Nu har det gått en vecka sedan jag inte drack sist och jag känner mig stolt för att jag klara detta. Nu är det fredag efter en arbetsvecka och helgen stundar. Att vara hemma en helg utan mina barn eller min nya särbo är för mig inte lätt, jag vet att detta är min akilleshäl. Det är i dessa stunder jag har druckit mer än nyttigt, ingen som stoppar mig, ingen som jag behöver stå till svars för, ingen som jag behöver förklara mig för, ingen annan som jag skadar genom mitt drickande, ingen rättrådighet som jag måste mötas av i stunden eller dagen efter. Den enda som jag skadar är mig själv.

Jag orkar inte upp i veckorna, tröttheten består, svårigheten att känna ro, ångesten som ligger som ett täcke över mig, koncentrationsförmågan som sviker mig. Det ända tillfälle som jag känner att jag mår bra är när jag dricker. Alla andra dagar är bara en transport till nästa tillfälle att få känna ro.

Jag vet att det är mitt beroende, eller rättare sagt mitt belöningssystem som är ur spel. Jag vet att jag kan känna ro om jag bara avstår tillräckligt länge. Jag har gjort det förr och kan göra det igen. Jag måste lära mig minnas den smärta jag upplever nu dessa dagar till nästa gång jag mår bra. Jag måste minnas smärtorna för att lära mig och inte luras att tro att jag kan börja dricka igen.

För varje gång som jag börjar igen hamnar jag djupare i denna ångest och dricker mer än förra perioden, gör det inte igen, jag måste lära mig av mina misstag.

Just nu handlar det om att acceptera smärtan, jag dör inte av den, jag kan leva med den, den går över med tiden. Smärtan gnager inom mig, rastlösheten, ångesten. Jag hatar den, den hindrar mig från att göra allt det jag vill kunna göra, den sänker min förmåga och tron på att jag kan klara av mina åtaganden. Måste vänta ut den, frågan är bara hur länge jag måste vänta, hur många veckor tar det den här gången?

Sov, äta, träna är mantrat just nu. Fast jag är kass på att sova tyvärr och det är en av nycklarna för att klara detta.

Skriver mest för mig själv genom att få ut mina tankar och sätta tydligare ord på dem. Delvis skriver jag även för att jag tror på att det är bra att dela med sig av sina erfarenheter, en känner sig mindre ensam då i sina bekymmer.

Maharion

Jag ändra rubriken från "dag 7" till vit period på 90 dagar, tänkte att det bättra att hålla sig i en tråd.

Träna hårt idag för att jag vet att det ger belöning till hjärnan o det hjälper mig verkligen, känner inte alls samma ångest och sug. Däremot har min smärta gått över från ångest till att ha ont i musklerna, vilket jag helt klart kan leva med. :)

Jag har satt ett mål att inte dricka på 90-dagar. Vet inte om det är genomtänkt att börja igen. Det som lockar mig att dricka igen på sikt är inte att bli full eller söka lugn utan det är helt enkelt gott med vin till mat eller dricka en öl i goda vänners sällskap.

Efter dessa 90 dagar har jag nu tänkt ut regler som jag tänker mig att jag kan förhålla mig till. 1-2 glas till festligare måltider, aldrig till vardags eller i ensamhet. 1-3 glas vid AW med jobbet, vilken inte händer så ofta. Upp till 5 glas om det är en större fest, som bröllop eller midsommar eller liknande och då ha minst två veckors vit period. Om jag inte klarar detta så tvingar jag mig till en ny vit period på 30dagar. Tanken här är att inte blir berusad förutom vid större högtider.

Ska bli intressant om det går att förhålla sig till detta, om inte så får jag bli helnykter, det är inte hela världen. Jag uppskattar min hälsa mer än alkoholen.

Jag vet att det går att ändra hjärnan, jag har slutat snusat vilket var ett helvete. Efter ett år så hade jag inte en tanke på snus längre. Föreställer mig att det fungerar lika med alkohol.

Jojje

Låter bra att di har satt upp "mål"! Jag tänkte så jag med och har lyckats hålla det. Har aldrig alkohol hemma men om någon bjuder så okej. 1 glas sen vill Jojje sova. Haha ?
Lycka till vännen ?

Maharion

Det är tungt att läsa andras berättelser, igenkänningsfaktorn är hög. Att dricka normal verkar inte vara ett alternativ om en har utvecklat ett beroende till alkohol. Det verkar som att om en blir rejält onykter igen så landar en nära på ruta 1 igen. Är det så? Finns någon här som har klarat att lära sig dricka "normalt" med tiden?

