Forum för anhöriga

Varit tillsammans i 29 år, två vuxna barn - alltid högriskdrickare (i officersyrket), alltid haft svårt sätta ord på känslor. Sedan 4,5 år utbrött nedåtgången o pressen på familjen, samtidigt som jag doktorerar så träffar den då 20 åriga dottern en sjukligt svartsjuk, kontrollerande o sadistiskt lagd man, som betraktar henne som en ögodel o njuter av att dominera, kontrollera o äga henne - vilket slutade med stt hon sögs in i relationen o den mannens familj som linbar en "sekt" - hon klippte totalt med oss o hela sitt förflutna.

Jag tycker min sambo dricker för mycket. Han tycker jag är löjlig. Hur vet man egentligen om han har problem?
Han dricker öl varje dag. På vardagarna folköl till maten och fler på kvällen. Ibland även någon starköl. På torsdagar, fredagar och lördagar dricker han starköl och gärna nån god drink. Alltid "finöl" med ofta 7.5% alkohol eller mer. (Han jobbar ej fredagar). Gör vi inget speciellt på helgen dricker han det själv framför tvn. Skulle nog säga att han är berusad varje helg. Folköl i veckorna räknas inte enligt honom, det är ju "bara" Folköl.

Hej

Jag har börjat gå i samtal på
Beroende mottagningen i min kommun.

Det känns bra och viktigt att jag får fokusera på mitt eget liv och på mina behov det är en viktig pusselbit för att släppa taget om min anhöriga och leva mitt eget liv.

Jag har använt sista samtalet till att skriva en orosanmälan för pappa.

Jag har gjort det som anonym.

Ännu en dag i mitt liv

Jag har suttit här och räknar upp hur mycket fint jag har i mitt liv och det är så mycket.

Jag brukar föra en inre dialog dagligen då ja peppar mig själv att jag är älskad och värdefull det är ack så viktigt när man är anhörig att ge sig själv allt det som man inte fick som barn eller vuxen.

Jag är så värd all min kärlek.
Jag är en fantastisk människa oavsett vad mina anhöriga gör för livs val och det kan ingen ta ifrån mig. Och min fria vilja att vara precis den jag är. Jag älskar mig den jag är.

Hej jag tänkte presentera mig.

Sandra heter jag 40 år gammal närstående till min pappa som är alkoholist.

Pappa var alloholist när jag föddes och jag föddes in i en dysfunktionell familj där pappas drickande var i fokus.

Mamma var narkoman. Det konstiga var att de i vår omgivning visste hur sjuk mamma och pappa var men ingen brydde sig och tog ett steg för att hjälpa.

Det var bara prat prat och prat.
Saken är den att de behövde hjälp och stöd tidigt.

Hej!

Min syster är alkoholist, jobbar jobbar jobbar kommer hem dricker en flaska vin eller två för att kunna sova. Bor hos mig sedan 2 månader i husvagnen i väntan på behandlingshem som hon ska åka till på onsdag. Har sagt att hon dricker mindre än förut vart på avgiftning i 3 veckor före hon kom. Hittade igår 4 bag in box vin och massor av ölburkar gömda i husvagnen tomma. Var ute hos henne nu ikväll och hon var jättefull. Hemskt att se. Jag vill bara ruska om henne och säga att hon är dum i huvudet hur kan man dricka så!!! Men vet ju att det nog inte är en bra idé.

Min mamma dricker ca 10 glas (större än standardglas) av mellanöl eller/och vin per vecka som det ser ut och av vad jag kan se. Upptäckte dock idag när hon undrade om jag inte skulle ha mer vin (mitt glas var hälften kvar i) och jag sa nej, så smög jag efter till köket och såg henne svepa i sig mitt glas vin jag hade kvar. Jag är oroad för min mamma då hon haft cancer, förlorat ett barn och de är förståeligt om man mått dåligt över detta. Hon röker dessutom 20 cigaretter om dagen eller mer, 20 st enligt henne själv.. Och har högt blodtryck.

Sedan min bror var liten (han är nu 33 år) har min mamma haft problem med alkoholen. Jag är 18 år nu och mina föräldrar är skilda men jag bor hos min mamma på heltid och åker och hälsar på min pappa då och då. Då min pappa inte har någon riktig koll på hur man hanterar barn så att säga och att han dessutom dricker och får väldigt stora aggressioner då och då kan jag inte bo hos honom.

Hej!