Forum för anhöriga

Hej! Skulle verkligen behöva hjälp! Älskar min sambo väldigt mkt men han är alkolist vilket jag tyvärr fattade väldigt snabbt när vi började träffas för ett år sedan! Jag älskar honom fruktansvärt mkt han känns som min själs frände! Han har ett bra jobb o fina barn men varit alkolist under väldigt lång tid! Han lovar hela tid att han inte ska dricka mer men faller dit hela tid! Problemet är att han har ptsd har drag av narcissist o blir total förändrad när han dricker riktigt våldsam o elak ! Jag har min son varannan v men har sedan några mån fått lämna son till sin pappa pga alkoholen !

Har liknande problem som många här. Lever med en man som smygdricker i perioder, vi har två små barn, han vill inte erkänna att han har ett problem. Kommer hem och är berusad, försöker bete sig normalt och när jag säger att jag märker att han druckit tittar han oförstående på mig (nej, nej men jag är så trött, sov så dåligt inatt, jag är så stressad, jag håller på att bli sjuk mm mm). Dagen efter "erkänner" han genom att inte säga emot, men jag är osäker på om han själv tycker att han har ett problem.

Min sambo sedan många år har för vana att i samband med fester en tendens att alltid bli för full. Jag är osäker på om det är jag som har problem med det, alltså om problemet egentligen är mitt. Jag tycker att det är osäkert att gå på fester och tycker att det är jobbigt att han inte kan sluta dricka i tid. Han slutar alltid sist och inte förens vi åker hem. Jag får inte säga till att det är dags att sluta dricka för då blir det motsatt effekt. Jag trodde att det skulle bli bättre med tiden men nu är han över 50 år.

Hjälp mig att utforma mina "hus regler" Min sambo och pappan till mitt yngsta barn ( 3 år) är alkoholist. I bilden finns också mina barn från tidigare förhållande ( 9 och 10 år)
Dessa barns pappa har även han ett överdrivet alkoholintag (dock ej lika stort som nuvarande relation) och jag valde att lämna honom pga de...
Så trots sorgen att jag "valt" en ny partner med alkoholproblem så känner jag att jag kanske reagerar snabbare eller "för tidigt"
Han har delvis erkänt de men endå inte...

Jag har skrivit här förut, hittade hit i julhelgen.

Det är nu ett tag sen jag skrev något här, men det är tufft precis som ni skrev till mig. Jag har ännu inte fått nåt nytt boende då det är sån kö och självklart så mår vi inte bra. Min mans drickande är nu varje dag och han blir inte trevlig direkt. Ett rent ut sagt barnsligt beteende skulle jag vilja säga. Tvära kast från att jag är hans allt till att jag och min son ska ut NU. Trots att jag vet så väl så är det en del av mig som fortfarande vill. Nu är det han som kom hem med skilsmässopapper och sa att han inte orkade mer och att allt berodde på mig.

Hej jag vet inte om någon känner igen sig i detta eller har någon annan erfarenhet.

Jag lever med min kärlek. Vi har en tvååring och 2 barn på hans sida.

Jag behöver verkligen någons råd! Är det försent att rädda eller finns hopp? Efter ha läst ngr trådar och surfat runt inser jag att han inte dricker i samma utsträckning som många andra av er anger men varför jag blev orolig från början är att han blir obehaglig när han är full. Absolut inte våldsam men ofta väldigt otrevlig. Det syns och märks skillnad på bara en öl. (Därför tror jag inte han har druckit i smyg mkt mer än vad jag själv uppmärksammat)

Jag är gift med en man som är alkoholist... Min umgänges krets försvann i smma veva som jag flyttade in till honom... Den enda jag har kvar är min mamma.. O utan henne vet ja inte va ja skulle gjort. När allt e bajs... När orden som skär i min själ.. När tårarna o gråten bara sprutar... O klockan är sent.. O den enda man kan prata me är mamma.. O hon sover.. Då finns ingen... Absolut ingen.. I den man älskar däckar av alkoholen med sista ord som får en att totalt falla isär inombords.. Vem vänder man dig till just i den stunden..när man behöver nån..

Hej!
Jag är ny här.
Jag började med att läsa lite av era berättelse o det känns trösterikt att det finns hopp.
Min man har druckit i ca 10 års tid. Ett tag drack han varje dag, stängde in sig i vårt kontor o spelade poker. Nu har han slutat med pokern som väl är, men alkoholen finns kvar. Vi har 2 döttrar 13 o 15 år gamla, den äldsta har ångest o den yngsta är ledsen. Min man lider av depression pga en mycket svår barndom. Det är detta han flyr ifrån tror jag.