Ny här sedan igår. Har insett att jag måste bryta mitt alkoholmönster/alkoholberoende. Droppen som fick bägaren att rinna över var att jag i lördags hällde i mig alltför mycket vin som resulterade i minnesluckor och blåmärken över delar av kroppen. IGEN! Det som skilde denna gång mot andra var att detta skedde inför ett av mina barn och det var så hemskt och ångestfyllt när jag förstod läget då jag vaknade upp dagen efter.
Har nu inte druckit en droppe sedan i söndags. Nykter tre dagar i streck var flera år sedan, tyvärr... Jag har inte varit full alla onyktra dagar men ett eller två glas vin har varit helt normalt på vardagar och två flaskor till fyra flaskor vin under en helg. Sen plakatberusad ett par gånger per år.
Nu skulle jag vilja höra med er andra... Är det vanligt att man har sjuk ångest de här första dagarna utan alkohol? Jag är på gränsen att falla i gråt i princip hela tiden. Har en känsla av att alla jag möter genomskådar mig och att de har förstått mitt alkoholberoende en lång tid. Jag tänker tillbaka på alla gånger de sista åren jag druckit för mycket och gjort bort mig inför vänner och kollegor och då värker det nästan i kroppen och själen och jag skäms så oerhört mycket. Sen är det så klart suget... Suget sitter både i hjärnan och kroppen. Det nästan värker. Sover mycket oroligt. Vaknade 04 idag och kunde inte somna om. Vore tacksam över tips och förslag på hur jag ska hantera suget och de mörka känslorna.
Tack på förhand!