Vad har jag gjort mot mig själv?! Är inne på andra dagen utan alkohol. Har druckit i stort sätt varje dag i flera månader. Kanske två flaskor vin varje dag. (11,5%)
Tvångsmässigt. Också när jag hatar det och bara vill slippa. Förstår inte varför!! Har en helt underbar dotter!! Jag själv hade en alkoholiserad mamma. Hon var på en helt annan nivå än jag men ändå! Min dotter förtjänar en helt närvarande mamma!!
Jag hatar mig själv och jag hatar A!
Idag har jag känt mig ångestfylld och det känns som om jag inte har kontroll på min kropp. Tappar saker, bränner mig, går in i saker hela tiden.... Vad händer med mig?!
Sedan den där nattpaniken. Livrädd att gå och lägga mig nykter för det känns precis i insomningsögonblicket som att jag inte får luft och jag flyger upp i sängen som om kroppen försöker väcka mig för att andas! Vad i hela friden är det som händer?! Trodde jag skulle vara pigg och glad utan A?!
Förlåt för att jag bara kräks ur allt detta på er men vet inte vart jag ska vända mig...
Har tagit Antabus men får nån konstig metallsmak i munnen av dem och magkatarr... :/
Känner mig inte kaxig idag kan jag säga.
Varför kan jag inte känna lycka och tacksamhet över det jag har?! Känns istället som att livet inte är värt något utan A trots att jag VET att det är den jävulen som får mig att isolera mig och ligga bakfull hemma istället flr att vara ute med mitt barn!
Det går helt emot mina moraliska principer men ändå låter jag det hända! Why?!!!
Självhatet har inga gränser idag känns det som... :'(

farmor

Ta djupa lugna andetag. In genom näsan ut genom munnen.
Prova också STOPP andning, såhär, ta ett jättedjupt andetag. Håll andan..så länge du kan. Pusta ut. Upprepa 3 gånger.
Det är inte farligt att känna som du gör. Det går över,
I morgon tycket jag att du ska söka samtalsstöd. Om du inte vet vart du ska vända dej, ring 1177
Jag tänker på dej och känner med dej! Kramar farmor

MadGal

Känns liiite lugnare nu men jag kan inte somna.
Ligger och läser trådar hör inne och känner igen mig så otroligt mycket!
Nlir så imponerad av hur duktiga alla är i sin kamp!
Hoppas jag känner mig bättre imorgon...

farmor

Många fina människor finns som har upplevt både ångest, panik och förtvivlan.
Det går att komma igenom det svåra, det är inte enkelt, men med ett öppet hjärta villig att ta emot stöd och hjälp så finns det gott hopp om att det lättar för dej. ?

Spöketimig

Hek, är helt ny här och är inne på tredje dagen utan vin efter en skarp tillsägelse av läkare. Känner så igen mig just med insomningsögonblickrt!! Låter helt konstigt kanske men så skönt att man inte är själv om alla dessa konstigheter kroppen gör just nu. Och all ångest....Trodde jag hade blivit helt knäpp....ska ta mod till mig och lägga mig snart. Lycka till från mig

blomstra

Jag är också ganska ny här.. när jag gick igenom den värsta ångesten första dagarna hjälpte det mig genom att tänka så här: det tar ganska lång tid att bygga upp all denna ångest med alkohol, men det fina är att det tar inte lika lång tid att bli av med den.. även om det är mer kännbart. Rätt eller fel, ingen aning, men kroppen skriker just nu efter giftet som den är van att få, men den kommer snart att inse att det blir inget med det. Så länge man är bestämd.

Håll ut, det blir bättre!

Hej! Har också druckit som du -tvångsmässigt, helt galet. Abstinensen försvinner ju, genomlid detta nu. Du är en god bit på väg. Jag hade inte så mycket abstinens så där är det andra som är bättre på att ge råd. Ångesten över vad jag har misslyckats med tog (och tar) jag lite i taget. Går ju inte att hantera det riktigt samtidigt som man ska hantera beslutet att inte dricka. Hur som helst, du har tagit ett bra beslut. Om du skulle köra i diket, upp igen och fortsätt. Det blir lättare och lättare. Och det är värt det.

MadGal

Men ååhh vad "skönt" att känna att man inte är ensam! Men självklart önskar jag ju dig inte samma h-lvete! Fattar inte vad det är som ger den där andningspaniken! Tog timmar att somna igår och precis när jag äääntligen skulle somna kom samma grej igen!
Dessutom fick jag tics i benen? Typ myrkrypningar som gjorde att jag inte kunde ha dem stilla... Suck! Men vi kämpar på! Hoppas det blir bättre!

