Jaha. Äh. Klump i magen bara av att skriva här. Men har läst här inne i ett par månader o känner att nu är det dax. Så vi har varit tillsammans i ca 13 år. Varav förlovade i 10 och gifta i 4 månader. Jippo. Smart beslut. Min man har alltid haft en hög tolerans för alkohol. Han blev på fester den glada skämtsamma onyktra personen. Jag tyckte mest det var pinsamt. Men han var ju glad. För 3,5 år sedan åkte vi på semester till hans föräldrar och då smusslade han med Jack Daniels. Det var väldigt billigt där och han gömde en flaska på vårt rum. Ville inte att föräldrarna skulle se. Sedan köptes det med hem. Sedan dess har det ökat. Dricker varje helg och röda dagar. Då är det kanske 1-2 riktigt starka öl och 3-5 Jack and Coke. Vissa gånger när han varit full har han sagt saker som" skulle inte vara med dig om det inte vore för barnen" osv. Och andra småotrevliga saker. Men efter sommaren tyckte jag att vi 'hittat' varandra och vi gifte oss. Mest för barnens trygghet. Det var sept 19. Sedan har det gått utför. Han blir argare och argare när han dricker. Om jag ser att det är en av DE gångerna väljer jag oftast att gå o lägga mig för att inte hamna i bråk. Eller stanna kvar i barnets rum en stund tills han har slocknat i soffan.
Jag har hotat förut med att jag inte orkar och kommer flytta med barnen. Då skrattar han ibland o undrar hur jag ska ha råd. Andra stunder kan han gråta och erkänna att han tycker inte om när han blir så arg. Så från i julas har han inte druckit så mkt. O väntat tills barnen somnat osv. Men 2dagar innan nyår så kommer jag hem vid 18 från jobbet. Äldsta barnet har en kompis som ska sova över här och på bordet står en öppen öl. Jag blev irriterad. Jag vill inte att han ska dricka framför andras barn. Tänk om det är en av de gångerna som den går rakt upp i huvudet? Slutade med bråk och han sa att jag kan lika gärna packa mina väskor o gå. Han ska inte känna sig som främmande i sitt eget hus. När sa jag men jag ska inte behöva vara rädd att du ska bli elak.
Dagen efter hade vi ett bra samtal på kvällen och sedan har det varit lugnt. Druckit men inte arg. Jag hade kvällen innan ställt mig i kö till en lägenhet för jag kände att jag orkar inte längre. Nu är det ganska lugnt men jag har beslutat mig för att gå till lägenheten och titta då jag blev erbjuden den. Men frågar mig själv om jag gör fel. Ska jag ge honom en sista chans? Hur kommer barnen få det hos mig? Kommer jag ha råd att ha mat på bordet? (Ingen fast anst). Jag känner mest irritation just nu han blir arg för att han tex inte får sex så ofta men jag säger att jag behöver lite närhet först. Då blir han sur.

Käns lite löjligt det här och som att det är mest svammel men jag behövde få ner det på papper. Kanske behöver jag bara 'get iver it' o låta honom dricka och bara bli arg om han gör något dumt? Och inte i förskott. Jag hatar lukten av alkohol nu och ljudens från burken o skåpet. Jag kanske är helt galen.

Läste igår att om en person gjort gastric bypass är chansen större för att utveckla beroende till tex alkohol. Är det någon som vet något om det?

Svammel men skönt att skriva av sig lite.

Blueeyes

Vi hade en vettig konversation förra veckan och han sa då att jag borde hitta ett sätt att stressa ner på. Han tar sig en drink och vad ska jag göra? Jag blev lite ställd efteråt måste jag säga.. Kanske fel av mig men... Det krävs ju så många drinkar för honom att stressa ner.

Mysan

Tycker att du ska lita på din inre känsla, det som känns rätt för dig.
Att han tycker du behöver hitta ett sätt att stressa ner på....han fattar inte att det är han som gör dig stressad!
Sen att han använder alkohol är ju definitivt inte ett friskt sätt att varva ner....

