Det bästa är nog att inte tänka för långsiktigt. En dag i taget. Tidigare idag hade jag axlarna nertyngda med två figurer som satt och diskuterade mitt välbefinnande. Den rationella och kloka vann idag. Och även i morgon då bolaget är stängt, har inte den andre typen något val.
Har så många rädslor. Om mig själv. Livrädd för en klar vardag som jag kanske inte kommer kunna hantera.
Känslan att sluta jobba och komma hem och veta det inte finns vin hemma..Den tanken är så obeskrivligt deprimerande.
Mina vänner..när jag nu kan träffa dom pga massa grejer i mitt liv med barnen, ska jag träffa dom utan att dricka alkohol..Försvinner den roliga och tokiga tjejen då..Blir jag förvandlad till något helt annat kanske, som behöver byggas upp.
Knepig uppväxt med vad jag insett mer och mer har rätt mkt issues, Separationer, svåra svek, sorg efter död vän, besvikelse över alla relationer jag försökt med. Mina barn-Mycket med mina barn. Speciellt yngsta som har svår funktionsnedsättning. Det är tufft som fan helt enkelt.
Detta är mitt liv. Med tillhörande en massa annat jag inte orkar skriva om just nu.
Men har en stark känsla att alkoholen blev min tillflykt, min vän. Ett symtom. Eller så är det kanske även så att det ligger i släkten. Det har smugits fram den senaste tiden av mina föräldrar. Verkar som varannan släktmedlem hade alkoproblem. Det skulle man inte kunnat ana med den familj jag växte upp i. Jaja. Många tankar inatt. Jag går ju på högvarv. Måste finna ett substitut. Pepparrot! Chaite! Tagit en insomningstablett men ska nog ta en till.
Jag hoppas på känslan som känns behaglig och glädjande. Den äkta känslan, utan kemiska preparat.
Läser många trådar här. Vi kämpar på allihop. Just nu är jag så ny i detta tänk så jag blir lite deppig av att läsa om er alla, då det ger en tragisk känsla att man inte på något sätt är unik. Men man kan vända på det också, och tänka att det är tur ni andra finns, som genomlider samma helvete.
Känner igen mig oerhört mkt i många trådar. Det blir nästan konstigt. Det där med ett glas, två glas, tre glas och sen ppphhhhooowww 3 liter senare..ångesten, skammen, känslan att vara en lägre stående varelse. Jag hade inte kunnat se mig som nån slags ( tar emot att säga)- alkoholist. Men det är nog så det ligger till.
Nu börjar jag domna bort känner jag. Godnatt alla fellow mates här inne.
Styrka och inspiration till oss alla.