Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Svårt att veta vad man ska skriva och var jag ska börja.
Men kan börja med att säga att jag är orolig över min mans syn på alkohol. Han gömmer sitt drickande men jag hittar ändå både ölburkar och vindunkar/flaskor överallt.
Nu är han dessutom sjuk (förkyld) och då slinker det även ner whisky.
Han inser inte själv att han har problem och att försök prata med honom om det är hopplöst.
Ännu en gång kom jag hem till ett mörklagt hus och jag trodde jag var skulle få va ensam hemma.. men ack så fel jag hade.
varför utsätter jag mig för detta. Pendlar mellan gråt och ilska känns lite bättre efter en promenad. Jag vill inte vara medberoende men ändå blir jag det. Valet är inte självvalt från början det kom sakta smygande men nu vet jag att jag är medberoende.
Skapar denna tråd som en form av dagbok. Över min kamp att bli fri.
Och kunna leva mitt eget liv. Nu på morgonen fick jag ett sms som nästan kan tas som ett hot. Det är bara att kämpa på ...
Hej,
Jag behöver hjälp av er som har mer erfarenhet. Ursäkta för lång text, hoppas någon orkar läsa.
Är jag för hård om jag gör slut eller är jag medberoende är frågan..
Har idag skrivit ett brev efter månader av velande.. min mamma för det idag o jag är så nervös.
Min exman är nere på botten. Jag har distanserat mig från det men känner att jag ändå vill erbjuda hjälp om han vill ta den, men vad kan man egentligen göra? Någon som varit inne i samma situation och kan ge råd?
Just nu gäller det den akuta fasen där han fortfarande dricker, dagarna i ända. Idag var han kontaktbar och jag funderar på att åka hem till honom på lunchen men funderar på om jag egentligen kanske ska avstå. Han kommer ju ändå inte minnas nåt av det sen..
Det bästa vore om man kunde få in honom på avgiftning men det verkar som om han är för "frisk" för det.
Detta kan bli min sista inlägg på detta forum. När ska man ge upp med att hjälpa en alkolist som har psykisk sjukdom i bakgrunden?
Barnens pappa är stupfull kl 09 på sonens 15 årsdag. Delad vårdnad varannan vecka. Nu är jag så arg att jag nästan går i tusen bitar!!!!!!
Ligger i sängen, äter sen frukost o myser med "tv". Kollar Robins från igår. Jill Johnson gäst i studion. Robin börjar med att berätta om ett starkt och "coolt" minne han har av tidigare möte med henne, att hon och bandet innan spelning tar varsin shot. Han bjuder henne därför på detta och det skålas, dricks och skrattas... Tänker att jag för några år sedan säkert reagerat annorlunda än vad jag gör idag. Tyckt att det varit en kul grej bara. Idag väcker det massor med tankar/känslor, inte positiva... Är det ett sätt av "avdramatisera" (Jills) drickande?
