Hej!
Jag är en 28-årig tjej som på sista tiden på riktigt börjat fundera över mina alkoholvanor. Jag har ett arbete jag älskar, hög utbildning, bostadsrätt, en fin pojkvän och många vänner och är allmänt nöjd med att jag är i mitt livs form efter att ha gått ner 15 kg så ingen depression eller liknande. Nu till problematiken: jag är rädd för att bli som min mamma och att jag ska halka in i ett missbruk på grund av att jag har en läggning för alkoholism. Jag växte upp med en mamma som var alkoholist och som kunde vara extremt elak ifall hon var vaken, men oftast så somnade hon tidigt. Min pappa dog när jag var 15, men jag vet att han hade grava problem med alkohol han också även om jag aldrig märkte av det. Även min mormor drack mycket förut. Vin har varit ett sätt att döva känslor för dem och verkligen förstört så mycket.
Jag har precis haft en vit månad för att stötta min pojkvän som skulle sluta röka (inga problem), men det har å andra sidan inte varit så mycket fester eller middagar med vänner i januari som har lockat mig. Igår hade jag en vän över på besök och med god mat och trevligt sällskap blev det betydligt fler glas än jag hade tänkt mig. Idag vaknade jag upp bakis som ett djur.
Innan min vita månad så snittade jag nog på att dricka vin 3-4 gånger i veckan ungefär, ca 3 glas per gång, och jag insåg att jag alltid var den som drack mest av mina tjejkompisar. Jag super aldrig ner mig ute eller så, utan mest att det blir mer vin. Jag älskar verkligen rödvin, men jag börjar bli nervös att jag gillar det för mycket, inte minst på grund av mitt arv. Gillar jag rödvin för mycket då jag ser fram emot ett glas vin till middagen?
Går det att ha koll på konsumtionen eller bör jag bli nykterist? Det skulle vara väldigt tråkigt då jag verkligen uppskattar vin till mat och så, men hellre det än att bli som min mamma och förstöra mitt liv. Om det går att ha koll - hur gör ni andra för att begränsa er?
Aja, nu har jag i alla fall tagit steget och skrivit ner mina funderingar.