Klok.kvinna

Hoppas kunna komma dit men blir också starkt tvivlande av att läsa andras berättelser.
Tycker det var intressant att läsa dina tydliga regler, det tror jag mycket på. Du har en tydlig plan, vet exakt vad du ska göra om det inte funkar. Jag tror jag är likadan. Är en planeringsmänniska, en sån som gör scheman och planer.
Slutade röka för en massa år sen och hade då en mycket tydlig strategi och taktik. Under mycket lång tid gjorde jag det svårt för mig själv att röka, satte upp egna regler om att jag inte fick röka inomhus osv (det här var väldigt länge sen :-)) till slut avskydde jag rökningen för att den var så i vägen jämt. En dag hade jag kommit till en punkt där det inte fanns något positivt alls utan det var bara ett skitberoende jag ville bli av med. Då var det "bara" själva nikotinberoendet jag hade att kämpa mot, allt det andra var en vinst. Och det gick bra, efter mer än 20 år är jag fortfarande bara så glad att jag slipper. Jag vet att det är lite annorlunda med vinet men väljer att se de tydliga parallellerna. Jag avglorifierar vinet så ofta och så mycket jag kan, jag fokuserar hårt på alla vinster med att avstå.

Välkommen hit.
Bra jobbat hittills! Det där med att om det går att dricka igen el inte är olika tror jag beroende på hur beroendet har sett ut. Och sen är ju frågan vad som är "normalt". Dricker man så lite som du tänkt blir man ganska rejält berusad på 5 glas vin. Jag har också märkt att drickandet ändrade lite karaktär när jag slutade, så man får väl pröva sig fram om det är ett mål att kunna ta ett glas. Tror som du att man ska hålla det till sociala tillfällen om det ska funka. Och det finns ju flera härinne som faktiskt dricker nån gång ibland.
Du kommer nog att hitta din väg.

Maharion

Nu slår vardagen mig i huvudet! En körig dag och behov att få en paus.. Känner stressen i kroppen och har inte något bra sätt att få ur den. Skulle vilja äta något gott, men vill inte ersätta alkoholen med att äta då jag vet vilka konsekvenser det får, tänker inte bli rundare än vad jag redan är. Har köpt alkoholfri öl som tröst, alltid någe. Smart är att gå lägga sig tidigt om en nu kan sova. En bra sak är att jag minns att det inte är lika jobbigt att avstå nu som det var för en vecka sedan.. ska lära mig att jag kunde stå emot då och jag kan stå emot nu.

Maharion

Tack för ditt svar Klok.kvinna, jag har funderat en del på det du sa, att avgolorifiera är en bra tanke. Tror att det handlar mycket om detta att jag har skapat en känsla där berusningnen är något jag har värderat åtminstonde undermedvetet högt. Ska avgolorofiera denna känsla i förmån för långsiktig hälsa, energi och välmåeende. För det är välmåeendet som jag egentligen är ute efter och då gör jag fel om jag dricker för jag vet nu att det blir tvärtom av alkoholen i det större perspektivet.

Maharion

Sisyfos, du har rätt, tänkte inte på att jag antagligen kommer bli bra berusad av 5 galas när en inte är van att dricka. Tänker mig dock att jag bör ha någon yttre gräns och att den måste vara realistisk och samtidigt inte skada en så att en faller tillbaka till gamla vanor. :)

anonym11208

Tycker du verkar ha en bra och rimlig plan. Jag har sedan i höstas försökt att dra ner och jag tycker jag har lyckats, jag har mycket kvar, men tycker att det går framåt. Jag har faktiskt svårt att tänka mig ett liv utan alkohol, däremot vill jag dricka måttligt.

Maharion

Tack, jag hoppas att det är en rimlig plan. Kul att du känner att du har lyckats och att det går frammåt. Låt oss måttlighet bli vår gräns. Annars blir det smisk med vita perioder, eller hur?

Maharion

Känner att det här funkar, känner inte längre suget eller viljan att gå in i dimman. Suget kommer stötvis men det är inte så svårt att stå emot just nu och det är jag underbart glad för. Jag har valt medvetet att träna som en galning, har ont varje dag och stel som en pinne. Jag utsätter mig medvetet för smärtan genom att plåga min ömma muskler med hård träning. En fördel är att jag inte är så vältränad innan då jag har missat att träna det senaste halvåret i dimman av alkohol. Min otränade kropp ger ordentligt med smärta vilket är en fördel som jag ser det just nu. Detta låter kanske galet, men det är en medveten strategi, kroppen producerar rätt bra med kemikalier när en utsätter sig för smärtan av träning och det tar udden av ångest och inte minst suget efter alkohol.

