Forum för anhöriga

Jag har i veckan som gått kommit till insikt att min man troligtvis har alkoholproblem.
Jag hittade min mans ”gömställe” för några dagar sedan när jag skulle gömma han födelsedsgsprenter.
I det skåpet, bakom lite saker stod en halvt utdrucken kvarting Smirnoff.
Jag vart så konfunderad och fattade först inte vad den gjorde där. Dagen efter var hans födelsedag och han blev firad på morgonen innan han for till jobbet. Men under resterande av min då lediga dag gick min hjärna på högvarv. Jag började tänka efter hur vårt liv ser ut i förhållande till just alkoholen.

Hej! Ny här. Är på semester med min bror som nu har varit nykter i 2 1/2 år. Vi har varit här i 2dagar. Han har druckit ca 4 flaskor brännvin i smyg. Idag skall detta brytas han mår piss dåligt. Frågan kommer nu.. skall han få dricka lite för att dämpa ångesten eller bara må jävligt illa???

Har inte varit här på länge, inte sedan semestern, eller strax efter. Jag har inte räknat burkar, inte brytt mig om hans drickande överhuvudtaget, helt enkelt inte orkat, gett upp. Tyckte att det var bättre ett tag, men jag kanske bara blundade. Men nu är det jobbigt igen. Han smygdricker i garaget och tror att jag ska tro att de öl han tar med in är de enda han dricker. Men dessa lögner, detta smygande gör mig galen. Tror han jag är dum? Jag har konfronterat honom så många gånger. De första gångerna blev han ledsen och ville förändra allt, men nu bryr han sig inte om vad jag säger längre.

Jag kallar honom min Broder, men han är inte min broder från födseln, men vi har känt varandra i 17 år. Han har i alla fall så länge jag känt honom haft problem med alkoholen. Han dricker när han stöter på problem som han inte kan reda ut då han lider av et stort kontrollbehov. Han har supit bort flera förhållande under dessa 17 år av vänskap. Han vill ha min hjälp att sluta drick, men han berättar tydligen inte allt för mig så jag kan hjälpa honom.

Hej alla... nu är det bara för mycket så känner att jag måste få skriva av mig.

Mamma har fått cancer. Högersidig lungcancer, modertumör 5x5cm.
Lillebrorsan skulle följa med mamma till nuklearmedicin för vidare behandlingsplan i veckan. Brorsans största mardröm är att mamma ska dö, trots allt hon utsatt oss för har han alltid varit mammas pojke.

Det hela började med att min pappa fick cancer 2004, jag var då 14 år och ja ni kan ju tänka er själva att allt sattes på sin spets.

Jag står med benen i två världar.
En i mannens värld som anhörig och det andra som själv har missbrukat alkohol.
Jag har haft en rejäl överkonsumtion som jag frivilligt bröt med Antabus.
Att hantera stress och ångest med alkohol är en utomordentligt dåligt idé.

Nu är det en ny klump av oro i magen.
Min man dricker och har druckit länge.
Han är medveten om att han är beroende utav alkohol.
Jag ringer och kollar honom.
Jag är beredd att reda upp situationer han har ställt till med på fyllan.
Vill så gärna bära honom.

Min dotters sambo har ångestproblem och ibland när han dricker så dricker han för mycket vilket inte är ovanligt att man dövar med alkohol även om jag och min dotter förstår att det är fel men hennes samba har det som ursäkt.

Nu skall vi fira min nya sambo med en söndagsmiddag och min dotter ber att vi inte skall dricka någon alkohol till maten.
Min sambo tycker att när man firar så skall man självklart ha vin till maten medans jag tycker att vi kan vara utan.

Hej alla Forumister,
Det var några år sedan jag först upptäckte Alkoholhjälpen. Det är skrämmande vilken styrka den saken har på sina användare, anhöriga och medberoende.

Efter en bra sommar då min man knappt druckit, efter krav och ultimatum från mig, är vi tyvärr snart tillbaka på ruta ett. Igår var första gången jag tillät alkohol vid middag då vi hade gäster, bara för att testa.
Då dricker han en fördrink, en öl och vin till maten. Efter det mera öl och innan vi går och lägger oss ser jag att whiskeyflaskan är borta, dvs tom. Och jag har koll på varenda flaska hemma, tar foton varje dag för att se om han druckit ur dem,