Sen era barn, ni är ju två som är ansvariga för dom...men eftersom han inte inser faran i sitt drickande är det du som måste göra det....hur vill du era barn ska lära sig att förhålla sig till alkohol?

Super sunt att du kollat på lägenhet, hade jag varit du hade jag berättat att du varit o tittat, sätt ett ultimatum och håll det...för din och era barns skull!

Kram

jonan

Hej Välkommen hit.
Jag känner igen mig på flera punkter. Min man dricker oxå på helger och högtider. Än inte på vanliga vardagar, som jag vet.
Hur gamla är era barn? Mina är 10 och 2. Hur har du tänkt med vårdnaden om du nu går. Det är min stora spärr.
Gå och titta på lägenheten, det kan vara nyttigt att se att det finns något annat. Jag brukar surfa å titta på lägenheter ibland för att få lite styrka.
Satsa på dig och barnen. Gör saker som ni tycker om. Försök , det är inte alltid lätt jag vet.
Skickar styrke kramar

Leverjag

Varningsklockorna ringer för mig!

Det låter inte som det där kommer utvecklas till något bra. Whiskey gör folk mer dumma i huvudet ändå. Aggressivitet mm. Ni ska inte ha det så. Han har ju underhållsskyldighet till barnen och om du flyttar för att han är alkoholist (vilket han är) så måste han ta ställning till sitt drickande. I bästa fall erkänner han för sig själv att han är alkoholist och i allra bästa fall gör han något åt det. Tycker definitivt att du ska titta på lägenhet. Du kan ju säga att du bor där med barnen tills han fått ordning på sitt drickande. Om ni skiljer er går hälften av huset till dig om ni inte har en klausul.
Flera som skrivit hur de blivit alkoholiserade ganska snabbt efter en sådan operation. Något om att alkohol tas upp mycket snabbare/lättare.

Det är inte svammel. Det känns igen från mångas historier och tyvärr utvecklas de inte alls bra om det inte sker en förändring. Rädd för att du kommer ångra dig om du inte sätter ner foten nu. Om han blir nykterist kan du väl överväga att bo m honom. Tycker inte barnen ska växa upp i bråk, utbrott och alkoholdimmor och se en mamma som sakta tynar bort.

Sorry om det låter hårt men det är väl menat. Läs de andras trådar och skriv av dig här!
Kram

etanoldrift

Hej blueeyes!
Nej, jag tycker inte att du överdriver eller att du ska låta honom få trycka ner dig..
Tyvärr är det så med alkoholister (för JA, han ÄR alkoholist, vare sig han erkänner det eller ej!) Att de kämpar för att få full kontroll över sin omgivning och oss medberoende (och medberoende, betyder inte att man själv dricker eller har beroendeproblem med sitt eget drickande)
Jag tycker att du ska ta lägenheten! Och att du ska tala med socialen och uppmärksamma hans drickande!
Inga barn mår bra i en sån miljö! Jag vet att vi drar oss in i det längsta, för att vi skäms! Men det är faktiskt alkoholisten som ska skämmas!
Du har större chanser att få hjälp om du själv aggerar och visar att du tar dig ifrån situationen..
Vill han ha sin familj kvar, så får han bevisa sin nykterhet (ta emot behandling, om det sedan är antabus eller vad som erbjuds)
Vad det varierande humöret beträffar så är det som om de är olika perosnligheter.. Mitt ex var som otrevligast innan jag flyttade.. Han trodde inte heller att jag skulle ha råd eller våga..
Ja, alkoholister har ofta grandiosa föreställningar om sig själv och tror att de på något sätt är världens medelpunkt.
Min fd har fortsatt att dricka.. Han erkänner inte att han har några problem..
Fortfarande inser han inte att både separationen och en massa andra saker som "händer" har med hans alkoholintag att göra..
Jag tror vi alla medberoende här, har hört så många fantasifulla bortförklaringar från våra alkisar att det skulle räcka till en hel roman
styrkekram Och du gör helt rätt i att titta på lägenheten och TA den! (idag är det svårt att få lägenheter så passa på innan du ångrar dig!)