Är trygg med att jag blivit kvitt med det fysiska beroendet, check! Nu är det svåra och mycket mer lömska problemet kvar, det psykiska beroendet.

Läste Zorros tråd, har så många intryck av deras dialog, så många kloka ord och insikter. LeverJag är en klokbok, ska läsa hennes tråd någon dag. Så jävla stark kille han Zorro, önskar att han finner styrkan att fortsatt möta livets utmaningar på ett sunt sätt, integriteten är det inte brist på. Att sluta dricka kan leda till att förträngda bekymmer kommer till ytan är en sak men att de skapar nya är fan inte rättvist.

Maharion

Sov dåligt och är allmänt trött. Det känns att jag har tränat hårt i veckan. Skulle vilja dricka idag, men jag kan avstå då jag längtar starkare efter att må bra än alkoholen. Bra mår jag inte. Kan absolut minnas att jag har stått emot värre än detta, så kan jag då kan jag nu.

Leverjag

Vad starkt av dig och roligt att du läst Zorros tråd. Saknar honom. Ja, det kan vara så att allt inte löser sig för att en blir nykter. Det kan vara tufft för någon som kämpar att få nya problem och behöva hantera svåra saker ny-nykter. Jag tror vi måste påminna oss om att allt som händer skulle hänt ändå och att vi då skulle hanterat det så mycket sämre med alkohol. Så försöker jag tänka även om en önskar allt allt ordnar sig med nykterheten. Livet är ganska tufft ibland.

Det där med träning och smärta ger mycket endorfiner. Risk för skador bara om du är otränad. Kan bli lite chock för kroppen och viktigt med återhämtning och mat så du inte blir sänkt och mår dåligt bara.

Har du funderat varför du vill dricka? Ofta ha man en känsla eller ngt behov som ligger i bakgrunden och kopplas ihop med suget efter alkohol. Kan vara bra att studera sig själv för att känna igen och hantera sådana situationer. Man behöver hitta nya strategier för att bli av med suget som uppstår. Håller du ut ett tag till så kommer troligen suget minska ganska mycket.

Heja och sov gott!

Maharion

Jo det där med återhämtning är en bra idé, kroppen är inte helt kompis med mig just nu. Men jag ska ta det lite lugnare denna vecka. Lite tar jag i för att få in en vana, det finns nästan alltid ursäkter varför en inte kan träna just idag så det är bäst att boka in alla dagar så blir det naturlig vila då det kommer något ivägen.

Jag går och tänker på just din fråga, varför jag vill dricka, eller varför jag ville dricka snarare. I korthet handlar det mycket om slumpen för mig, har ett ganska bra liv i övrigt och har förändrat mitt liv kraftigt genom åren för att bli av med jobbiga saker, jag har inte de jobbiga sakerna kvar som ursäkt för att dricka. Jag har för avsikt att utveckla svaret på din fråga, jag har ställt samma fråga och går och tänkte på det. Återkommer, när jag har en stund på mig att skriva ner det.

Tack för stödet :)

Maharion

Jag lyssnade på dig @Leverjag och skulle gå på Yoga för att ta det lungt, men det när jag väl kom dit så var det fullt, så det blev Skivstång-Intervall 70min istället. Det är inte synd om mig men ont har jag idag :/

Ska se om jag kan bli bättre på att lyssna :)

18dagar nu, känns som jag har varit nykter en evighet. Vet inte varför jag känner så men det känns mer och mer avläges att vakna bakfull.

Maharion

Varför dricker jag? Den frågan ska jag försöka nysta ut.

Uräkta mig för nu blir det ett långt inlägg.

Jag kan så länge jag minns trivts med att vara onykter. När jag var 16-17 år gammal pinade jag i mig folköl trots att det smakade rävgift för att uppleva berusningen. Festerna var inte så ofta när en var ung, men en sak vara säker att det inte röde sig om att det var gott att dricka. I högskolan blev det oftare då det är en otroligt alkoholglorifierande kultur, med nollningar och gask. Det var fantastiskt billigt också. På kåren kunde en köpa en hel flaska martini utan det kostade på för mycket för studentekonomin. Fortfarande inte för att det var gott utan för att bli berusad. Ölhävningstävlingar, shots-tävlingar, fester där full sågs som en norm. Med åren har jag lärt mig uppskatta smaken och men jag har alltid tyckt att berusningen är eftersträvansvärd. Det har sällan varit ett problem då fest inte var så ofta förutom på högskolan, men det var en begränsad period, dessutom hoppade jag av efter ett tag.

