Hej kära forumvänner,

Om ni visste vad ni betyder vissa stunder när det känns som tyngst.
Att bara sitta en timme och läsa alla inlägg gör att man inte känner sig helt ensam i världen.
Har under senaste månaden verkligen åkt berg- och dalbana.

Fick en positiv känsla och började träna fullt ut. Var helt ren i 7 dagar och hela jag kände mig och såg så mycket piggare ut.
Sen kom personalresan. Hade bestämt mig att inte dricka något. Problemet är att det är min och min partners personal så vi skall ju se till att dom har roligt.
4 dagar i Åre gjorde att jag var tillbaka på ruta ett. Jag var aldrig sist i säng, aldrig riktigt onykter men jag var exakt som jag inte vill vara. Dvs smått påverkat 24/7. Problemet med detta är att ingen tror att man har problem. Är man uppmärksam kan man se en viss "pluffsighet" framförallt i ansiktet men annars är det aldrig någon som reagerar. Att chefen beställer in ett par flaskor Champagne till lunch uppskattas bara av alla. Ingen förstår att det egentligen var för att dämpa mitt egna abstinens. Generöst tycker alla och jag blir lagom lugn igen.

För två veckor sedan kom vi hem och jag har sedan dess konstant haft ett "lagom" alkoholintag. Tänk om banken som jag satt med i veckan och som lånade ut en ansenlig summa pengar till vårt nya projekt visste att han i kostym som ser rätt proper ut inte varit nykter på 2 veckor?

I natt satt jag och försökte sortera mitt liv. För första gången på väldigt länge grät jag. Jag kände mig helt tom. När klockan var 05.30 hade jag fortfarande inte löst livets gåta. Jag hade dock insett att jag bara måste göra förändringar. Det skrämmande är att det inte bara är förändringen med alkoholen som måste hanteras. Har väl hela tiden förstått att alkoholen varit mitt sätt att förtränga de många jobbiga beslut som jag borde tagit för flera år sedan.

Jag är en extrem känslomänniska som inte varit lycklig och riktigt glad på många år. Något som jag verkligen behöver känna för att kunna vara en bra Carl. När berg- och dalbanan är längst ner kan jag tom känna en sådan uppgivenhet att jag nästan lämnar in. Det är en skrämmande känsla.

Skall nu ta mig igenom de tre helvetesdagarna som jag vet väntar när jag slutar med A. Klarar jag det en gång till skall jag sedan tänka om. Jag skall jaga lycka och glädje istället för pengar och jobb.

Jag vill så gärna känna lycka igen.

Tjena, känner igen mig i allt du skriver. Och det var just för att bryta ensamheten som jag drog till AA för 5 år sedan. Det är 1000 gånger lättare att bli och förbli nykter tillsammans med andra. Ska dra iväg på ett möte nu faktiskt. Hoppas du ger det en chans.
Ta hand om dig.

Fan att det skall vara så svårt.
Tar mig i kragen och lyckas faktiskt ta mig igenom de två-tre tunga dagarna av ångest och svett. Detta måste vara bland det värsta man kan gå igenom. Varför utsätter man sig för detta? Är 48h mardröm.
Hittar tillbaka till mig själv och börjar leverera bra ideér på jobbet igen. Sen tycker jag att jag är så jäkla bra att det skall firas lite. Ett glas är jag värd efter allt jag gjort denna dag...
Gör en bra dag till och firar lite mer osv. Sen tar det ca tre dagar till innan man är nere på ruta ett igen. Kan snart skriva en bok om hur detta fungerar.
Det som är lite positivt är att detta skett så pass många gånger att jag faktisk börjar inse att jag har riktiga problem. Jag är beroende av alkohol och kan med nöd och näppe ta mig ur det värsta om jag verkligen tvingar mig. Mao börjar det verkligen bli läge att berätta för de mina runtomkring. Phu så jobbigt.

Läst mycket om olika metoder och skall snart ta ett beslut. De behandlingar jag varit på har tyvärr inte fungerat för mig. Jag är egentligen en rätt svag människa just nu men mina gamla meriter räcker för att manipulera alla som försöker hjälpa mig just nu.
Jag funderar nu allvarligt på att ta en månad på http://thedrawingroom.se Man kan säga vad man vill om Robert Bohman men när jag träffade honom var det första gången jag faktiskt lyssnade och inte försökte ljuga. Jag gick inte i försvar eller manipulerade en enda gång. Jag erkände. Har aldrig hänt tidigare. Efter vårt möte förstod jag varför. Han är väldigt lik mig själv. Inte någon som skall tala om för mig hur det skall fungera utan någon som själv kunde relatera till problemen och som även kunde visa upp ett livsmönster som var likt mitt. Inte någon som gick hem kl 17 och bad mig återkomma dagen efter. Robert gav mig sitt mobilnummer och sa ring dygnet runt.

