Forum för anhöriga

Jag och min man har varit tillsammans i 14 år. Vi båda hade redan ett begynnande alkoholberoende men valde att inte se det och vi har blundat för hur det eskalerat.
Vi har blivit skickliga på att dölja hur stort problemet är. Sköter jobb, hem och barn (nja, utåt sett men jag VET att de på olika sätt farit illa) men under de senaste 5-6 åren har minnesluckor och bakfylla varit vardag för mig. Säkerligen för min man också men talar vi inte om problemen finns de inte...

Han är min bästa vän. Engagerad bonuspappa till min tonårsson. Fångar mig när jag faller. Vi skrattar ihop, gråter ihop och har roligt ihop. Han har allt jag vill ha hos en man förutom att han blir en annan 8 av 10 ggr när han dricker. Elak grinig lättstött taggig sticksig och ibland obehaglig. Han dricker inga mängder men det räcker. Han sköter jobbet - hög position. Det har alltid varit så men betydligt förre ggr i början kanske 2 av 10 ggr nu efter 15 år vet jag aldrig när. Vi kan ha ätit nåt gott. Delat på en flaska vin och så säger jag nåt som inte passar.

Jag är 14 år och har under hela min uppväxt behövt leva med en mamma och pappa som dricker varje dag både på helger och vardagar även om dom jobbar, dom bråkar, kommer aldrig överens och säger fula saker till varandra och till och med ibland kan dom slå varandra. Jag är oftast trött är inte längre lika glad som jag brukar vara vilket är jobbigt för jag vill vara glad och jag försöker mitt allra bästa att också vara glad så att ingen ska märka men hur hårt jag än försöker går det inte.

När man inte vet vart man ska börja, för man vet inte hur det kommer sluta.

När ens näsmaste vän/syster äntligen kommit hem till sverige efter 1.5 år av dagligt drickande utomlands, tog det en månad innan det börjas igen. Hon säger att det känns okej och hon blir inte så berusad så det är ingen fara. Men tredje dagen i rad nu med shottar mitt på dagen.

Min man är någon som i samhället kallas för fungerande alkoholist. Han dricker inget på dagen men på kvällen måste han ha, det han måste ha. Oftast öl, allt mellan 4 men även upp till 7 stycken per kväll, varje kväll.
Han vaknar på morgonen och kör till jobbet som vanligt och så är det dag ut och dag in.

Jag sa äntligen ifrån till min mamma att söker du inte hjälp så vill jag inte ha med dig att göra.
Hon har nu gått till sin läkare o fått antabusen säger hon men ingen direkt uppföljning. Får ju lita på henne iallafall när jag fick en bild på det men jag vet inte, något säger mig att det inte är för alltid.
Vi har inte träffats på 2 månader då min dotter fyllde 2 år och jag har ingen lust alls att träffa henne för något sätter stopp inom mig!
Jag är gravid i vecka14 nu men har inte berättat det för jag orkar inte riktigt berätta saker för henne..

Jag syftar med rubriken till den där liknelsen med grodan i vattnet som säkert många hört talas om på det här forumet för anhöriga!?

För att ni ska förstå hur jag har hamnat här hos er som skribent bör jag kanske först säga att jag har följt det här forumet lite sporadiskt genom åren. Jag har (under annat nick) skrivit om mig själv på de sidorna som är till för drinkare vid några tillfällen, ety jag är inte den som har (hade) ett helt oproblematiskt förhållande till alkohol själv.

För att göra en ganska lång historia väldigt kort:

...förstöra en annan tråd. Sisyfos, du skriver bra och jag håller med dig i dina tankar, men VARFÖR är vi orättvisa mot DGB? För att han har problem med sitt drickande? Då ska han behandlas med silkesvantar? Var är balansen då? Ska den "sjuka" ha fri rätt att uttrycka hårda och fördömande ord utan att bli emotsagd, vi anhöriga ska bara svälja och förstå...? Det köper jag inte.

Finns det någon tråd om tablettmissbruk? Har en mamma som antagligen missbrukat Treo Comp sedan 70-talet.

Lever nära en periodare, ingen mjuk "halvmesyrperiodare" utan en "hardcoreperiodare" minst en vecka, dygnet runt...
Total misär, dricker sig bortom all sans och förnuft,tappar alla funktioner, ligger och dricker...benen fungerar inte...
Upplever det som att det blir oftare och oftare. Efter en sådan period blir det en återställningsperiod med allt vad det innebär i att ta hand om skador som uppstått till att försöka få någon ordning i kaoset - men oftast så hinner inte återställningsperioden avslutas innan nästa dryckesperiod börjar igen.