Nickanna

Vi har varit ihop i 20 år. Han har alltid druckit mycket men hans dåliga humör och svårigheter har alltid berott på att jag gjort saker, sagt saker, bett honom dra ned på alkoholen etc etc. Det är aldrig hans fel. Jag gick ifrån honom förra året en period men gick tillbaka. Allt var bra och jag kände mig avslappnad även om han drack men hans beteende började sakta (nåja, ganska snabbt) bli det samma som förut. I november var han rakt ut rent elak mot mig på ett sätt han inte varit på många år och det har bara eskalerat. Han anser att ja, han dricker för mycket. Ibland. Kallar sig helgalkis och att det är många fler än han och därför räknas det inte riktigt.

Blueeyes

Vad gulliga ni är som faktiskt läste det jag skrev. Känns otroligt skönt i hjärtat! Våra barn är snart 9 och 5. Det är klart vårdnaden har bekymrat mig men jag antar att eftersom han inte missköt barnen får vi ha delad vårdnad. Äldsta har sagt någon gång att pappa blir väldigt arg o hon blir rädd. Jag kan naturligtvis oxå bli arg men det är skillnad på arg och att skrämma ngn. Vi får se vad som händer.
Kom på att anledningen det har varit så lugnt nu är att vi typ inte har några pengar kvar den här månaden. Någon nytta med det! Men när jag öppnade kylen nyss står där 4 st 7,5 o väntar. Jag hoppas nästan att han blir arg igen i helgen för då vet jag att jag kan ta beslutet. Sitter o letar bostäder (har tom lagt ut annons idag att jag letar) och kollar begagnade möbler. Vi bor i hyresrätt så inget behövs köpas loss. Det skulle vara halva nya diskmaskinen då. Som vi fick i bröllopspresent... Bara barnen har varsin säng så kommer det nog ordna sig isf.
Går runt i lägenheten o tänker att det där tar jag med mig! Och det där!

Imorgon ska jag på anställningsintervju för en fast tjänst. Vore så skönt!!!

Tack igen för era tankar o kramar. Hoppas ni alla har en lugn kväll!

Leverjag

Åh, vad bra!

Ja, det där med pengar ordnar sig. Begagnat går bra. Barn behöver närhet, skratt och trygghet, inte prylar. Det går mycket pengar till alkohol...

Hoppas du får jobbet och att allt går din väg nu! Rädda dig och barnen och ta er till er fristad oavsett. Han har problem och de tar tid att lösa. Bra om du har ditt ögna hem som du kan forma och vara trygg i.

Kram och godnatt

etanoldrift

Vad skönt att du börjat titta efter ett boende. Jag tycker inte att du ska vänta på att han blir arg (för handen på hjärtat så har du redan beslutat dig eller hur?)
Att separera behöver ju inte betyda skilsmässa, per automatik (även om det blev så i mitt fall, men det var min fd som ville det) utan det kan tvärtom vara bra med en "time out" för att ni båda ska kunna tänka efter ordentligt och för att barnen ska kunna få lite lugn och ro.

I det fallet så skulle jag ändå råda dig att ta kontakt själv med socialens familjeenhet och lägga korten på bordet om hans drickande!
Det gör att du får större chanser vid en ev vårdnadstvist! Barn ska INTE behöva bo hos en förälder som missbrukar någonting! De ska ha tryggheten i en vuxen NYKTER förälder när de ev. är där!
Och du kan faktiskt kräva att han ska vara nykter (det kanske tom kan motivera honom att bli nykter?) när barnen är där!
Kanske kan du också få lite hjälp med praktiska saker till hemmet? Och ekonomisk hjälp tills du får en fast inkomst? Det är ju ett jätteplus att du söker jobb och har varit på anställningsintervju.
Allt gott och fortsätt att skriva! Vi försöker stötta så gott vi kan.
Kram