Jag har inte stuckit under stolen eller försökt hymlat om att bli full är trevligt även fast jag med åren mer och mer även tycker att vin och öl är gott. Med tiden så fick jag barn och flyttade till villa och festerna avtog. Drickande var inte centralt, eller förekom så ofta. Alkohol blev ofta hemma till maten med familjen på en lördag eller i goda vänners sällskap, fortfarande uppskattade jag att bli onykter, men det räckte med att sambon tog ett glas och jag resten av flaskan. Såg inte detta som något större bekymmer även fast det inte uppskattades av sambon. På events med vänner så tilläts kultur och tillfällen att dricka sig full och det var för de flesta helt ok. Här kommer första händelser av minnesluckor, där jag inte minns hur jag somnade eller vad jag har sagt eller gjort. Jag började ana att jag inte hade ett sunt förhållande till alkoholen, men jag var inte ensam, vännerna drack de med och tänkte inte så mycket mer på det.

Nytt jobb och nya utmaningar, barnen växer och rutinerna handlar mycket om att förvalta och renovera hus. Utmattningen på fredagar efter arbetsveckan blir allt tydligare och jag börjar dricka öl och vin på fredagar och lördagar. Här varierar det från att jag super till att ta några glas vin eller öl, jag ser fortfarande inte att det är ”fel” att supa till någon gång ibland, en har förtjänat det och jag tyckte mig hantera konsekvenserna av det. I backspegeln ser jag fortfarande inte att det var fel. Jag skötte mig, var inte dum, kanske inte det bästa sällskapet men det var inte syftet heller, det var egen tid och skönt att gå in dimman en stund.

Det kom perioder där jag kände att alkoholen tog för stor plats och jag valde perioder av nykterhet utan större bekymmer. När det kom till semester så drack jag i princip varje dag utan festa till allt för ofta. Jag visste att när jag börjar jobba igen så kommer en vit period där jag hämtar mig igen, vilket jag även har gjort.

Vintern och mörkret har alltid varit en period där jag mår dåligt och känner stress och press av allt som har med Jul och alla aktiviteter, jag är trött och ofta nedstämd under denna period. Under dessa perioder har jag druckit mer än vad jag brukar och under julen har jag verkligen slappnat av med sprit, vin och öl.

Perioderna började sammanfalla, vinter, sommarsemester och helgdrickandet där emellan. De vita perioderna blev korta och inte tillräckligt för att få ett sunt förhållande till längtan efter att dricka. Fortfarande hanterbart och jag kunde inte se då att jag hade större bekymmer med vardagsbestyr eller fester förutom några enstaka tillfällen då det blev för mycket.

Jag hade ett hyfsat bra liv med sambo och barn, bra jobb, villa och livet flöt på tills en dag då min sambo ville att vi skulle öppna upp förhållandet. Sagt o gjort. Jag gick på krogen vardagar och helger då jag var fri att umgås med de jag så önskade. Drack inte så mycket vid varje tillfälle då en inte är så värst attraktiv när en är full, men det blev oftare. Träffa en ny andra partner där vi drack vin när vi träffades. Samtidigt ville jag och min sambo ha trevliga stunder där det också förekom alkohol. Toleransen ökade och jag kunde dricka hyfsat mycket utan att varken känna mig nämnvärt påverkad eller såg ut att vara det. Problemet här blev när jag nu ville känna effekten av berusningen på helger och stunder då jag ville ha min egen tid, nu krävdes det mer alkohol. Jag kunde dricka en flaska vin och fortsatte med 5 starköl och mådde då bra, fast inte dagen efter.

Jag började brottas med att detta inte var sunt, men när jag väl hade börjat ta några öl så hade jag svårt att sluta. I sammanhang med vänner valde jag att hålla drickandet i schack och när de hade gått så gick jag till nästa krog för att de inte skulle märka. Hemma kunde jag ha en öl öppnad i kylen medans jag drack vin med sambon för att kunna dricka mer när hon inte såg. Jag visste att mitt drickande var onormalt och började dölja mitt drickande.

