Nu har det gått en vecka sedan jag inte drack sist och jag känner mig stolt för att jag klara detta. Nu är det fredag efter en arbetsvecka och helgen stundar. Att vara hemma en helg utan mina barn eller min nya särbo är för mig inte lätt, jag vet att detta är min akilleshäl. Det är i dessa stunder jag har druckit mer än nyttigt, ingen som stoppar mig, ingen som jag behöver stå till svars för, ingen som jag behöver förklara mig för, ingen annan som jag skadar genom mitt drickande, ingen rättrådighet som jag måste mötas av i stunden eller dagen efter. Den enda som jag skadar är mig själv.

Jag orkar inte upp i veckorna, tröttheten består, svårigheten att känna ro, ångesten som ligger som ett täcke över mig, koncentrationsförmågan som sviker mig. Det ända tillfälle som jag känner att jag mår bra är när jag dricker. Alla andra dagar är bara en transport till nästa tillfälle att få känna ro.

Jag vet att det är mitt beroende, eller rättare sagt mitt belöningssystem som är ur spel. Jag vet att jag kan känna ro om jag bara avstår tillräckligt länge. Jag har gjort det förr och kan göra det igen. Jag måste lära mig minnas den smärta jag upplever nu dessa dagar till nästa gång jag mår bra. Jag måste minnas smärtorna för att lära mig och inte luras att tro att jag kan börja dricka igen.

För varje gång som jag börjar igen hamnar jag djupare i denna ångest och dricker mer än förra perioden, gör det inte igen, jag måste lära mig av mina misstag.

Just nu handlar det om att acceptera smärtan, jag dör inte av den, jag kan leva med den, den går över med tiden. Smärtan gnager inom mig, rastlösheten, ångesten. Jag hatar den, den hindrar mig från att göra allt det jag vill kunna göra, den sänker min förmåga och tron på att jag kan klara av mina åtaganden. Måste vänta ut den, frågan är bara hur länge jag måste vänta, hur många veckor tar det den här gången?

Sov, äta, träna är mantrat just nu. Fast jag är kass på att sova tyvärr och det är en av nycklarna för att klara detta.

Skriver mest för mig själv genom att få ut mina tankar och sätta tydligare ord på dem. Delvis skriver jag även för att jag tror på att det är bra att dela med sig av sina erfarenheter, en känner sig mindre ensam då i sina bekymmer.

Maharion

Jag är här för att reflektera över mig själv och lyssna på andras erfarenheter, jag ser att du och jag har liknande mönster men vi har olika drivkrafter. Jag vill dricka för att jag tycker om berusningen, du för att du vill lämna din präktighet och känna spänning och det förbjudna.

Jag funderar att kunna dricka igen och du har kommit längre än vad jag har i detta, försöker förstå din drivkraft och hur du hantera eventuella faror som uppstår så en kan lära sig av de erfarenheter du har. Tycker du är fantastiskt duktig och ärlig, du har integritet. Det är det som jag tror jag saknar när jag förträngde mina bekymmer, en uppriktighet för sig själv och andra. Det är nog en av nycklarna för att kunna förhålla sig sunt i framtiden.

Jag har gjort upp med mig själv kring min längtan att dricka mig full, som jag skriver i min plan i tidigare inlägg ser jag mig tillåta att bli rejält påverkad i undantagsfall. Det är just idén om att dricka för att bli påverkad som jag inte längre kan fortsätta med på helger eller i vardagen eller kanske någonsin. Det gick bra om en blir full på tre glas eller max en flaska vin men då toleransen ökade så gick det riktigt snett för mig.

Jag tror att jag under en längre tid får vara mer restriktiv än min plan.. Jag noterar bland annat från din tråd att det är tar tid att lära om sig och att jag får känslan av att det blir en kamp. Jag undrar om det är värt det (för mig), för just nu känns det betydligt lättare att avstå helt än att ge sig in i kampen igen. Jag är inte du och du är inte jag, så tolka mig rätt jag ska inte försöker packa på dig vad du ska göra eller att jag tror mig förstå vad du behöver. Försöker mest förstå och lära mig om min framtid från andras erfarenheter och möjligen peppa någon annan att lyckas med sina mål.

