av MadGal

Jag såg igår ett otroligt intressant föredrag som finns att hitta på youtube!
Serien heter forskning i framkant och just detta föredraget handlade om alkoholberoende!
Det visar sig att vi har fått hit en professor som är världsledande i forskning om beroendesjukdomar och han har sååå mycket nya tankar om behandling! Måste ses!
Sök bara på alkoholberoende eller forskning i framkant så hittar ni det! Tänkte att vi här kunde diskutera de nya rönen, tankar och kanske erfarenheter?!

Ebba
tis, 2016-01-12 - 14:57

Tänker se hela när jag får tid över, återkommer gärna med vad jag tänker/känner efter att ha sett allt.

Tror han heter Heilig eller nåt liknande och inte Helig :)
Jag sökte på Helig och då dök nåt helt annat upp :)

MadGal
tis, 2016-01-12 - 15:13

Just det! Heilig var det ju! Vad kul Ebba! Återkoppla gärna!

Ebba
mån, 2016-02-01 - 20:35

Hej igen,

nu har jag äntligen tagit mig tid att se hela.
Väldigt intressant och bra för mig att se.
Intressant också att det togs upp lite om metadon.
Det har faktiskt intresserat mig länge och jag har alltid varit för det.

Tycker inte att det var så mycket nytt, alltså, det är det kanske, men det känns självklart det han berättar och förklarar.
Men jag antar att bra forskning visar sig som självklart när den kan bevisas, eller hur man ska säga.
Känns iaf bra att veta att det forskas, speciellt om det handlar om att vilja förbättra människors liv och inte för att få status och medalj.

Något jag själv har grubblat över är frågan om det är lättare att ta sig ur ett beroende och missbruk om man kommer från en bra uppväxt och har bra människor runt sig.
Jag har själv lutat åt att svaret är nej.
Klarar man det så klarar man det.
Klarar man det inte så klarar man det inte.
På så sätt är det ju iaf en rättvis sjukdom.
Usch, det lät ju hemskt.
Men kanske förstår ni hur jag menar?

Däremot så tycker jag mig kunna se att det går fortare utför om man saknar trygghet runt sig.
Alltså att man är mer nedgången i tidigare ålder, än om man har haft bättre förutsättningar i livets start.
Jag är verkligen intresserad av sådana frågor så tack för detta tips.

etanoldrift
mån, 2016-02-01 - 21:15

Hej Ebba och vinter i min trädgård!
Jag har sett inslaget om "baklofen" och jag är inte så jätteimponerad.. Folk var lika entusiastiska när "campral" och naltrexon (osäker på vad det heter) dök upp..
Som vanligt finns det folk som är hjälpta av det och folk som inte är det (en av personerna lyckades sluta med hjälp av placebo!)
Så vad gäller beroende, av vilket slag det än må vara, så tror jag att den egna viljan är A och O!
Har man inte en egen vilja och motivation att komma ifrån beroendet, så spelar det nog ingen större roll vilken behandling eller vilka medikamenter man får..
För hela tiden utgår det från att man får göra jobbet själv.. Ja, man kan få viss hjälp med abstinens/sug osv,(säkert kan KBT, vara en viss hjälp!) Men om man nu inte kan släppa tankarna på det man är "beroendet" av (för det är ju på sätt och vis att önska sig tillbaks, fast utan de negativa bieffekterna) så tror jag att man kommer att misslyckas.
Det finns inte och kommer ALDRIG att finnas ett piller som nollställer ens hjärna, så att man bara kan gå från att ha varit "beroende"/missbrukare/alkoholist, ena dagen till att vara "o-beroende", frisk och nykter i nästa stund..
Det man kan få hjälp med om man är motiverad, det är en viss bit av det "kemiska" suget", men tankarna får man jobba med själv. Det är här stöttningen är viktig och troligen guld värd!
För av erfarenhet vet jag att man inte är munter, t.ex. när man nyss slutat röka och kroppen skriker efter "bara ETT bloss" (som man givetvis inte ska ta..) Nikotinersättningsmedel, är ju bara ett substitut som kapar topparna.. tills man fått kontroll på hjärnan och så småningom så planar det ut.. (fast visst dyker tankarna upp långt efter, i speciella situationer.. tills man kommer på sig själv med ett: Men jag röker ju inte längre..)
Måste erkänna, att för mig är nikotinsuget tusen gånger djävligare än alkoholsuget någonsin varit.. Så vi har alla våra demoner att tampas med! (fast idag säger jag mig själv, hellre det än alkoholen om jag är tvungen att välja)
För många år sedan fick jag prova dåtidens nymodighet, ett medel som började på Z-nånting.. Och jag blev helt "dum i huvudet".. När jag tagit tabletterna i nästan två veckor, så bad de mig sluta, för jag uppträdde som jag var dement.. (och det visade sig givetvis att jag hade fått biverkningar av det allvarligare slaget)
Pillren lämnades in för destruktion och jag var nästan tusenlappen fattigare och kände mig "sjukare.. ( sen dess är jag lite försiktig själv med piller..)