Hoppas att mina kollegor kommer förstå och ställa upp med lite bidrag. Har inte lyckats skrapa ihop hela avgiften själv. Är man om och kring sig skall det tydligen gå att få stöd för detta.

Finns sedan en sjukligt komisk del i detta. Jag jobbar till vardags med hotell och konferensanläggingar och får numera väldigt många förfrågningar om att starta behandlingshem. Vad svarar man på sådana frågor? Jag vet vad jag vill för andra och tror jag skulle kunna bidra men det går ju inte när man själv sitter i beroendet trots att jag säkert skulle kunna skapa 40 platser i Stockholm.

Det som är mest jobbigt och som jag funderar på hela dagarna är en av mina kompisar. Han är överläkare och jobbar med beroende i Stockholmsområdet.
Varannan helg sitter jag på middag med honom men vågar inte berätta. Säkert 1000 gånger som jag varit på väg att ringa honom men vågar inte. Vill inte förstöra varken hans eller vårt umgänges vänskap. Detta är riktig ångest. Ni som läser detta tänker så klart är du helt blåst? Har du en vän som verkligen kan hjälpa dig. Be honom om hjälp!! Hade jag brutit benet osv hade jag ringt direkt. Han kom tom förra sommaren över och sydde ihop min arm en kväll då jag strulat. Problemet är att om detta kommer upp till ytan kommer många av mina skador klassas som alkoholrelaterade. Många och mina konstiga investeringar kommer klassas som alkoholrelaterade osv.

I det vakuum jag lever just nu vågar jag inte be någon om hjälp. Jag som var så "tuff" en gång i tiden...

//C

Svårt att argumentera emot ditt inlägg. Du har så himla rätt i allt du skriver.
Är så uppenbart att man funderar varför det kan vara så svårt att ta steget.

Tack för inlägget. Gav mig lite styrka att göra det jag redan vet jag borde gjort.

//C

Det tar emot. Fått så bra stöd här på forumet men nu är det tyvärr slut.

Orkar inte längre. orkar inte alla uppdrag, alla krav från familj och arbete när jag mår så dåligt.

Tack för den här tiden. Jag hoppas ni andra finner den styrka inte jag gjorde,,,

//C

MarcA

Carl,

Ibland känns allt helt hopplöst. Tro mig. Har varit där själv.
Det finns så enormt mycket hjälp att få i detta land om man bara vågar be om det.

Skriv på tråden om du vill ha kontakt så löser vi detta på något sätt.

M

Var på väg att lämna tråden och allt. Glömde läsa ditt inlägg.
Kan det vara så att det finns "lite" hopp...

Nu är det inte inte roligt. Skall en ingefärsdryck kunna rädda detta...

C

Martin1985

Hej Carl, jag förstår exakt hur du känner dig nu. Har varit i exakt samma sits känslomässigt den senaste veckan. Jag har "gömt" mig i och checkat in på olika hotell för att ingen skulle kunna störa mitt drickande. Till slut gick det dock inte utan all min energi och livslust var totalt borta. Jag har ett litet kontaktnät som som jag kontaktade och nu är jag i tillnyktring. Ångesten är brutal och det enda jag vill göra är att checka på hotell igen och länsa minibarerna. Vill liksom ta semester från mig själv.
Lyckligtvis är jag under "övervakning" av nära och kära, men annars hade jag dragit för länge sen.
Jag tror att du skulle må jättebra av att berätta för någon vän som du litar på. Det är jobbigt som sjutton, men man har igen det. Säkert vet de redan om det, men inte tagit upp det för att det är ett sånt jobbigt ämne.
Jag skaffade denna sida idag och det kan nog vara bra att skriva av sig lite när det känns jobbigt. det flesta här delar ju samma problematik och förstår vad man går igenom.
Så behåll din inloggning och skriv!!

Tack Martin,

Förra veckan bodde jag på tre hotell och njöt av härliga vinkvällar. Trodde jag var den enda i världen som var så.
Nu vet jag att vi är fler. Gör ett försök. Går och lägger mig. Ringer imorgon till "någon" som kan hjälpa mig ur denna skit. Skall kulura ut vem den bästa kompisen är.