Jag ska kämpa på, för jag vill må bra och jag hoppas pusslet kan gå ihop en dag. En sak är säker, abstinensbesvären är inte den anledning som ska få oss att dricka, det är bara så dumt.

Oj, inlägget blev lite långt och handlar visst bara om mig. Vad bra, det var precis det jag ville säga med mitt inlägg. Vi är olika och kommer behöva hitta våra egna vägar både till nykterhet och till ev måttlighetsdrickande.
Jag står väldigt fast i mitt beslut att inte vanedricka hemma. Därför kan jag experimentera med de här sakerna. Och jag har i princip aldrig blivit för full ute. Blev ju ofta i så fall illamående och trött. Ingen partyprinsessa här inte. De vanorna sitter också i... Ett mycket måttligt drickande ute för att överhuvudtaget kunna festa en hel kväll. Gärna vatten efter 12. De sitter djupt de vanorna, vilket kommer väl till pass nu.
Så jag vill inte kalla det en kamp. Jag känner mig inte misslyckad eller så, men jag skriver om mina reflektioner för att det finns saker som förvånar mig i drickandet och som inte fungerar som tidigare. Och jag måste få fatt på dem om det ska fungera.
Jag vet att några härinne skakar på huvudet och undrar varför man överhuvudtaget tar risken... Är det nödvändigt? Särskilt om man inte ens gillar att bli full... Jag tycker att det är trevligt att dricka ibland och jag tror mig ha hittat en väg som kommer att fungera. Samtidigt behöver jag då heller inte vara så orolig för att testa eller falla. Jag kan verkligen inte se mig själv sitta och pimpla vin i soffan. Jag är inte ett dugg sugen på vinet som faktiskt finns hemma. Om jag tänker på att öppna dem, så tänker jag inte att det vore gott med ett glas... Jag tänker mig att jag stjälper i mig hela flaskan för det var ju så det blev på slutet. "Måste ta slut". Å då blir jag lite lätt illamående. Jag drack ibland trots att jag nästan kräktes av det. Som nån typ av medicin som skulle ner. De minnena fungerar rätt avskräckande faktiskt. När jag är nykter kan jag inte ens få för mig att det vore en god idé att öppna flaskan för att ta ETT glas. Jag vet ju att det inte slutar där.
Men visst är det en balansgång och jag vet inte om det funkar. Tror det just nu i alla fall. Måste också skriva att det är så pass sällan jag dricker. Det hinner gå veckor av nykterhet emellan. Därför uppskattar jag också det nyktra livet så oerhört mycket. Mår bättre, sover bättre, gör mer saker., är närvarande med barnen och nära o kära och just nu är det ovärderligt.
Så lycka till! Du verkar så insiktsfull så jag tror verkligen att du kommer att hitta din egen väg i det här.

Stingo

Skriver inte ofta här numera, men tänkte att jag kan lägga in en hälsning här, eftersom det är hög igenkänningsfaktor både då jag läser din historia med alkoholen och din strävan för framtiden. Min drivkraft till att dricka var avslappning, åtminstone under senare år.

Det är drygt 1,5 år sedan jag slutade missbruka. Det första halvåret var jag heltorr, men i ett drygt år har jag nu använt alkohol, ungefär enligt de riktlinjer du räknat upp. Jag kallar det inte för att dricka normalt, delvis för att normaldrickandet i många fall inte är särskilt sunt och delvis för att mitt förhållande till alkoholen inte är normalt. Så jag talar om ansvarsfullt drickande i stället. Du talar om en 90 dagars paus, jag tror det är ett absolut minimum. Enligt vad du skrivit så har du använt minst 15 år till att vänja dig vid alkoholen, vart räcker då 15 veckor till att avvänja sig? Åtminstone i mig skedde det stora förändringar under hela det halva året jag var nykter och jag har behövt dem alla. En måttstock jag hade var att om det känns väldigt viktigt att få börja dricka igen, så är man åtminstone inte klar för det ännu.

