av Alkoholist.nu

Jag är feg. Jag är så fruktansvärt feg. Jag vågar inte lura A. Jag vågar inte berätta för någon om mitt beroende/missbruk, inte heller vågar jag säga till min partner att det räcker nu. Jag vågar inte köpa hem 2 flaskor vin de gånger suget kommer utan köper en box, några öl/cider och kanske även en flaska vitt. Och suget kommer varje dag. Det går bra att hålla upp en, kanske två dagar men sen är jag (vi) påt igen. Vi sköter jobb, barn och hushåll. Vi är relativt sociala om än jag vet att A är orsak till många vita lögner för att slippa träffa andra.

Det är så fruktansvärt tungt att leva så här. Jag behöver hjälp men känner mig så låst i mina tankar. Jag litar inte på att min kropp och hjärna tycker att jag behöver hjälp imorgon. Eller till helgen. Eller till sommaren.

Hur fan gör en?

rabarber
mån, 2016-03-28 - 22:39

Du har ju kommit hit! Och söker hjälp. Du har också kommit till en insikt att du vill förändra det som är nu. Det är starkt och modigt.

Jag känner igen mig så väl i din historia. A var min livslina, utan den drabbades jag av oerhörd ångest. Vågade inte vara utan. Har haft panikattacker, trauman i livet ingen medicin hjälpte bättre än alkoholen. Jag kände att jag knappt kunde överleva utan den.

Alla här har vår egen historia om när vi kom till insikt, vilka mål vi sätter framför oss för en förändring. Själv har jag fått massor med stöd i min process genom att läsa alla fantastiska livsberättelser - som är starka och ärliga - här på forumet. Alla är otroligt stöttande och man kan ställa alla "dumma" frågor (inga frågor är dumma för övrigt).

Jag har inte (förrän nu) haft en enda vit dag på 10 år. De senaste 5 åren har allt eskalerat och jag kan inte gå utan alkohol. Alls. Jag dricker lite hela tiden. Blir inte full och raglar runt, men jag är konstant salongsberusad kan man säga. Till slut fick jag nog. Gick ju som i en dimma hela tiden. Jag klarade också allt jobb, barn, hem. "Funktionell alkolist" är det något som heter. Det är nog jag. Jag är "bara" inne på min 2:a vita dag - men för mig är det jättestort. Första dagen var oerhört tuff, idag har det gått riktigt bra. Eller OK i alla fall. Känner hopp och känner mig motiverad att fortsätta. Jag dog inte av att inte dricka alkohol! Inte heller hamnade jag på psykakuten! Fantastiskt! Mitt mål är att bli helt A-fri, men jag sätter inte det i pannan på mig nu utan tar varje timme, var dag i taget. Och förlorar jag fotfästet är det viktigt att jag inte förtvivlar och ger upp, utan ska resa på mig igen.

Se det här som ett första steg! Ett modigt steg.

Tack för att du delar din berättelse. Lycka till!

Alkoholist.nu
mån, 2016-03-28 - 23:29

Visst har jag själv vänt på det hela och sett att även "modig" passar in på det jag just nu gör. Men jag litar ju inte på mig själv. Jag har inte sett alkoholen som en livlina, snarare som ett livsberikande medel. Jag blir roligare, smartare och vågar mer. Det blir trevligare att laga mat, läsa en bok, packa skolväskor och borsta barntänder med vin i kroppen. Idéerna flödar och jag blir påhittig. Dock känner jag mig inte så jäkla påhittig morgonen efter.. Då lovar jag mig själv att det är slut, nu tar jag en paus.

Jag förstår hur du menar med livlina. För att uppnå den där personen som jag inbillar mig är jag, måste jag hinka i mig A. Det gör att jag klarar av det liv jag tror att jag vill leva.

Brist på självkänsla och ett borttappat jag antar jag står i skuld till det. Så vart börjar jag då?

Just nu känns det meningslöst. Jag kommer hoppa på det här tåget och kanske hålla ut ett par tre dagar, vara aktiv på forumet och känna mig duktig. Och frisk! Men så trillar jag dit igen och vågar inte krypa till korset utan struntar i den nya livlinan - vilken jag idag anser att den är.

Då smyger jag väl runt här i kulisserna som jag gjort det senaste halvåret.

Anders 48
mån, 2016-03-28 - 23:49

Just det är så skönt. Ingen här dömer någon som tar ett steg i fel riktning. De har vi alla gjort, upprepade gånger! Snarare brukar man få peppning o stöd o önskningar om att "komma upp i sadeln" igen. Här behöver du aldrig bevisa något, eller prestera. Tänk på det, och skriv gärna även när du känner att du missat målet.

Kämpa på!/Anders

rabarber
mån, 2016-03-28 - 23:58

Det kan ju inte kännas meningslöst, eftersom du vänt dig hit! Du letar ju efter något att hålla dig i och få hjälp och stöd att ta klivet. För innerst inne vill du ju det om jag läser rätt? Ge inte upp innan du börjat!