Hur gjorde du Martin? Vem av sina vänner väljer man. Mina har nog inte riktigt koll på hur illa det är.

Tack igen

C

Martin1985

Jag tror det är ett flyktbeteende som man tar till. Jag blir paranoid när jag har druckit för mycket i flera dagar. Får ångest vart jag än är. Hemma är allt skit och då vill jag fly till något annat ställe, men oftast är det blir det inte så mycket bättre där heller.
Mina kompisar tyckte nog att jag mest var rolig att festa med och, de flesta var ju själva väldigt glada i alkoholen. Det var mest det att när de låg hemma bakis efter en blöt kväll, så började jag att ta återställare och dricka i flera dagar i sträck.
Jag bad till slut en mottagning om hjälp och skickade iväg några vänner på anhörigskola. Det finns en stor okompetens kring alkoholberoende och man kan lätt uppfattas som att man har dålig karaktär, vilket absolut inte stämmer. Fundera därför noga över en vän att berätta för. Det är alltid bra med någon som stöttar en och som man kan ringa till när det är svårt.
Ingen orsak Carl! Jag vet hur vilsen som man är i allt.
Hoppas att du kan sova gott!
/M

För en gångs skulle en liten glad nyhet. Ringde min kompis och det var nära en avgiftning. Var riktigt nere med riktig abstinens. Jag trappade istället ner från minst 1 flaska vin per dag till en halv och sedan 2 glas. Nu är jag inne på tredje dygnet utan A. Den värsta abstinensen börjar släppa och idag var jag rent utav pigg för första gången på väldigt länge. Hjärtat slår inte heller lika hård som för några dygn sedan. Är ju inte läge att ropa hej men jag är ändå så sjukt glad att vara igenom de värsta timmarna.

Fick inspiration från andra här i tråden som lyckats de första dagarna och visste timme för timme vad jag var tvungen att hantera. Igår fick jag tom till ett träningspass.

Nu tar jag en nykter helg. Var ett tag sedan!

Stämmer Mamy72.
När jag vaknade i morse hade jag inte heller hjärtklappning och inga ångestattacker.
Suttit sedan kl 8 med en kopp kaffe och njutit av solen.
Har en kalender där jag senaste veckorna skrivit exakt hur många glas vin jag druckit. I början ser det inte så bra ut men att nu ha tre stycken nollor i rad känns jäkligt fint. Man blir sugen på att få en fjärde nolla. Detta lilla knep fungerar faktiskt rätt bra. Man får en väldigt ärlig bild över hur mycket alkohol man faktiskt får i sig samtidigt som man kan njuta av när man sköter sig.

Nu skall löparkläderna på.

Trevlig helg och tack alla som skriver sina trådar. Ger så otroligt mycket att läsa om hur folk kämpar på samma sätt som en själv.

Ingen är perfekt.

Började dagen bra. Snickrat, städat och varit o tränat. Kände mig i riktigt bra form.

Var nu nere o skulle köpa sushi till ungarna. 30 min väntetid. En kaffe hade suttit fint. Tog dock ett glas vin.

Som tur är blir det mello ikväll med massa ungar och inte en droppe finns hemma.
Det som stör mig är att hade jag varit själv ikväll hade det nog blivit betydligt fler glas. Det är den känslan som jag måste jobba med.

Blir en plump i protokollet. Om än rätt liten.

Nya tag imorgon.

Jag undrar vad du har för mål? Minska drickandet? Avstå helt? Din abstinens verkar ju ställa till det en del. Om du nu vill sluta så kanske medicin kan vara en hjälp? Att prata med någon kanske?

En bra fråga aeromagnus. Målet har hela tiden varit att få kontroll och inte dricka för mycket.
Jag lever i en arbetsmiljö där jag varje dag pratar med vinimportörer etc. Självklart är det inte en miljö som är optimal när man har svårt att begränsa sitt drickande. Jag vet att 100% avslut är det bästa för de flesta. Jag tänker dock göra ett försök och se om det inte går att då och då ta ett glas vin.

Både igår och idag har jag kört riktigt hårda träningspass och känner direkt att suget försvinner. Kan jag bara hålla träningen igång kanske jag kan komma tillbaka till mitt normala liv dvs att någon gång då och då gå och sippa på ett glas vin på någon tillställning.

Vi får se. Dag 5 och 6 var dock rena.

Jag är dock helt införstådd med att om jag misslyckas denna gång finns bara ett alternativ och det är att lämna alkoholen bakom mig.

