Forum för anhöriga

Så kom orden ur min mun till slut... I affekt.. det rann över.. ledsnade totalt när han fick ett av sina utbrott pga en skit sak.. orden som lämnade min mun var inte snälla.. bara ärliga.. han tog en väska och gick får se om han kommer tillbaka oavsett vad, är jag redo för nästa steg nu gör jag det som är bäst för mig och mina barn.. trött på allt orkar inte mer drama.. jag har fått nog... (Behövde bara lätta på trycket lite och skriva av mig)

Hej.

Hej alla som kämpar!

Hej, alldeles ny här. Min sambo är alkoholist. Han erkänner det och är väldigt insiktsfull när vi pratar om det. Senaste incidenten gjorde att han själv insåg att han inte kan dricka längre ( åkte till jobbet full). Höll sig nykter och nu har det varit lugnt, men för ett tag sedan meddelade han att han ska dricka när vi har sociala sammankomster. Hela släkten här i helgen. Hittade honom Kl 08 packad i trädgården, suttit hela kvällen, natten och druckit. Fick honom i säng innan familjen vaknade. Jag konfronterade honom igår, ledsen & uppgiven.

Hej på er alla som kämpar där ute, på båda sidorna.

Hej! Min mamma har under många år haft problem med alkoholen men lyckats dölja det för mig. Som jag förstår det dricker hon sällan sig redlös men det händer.

Har idag haft ett samtal med henne gällande hennes alkoholproblem och förklarat att jag är orolig för henne. Samtalet gick över förväntan och hon verkade genuint uppskatta "konfrontationen".

Lever sedan 12 år tillbaka tillsammans med min man och våra två små barn på 2 och 4 år.
Han dricker för mycket. Vi träffades när vi var unga 23 och 28, då var det inte lika tydligt.
Vi båda festade och gick på AW nu och då och vänner med oss.
Han lite oftare än jag. Han drack fort och ibland mycket.
Ganska tidigt erkände han att han har problem, att han använder alkohol för att döva ångest.