Nu börjar det. Det fortsatta livet. Jag är livrädd egentligen men nu måste jag göra den här förändringen.
Ångesten river och sliter i mig men jag vill klara det här, för barnen och för nya kärleken. Har två guldklimpar som är mitt allt. Och honom. Just nu känns det som om jag kommer att förlora honom, och det vill jag inte. Men hur ska jag förklara för honom att anledningen till att jag låter trött ibland är alkohol? Jag vill vara öppen som med allt annat men inte om jag riskerar att mista honom. Skulle han kunna förstå?
Det är så lätt att vilja döva ångesten med vin, men han är värd bättre än så. Och jag är värd en man som honom. Lugn, trygg och jordnära. Tar gärna alla råd jag kan få och vet att jag har en tuff resa framför mig, men jag vill klara det här.