Forum för anhöriga

Har en nära släkting med ganska långt gången alkoholism men är reltivt ung 40+. Hen har tom varit på 6 mån rehab men firade första dagen hen var fri med återgång till exakt samma mönster. För full att kunna prata ett vettigt samtal typ varje kväll, ramlar och slår sig, besök på akuten osv, ständig jour. Ja ni vet drillen.. Oron för att snart händer något när ingen är med.

Nej du har inte en obotlig sjukdom som du googlat fram. Du har alla symptomer som hör ihop med grava alkoholproblem. För dig kanske DET i sig är en obotlig sjukdom, men hur kan du oroa sig för något långsökt och inte koppla till att du de senaste 10 dagarna toppat och dragit i dig en kvarting om dan. "Det är ju semester..."

Hej,
Har läst några trådar där pms kommit upp. Jag VET vad det innebär och denna kvinna KAN detta. Rekommenderas!

(Länk borttagen. Redigerat av admi. Tack för att du vill dela med dig samtidigt vill vi inte göra reklam på forumet. Vi väljer därför att ta bort länkar till sidor som "säljer" produkter i olika form)

Styrkekramar till er alla!

Hej!

Skriver från andra sidan. Jag har själv haft alkoholproblem från och till. Dricker mig full, gör bort mig, sårar, förstör för mig och familjen.
Varför dricker vi alkohol när vi vet att vi sårar, förstör och ljuger?
Bra fråga! För det första är det en sjukdom som gör att vårt begär vinner över förståndet. Ibland kan vi fly från verkligheten, självmedicinera eller döva den ångest vi har. Naturligtvis har vi ett starkt kemiskt beroende.

Hej!
Ny medlem men känner mig hemma. Så mycket jag vill berätta men svårt att veta vart jag ska börja.., men gör ett försök..

Jag lever i ett förhållande sedan 12 år och jag känner mer och mer att jag behöver kontrollera/bevaka så att inte min fru dricker för mycket när vi är på fest eller är festvärdar. Ofta är hon den mest berusade, vinglar, avbryter när andra pratar, börjar lätt att gråta, himlar med ögonen när andra pratar, blir trött, tappar bort handväskor och telefoner, svårt att hitta/orientera sig m.m. Dels är jag orolig att hon ska råka illa ut, dels oroar det mig att hon ska bli alkoholberoende (vilket jag inte anser hon vara nu). P.g.a.

Vad ensamt det känns när mannen jag älska, älskar att dricka. När han föredrar alkoholen framför att umgås med mig.
Hoppas varje helg att han tänker att nu ska allt bli annorlunda. Men kärleken till alkoholen är starkare. Ja, jag vet, han kan inte styra det. Och inte jag heller.
Han kan bara bestämma själv, jag kan inte göra något alls. Det är som att se sin älskade gå över gatan, och en bil kommer och kör fort, men man kan inte göra något, inte hindra.

Jag lever med en man sedan fyra år. Jag märkte ganska snabbt att han drack lite väl mycket.
Jag har väl trott att jag ska kunna få honom att dricka normalt. Han har levt upp med en alkoholiserad mamma och hamnade i fosterhem när han var tolv år.

Hejsan igen!!
Ja, att det skulle vara lätt att leva med en missbrukare el att lämna en har väl ingen sagt men när man väl bestämt sig trodde jag att det skulle bli lättare ialf.
Först blev vi särbos och vi båda mådde bättre men så länge man inte tar tag i problemet så kan inget bli bättre . Man lever som allt är bra, lever som innan med skillnaden bara att vi inte lever ihop.
Alkholperioder kommer allt oftare, svartsjukan allt värre. Löften som bryts. Jag bli mer arg, besviken , ledsen och bli kall ist.