//C

Vet mycket väl att jag är ute på väldigt tunn is eftersom jag druckit så mycket under en längre tid.

För mig funkade det inte att dra ner. Det som funkade till sist var en lång, låååång vit period och ett beslut att inte dricka ensam hemma, som tröst el varje helg. Jag gör det du strävar efter, tar ett glas då och då men i sociala sammanhang. Men däremellan är det långa nyktra perioder. Och det var en lång nykter period som inledning. Under den perioden märker man verkligen fördelarna med att vara nykter. Känns som att du borde ge dig en sån möjlighet.

Tack alla för er input. Blir mer och mer uppenbart att jag har en illusion som inte kommer hålla.
Körde 1 vit vecka med träning och kände verkligen livsgnistan igen.
Denna vecka har jag flackat mellan Oslo, Köpenhamn och Stockholm och direkt kom jag in i mina dåliga vanor. Minst en flaska vin på varje flygplats skulle man kunna sammanfatta det med. Idag är jag helt urlakat och har tom tagit två glas vin. Mitt på dagen!!

Nu är det bara att gå igenom skiten en gång till dvs de tre tunga dagarna.
Det värsta är att jag blir så sjukt besviken på mig själv. Tappar sugen kring det jag jobbar med och börjar fundera över livets mening. Tror det är som alla andra i denna situation.

Det enda positiva är att jag vet att jag kan ta mig igenom dessa skitdagar trots att jag mår så extremt dåligt. Sköter jag mig borde jag vara Ok på måndag igen.

Återigen tack för era input. Utan dom hade jag gått ner mig i helgen.

C

Ja Senapsöl, tror att det är omöjligt att ge ett svar på när och om det är möjligt att dricka igen. Och det beror nog också på vilken relation man haft med alkohol. Vissa älskar fyllan och dricker utan att stoppa. Problemet med alkohol är ju också att det är svårt att kontrollera sig själv i berusat tillstånd. Och om man dricker, älskar fyllan och då inte kan sluta kanske det aldrig är möjligt att dricka "normalt".

Lång tid för mig handlade om månader med mycket lite alkohol. Och nåt helt normalt förhållande har vi inte idag alkoholen och jag. Jag kan inte helgdricka, jag kan dricka socialt, kan inte ha alkohol hemma. Tror att man får pröva sig fram om det är ett mål att kunna dricka. Problemet är ju att om du släpper det lös är det som att öppna Pandoras ask - svårt att få på locket igen. Så man kan inte låta ett misslyckande bli en startsignal för en ny period.

Precis som du Carl73 har insett. På igen direkt. Du har en nykter period bakom dig för inte alls så läng tid. Du har inte funderat över medicin? Vet inte om jag hade grejat det om jag stött på tillgänglig alkohol titt som tätt. Du kanske grejar det om du verkligen bestämmer dig. Problemet är ju att det är så lockande och det ändå väldigt svårt att bestämma sig till 100 procent. Och under en längre nykter period så börjar man se över sitt tankesätt runt alkoholen. Lycka till både carl o Senapsöl.

Tänk att det är så enkelt i teorin och så svårt i praktiken. Tror vi alla vet exakt vad som är rätt och fel. Vi vet också alla att dom där två, tre glasen för att dämpa ångesten för stunden just bara är det. FÖR STUNDEN. Vi vet också att situationen blir än jobbigare när alkoholen lämnar kroppen. Ändå tar man beslutet att ta de där två glasen. Haft en förfärlig natt bakom mig. Somnade tidigt med ca 1 flaska i kroppen. Kände mig inte direkt påverkad men bestämde mig att försöka sova bort några timmar och ta tag i problemet när jag var pigg. Vaknade 02 och hade sjuk ångest. Jobb, pengar, vänner osv. Huvudet kokade av tankar. Lyckas slumra in och samma pers kl 04.30. Sen kändes det som jag låg och bollade tankar till kl 8. Gick dock relativt snabbt så jag måste slumrat lite. Inser att när jag är i denna situation får jag problem att hantera stress och jobbiga frågor. Just nu är det om jag skall hoppa till en konkurrent och gå in i deras verksamhet. Många vänner på båda sidorna och hur jag än bestämmer mig kommer någon bli sur. Skulle aldrig gett mig in i detta. I vanliga fall är det dock inga problem att hantera men nu har jag ca 120 i puls hela natten.

Hittade några Naltrexon så det får bli dessa nu. Hoppas dom hjälper mig lite.