Det bästa är nog att inte tänka för långsiktigt. En dag i taget. Tidigare idag hade jag axlarna nertyngda med två figurer som satt och diskuterade mitt välbefinnande. Den rationella och kloka vann idag. Och även i morgon då bolaget är stängt, har inte den andre typen något val.
Har så många rädslor. Om mig själv. Livrädd för en klar vardag som jag kanske inte kommer kunna hantera.
Känslan att sluta jobba och komma hem och veta det inte finns vin hemma..Den tanken är så obeskrivligt deprimerande.
Mina vänner..när jag nu kan träffa dom pga massa grejer i mitt liv med barnen, ska jag träffa dom utan att dricka alkohol..Försvinner den roliga och tokiga tjejen då..Blir jag förvandlad till något helt annat kanske, som behöver byggas upp.
Knepig uppväxt med vad jag insett mer och mer har rätt mkt issues, Separationer, svåra svek, sorg efter död vän, besvikelse över alla relationer jag försökt med. Mina barn-Mycket med mina barn. Speciellt yngsta som har svår funktionsnedsättning. Det är tufft som fan helt enkelt.
Detta är mitt liv. Med tillhörande en massa annat jag inte orkar skriva om just nu.
Men har en stark känsla att alkoholen blev min tillflykt, min vän. Ett symtom. Eller så är det kanske även så att det ligger i släkten. Det har smugits fram den senaste tiden av mina föräldrar. Verkar som varannan släktmedlem hade alkoproblem. Det skulle man inte kunnat ana med den familj jag växte upp i. Jaja. Många tankar inatt. Jag går ju på högvarv. Måste finna ett substitut. Pepparrot! Chaite! Tagit en insomningstablett men ska nog ta en till.
Jag hoppas på känslan som känns behaglig och glädjande. Den äkta känslan, utan kemiska preparat.

Läser många trådar här. Vi kämpar på allihop. Just nu är jag så ny i detta tänk så jag blir lite deppig av att läsa om er alla, då det ger en tragisk känsla att man inte på något sätt är unik. Men man kan vända på det också, och tänka att det är tur ni andra finns, som genomlider samma helvete.
Känner igen mig oerhört mkt i många trådar. Det blir nästan konstigt. Det där med ett glas, två glas, tre glas och sen ppphhhhooowww 3 liter senare..ångesten, skammen, känslan att vara en lägre stående varelse. Jag hade inte kunnat se mig som nån slags ( tar emot att säga)- alkoholist. Men det är nog så det ligger till.
Nu börjar jag domna bort känner jag. Godnatt alla fellow mates här inne.
Styrka och inspiration till oss alla.

Har också barn med funktionshinder, och har samma tankar. Mina vänner har jag dock slutat att träffa för att tiden inte finns. Jag saknar inte det direkt, har ett socialt jobb, men orkar inte vara social när livet går i 200 km/h och alla krav och måsten.

Jag slutade i somras men började igen. Tänkte "jag kan minsann vara måttlig". Men nej. Jag har slutat igen och det går ganska okej. Ville vara "måttlig" igår igen, men det spårade ur igår. Så nu är jag här igen, dag 1. Är trött på alla som säger hur jag måste leva mitt liv. Bäst att ta tag i det själv.

Välkommen hit!

cruella

Det låter som du har ett kämpigt liv och vad är lättare att ta till än alkoholen! Jag tror det är bra att läsa i forumet och känna att man inte inte är ensam, men det är klart - vi kan nog reagera på olika sätt olika dagar. Idag kan ingen av oss gå till systemet och du letar ju substitut, precis som jag gör. Jag försöker tänka på alla goda "drinkar" jag ska blanda idag. Pressade apelsiner, grape, citron toppade med något starkt - som chili! Lite honung kanske.

Pepparrot låter också som en bra ide. Om du känner dig rastlös kan du kanske gå till affären och inhandla alla de där substituten så du har massor att välja på hemma när suget sätter in. För mig är det 4:e dagen och jag vet att det kommer gå bra, jag är inte orolig. Inte idag. Lycka till!

Nattugglan

Hej ni som kommenterat. Tack! Alkohol som tillflykt, absolut. Det är med säkerhet sant. Ett sätt att stänga av sig, stänga ner sig, inte känna för mycket av livet man har. Det som man knappt orkar med att leva. Krav och måsten Jepp. Man känner att man inte räcker till. Jag är ensam med mina barn plus ansvarsfullt( också ubersocialt) arbete där folk drar i en hela tiden. Suck. Man undrar hur det kunnat bli såhär.
Mammon- Du är i liknande sits. gratulerar till din nykterhet! Och ja, man tröttnar på vissa kommentarer. Men Jag är rätt hemlig dock , med mitt problem. Skulle det läcka ut och bli ryktesspridning på mitt jobb skulle min heder ryka.
Är rädd för alkoholdemens. Kommer inte ihåg att jag skrivit det jag skrev inatt trots nykterheten. Kram och tack igen.

solapan

Är själv på dag 6. För andra gången. Så det blir bättre. När suget kommer är det skitjobbigt en stund. Bra med beredskap när den kommer så man kan bryta det (något gott, en dusch, prommis osv). Men det släpper. Lovar. Kämpa på!

