Påbörjat dag 4 och tankar som jag minns jag velat förtränga, börjar bli väldigt påtagliga. Mitt liv som slänger på utmaning efter utmaning ber om att få stänga ner. Den här sömnlösheten beror inte endast på mig utan lite annat här hemma men oavsett skulle jag varit vaken nu. Funderar på att hålla mig vaken tills jag ska upp och gå till jobbet. Undrar om det kommer funka..
Funderar också på om detta nykterskap är värt detta.
Läser era inlägg och ler, blir rörd och känner igen mig. Tyvärr störs jag av att det är så svårt att följa upp kommentarer såvida man inte startar egen tråd men även då måste man ju bläddra runt.
Jag ska inte börja intelektuallisera mitt problem pga detta forum. Tror det lätt kan bli så. Eller skapa en slags duktighet som ej stämmer. Jag är främst här för att komma underfund med mitt drickande. Få lite mer insikt. Det hjälper att läsa. Och skriva.
Börjar få värk i kroppen. I lederna liksom. Beror det på alkohol eller faktumet att jag försummat min kropp så länge så när det äntligen kommer lite friskt blod i venerna så undrar cellerna vad tusan som pågår?
Har en massa problem i livet. Usch. Det är som att olika aspekter inte kan mötas. Jag får studsa mellan alltihop och hoppas på det bästa. Tänk er filmen "insidan ut" ni som sett den? Trådarna mellan alla torn med viktiga mål i livet har kapats.
Jag läste ett inlägg om dödslängtan, psykiatri-kontakt ovs. Jag väljer att inte skriva så mkt om det. För känsligt. Men jag tampas med det också. Självskadebeteende. Utlöses av stress. Det tonas ner vill jag lura mig själv att tro på den romantiska bilden av alkoholen.
Minnesbild-
Jag, efter en lyxig fest, står vid en förskola och spyr upp vin för tusentals kronor. På nyinköpta skor och söndertrasade strumpbyxor. En en ytterst störande bild som återkommit under veckan här. Inte så satans romantisk.
En annan-
Bli utslängd från ett populärt uteställe pga att jag ramlat baklänges på dansgolvet 3 gånger i rad. Någonstans mellan fallen måste jag hunnit upp på scen och dansat med en av de som stod där och delade ut grön neonfärg på de som ville eller inte ville. Jag ville tydligen ha en jäkla massa grönfärg överallt. Så. Walk of shame. Jag måste sett tragisk ut för där jag satt vid en betongvägg, fick jag hjälp att gå på rätt buss hem. Tydligen. Eftersom jag följande morgon hade privilegumet att gå förbi spegeln i hallen och se en blandning av Hulken och nåt slags skogsdjur stirra tillbaka på mig.
Minnesluckorna räddade nog upp en del av bakisångesten. Tills jag hittade min väska med mobil och en massa bilder. Och shotsglas. Hade jag blivit drogad? Ja kanske det. Det hade ju vart trevligt. Då skulle ju det kunna vara någon annan som lurat mig till att bli ett sånt fiasko.
Såna här saker har jag tänkt på under dessa 4 nyktra dagar. Bland annat. Barndom. En massa. Håller jag på att dö nu, har jag tänkt? Pga denna " här är ditt liv i revy"- känsla. Vad som hänt de senare åren. På barnen. Vad de tvingats genomgå. Det har jag tänkt på mest av allt. Och hur det måste kännas för dom att se sin annars roliga interaktiva mamma, förvandlas sakta men i stadig takt till en...soffpotatis! Full av vin! Marinerad!! Oduglig och värdelös. Och ibland jättearg.,Och Som inte orkar att laga ordentlig mat ens. Eller hittat på ursäkter till att slippa ta hem deras kompisar hit till oss. Eller till en mamma som glömmer bort saker vi ska ha planerat att göra. DET är de minnen som sitter längst fram.
Det där med interaktiv mamma- Det var flera år sedan jag var en sådan. Runt 5-6 år sedan. Trots detta får jag höra av min omgivning att min familj verkar ha det så mysigt, att jag hittar på mkt med barnen och är närvarande. Så kämpar, det gör jag. Men inom mig är jag inte alls närvarande. Jag överlever. Vill sluta att bara överleva.
Pratat en hel del med barnen. Skrattat. Talat gamla minnen.( trevliga såna) Men vissa har jag blivit tvungen att empatiljuga mig till..
Nu måste jag sova. Ångest spänner ner mig i sängen.
Godnatt alla kämpar därute!
Slutord om sömnlöshet-Det är jobbigt att inte kunna sova men jag tror det mest jobbigaste är att inte kunna vakna upp.
Jag beklagar om/att jag svamlat. Om mitt mitt mitt... Kram ni som orkat läsa..Kram ni andra. <3