Blueeyes

Måste först säga att det här måste vara det bästa forumet på hela www!! Så skönt att inte vara ensam.
Var och tittade på lägenhet idag. Den är ok men fel skola för barnen. Vet inte om jag vill riva upp dem mitt i allt. Har 4 dagar att svara så letar med ljus o lyckta. Lade till och med in en annons och fick ett mail från en person som kunde erbjuda oss 3 ett rum i hans 3a med hans 6åriga son. Under tiden jag letade vidare. Finns snälla människor.
När jag kom hem idag vid 18 så tyckte jag att det luktade alkohol när jag kom in i vardagsrummet. När jag fixade mat till barnet så ser jag bara 3 öl i kylen. Jaha, är första tanken. Jag frågade honom lugnt o sansat om han hade druckit en öl eller om det är ngt annat jag känner lukten av. Gissa svaret? Han har inte druckit. Det är nog hela lägenheten som luktar. Med andra ord har jag inte städat ordentligt. "Jag har flyttat runt saker i kylen så den står nog på annat ställe. Om det nu fanns 4 st. Jag vet inte hur många det finns..." Jag har ju gått igenom kylen utan spår. Vad ska man säga. Han handlade idag o såg till att köpa Cola. Två flaskor måste det vara. En till fred o en till lörd. Men jag har bestämt mig. Är jätteledsen o panikslagen men känner ändå att det är rätt beslut. Får panik bara av att skriva det. Ska försöka tala om det i helgen. Vet bara inte hur tiden efter det kommer vara tills jag flyttar. Jag hoppas ju att vi kan bete oss som vuxna för barnens skull. Och att han flyttar till en ny lägenhet också.
Fick åka lite tidigare från jobbet för att kolla lägenhet. En frågade då om det är en större light. Neejjj sa jag en mindre till mig o barnen. Va? Ska ni gå isär? Ni har ju nyss gift er! Mmm men vissa problem har eskalerat o jag orkar inte längre. Han måste bestämma vad han ska göra.

Jag var gråtfärdig. Hur ska jag kunna tala om för mamma och brorsan (som är polis o säkert kommer bli arg)? Därför vill jag hitta lägenhet o fixa allt så jag bara kan ringa o be om flytthjälp. O hoppas att jag inte bryter ihop. Så får vi ta resten efter i lugn o ro.

Har aldrig skrivit dagbok men det här känns som det. På ett mkt bra sätt.

Det var dagens tankesvada! Sköt om er och hoppas ni har en lugn natt.

Någon som har bra huskurer mot magkatarr????

etanoldrift

Jag förstår att det är kämpigt Blueeyes! Men mörka inte era problem! Ta emot den hjälp du får och i värsta fall ta lägenheten! Det brukar vara lättare att byta om man redan har en lägenhet..
Jag vet att det är jättejobbigt, när ens alkoholist inte erkänner att de har druckit, trots att man både känner lukten och ser att de är påverkade..
Försök i alla fall att hålla huvudet kall och inte provocera.. ( det är de råd jag fick och kan dela med mig av)
Ju fler i din närhet som vet hur du har det, desto fler har du som kan hjälpa dig i en krissituation, om en sån skulle uppstå..
Vi medberoende brukar ju släta över och förminska problemen för att vi skäms.. Gör inte det!
Skickar många styrkekramar och hoppas att det löser sig! (tänk inte ens ett ögonblick på att stanna kvar i hopp om att det ska bli bättre, för i ditt fall tror jag inte att det blir det.. tyvärr)

Blueeyes

Låter smaskigt med bikarbonat! Ska kolla om det finns i gömmorna. Annars brukar bullar fungera bra. Men av någon konstig anledning är de slut!

Jag vet att jag ska ta emot hjälp osv men det är svårt. Jag är inte en som visa så mkt känslor utåt. Har svårt att gråta inför andra. Men känner att det kommer hända. Har en känsla av att jag kommer få sjukskriva mig minst ett par dagar inom en snar framtid för att landa i detta. Vill gärna på sätt o vis berätta på jobbet om de tycker jag är lite disträ men samtidigt är det skönt att bara få jobba och ha det normalt. Jag hoppas att han också vill flytta fast det inte lät så vid sista diskussionen. Lättare byta en stor mot två mindre. Han ville bo kvar. Han tjänar ju så bra. Han har ingen aning om hur man ens betalar räkningar! När vi pratade pm det sa han att han skulle ringa min bror o få hjälp isf. Undrar hur det kommer gå... Men eftersom vi har barn och jag inte hatar honom utan det alkoholrelaterade så lär jag honom gärna vissa saker. Han kommer ju att ha hand om våra barn. Han blir lika förvånad varje gång jag talar om vad vi har kvar efter att räkningarna är betalda.

