Nu knackar jag på dörren till forumet och frågar om jag får komma in igen. Jag har varit här förut och vet att det är ett fint stöd i kampen mot alkoholen. Att dricka vin för att trösta sig har eskalerat sista tiden. Men nu måste jag få stopp på detta. Alkohol löser inga problem. De blir bara värre av det. Nu måste jag ta hand om mig själv och vara stark. Jag är oändligt tacksam om jag får lite support. I dag blir det inget vin. En dag i taget ska jag ta. Det måste gå!

Hälsningar lilla Anna

LenaNyman

Dörren är öppen, vidöppen, alltid, bara att kliva in igen.

Stor kram och varmt välkommen tillbaka. Och du; klart det går. En dag i taget, precis som du säger.

:)

Ztark

Klart du måste komma in, jag har också misslyckats i helgen och behöver verkligen vara här och läsa
och få stöd för att lyckas. En dag i taget!!!
Vi får hjälpa varandra.
Kram

Leverjag

Tyckte att jag kände igen ditt nick. ;-) jag var också borta ett tag och det gick ju inget vidare efter ett tag så nu är jag här igen bland alla härliga människor som kämpar mot beroendet.

Vad bra att du kom tillbaka! Skickar dig styrka nu särskilt de första dagarna. ?

lilla Anna

Hej Leverjag!
Jo, det känns bra att vara tillbaka här. Fint att du också hittat hit igen. Nu ska jag försöka att leva litet sundare. Iallafall sluta upp med vinet. Som det är nu har det blivit vin varje dag och jag känner, att det mår jag inte bra av. Tack för att du skickar styrka till mig! Det värmer.

lilla Anna

I dag har jag gjort vad många rått mig att göra här på forumet. Jag har tagit ett ordentligt samtal med min man, att nu är det slut på att dricka alkohol. Det har eskalerat för honom den sista tiden och jag har dragits med. Nu vill jag inte det här längre! Vi har inte varit gifta så länge, men sedan vi träffades har det blivit mer och mer vin för min del. Visst, det är mitt eget ansvar också. Men det är förbaskat svårt att låta bli att dricka när det ständigt köps hem och serveras. Nu har mina barn börjat reagera och undrar hur det står till hemma hos oss. Ett av barnen hade ett oroligt samtal med mig i går. Nu har det gått för långt och det här är min botten. Det räcker nu. Kan maken inte stötta mig och låta bli att fresta mig så är det slut mellan oss. Jag tror att jag skulle må bättre av att bo själv då. Jag har kommit till insikt om att han dricker mycket mer än jag har trott tidigare. Jag hittar väldigt många tomma flaskor i skåpen. Jag måste ha varit helt blind tidigare. Det är klart att han inte vill att jag slutar att dricka för då märks det ju hur mycket han själv dricker. Åh vad jag är arg på mig själv som inte har satt ned foten tidigare! Men nu är det mig själv som jag ska rädda.

Leverjag

Så bra att du ser varåt det barkat med både dig och maken. Vad starkt av ditt barn och dig att ta samtalen!

All lycka till med förändringen! Kramar

lilla Anna

Hej Leverjag!

Tack för din uppmuntran! Det här är ett nödvändigt steg som vi tar och jag känner mig glad och lycklig att jag kommit fram till det här beslutet. Nu gäller det att att ha karaktär och inte ramla dit igen. Men mitt beslut att inte dricka mer står på stark grund. I natt låg jag och funderade på hur jag har hamnat i vinträsket. Det stämmer ganska illa med min personlighet. Men jag tror att alla kan hamna där om man utsätts för tillräcklig press. I mitt fall började det med en uppslitande skilsmässa. Det blev ett sätt att överleva. Sedan träffade jag min nuvarande man. Jag insåg inte då att han drack för mycket. Men nu börjar jag se hur jag hamnat där jag är i dag. Nåväl nu vill jag blicka framåt och det är med ett liv utan alkohol. Sedan får vi se hur det blir med maken. Det är upp till honom. Jag kan bara ta ansvar för mig själv. Det räcker.

lilla Anna

Välkommen tillbaka lilla Anna!
Vi är nog många som är förvånade över hur vi hamnat i Vinträsket och att det är så svårt att ta sig därifrån. Hoppas maken och du kan vara starka tillsammans. Det är svårt att stå emot om det finns hemma. Men det är det bästa beslut man kan ta.