Nattugglan

Inte riktigt kommit underfund med hur man ska kommentera här. Tack för tips om substitut..idag är mitt sug rätt starkt pga stress så skulle behöva en klubba i skallen ist för ört -te haha
Kram! Och grattis till 4e dagen!!

cruella

Det där var träffande, haha! För en klubba i skallen är precis det jag själv får....hela tiden idag! Skulle gärna sippat örtte om jag orkat sätta på vattenkokaren. Mycket snack och lite verkstad hos mig och kanske inte den alldeles rätta dagen att ge andra tips ;-) Kram tillbaka!

Nattugglan

Att ge tips och pepp trots att man även själv kan behöva det! Vi vet ju alla hur det ligger till, det är det som är så skönt med detta forum. Hade man skrivit såna här saker på Flashback hade man blivit flamberad. Hoppas du har en ok dag ändå trots apatin. Jag sitter på ett lekland och skulle behöva ett gäng betablockerare haha.
Kram! Och tack för input!

Nattugglan

Tack! Det går ok idag tack. Tänker på vin rätt ofta men jag har bara haft EN tanke idag om att åka till bolaget. Övervann det. :) chokladkaka! Så gott! Det är du värd! Läste av någon här att han/hon gått ner i vikt av att sluta dricka trots godis. Yay!:) Läste att du joggar ibland också: ?kram!

Tack igen alla som kommenterat och bryr sig. Väldigt varmt forum detta. Man känner det. Mammon-Du har barn också med funktionsnedsättning. Det känns på något sätt..."skönt" att man inte är ensam? Trots att det såklart i rådande omständigheter är tragiskt.

Jo, mycket! Jag har hört andra historier om funkisföräldrar med alkoholproblem på fb, att det tydligen inte är så ovanligt. Jag minns en gång på systemet då jag träffade en bekant med barn som har samma diagnos som mina, hen såg ut som om jag tog hen på bar gärning.Antar att jag hade samma uppsyn. Det fick mig att fundera över varför det är så.

Man känner sig ensammast i världen ibland. Man har godhjärtad släkt och vänner men säger man något så blir reaktionen antingen besvärad eller medlidsam, och båda är jobbiga tycker jag. Jag vill inte ha någons medlidande. Jag vill bara ha oförutfattat lyssnande. Ingen dom eller någon som jämt drar paralleller till sitt eget. För jag blir ju jätteglad när mitt barn gör framsteg, mer ibland faktiskt än när mina "normala" barn gör det. Det blir så tydligt när de gör det. Ändå möts man ibland av de där reaktionerna: besvärande eller medlidande, när man själv är själaglad för att ens barn tagit ett nytt steg. Så nog är man ensam. Ofta.

Skönt att höra att det finns andra!

Macadi

Mina 2 vuxna barn har båda NPF. Inga utvecklingsförseningar dock, men det tog mycket energi. Dålig nattsömn p.g.a. medicinering som gjorde att sonen inte kunde sova. Isolering p.g.a. att man liksom inte orkade umgås med någon med ett barn som klättrar i bokhyllorna och gungar i gardinerna. ? Ilska mot deras pappa som bara "flydde" ifrån allt...Ny man som försökte lösa det genom ständiga bestraffningar och "rumsarrest". En till separation som följd...
Dotterns dagliga utbrott som kunde vara större delen av kvällen...Hade absolut ingen energi att göra något eller umgås under alla dessa år...Så vinet blev min vän...
Hade varit intressant att veta om förekomsten av alkoholproblem är större bland föräldrar till barn med funktionshinder?

Jag känner så igen mig i din historia, har också några barn med npf och lever isolerat pga deras behov av rutiner och förförståelse. Och sedan en ork som inte finns. Och en ångest för att man inte orkar vara en bra förälder till syskonen.

Jag tror egentligen att problematik med A finns i alla grupper. Jag tror att vi nog lever bara lite mer isolerat.

Nattugglan

En otrolig upplevelse att läsa om era erfarenheter.. Känner igen mig totalt i isoleringen, skammen, skulden inför andra syskon. Och behovet av att få vara ifred är för mig en livsviktig nödvändighet.

Att från början vara en känslig själ som haft en barndom med mkt egentid och alltid målat, skrivit, tyckt om rätt introverta saker.....till att få två barn med speciella behov...svåra aggressionsutbrott som kan vara flera timmar. Hög ljudnivå på yngsta. Samt mitt andra barn, jättekänslig för alla intryck och får utbrott och ångestattacker.
Sedan jag. Ensam. Vad gör jag....dricker hinkvis med vin och målar. Stänger in mig.
Separerade också pga anledningar som nämndes ovan..