Jag kommer aldrig kunna ta mina barn på semester igen eller åka till en djurpark mm men kan istället överösa dem med kärlek. Förhoppningsvis räcker det långt.

Vet att jag kommer få ringa till hans föräldrar som bor i USA och berätta när det är dax. Det ser jag inte fraM emot. Hans pappa dricker ett eller två glas vin varje dag. Hör till kulturen.
Min pappa drack kanske en whiskey eller ett par öl på semestern men tidigast på kvällen utifall att något hände så han var tvungen att köra bil. Lite yrkesskadad.

Vi äro alla olika. Sovdax. Ska upp om 7 timmar o känner att det kan bli en lång helg.

Ta hand om er!

Blueeyes

Ytterligare en dag har gått. Han utslagen i soffan 2-3 7,5%are och en Jack &coke på bordet. Om jag ska döma av colaflaskan så är det drink nr 2. Jag har hållet mig i barnets säng ett tag. Satt o letade bostäder.
Har pratat med några på jobbet om att jag ska flytta. Lägger ut krokar. Det visade sig att det fanns andra erfarenheter av alkohol där. De var väldigt förstående. "Det finns en gräns för allt". O inte bröt jag ihop!
När jag kom hem redo att ha en diskussion ikväll så har han lagat supergod middag och köpt blommor. Han köper blommor ibland men det känns nästan som om han har ngt på känn. Nu sover han ju o imorgon kväll ska han jobba. Vill inte ha denna pratstund när barnen är hemma/vakna. Jag vet att jag kommer gråta. Skrämmande att ha samtalet. O när han har jobbat så måste man dricka lite för o varva ner. Så är det i restaurangbranschen!

Har planer på att ta en biltur på egen hand imorgon bitti och titta på 2 hus som jag ev kan lyckas få lån till. Om jag har tur. Det ena är ett vinterbonat torp som ligger 1,5 mil bort. Ingen hög standard men jag kan inte få det ur tankarna. Det skulle vara MITT! Kan vara värt pendlingen. Får väl bli samtal sönd kväll o hoppas att jag pallar att jobba på måndag.
Känns bra att ha talat om det för några. Svårare att dra sig ur då.

Igår kväll märkte jag nivåerna på whiskeyflaskorna. Sorgligt. Men letar o räknar öl per automatik.

Nu ska jag kolla på ullared och sedan sova lite.
Hoppas ni har en lugn kväll! God natt!!

Blueeyes

Nu är det gjort!! Jag talade om i förmiddags att jag inte orkar längre utan kommer flytta härifrån. Han blev chockad och ställd men sa: jag kan inte fortsätta att be om ursäkt för sånt som varit. Vi har pratat o du måste ju ge mig en chans att bevisa att jag inte blir sån igen. Inget har ju hänt på ett tag. Men om du flyttar får du tala om för barnen för då är du dum och ger upp. Det är du som är galen och bör gå till en psykolog. Lägg den här energin på att hitta ett extra jobb istället. Flyttar du är det slut"

Jag svarade typ: nä du har inte varit elak på 2 veckor men då sista gången var det efter enbart en öl. Jagklarar inte av osäkerheten.

Åkte hemifrån och grät i bilen i typ 2 timmar. Ringde 2 kompisar o bröt ihop. Men de var helt underbara. Tog tom mod till mig och ringde min bror. Jag får komma och bo hos honom om jag vill. Eller bara släppa av barnen. Så nu letar många efter nytt boende åt oss. Det är skitjobbigt och jag känner mig så elak. Men samtidigt käns det så rätt.

När jag kom hem pratade vi lite till. Jag sa rakt upp o ner att han har ett problem med alkoholen. Och jag vet nu efter alla dessa år att han inte är typen som kan nöja sig med en öl.

