Forum för anhöriga

Just nu ligger min bror i mammas soffa sedan en vecka tillbaka, super, sover, äter en bit, tar sig till bolaget på morgonen då han är i något bättre skick. Mammas nerver är snart slut men hon har inte hjärta att slänga ut honom. Han har varit nykter en längre period med extrema återfall då och då. Han är nog en sk periodare. Han är ganska grisig i fullt tillstånd och mamma är rädd att han ska ramla i lägenheten, han har ingen kroppskontroll. Han sluddrar och verkar helt borta emellanåt. Han vill inte ta emot någon hjälp, blir aggressiv när man ber honom.

Det va länge sen jag skrev här och i ärlighetens namn hade jag t.om hoppats och trott att jag skulle "slippa" det, dvs att mina problem med detta skulle vara förbi....men det börjar snart om igen, iallafall i mitt huvud och även i sambons verkar det som.

Tog mig ur ett förhållande med min (innan drogerna underbara sambo) som missbrukar droger. Jag omgavs av kriminalitet, psykisk misshandel, vakna nätter, oro, gråt och gräl.

Långt första inlägg!
Hej! Jag är en kvinna på 28 år som känner mig så ofantligt ensam i det här. Men nu har jag äntligen bestämt mig för att ta kontakt med andra som känner igen sig. Mest för att bolla tankar och känslor och för att veta att jag är inte ensam, för det är ju precis så man känner sig när man har växt upp med en alkoholiserad förälder. Ensam!

Långt första inlägg!
Hej! Jag är en kvinna på 28 år som känner mig så ofantligt ensam i det här. Men nu har jag äntligen bestämt mig för att ta kontakt med andra som känner igen sig. Mest för att bolla tankar och känslor och för att veta att jag är inte ensam, för det är ju precis så man känner sig när man har växt upp med en alkoholiserad förälder. Ensam!

Ny här.
Min sambo dricker. Jag är nog rätt "tuff" och säger ifrån, men enligt honom så är jag "alkoholfobiker" som inte unnar honom att ta ett glas vin på helgen.
Sanningen är att han dricker 4-5dagar/vecka. I fredags var jag med när han köpte en bib, en flaska glögg och 4 starkcider. Allt är slut nu. Han har druckit allt själv. Har liksom party med sig själv. Själv dricker jag nästan inte alls. Tappat känslan för att det är "kul" eller gott, när han dricker så mkt. Jag har sagt att jag lämnar honom om han inte tar tag i sitt problem. Men enligt honom är JAG problemet.

Hej.

Hej alla! Jag är ny här och vill kanske bara skriva av mig och få bekräftat att jag inte är tokig och att de val jag gjort är de enda rätta.

Hej. Det här är mitt första inlägg någonsin i ett forum. Det verkar vara en bra sida och jag hoppas kunna få stöd, kanske har någon liknande erfarenhet. Problemet gäller min pappa men bottnar sig nog i en annan svårighet. Min mamma är sjuk i cancer sedan 2008. Hennes sjukdom har tärt oerhört på min familj sedan dess. Hon vårdas hemma, är väldigt svag men inte sängbunden och kan ibland följa med på aktiviteter utanför hemmet. På det stora hela har vi någonstans lärt oss att leva med hennes sjukdom MEN pappas alkoholvanor har eskalerat den senaste tiden.

Hejsan.

Min kille har svåra alkoholproblem och dricker sig full i princip varje dag. Jag märker tydligt att detta gör honom deppig och paranoid; samt ger honom svåra sömnproblem.

Är det någon som har någon erfarenhet kring paranoia, och hur man kan hantera det när ens partner plötsligt är överdrivet misstänksam mot allt och alla?