MadGal

Ja, så är det ju helt säkert, men det känns som att man liksom inte riktigt tror på att det kommer bli bra igen. Jag tänker att jag dricker ju av en anledning. Att slippa vissa saker som jag nu kommer konfronteras med hela tiden. Som flera här inne har skrivit så inbillar man sig att den enda lyckan som finns ligger i botten på glaset liksom.
Och sån jävla ångest att jag inte känner att det räcker med allt det underbara jag ändå har fått i mitt liv! Känner mig så otroligt otacksam som beter mig så här! Men ska försöka tänka mer som du - att det går över... Och kanske är det mörkast i tunneln precis innan man kommer ut i ljuset?

MadGal

Tack! Bra råd! Att ta ångesten och insikten om sitt beteende lite senare och kanske inte samtidigt som man försöker sluta! Men det är ju så svårt! Jag vill ta tag i allt på samma gång! Ordna upp ALLT som jag förhalat eller struntat i (inte pallat pga bakfylla), men det går ju inte.
En dag i taget - mantrat...

Såg i nån annan tråd att du drack. Du vill slippa leva med det du könner nykter skriver du. Här är Leverjags sammanfattning av könslor som kommer med missbruket: "Skam, ångest, trötthet, illamående, ilska, sorg, skuld, apati, olust, rastlöshet och saknad. " jag kan komplettera med rädsla och nervositet.
Det är helt enkelt ganska svårt att leva med könslorna som alkoholen väcker också. Jag hoppas du ser till att ge dig en längre nykter period så att du upptäcker det. Du kan klara det här och det är verkligen värt kampen. Även om du föll dit, så har du ändå börjat. Det är bara att fortsätta, det går lättare och lättare.

MadGal

Tack!
Visst är det exakt så!! Jag drack ett halvt glas och hällde sedan ut resten! En otrolig vinst för mig ändå! Är ledsen att jag inte klarade det helt, men glad att jag kan vakna utan den fruktansvärda skammen, illamåendet och allt som kommer med A...
Nu är jag bara orolig för ikväll. Jag vet ju allt teoretiskt! Praktiken är en annan femma. Känns som ett tvång tar över... :/
Men tack för svar och uppmuntran! <3

Leverjag

Bra kämpat. Tycker du fått bra råd. Jag har kommit fram till att det är viktigt att vara snäll mot sig själv när man slutar med dricka. Vet du, de negativa tankarna och självföraktet hjälper ingenting! Gör ingen nytta alls. Vad som hjälper dig är att tänka positiva tankar som stärker dig. Nu tar du tag i missbruket, bra, ge dig själv en kram för det. Tänk på hur du vill må, vinsterna med att sluta och hur du kan komma dit. Avslappning och motion är bra stöd. Försök komma ut i friska luften och dagsljuset en stund varje dag. Problem kan du ta tag i senare när din hjärna och känslor fungerar bättre. Lägg dem åt sidan nu. Fokusera på att hitta tillbaka till ett liv utan nervgift nu.
Missbrukare lider ofta brist på B12 och salter/mineraler. Magnesium hjälper många mot krypningar och kramper i benen på natten. Vanlig brist hos män. Prova att äta Magnesium, eller spraya på kroppen. Apoteket har lite starkare dos för bra pris. Ta b-vit och d om du inte redan gör det.
När suget kommer, fundera först på om du är lite hungrig eller törstig och sedan vilka känslor som triggar. Iaktta suget stilla. Det försvinner ganska snabbt.

Viktigast att ge sig tid. Det är ingen Quick fix som hjälper. Goda vanor och tålamod gör det, däremot.

Styrkekramar

Spöketimig

Starkt jobbat att hälla ut hälften! Bra där, ta till dig den tanken framåt också. Vad var det som gjorde att du hällde ut det?
Du har allt att vinna på att sluta med alkoholen. Låt det inte gå så långt som för mig och hamna på sjukan. Sakta men säkert går det in i mitt huvud att jag faktiskt har druckit mig sjuk. Och jag är bara 44 år....
Kämpa nu. Skriv här. Vi finns för pepp!!!