Lite senare kom han , efter att ha vägrat först, och sa att han kan gå och prata med någon om jag vill. Ok sa jag. Vad ska du prata om då? Det vet jag inte sa han då. Sedan tyckte han att jag såg ut att vänta på en fortsättning. Jag kan inte säga något mer sa han. Med andra ord inte lova att sluta dricka.
När jag körde honom till jobbet så pratade vi mer och jag försöker förklara. Han säger att det här måste vi ju lösa. Så är det bara.

Nu då???

Jag tror jag behöver flytta härifrån under tiden. Men ska jag ge det en chans till? Orkar jag? Kommer han gå med på att jag flyttar om han ska försöka få hjälp? Jag kommer ju inte flytta imorgon så vi får se vad som händer. Det är ju lördag.

Känner mig så elak men samtidigt så jävla stolt över mig själv!!
Kram på er!

Blåögd

bollen är satt i rullning. Förstår din känsla av elakhet för jag måste gång på gång vara"elak" för att han ska lämna mig ifred. Torpet låter ju super mysigt och du och barnen kan få landa. Vad han än väljer att göra så måste du börja med att ta hand om dig själv för att läka.
Kramar till dig!

Blueeyes

Har precis pratat med en go kille på AA. Möte imorgon. Får se om han vågar gå dit. Han som jag pratade med var so lugn o trevlig. Vi tar hand om honom om han kommer hit. Jag är själv alkoholist och från mina erfarenheter är AA det som hjälper. Hälsa att han är så välkommen så!

Jag känner mig så elak. Min plan är att helt enkelt säga imorgon när han vaknar att kl xx är det möte om du vill gå dit.

Bollen på hans sida.

Leverjag

Å dina vägnar! Du är fantastiskt klok i detta svåra, tar hjälp och hjälper honom t.om. Du är inte elak. Du tar ansvar och han får en chans att se sitt missbruk och om han vill och vågar göra något åt det. Så otroligt bra och starkt av dig!

Kram

etanoldrift

Tycker det är jättebra att du kommit så långt att du sagt ifrån.
Sedan visar det sig.. Min fd, resonerade som så, att: Ska du ändå flytta så är det ju ingen mening... (typ. Då kan jag ju lika gärna fortsätta att dricka som förut..)
Dvs, han försökte passa över bollen till mig och göra det till "mitt" beslut för att kunna ha något att skylla på..

Gå inte på den passningen! Det är HANS ansvar att bli nykter för sin egen skull!

Stötta kan man göra även som "särbos", men inte till vilket pris som helst!
Vi medberoende, kan ju inte "bli nyktra" åt dem!?
Och sluta skämmas.. Att din bror skulle bli arg, beror nog mer på att han är rädd om dig, än att han är arg på dig.. Som jag skrivit förut, när man väl får känslor för någon så blundar man för väldigt mycket (till en början i alla fall..)
Men kärleken är inte helt blind, även om den kan vara djävligt närsynt.. ;-)
Jag skulle bli skitförbannad om det visade sig att mina syskons respektive vore alkoholister och behandlade dem illa.. Fast inte på syskonen i grund och botten..
Jag gör som Leverjag och hejar på dig!

Blueeyes

Han blev inte arg. Mest förvånad. Det hade jag mörkat bra. Han erbjöd sig att prata med min man. Han har ju lite erfarenhet från arbetet. Jag fick komma o bo där o lämna barnen om jag behövde.
Jag stöttar gärna om detta är något han faktiskt vill göra. Vi har ju barn ihop. Men om han inte går iväg imorgon och typ slutar på en gång kommer det bli som särbos. Vi får se vad som händer under tiden jag letar boende. Kom nyss hem från jobbet. Nykter.

Känner mig fortfarande väldigt elak och självisk. Tänk om det inte är så farligt som jag tycker? Tänk om han går iväg imorgon och får höra att det inte är ngt problem utan det är mitt förhållningssätt som är galet. Tänk om.
En dag i taget nu. Känner samtidigt ett inre lugn.

Forts följer. Tack för att ni orkar läsa o stötta. Ni har många kloka ord.