Om du är intresserad så hittar du min tråd i "det vidare livet". Mitt sista inlägg beskriver hur jag nyss blev förvånad av att jag inte blev särskilt berusad av en mängd motsvarande en flaska vin, så det är inte säkert att har Sisyfos rätt om den saken.

Lycka till!

Maharion

Hej Stingo, Glad att du skriver här. Det finns så många fantastiska berättleser nedskrivna i detta forum som ger en inspiration, i bland sorg med du ger mig hopp. Läst lite från din tråd och jag är imponerad av din beslutsamhet. Grattis!! Gud va skönt det måste vara att ha 6månader nykter bakom sig och 1år av ansvarsfullt drickande! Jag gillar ditt uttryck "ansvarsfullt drickande". Jag håller med dig i att "normalt" drickande inte är sunt, ser alldeles för många exempel på det hos mina vänner och kollegor. Ansvarsfullt drickande låter som en bra plan.

Jag håller med dig om att 90 dagar inte möjligen räcker. Men jag kommer nog hålla mig till 90 dagar, inte för att jag längtar till att dricka utan för att jag åker på semester då. Jag tänker inte dricka mig onykter utan mer handlar det om dryck till maten eller att dricka i goda vänner sällskap, jag kommer vara ohört restriktiv. Ska undvika att bli påverkad.

Men men, jag tror att du har rätt jag kommer inte att ändra min hjärna på 90 dar, har jag övat i 15 år så lär det inte gå över på 90 dar. Jag håller med dig om det är viktigt för mig att dricka då bör jag inte dricka. Bra tumregel.

Klokbok du!

Ha en skön helg!

Maharion

Besämde mig för att jag inte orkade laga mat i lördags. Jag hade inga barn och särbo hemma, bara för att en är nykter innebär det inte att en kan få njuta av att gå ut och umgås och äta god mat. Sagt o gjort, en brunch på eftermiddagen. Klart skönt att slippa laga mat och få äta gott. Reflekterande över hur många det var som drack champagne och vin till brunchen (kl 12), men det är de, inte jag. Jag njöt av juice och kaffe. På kvällen gick vi ut och åt tappas, min partner drack både vin och cider men inte jag. Höll mig till alkoholfri öl och alkoholfri drink (Virgin Mary). Kände mig som ett ufo när bartendern sa att det var flera år sen han sist gjorde en sån! Dumt tycker jag men det är hans problem, inte mitt. God var den!

Blev sent då vi begav oss av hem och snacka strunt fram till 4 på morgonen. Vänner som drack vin och jag vatten.

Jag kände mig en aning obekväm med att inte dricka men i det stora hela var det helt ok, ingen som fråga, eller ifrågasatt (förutom bartendern).

Det ända som är lite surt, är att jag kände mig bakis på morgonen, antagligen för att jag sov för lite. Dock är jag glad idag (måndag) då jag känner att jag har mer kraft än vad jag brukar på en måndag efter att jag har varit ute en helg.

Levande

Så starkt och måste kännas härligt för självförtroendet.
Jag kommer att undvika det ett tag till, men hoppas jag kommer dit.
Är rädd för att känna mig obekväm och då fly in i dimman.
Full av beundran av din styrka/ L

Maharion

Tack, känns skönt att höra att en är stark, jag känner mig inte alltid så stark. Just det är väl ett av mina skäl att jag har tagit till A, för att få energi, för att fly undan obekväma situationer, när en mår dåligt och vill må bra.

