Forum för anhöriga

Hej!

Hej! Jag är helt ny här och helt ny med att göra något sånt här! Men jag känner mig så otroligt ensam och ledsen och skulle verkligen vilja prata med andra/höra vad andra har att säga/har för råd osv. det här blir kanske ett långt inlägg, men vore så otroligt tacksam för svar och hjälp.

Äntligen kom den dagen jag hoppats och längtat efter. Min man slog i botten. Hårt. Hans alkoholmissbruk som han dolt för alla (fast alla egentligen förstod) kom fram i soskenet och hela masken krackelerade. Under en resa hem till sina föräldrar tillsammans med sin son föll allting ihop. Han kunde inte sluta dricka, han spydde, snorade och grät. Han lovade "aldrig mer" till både mig, sonen och hans föräldrar och det har han hållt nu i sju månader. Och jag talar om samma man som druckit minst 6 folköl varenda dag sen vi träffades.

Hej min bror är alkoholist jag försöker få han att sluta dricka. Känns ibland som ett jobb och ett väldigt otacksamt sådant. Blir alla alkolister egoister tappar dom helt den där empatin. Just nu känner jag mig frustrerad och arg ibland vill jag bara banka in vett i skallen på honom.

Jag har inte gett upp ännu men den dagen kommer väl när man som storebrorsa helt tappar orken. Var kan jag vända mig för att söka hjälp? Hur ska jag tänka när jag har lust att skita i allt? Skulle vara tacksam för tips och råd av andra i samma situation.

Vet inte vart jag ska börja. Försöker komma tillrätta med känslor, ångest, minnen och annat. Jag lämnade mitt ex i aug förra året men vi har ändå fortsatt och ses som vänner och det har varit jätte kul och mysigt. Mina känslor för honom har under det här året varit starkare än under relationen. För två veckor sedan berättade han att han träffat någon ny och hela min värld rasade. Sedan dess har jag analyserat vårt förhållande och hur jag mått under de drygt fyra år vi var tillsammans. Trött, deprimerad, ångest, IBS och aldrig riktigt glad är svaren. Väldigt olik den jag var innan.

Är det någon som har erfarenhet av ev biverkingar antabus . ? Jag har läst i fass om bla depression osv.

Denna text är främst skriven för min egen skull eftersom jag fortfarande inte klarar av att prata med folk om min uppväxt och om pappas alkoholism. Texten är skriven med konstanta tårar i ögonen och eftersom jag inte känner för att korrekturläsa så ber jag istället mm ursäkt för de partier som blir svåra att förstå eller följa.

Jag börjar med att jag bor i Finland, är 25 år å har en pappa som är alkoholist. En mycket aggressiv alkis. Nån annan som finner sig i samma situation?
Jag behöver hjälp med att kunna börja nånstans att få min far att sluta dricka, eller ens inse att han dricker FÖR mycket. Var börjar man? Så att man inte blir slagen eller hotad? Av sin egen far.

Hej
Tack alla som delar med sig och hjälper varanndra, jag är så glad att jag hittat denna sida.

Nu har jag tillslut kommit till den punkt där jag förstår att jag måste lämna den jag älskar.
Vi har varit tillsammans I 13 år och egentligen har alkoholen varit ett problem för oss I alla år.

Från början fick han bara dåligt omdöme och flirtade med alltid med någon tjej när vi var ute. Nästa dag grät han och var ledsen och bad om förlåtelse.
...och jag förlät.