret kom han hem och gjorde slut. Jag hade varit så dum att jag hade kunnat kämpa längre, men när han ändå hade bestämt sig och jag kände att "nu har jag min chans", ja då stängde jag av och svalde gråten framför honom och visade mig stark. Jag grät bara så fort han inte fanns i närheten.. bröt ihop totalt.. Det kändes svårt den första veckan, men nu när det här gått en månad känner jag mig lättad.

Hjälp, vet inte vad jag ska göra

Jag är knappt 20 år och bor hos min mamma, min pappa bor ute på landet (ca en timme från mig). Han har så länge jag kan minnas druckit för mycket, men sen mina föräldrar skiljde sig och han flyttade ut till vårt dåvarande sommarställe har det eskalerat. Han arbetar som egenföretagare, men i nuläget är han inte i skick att arbeta. Han super varje dag och har legat inne på lasarettet till följd av hans skick som beror på alkoholkonsumtion.

HJÄLP han kommer att dö

Flyttat ifrån sambo som är missbrukare. Jag ställde ett ultimatum att om han inte sökte hjälp så flyttar jag. Saker blev bara värre och tillslut drog jag. Han valde att åka på behandling när jag bott ifrån honom ett tag och ringde från behandlingen (som verkade gå bra) varje vecka, han bad om förlåtelse och sa att han älskar mig och puss och kram. Sen kom han hem och jag trodde att saker och ting skulle börja ordna upp sig. Vi började smått ses som särbo. Första dagarna gick bra, men snart var han där igen..... Tar droger, åker fast för rattfylleri och både det ena och det andra.

Säger hon slutat

Jag har tidigare skrivit här men är.så förvirrad i mina känslor igen att jag måste få det ur mig.
Jag ställde ultimatum till min mamma att sluta dricka eller så säger jag (som mina andra två systrar, hennes mamma o syster ) oxå upp kontakten med henne.
Hon säger att hon ringde vc och fick antabus av sin läkare, men utan uppföljning?
Hon har tagit detta innan med men givit vika för alkoholen igen..