Det är sant att man blir modigare med hjälp av A, men jag har tänkt när jag har varit sådär skojig att "vem är jag nu? identifierar jag mig med personen som jag "blir" snarare än den jag "är"? Och vilka risker utsätter jag mig för? Är det värt det?

I själva verket är jag trött på att vara slav under vinet. Att hela tiden tänka hinner jag till systemet? klarar jag av att se den här långa filmen utan alkohol? shit, ska vi fika KAFFE efter föreställningen? Det tar upp för mycket av mitt liv. Och så gå runt och lukta vinkärring. Fy fan. Men det tog tid för mig att komma till denna insikt och göra mina första stapplande steg. Du har ju lyckats hålla upp i perioder, så det är kanske en annan sak. Här sitter jag och skryter om 2 dagar ;) Fast vi har alla vår verklighet och hur A påverkar oss/påverkat oss och varför vi behöver den.

Jag tror du är här för att du vill ha en förändring. Att starta den här konversationstråden kan vara en början. Stöd av terapeut kan också vara något att fundera på (jag går själv i terapi vilket har hjälpt mig förstå orsakerna bakom mitt missbruk och stöd i att försöka hantera dem).

Fortsätt skriv! Titta på andras trådar! Och ge inte upp innan! Styrkekram!

Alkoholist.nu
tis, 2016-03-29 - 07:46

Den här pressen och prestationsbaserade ångesten antar jag spelar viss roll i mitt beroende. Det är så jag funkar, att måsta bevisa någonting och klara av saker innan jag ens börjat har färgat hela mitt liv.

Det är nog en anledning till att jag tror att jag kommer misslyckas.. För jag känner min alkoholist. Det är typ den enda del av mig jag verkligen kan säga hur den fungerar. Låter det krångligt.

Känner att allt jag skriver låter krångligt, det är så många tankar som vill hamna här. Det är skönt att läsa vad ni andra berättar, det ger mig faktiskt lite tro på min alkoholist.

Dag två utan A. Jag ska klappa mig själv på axeln hela dagen tror jag.

Alkoholist.nu
tis, 2016-03-29 - 08:06

Att vara slav under A känner jag igen mig i allt för väl. Det är skumt hur det gick från att vara kontrollerat till icke kontrollerat. Vet inte när det hände. Kanske fem år sedan, kanske tio.. Det talas om sunda alkoholvanor men det slår mig att det inte finns några sådana.

Att försöka kombinera ett nyktert liv med ett många gånger alkoholistyrt samhälle är skitsvårt. Det handlar ju så mycket om skam, att behöva " ta en vit helg" eller bara vilja hålla upp ett tag. Det bekräftar ju att en reflekterat över sina alkoholvanor och bestämt att det blivit för mycket. För mig ligger det så mycket skam i det.

Jag går hos en psykolog, för andra problem. Har lekt med tanken att berätta för hen om A men vågar inte än. Är dock helt medveten om att det behövs för att komma vidare. Men jag måste först komma på vad jag ska komma vidare med.. Jag vill ju fortfarande dricka alkohol, när jag ska på jobbmiddag, när jag har semester eller när något ska firas. Men bestämmer jag mig för att det är så mitt förhållande till A ska se ut vet jag ju att min alkoholist tar över och på nåt vänster kommer rättfärdiga de där glasen när jag kommer hem från jobbet. Och helgfirar-drickandet. Det går alltså inte att kombinera. "Sunda alkoholvanor" är inget för mig. Måste bara fatta det.

Stor kram och tack för att du stöttar! Och stor eloge till din styrka och övertygelse, det är fascinerande och inger hopp!

Sisyfos
tis, 2016-03-29 - 10:01

Jag känner såväl igen mig i dig. I att inte våga berätta, inte våga erkänna. Inte våga skriva förrän jag kände mig säker, så du är ändå lite modigare än jag var, om det kan vara någon tröst.
För mig har skillnaden mellan denna gång och tidigare misslyckade försök att sluta varit hur jag hanterat dikeskörningar. Tidigare var det en bekräftelse på att jag misslyckats och en signal till att fortsätta. Nu har jag jobbat på att lära mig av dikeskörningarna istället och börjat om direkt.
Du har tagit ett stort och viktigt beslut när du började skriva här. Du måste inte vara perfekt, det finns utrymme för allt. Tänker att det är en process att sluta dricka. Hur är det med din partner? Vill ni båda sluta? Dricker din partner? Det är extra svårt att sluta om a är tillgängligt hemma. Därför kanske du ändå måste se till att berätta att du vill ha en vit period. Eller få medicin, så att du inte kan dricka. Du kan ta en dag i taget nu, allt måste inte vara svart el vitt. Eller livslånga beslut.