Man borde göra nån undersökning ja. Så sjukt tabu. Nån sa en gång till mig-När man har barn med funktionsnedsättning krävs det MER av en som förälder! Man måste vara MER!
NO F## SHIT!
Men att erkänna att det är så satans jobbigt....nja. Ibland bara.
Nu drogs detta ifrån själva huvudämnet-Alkohol. Men- Stress och att vara mentalt nerbruten, ALDRIG få vara ifred nånstans, bidar. Sen hade jag säkert haft alkoholproblem idag ändå pga gener och ett livligt förflutet.

Tack för era inputs. Gav väldigt mycket. ❤️
Hoppas ni har det bra idag.
Kram

Nattugglan

Ibland kan jag känna att jag blir tokig. Galen. Pga att jag aldrig får vara ifred. I skrivandets stund håller ena barnet på och petar och ska prata oavbrutet. Nyss hemkommen från jobbet där det varit samma sak.
Vill krypa ur mitt skinn. Ibland går jag in på toaletten och slår mig så hårt så jag får såna blåmärken på benen..bara för att kunna känna något som tillhör mig själv.
En gång trodde jag att jag hade haft sönder en stor pulsåder och blev på riktigt rädd.
Ursäkta en hemsk sanning. Men skriver ärligt.

Ibland när jag läser om andras verkligheter så skäms jag extra mycket för att ha hamnat där jag gjort. Den vardag du beskriver gör mig skräckslagen. Herregud jag har inte ens varit i närheten men ändå behövt vin för att "orka". Får du nånsin nåt andrum? Skulle du kunna få avlastning på nåt sätt? Är helt övertygad om att du är MER! Men jag skulle önska att du kunde få lite hjälp. Och du, alkoholen är ingen vän. Så du har tagit ett fantastiskt bra beslut vad gäller det. Kram!

cruella

när jag läser om hur du Nattugglan och ni andra Mammon och Macadi får kämpa...och jag skäms nästan. Jag har visserligen haft mitt helvete på jorden men har det bra nu och kan själv välja vad jag vill göra med min tid. Jag har verkligen ingen anledning öht taget att dricka - men gör (eller gjorde) det ändå! Ni är starka!!! Var snäll mot dig själv Nattugglan!! Kramar!

Nattugglan

Skriver detta med suddig syn pga att jag blir så rörd. ❤️ Vi har alla våra problem i livet. Är alkoholism ett symtom eller sjukdom? Kanske det varierar men behovet av rus är likadant. Som jag skrev hade jag nog idag ändå haft de issues som jag har. Ändå. Men...dricka för att fly mest de senaste åren. För att man inte orkar med att känna/tänka/ta itu.
Det kommer bli lättare. Snart. Skrattat mer senaste veckan. Såna där-ni kanske vet-fånskratt när man kiknar liksom ? Det var länge sen! OCH ni som skriver här hjälper så himla mycket!!
Och- Nu vill jag inte låta alltför naivt korrekt men jag tror ibland på att man får tilldelat i livet det man klarar av för växa. Lärdomar. Erfarenheter. Men nu lever vi ju i ett land som tillåter såna reflektioner. Allt är relativt. Som nån klok människa skrev-Vi har lyxen att iaf sitta uppkopplade och skriva.
Tack igen underbara ❤️

PS- Jag är nykter. Bara det gör så att problematiken med vardagen delvis blir lättare. Alkoholen nej, ingen vän. Inte alls. Vad man från början tänkte var en vän att fira/ ha kul/ må bra/ vara produktiv/ spontan/ spännande/livsbejakande med, visade sig vara raka motsatsen.

Usch, jag har haft en jobbig dag. Jag satt med en uppsats medvetet från kl 11 till kl 15 då systemet stänger. Jag blir väldigt fokuserad när jag skriver så då försvinner alla tankar på alkohol. Men så efter kl 15 fick jag lite panik för att det är ju lördag och jag har inte druckit på flera dagar och imorgon är systemet stängt. Och sen jobb på måndag och då kan jag inte dricka...suck! Det styr mitt liv, helt klart.

Min man har varit tjurig efter en vaken natt med ena npf barnet, min ångest blir inte bättre för att han är sur. Gick och handlade, bakade bröd (!) bara för att dämpa ångesten. Jag vill bara sova. Det kryper under mitt skinn, rastlösheten.

Dessa dagar är svårast.

Kram på dig!

blomstra

Har också funderat på det där med att det kanske är så, att man utsätts för de påfrestningar man antas klara av här i livet. Då måste du vara urstark!
Och jag tror att när vi alla levt färdigt våra liv är allas ryggsäckar lika tunga. Somligas ryggsäckar blir snabbt tunga, för en del fylls på lite jämt fördelat och för andra kommer det senare. Men allas blir lika tunga till slut.

( du har säkert redan koll på detta som jag egentligen ville; det finns en möjlighet att ansöka om "helgförälder" för att få avlastning, oavsett om barn har funktionshinder eller ej. Väninnan hade en sådan en helg i månaden då pappan var frånvarande och hennes familj bor långt bort. Gav en enorm hjälp)

Nattis