Välkommen tillbaka Lilla Anna. Vet du, det är ganska stor skillnad i vad du skriver i dina inlägg nu, jämfört med tidigare. Tidigare så var det mer av att "jag borde"/"nu får det vara nog". Men den här gången så reflekterar du på riktigt över vad ditt drickande gör med dig. Det är en enormt stor skillnad och med den ingången, så tror jag att du kommer klara det bra.

Det är sorgligt med din man. Men du gör rätt. Du behöver rädda dig själv. Relationen blir destruktiv och du kommer få jättesvårt att sluta att dricka, eftersom han verkar behöva ha dig som partner in crime, om du förstår hur jag menar.

Nu vill jag inte vara elak, men det vill nog till ganska mycket innan barnen har ett allvarligt samtal med sin mor. Ta det som en ordentlig motivation till att arbeta dig framåt. Gläd dig över att du har barn som bryr sig om dig och ta vara på det. Det betyder att det inte är för sent, eller hur? Det kanske är läge att söka hjälp också? Om du har en tuff skilsmässa bakom dig sedan tidigare, så kanske det är bra att ha stöd runt omkring sig den här gången. Kanske antabus vore en bra idé också? Allt för att göra det lättare för dig. <3

Ja, ja... förlåt att jag predikar för dig. Det är inte meningen att vara viktigpetter. Jag blev bara så glad (förstå mig rätt) när jag läste vad du skrev, eftersom det var en helt annan insikt nu. Du har viljan och inget att förlora, men allt att vinna. Fortsätt att skriva här och kämpa!

Skickar styrkekramar till dig <3

lilla Anna

Hej Muränan!

Tack för ditt inlägg och för att du bryr dig! Det betyder mycket att få stöd.

Kram från lilla Anna

lilla Anna

I dag vaknar jag och känner en stor tacksamhet. Den fyller hela mig. Jag är så glad att jag kommit till den här punkten. Det har tagit sin tid. Men nu känns det som om jag är på rätt väg. Det som har varit lägger jag åt sidan och går framåt. I den värld som vi lever i nu har jag så otroligt mycket att vara tacksam för. Vi lever i ett land där det är fred, vi har tak över huvudet och mat på bordet. Flyktingkrisen med människor som flyr med livet som insats, krig och galenskap, har fått mig att fundera på hur jag lever mitt eget liv. Förutom det har jag underbara barn som jag är väldigt stolt över. Nu vill jag att de ska vara stolta över sin mamma också.

farmor

Jag känner med dej, det är inte alls enkelt om man inte göra samma val. Skönt att du har barnen, du är inte ensam. Jag tror också att du ska söka samtalsstöd. Har själv en katastrofskilsmässa bakom mej. Träffade sedan en ny man som inte alls drack mycket. Men vin till maten på helgen blev en vana. Efter 10 år hade jag utvecklat ett beroende. Men hade inte insikten. Nu Efter 20 år inser jag att jag har ett starkt alkoholberoende. Måttlighetsdrickande har jag misslyckats med många gånger. Äntligen fattar även jag att det är en enklare väg att helt avstå.
Nu har jag också fått maken att förstå och stötta "vi tar några vita veckor" Jag tar en dag intaget och hoppas att bli fri! Jag vill också vakna och känna tacksamhet som du beskriver.

Andreas

Vad fint skrivet lilla anna. Jo vi har mycket som andra inte har.

lilla Anna

Jag har inte skrivit på ett tag eftersom jag haft mycket att göra. Men det går rätt bra att låta bli vinet. Nu är vi redan inne i mitten på januari. Här gnistrar solen i vit snö och det är väldigt kallt. Man blir så glad när det blir litet ljusare ute. Dessutom är det riktigt skönt att alla helger är över och vardagen tar vid igen. Det är lättare att leva sunt då.

farmor

Nu känner också jag tacksamhet!
Ingen ångest över vad jag hällde i mej kvällen innan!
8 nyktra dagar och livet har vänt!

Adrian

Ta en dag i taget ....gå in här o läs o skriv av er ..vi ska vara glada att vi kan ha internet hjälp ...sen så kan vi stötta och hjälpa varandra här ..godnatt. .hela gänget o var rädda om er