Hej,
Provar detta för första gången, har läst runt på forumet och känner en positiv styrka bara av den förståelse det finns för varandra. Jag är en högpresterande skild mamma med flera barn, heltidsjobb, hus. Tränar, sköter jobb, hem, barn, utseende, har många goda ting i livet jag är lycklig över. Har ingen I min familj/omgivning som dricker för mkt.
Själv har jag haft ca 10 år bakåt med flera svåra händelser som jag bär med mig. Utöver att två närstående på kort tid gick bort i förtid på traumatiskt sätt, så levde jag 10 år med min exman som behandlade mig illa, nedsättande och elak dagligdags och livet var en kamp varje dag. Med mkt stöd utifrån lyckats jag komma ur det men jag kämpade med ångest och depression i ett par år då. Ett av mina barn har en NFP-diagnos vilket också bidrar till extra kämpande/stress (och lycka!).
Det "dolda"är en överkonsumtion av vin, pågått i 5-6 år, förvärrades gradvis till för ca ett år sedan. Träffade då min stora kärlek (som knappt dricker alkohol tack o lov). Sedan dess har jag lyckats bromsa lite och kämpar varje vecka med att inte få för många dagar där jag dricker för mkt vin. Typisk vecka lyckas jag hälften av dagarna avstå, nån dag dricka måttligt och fre lör dricka ca en flaska vin (alltså två sammanlagt). Jag blir berusad, trött, känslomässig och så bakis. Hör till skaran som inte kan dricka måttligt utan har jag druckit ett glas blir det gärna en flaska. Jag har vissa "triggers"; det är känslomässig stress kring minnen och kring mitt barn m funktionsnedsättning, det är långa ensamma kvällar hemma och det är fre lör kvällar med att korka upp vin och ha "helg". Samt sammanhang när det serveras mkt alkohol. Jag har också sömnproblem vilket påverkar till viss del. Jag vill inget hellre än att minska min vinkonsumtion från ca 15 glas i veckan till typ 4. Jag har dock försökt länge men lyckas inte bryta just helgmönstret. Att börja skriva och läsa här hoppas jag ska ge mig ytterligare styrka att nå mitt mål!