Forum för anhöriga

Sitter och är på väg hem. 4 år till ände Gud ge mig klara tankar. Vill inte måste tror jag lämna inte se mig om Är jag galen Tänk om jag har fel Gav upp för lätt Kunde jag gett mer? Han har aldrig varit elak bara ”borta” i alkoholens töken. Visste inte vad jag gav mig in i leverprover katastrof då Antabus. Körkortstillstånd på gång hade åkt dit för rattfylla för 2gången. Nu har vi kämpat i 4år men nummer förnekar han att han druckit kommer med ursäkter upptagen mycket jobb barn och barnbarn gammal mor listan blir lång.

Jag känner mig så arg! Min man har druckit i många år och då även druckit i smyg. Vi har druckit tillsammans men hela tiden på en OK nivå. I vårt umgänge dricks det en hel del vin och öl. Han har aldrig gjort bort sig, aldrig varit elak, skött ekonomin mm. Men i somras hände det som absolut inte får hända. Han söp sig stupfull när han hade ansvaret för våra barnbarn. Våra barn blev naturligtvis helgalna och det har jag förståelse för. Nu blev det förbud och nolltolerans för oss båda. Det har blivit AA , Alanon antabus . Min man har accepterat detta men inte jag.

Min son har druckit mycket de sista två åren i princip dagligen i undantag för några korta perioder. Han har något psykiskt smärtande i botten o svårt med ssociala samspelet. Få vänner. Klarar inte kvällarna utan alkohol och med alkohol blir han redlös ramlar omkring, kissar ner sig. Gråter o skrattar om vartannat. Kanske inte varje gång men polis får tillkallas ibland. Ambulans har hänt med. Senaste halvåret har han varit bättre o jobbat mycket. Dock tror jag ändå att han hållit på på kvällarna. Nu isolerar han sig o man får inte hälsa på tittar förbi mig o äter bara. Han är 21.

Det blir inte bättre. Har någon en tips på hur man får någon att söka hjälp?

...Tikkanen <3<3<3
Radioföljetongen i P1, "Århundradets kärlekssaga". <3<3<3

Hej. Hittade hit till forumet efter lite sökningar då jag känner mig så rädd och ledsen. Min sambo har alltid druckit mycket, för mycket egentligen och dumt nog så har jag accepterat detta då han alltid skött sitt jobb, huset, barnen (bonusar för mig) och aldrig på något vis blivit otrevlig. Gångerna har tidigare varit sällan då han blivit ordentligt berusad och full, då har han också fått en rejäl utskällning och verkar ha förstått.

Min pappa är då alltså alkoholist, men bara på kvällarna. Om jag ska börja med att berätta lite om honom så är han ganska svensk av sig, lite fördomsfull, gillar bilar och vääääldigt främlingsfientlig. Han har eget företag och lever ett ”vanligt liv”. Så länge jag kommer ihåg har han alltid haft problem med alkoholen, som jag kommer ihåg det började det efter att han blivit opererad för att han var tjock( ja alltså vet inte vad det heter), efter operationen blev han mer känslig för alkohol än vad han varit tidigare och han blev ofta full.

Hej!
Har varit borta härifrån under en tid.
Har hänt mycket: jag tog beslutet att jag och min son inte vill bo tillsammans med min man som är alkoholberoende.
Vi har flytttat isär och försöker sälja vårt gemensamma hus vilket inte är är det lättaste.
Jag och min sin bor själva nu och det är så befriande. Vi slipper att ständigt vara ” på tå” och försöka förhindra raseriutbrott ich kränkningar från min man som har ett missbruk av av alkohol.
Det som nu gör mig förbannat arg och ledsen är att min man VÄGRAR ta på sig sitt ansvar till separationen.

Vi har varit tillsammans i snart 13 år. Under hela denna tid har alkoholen varit en återkommande orsak till gräl och osämja. Men inte förrän för ca 7 år sedan började jag misstänka att det kunde handla om ett missbruk. Så här har vi det:

Hej,
Jag skulle så hemskt gärna träffa en terapeut tillsammans med min man för att prata om hans alkoholvanor utan att riskera att socialen kopplas in.
Vi har inte på något sätt råd att gå till privat terapeut och jag är rädd för att socialen kopplas in om vi pratar med någon inom kommunen/landstinget.

Har ni tips på vart vi kan vända oss? Vi bor i Östergötlands län om det spelar roll.