Av anledningar som inte har med alkoholen isig att göra, valde jag att lämna min sambo och min andra partner. Det var för mycket kaos och jag sökte lugn. Detta livet var inte för mig, det var inte hälsosamt på något plan för mig, jobbet blev lidande, barnen blev lidande. Jag skapade mig en miljö där jag kunde se om mig själv och få den egen tid som jag längtade efter, ett nytt hem med barnen varannan vecka. Jag var nykter i tre månader, träffade en ny partner som är min nuvarande särbo.

Tyvärr följde mitt drickande med mig, mina nya vanor satt i. Efter perioden av tre månader nykter började jag igen att dricka på helger hemma oftast själv och ibland med min särbo, dock aldrig inför barnen. Inget mer festande men i lugn och ro kunde jag supa mig full, drickande spillde över på vardagar med följden av att jag inte orkade upp vissa dagar. Första året gick det rätt bra men nu denna höst och vinter har jag gått ner mig. Jag börjar åter igen dölja mitt drickande, men denna gång för min nya särbo och på kvällar när barnen sover, jag har druckit upp all sprit i barskåpet vilket jag alltid har kunnat ha utan att tulla på allt för mycket, då jag inte normalt har gett mig på starkspriten.

När jag stod och halsa ur vodka flaskan i köket för att hon inte ska se mitt drickande, kände jag att nu har jag fått nog.

Anledningarna att dricka förändrades genom åren, då från trevliga tillfällen eller stunder av egen tid där jag gick in dimman till numera att dämpa ångest. Jag tappade på vägen en känsla av meningsfullhet i livet. Känner stark irritation till gränsen av ilska för mitt ex ständiga illvilja. Pressen kring att hantera pusslet mellan jobb och vara tillhands för sina barn ökade. Jag fann fler och fler tillfällen där alkoholen gav ro i livssituationer som jag inte riktigt kände mig tillfreds med.

Men jag börjar ana att den oro, ångest, stress, ilska och känslan av meningslöshet är en baksida av alkoholens falska tröst. Jag är rätt nöjd med mitt liv stort även fast det är kämpigt ibland. Jag har världens goaste barn, en underbar särbo och fortfarande ett kanonjobb och det där med mitt ex illvilja, det är inte mitt problem det är mitt ex problem.

Svaret på vaför jag dricker, är helt enkelt: Jag gillar att bli full! Att jag dricker mer än nyttigt beror mest på en utvecklad vana med åren. Vanan har till slut lett till att jag har fått nya anledningar att dricka som beror på abstinens. Abstinensbesvären som jag upplever är ångest, trötthet, oro, oförmåga att koncentrera mig, vilket alla leder till att jag vill dricka igen.

Dags att bryta den onda cirkeln!

Puss o kram..

linn

Just den känslan när man vet att det verkligen gått överstyr och man som du säger står och halsar vodka i hemlighet den är inte härlig men just då, då förstår man tydligare än någonsin att man måste förändra sitt beroende. Det är bra Maharion - nu bryter vi den onda cirkeln!

Kram!

Livsstark

Att upptäcka att man står och halsar ren rom i garderoben för att dölja för sambon, bara för att få känslan av att bli full, för den ger en så mycket just då, men efteråt.....usch och fy f-n. Oro, ångest, deppighet säger ju "de lärde" framkallas av just alkohol. Så - om vi skippar det nu - så kommer det bli mindre av det eländet. Det är en av mina drivkrafter. Lycka till och kram!

Abstinensbesvären... Ja, det är nog därför jag inte dricker nu.
Du skrev i min tråd att du hoppas kunna hantera drickandet i framtiden. Kan tänka mig att det är ännu svårare om man gillar att bli full. Kämpa på! Det kommer att falla på plats för dig tror jag, så länge du fortsätter att analysera härinne.

Maharion

Tack Linn och Livsstark, ja nu bryter vi den här onda cirkeln, nu lägger vi ner det osunda drickandet, för vi är alla värda att må bättre! Just det här att börja smyga är så förunderligt, en vet så starkt i detta ögonblick att det är fel ändå lyckas en förneka för sig själv att en har ett större strukturellt problem. Men inte längre, tror att det är viktigt att erkänna för sig själv och kanske för andra så att en tydligare vet att en inte vill hamna där igen. Det tar emot för mig att skriva att jag har smygdruckit, känner mig så usel när jag har smygdruckit, då jag ljuger för andra och mig själv, det är motsatsen till integritet, det är att svika mig själv och andra.

Aldrig mer!

Kram!