Det jag tränar på och försöker lära mig är egentligen inte att sluta dricka, det är att lära mig leva med att livet är jobbigt ibland. Det är ok att vara obekväm, det är ok att vara trött, det är ok att känna sig ledsen eller ha ångest över jobbet eller någon annan livssituation som är jobbig. Jag tränar på att lära mig att jag inte måste fixa till det där jobbiga i stunden varje gång, det får göra ont, det gör inte ont för evigt. Det är inte detsamma som att acceptera min livssituation, utan just mina känslor i nuet. Att jag har valt att fly är just att inte lyssna på mina egna signaler, jag har tystat dem, hur hjälper det mig i det långa perspektivet? Hur lär jag mig då vad jag behöver ändra på för att må bra på sikt?

Tänker mig att jag övar på att sluta fly, och börja lyssna, att acceptera. Att acceptera innebär för mig att lyssna och se mina känslor ur ett nytt perspektiv, de finns där av en anledning, de vill säga mig något.

Jag är möjigt stark som säger nej till alkohol, men just stark är jag inte och det måste jag inte vara. Tack ändå för jag ser gärna att jag upplevs som stark :)

Livsstark

kan man inte se det som det käre Maharion? Din (och min) styrka finns där inne som ett frö, förut kanske den styrkan var större men den har man har ju på något vis krympt med allt alkoholintag och medföljande självförakt.
MEN - vi kanske nu kan göda vår inre styrkan i form av gott omhändertagande - dvs att träna i små steg på att klara av jobbiga känslor som ångest, trötthet och uttråkning eller vad det kan vara. Det går att leva med de här känslorna som du skriver utan att marinera dem i sprit och jag tror vi blir starka när vi umgås med dem. Tack för dina tänkvärda ord i min tråd. Sköt om dig och kram!

Mimmi54

Tack Maharion, mycket bra tråd. Känner igen mig i vägen till beroende. Det smyger som fan. Blir glad att du lyckats så bra.
Vi hörs
Kram

Maharion

Ja det har du rätt, det är ett frö som växer, och det växer starkare när vi känner att vi faktiskt lyckas med de mål vi har satt upp. Jag lyckades i fredags! Jag var sopslut efter en veckas slit. Har haft en rolig dag med barnen i skidbacken på torsdagen men samtidigt tär det på mig att fixa med allt, att hyra skidor, planera och handla mat, se till att alla får mig sig allt och att allt är packat, bilfärd och hinna i tid, se till att alla mår bra. Fredagen var sjukt kämpig att ta sig igenom på jobbet samtidigt med press att jag måste leverera, barnen har sportlov så de fick hänga med. Jag mådde verkligen skit, var så trött så det gjorde ont! Normalt hade jag tagit "några" stärkande öl efter jobbet och gått in i dimman, kolla på tv-serier tills jag somnat i soffan. Nu lyssnade jag på mig själv, om jag är trött vad jag man då? går och lägger sig! Det tar emot, för jag vill känna att jag få ut mer av dagen, den där stunden av lugn o ro, egen tid. Jag valde att sova. Jag är glad för det för idag, för idag har jag orkat göra massa roliga saker med barnen som jag inte annars hade orkat. Till och med hunnit med att fika med mina föräldrar, springa en mil och avslutat med att njuta av Mello med kidsen. (ja alla tycker inte om Mello, men det gör jag)

Nu ska jag sova, för jag är trött och det är ok, jag har haft en underbart bra dag. Vet du vad? Jag har inte lika ont idag, smärtan gick över utan alkohol, fröt har växt till sig, lite starkare!

Maharion

Tack! Blir glad att jag kan bidra. Det går bra! 4 veckor nu, 29 dagar. Ibland (ganska ofta) är det motigt, det är det, även fast det låter som att jag har koll. Jag kan ibland tänka och undrar om det är värt det, jag försöker intala mig varje dag, det är värt det i det långa loppet, jag vill må bra, jag är värd att må bra.

Kram på er, önskar att vi alla lyckas med våra mål!