MadGal

Tack för fina råd!!
Jag äter redan B vit med mag. och D vit. Som jag sagt innan så är det liksom inte kunskapen som fattas mig. Lite tvärt om faktiskt. Blit lite trött på att "kunna" en massa men inte kunna bete mig därefter! Som att det är så otroligt lätt för mig att vägleda någon annan men själv har jag ingen aning om HUR man gör, bara VAD jag borde göra om du förstår? Och det verkar ingen kunna lära ut!
Jag har ett inre krig utan dess like! Brukar kalla dem för den vita och den svarta hunden inom mig. Den jag matar blir större.... Så har väl alla det till viss del, tror jag?
Men även om jag bestämmer mig för något bra så kan jag liksom bli trotsig mot mig själv! Jätte löjligt, jag vet! Vill hela tiden utmana....något....jag inte kan sätta ord på riktigt. Kanske bevisa för mig själv att jag är just så värdelös som jag känner mig? Har svårt att tillåta mig själv att må bra.
Sjävdestruktiviteten är så stark! Jag har alltid varit sån som liksom ser till att sabotera allt som är "för bra"...för jag tror liksom inte på det. Så istället för att bli besviken föregår jag mig själv och förstör det fina. Då har jag åtminstone kontroll! Även om jag vet att det är en inbillad sådan...
Ska försöka fokusera på medveten närvaro och tålamod nu. Även om det råkar vara det jag har svårast för!
Men tack för att ni finns!

MadGal

Tack!!!
Jag hade ju tagit antabus, haha! Så himla puckat jag vet.... Men jag kände först att jag blev lite rödflammig och varm. Hade ju kunnat "dricka mig förbi" det, hur dumt det än låter, men jag kände mig så patetisk när jag tittade på min dotter.
Tänkte bara: Är detta vad hon förtjänar? En mamma som försöker dricka sig förbi en antabus-reaktion?
Då fick jag liksom äckel-känslor och ville inte mer. Jag spenderade resten av kvällen med henne och det kändes jättebra!

Har du fortfarande den där nattpaniken? Jag tyckte den var liiite bättre igår, men kan ju ha varit för att jag tagit en lugnande innan jag gick och la mig?

Och hur länge/mycket har du druckit innan du blev sjuk? Och hur märkte du att du var sjuk från början?

Kram!

Leverjag

Jag har också en logisk och kunnig hjärna men en själplågande själ. Tycker du beskriver det bra. Förekomma och sabba. Många här beskriver de hårda kraven på sig själva. Det är saker i livet som vi bär med oss och som plågar oss. Vi har lärt oss en strategi som kanske hjälpte oss en gång i tiden men nu bara förstör för oss.

Många som verkligen lyckas förändra sitt liv går ju också i terapi. Det finns bra behandlingar för alkoholberoende med samtalsterapi. Tror det förändrar på riktigt. Du behöver kanske titta närmare på det där om varför du slår på dig själv och hitta vägar ur det. Jag går i samtal nu.

AA verkar också vara ett enormt stöd för långsiktig nykterhet. Dags att våga titta på den där svarta hunden närmare? Våga bryta och göra det som är svårast?

Jag har jobbat jättemycket med mindfulness och avslappning under denna tid. Det är det jag behöver och det hjälper mig att göra kloka val och välja bort destruktivitet.

Kram

Spöketimig

Har haft ont i ryggen, magen och problem med blodtrycket i några år. Eskalerat under hösten som varit extremt stressig. Blivit hemskickad med sjukgymnastik och massa värktabletter och byten av blodtryck efter att ha kollat ekg flera ggr. Jag har ljugit läkarna rakt i ansiktet när de frågat hur det är med alkoholen....och inga prover har tagits. Men under veckan vart det outhärdligt och jag drack för att döva smärtan. Till slut kollapsade jag nästan på jobbet. Väl på akuten brast det totalt och jag berättade precis hur mkt jag druckit. Värdena visade ju även sitt tydliga språk. Där låg jag med slangar och kanyler och tog upp en vårdplats pga mitt drickande!!!! Fy fan sån ångest.....läkaren var fantastisk, icke dömmande och vi pratade länge om hur jag måste gå vidare för att leva. Annars sitter jag med leverskador, njursvikt och inflammationer i hela buken. Och hjärt/kärlsjukdommar.
Livrädd var ordet. Jag som vill leva!!!!
Apuh, så gick de till..

Ver du, jag tycker att det är en otrolig bedrift att avsluta efter 1/ 2 glas. Det visar hur stark och beslutsam du ändå är. Själv ersatte jag med a-fritt. Vet att det debatteras flitigt om det triggar begär eller inte och det är nog olika. För mig satt mycket i beteendemönster och allt jag förknippade med a, slappa i soffan, vin till matlagning etc, med a-fritt kunde jag först få ordning på hjärnan och sen har jag tagit itu med beteendet. Men som sagt vi är olika där.
Problemet för mig att sluta har också bestått i att det kändes lite "kört" när jag drack. Och då började jag om istället gör att betrakta det som ett olycksfall och hoppa på igen direkt. Tror att det är nödvändigt att samla nyktra dagar. Lycka till ikväll!

(Ser nu att jag missat en massa inlägg som ni hunnit med. Tog en paus i skrivandet och postade det sen, så om jag verkar helt oreflekterade så är det för att jag inte läst de tre ovan)