Jag lära mig att dricka mindre. För mig är det egentligen lättare att inte dricka alls men jag tycker att det är trevligt och socialt. När jag dricker vin blir jag upprymd och glad och så tycker jag att vin är gott.
Mitt problem är att jag inte kan sluta. Det kan bli både en och två flaskor vin på en kväll. Ffa om jag är själv. Det är skamligt och fel (jag vet) och framförallt med tanke på att jag lever ensam med en två-åring. Fullständigt ansvarslöst av mig! Vågar inte erkänna detta till någon jag i min bekantskap. Dessutom förlorar jag mitt förnuft och ringer och skriver sms som jag ångrar dagen efter.
Kanske är det total avhållsamhet från alkohol det enda rätta men jag skulle gärna lära mig kontrollera mitt drickande. Jag har genom åren förstått att jag är en allt eller inget personlighet. Det är lite av mitt problem. Tänk om man kunde lära sig att "bara" dricka två glas vin. Aldrig mer än två glas. Men min karaktär håller inte för det.
Idag är det en stor middag och jag har bestämt mig för att det är ok att dricka. Har hållit mig nykter i två dagar nu. Efter det ska jag hålla mig nykter en längre stund är min plan även om jag har lärt mig att ta en dag i sänder.
Det känns skönt att sätta sina tankar i ord och "blotta" sig eftersom jag aldrig vågat förnedra mig att berätta om mitt problem för min släkt och vänner. Min mor är alkoliserad och jag ser likheten i mitt beteende. Usch! Vill inte vara alkoholiserad men måste erkänna att jag redan är där. Förstår inte varför jag har ett så svårt att sluta. Det negativa överträffar det positiva. Det finns ingen charm i att vara bakis, ha minnesluckor och koncentrationssvårigheter dagen efter.
Vill inte förstöra livet för min lilla flicka ( som min mor gjorde) så nu måste jag ta tag i det här. Jag vill återvinna min självrespekt!
Det känns skönt att inte vara ensam i det här. Har redan blivit hjälpt av era "stories" som jag har läst på det här forumet. Tack, tack för att ni delar med er så ärligt och utlämnande!