Maharion

Känner mig så låg, känner mig verkligen sjuk. Vet inte om det beror på att jag verkligen är sjuk eller om det beror på att jag inte dricker längre. Men orken är verkligen i botten just nu och glädjen med den. Längtar till att må bra, hur länge ska en stå ut innan livet kommer tillbaka till en? Försöker fundera om det beror på något annat. Är det att jag på gång att bli sjuk, förkyld. Jag vet att jag blev deprimerad när jag slutade med nikotin efter en till två månader. Kan avsaknad av alkohol påverka en på liknande sätt? Någon som känner igen sig?

Blä och tvi, de är de ord jag finner just nu.

Levande

Tror vi alla känner detta och finns ju både medicinsk och psykologiska förklaring.
Sen att man först känner ett lyckorus att man är så bra som står emot och när det börjar bli vardag kommer någon tomhet.
Det är väl de friska människor kallar livet och det vi skall lära oss.
Att hitta glädjeämnen utan att använda alkohol vilket inte alla dagar är lätt.
Så skickar en kram och styrka till dig

Maharion

Tack, behöver kramar och styrka idag. Sjukskrev mig igår. Idag ska jag ta mig till jobbet och försöka med ro jobba i lugn mak. Är glad ändå att jag inte är bakis, längtar verkligen inte tillbaka till dessa dagar då en inte kunde gå till jobbet för att en var bakis. Nu kan jag med heder säga att jag var hemma igår för att jag inte mådde bra och behöver vila. En vinst i isig att legitimt kunna tillåta mig att vara sjuk utan dåligt samvete.

Sundare

Mår oxå sisådär o funderar på ett par dagars återhämtning hemmavid. Alla runt om har influensa så det är ju inte konstigt om jag också blir dålig...
Jag skickar dig kramar o styrka. Nedstämdhet hör också till livet, ledsnad är ju en av de grundkänslor vi faktiskt föds med så den kommer vi inte undan. Var extra snäll mot dig själv idag, det är du värd som kämpar så hårt!
<3

Maharion

Ja du, skönt vore det att ta ett par veckor och ladda om batterierna. Har tyvärr för mycket på jobbet som gör att jag borde ta ledigt just nu. Men nån dag kan vi klämma in, tror att arbetsgivaren är glad i längden att vi håller oss friska och välmående.

Jag försöker vara snäll mot mig själv, inte så lätt jämt att få ut de där dömmande tankarna.

Maharion

Fredagen var en prövning. Det är tufft när en har efter en tid glömt bort suget och då suget plötsligt kommer så starkt och slår en i huvudet likt en klubba. Får en att vilja lägga sig ner på golvet o bara gråta.. Behöll lugnet, tog till knepen jag hade funderat ut i förhand. Powernap, musik i lurar, får bort störande och stressande miljö (tyvärr barnen, jag älska dem men de är högljudda och stökiga ibland). Kidnappade dottern och krama henne medans hon spela spel på Ipaden och jag lyssna på musik och vilade. Ta ett steg i taget, behåll mantrat att acceptera smärtan den går över! Fokusera på nuet och sånt som är bra för mig. Sträck på mig jag kan, jag vill och jag är bra, jag orkar. Lyssna på mina känslor om att jag är trött, ta det lugnt, vila så gott det går.

Tröståt naturgodis, chips, cola... Träning borde ha varit mitt trick, men jag är inte frisk nog för att träna :(

Idag är det lördag, jag mår bättre och är glad att jag inte är bakis! Yes!

Nu blir det mellofinal på Friends Arena med kidsen och i samband med detta en hotellnatt i Stockholm. Ska bli mys och superkul.

Kram på er alla, ha en skön lördag för det är vi värda!

Sundare

Så bra du gör din resa! Hejar på härfrån min horisont!

Levande

Hoppas du hade en riktigt bra kväll och njuter av hotellfrukosten
Kramar och styrka?