Ebba
mån, 2016-02-01 - 22:40

Det är ju just därför, eftersom att det enda sättet idag att sluta dricka är genom den egna viljan, som de forskar på medicinsk hjälp.
Det är ju sinnessjukt att det är så överjävligt att det inte finns någon hjälp mot denna sjukdom förutom den egna viljan.
Man verkar inte ta sjukdomen på allvar, den är så jävla skamfylld och ful.
Smutsig och ovärdig och raserar liv och familjer, barns barndomar.
Och folk vågar inte söka hjälp i tid för de skäms så mycket, vilket inte är konstigt.
Sjukdomen medför sjukt beteende.
Väldigt svårt att inse att ens friska jag inte skulle ha gjort som ens sjuka jag då man är samma person.
(Menar INTE att människor ska skylla på att de har alkoholism för att komma undan)
Men sanningen är ju att vi som dricker för mycket inte är oss själva för vi är inte opåverkade.

Det är inte klokt.
Jag önskar verkligen att detta förändras, att det på olika sätt kommer ut information från en massa olika håll.
Att man kan se på sig själv som att man har alkoholism.

Att den som kämpat och blivit nykter skulle svara så här på en fest:

Värden: Lite vin?
Den nyktra gästen: Nej tack, jag har alkoholism, jag tål inte alkohol.
Värden: Oj, ursäkta, jag förstår. Det har min bror också. Hur visade det sig för dig?
Den nyktra gästen: Ja...jag hade alltid ångest, sjukskrev mig, deprimerad, var otrogen på fyllan.
Värden: Jävlar vad härligt att du lyckats bryta och komma igen.
Den nyktra gästen: Ja, det är underbart. Nu mår jag bra och har ett värdigt liv.

Att man kunde prata öppet utan att det var värsta grejen.
Det skulle vara fantastiskt och skapa grymt mycket positiva ringar på vattnet.

Nej, idag kanske det inte finns bra medicin, men jag hoppas att det kommer.
Det behövs.
Allt för många går under och lider på olika sätt.
Och det är för få som lyckas bryta av den egna viljan.
Inte för att de är dåliga eller sämre människor, de är allvarligt sjuka i en sjukdom.

etanoldrift
mån, 2016-02-01 - 22:42

För visst vore det skönt med någonting som verkligen vore riktigt effektivt!
Fast viss hjälp verkar man ju ändå få? Vissa tyckte ju att det var toppen..
Det kan ju vara min egen besvikelse som lyser igenom, för jag har provat ett par olika saker mot nikotinsug.. och jag blev bara sjuk..
När de sedan ville prova "lyckopiller" trots att jag inte ens var deprimerad så fick jag faktiskt nog..
Ha det gott kämpen <3

Ebba
tis, 2016-02-02 - 08:21

som vinter i min trädgård tipsade om.
Har inte haft tid.
Ska se när tid finns.

Jag har bara sett det som MadGal tipsar om, se det etanoldrift.
Jag skrev här ovan att det för mig inte var så mycket nytt.
Jag är inte alls insatt i forskning och det där är inget jag har följt.
Men när han presenterar det känns det för mig självklart och som att jag redan vet det för att jag har sett det i verkligheten på olika sätt.

Jag är själv väldigt ledsen över alla tabletter som skrivs ut och har tackat nej till hur många erbjudanden som helst av läkare genom åren.
Värst var nog läkaren som föreslog ADHD-medicin trots att jag inte ens utretts.

Livrädd att fastna i tablettberoende.

Har sett vissa vänner hamna där och det är förjävligt.
Jag tar själv knappt alvedon vid feber.
Men till exempel metadon tycker jag är bra, för människor får ett värdigare liv.
Nu tycker jag dock att det har varit tyst om det i media så jag vet inte om det har kommit några rapporter om att det inte visade sig vara bra trots allt.

Ha en fin dag!

Leverjag
tis, 2016-02-02 - 11:38

Om vi kunde prata så om den vanliga sjukdomen alkoholism! Jag hoppas också på behandling som verkligen fungerar om man vill sluta. Tänker att i början är alkoholismen så att man inte vill sluta för att man inte kan tänka sig att vara utan A. Det behövs en behandling som gör att vi får hjälp att nyktra till så pass att vi kan tänka igen och inse att vi verkligen vill bli fria och då få stöd i det. Tror fortfarande på hypnos-terapi för övertygelse och ändring i hjärnans tankebanor.

Såg forskaren (länken från MedGal) för en tid sedan och skrev om det i min tråd. Det är mycket intressant. Såg tidigare också filmen på SVT play och det visade sig att det var ju ingen succemedicin. Men det visade också att tankens kraft, fokus och samtal med läkare som bryr sig om har verkan och effekt i sammanhanget.

Det är verkligen viktigt att det berättas mer om denna sjukdom. Kommer ihåg nog-smoking generations kampanjer. I skolan fick vi se filmer och veta vad som händer om man röker. Det hade effekt på mig i alla fall. Jag rökte en period senare men hade ändå full medvetenhet vad den gjorde med min kropp och valde senare bort det. Tror att ett motstånd kan byggas upp om vi får information tidigt och sedan kontinuerligt under livet. Det är alldeles för tyst om biverkningar och symptom gällande alkoholism! Många här vittnar om att de inte fattar att ångesten och allt annat kommer från alkoholkonsumtionen. Inte ens att man kan få abstinens!

Dags att göra något åt det. Du är modig och stark som delar med dig till andra i fler forum än det här! Tack för det Ebba.

Kram