Hej alla

Jag är ny här, men har läst i flera trådar de senaste veckorna och fått stor behållning av det. Både att läsa om svårigheterna och tankarna som alla har och också om framstegen - och bakslagen. Det känns som om jag kan uppfatta mig själv som mer normal när jag läser att andra är som jag.

Jag ska dra ner på mitt drickande. Inte sluta helt är tanken just nu i alla fall. Men jag är inne i ett jävligt dåligt mönster där jag cyklar förbi den gulgröna skylten varje dag på väg hem från jobbet. Ibland med en halv ibland med en hel flaska vin i väskan. Jag dricker upp den snabbt, halsar direkt ur flaskan sittande i soffan ensam. Somnar i soffan, vaknar kl 2-3 på natten och lägger mig. Vaknar vid 5-6 och har grym ångest. Duschar av mig den, låtsas som ingenting, gör mig iordning och går till jobbet. samma sak upprepar sig dag efter dag, fast jag varje morgon säger "nu ska jag sluta" eller åtminstone "nu ska jag ha ett uppehåll i en vecka".

Jag har barnen varannan vecka. Då går det lite bättre, men det är värst de ensamma veckorna.

Jag har varit på ett beroendecentrum och ska påbörja en terapi nästa måndag. Men jag tänkte att det kunde vara bra att skriva och läsa här också. Som en terapi, pepp och stöd och råd från de som vet hur det är.

Det finns mycket att skriva om hur det här gått till. Men ska inte tråka ut er med en roman redan i första inlägget.
Nu ska jag cykla hem. har fortfarande inte fått tyst på rösten som föreslår en tur förbi gröngula skylten.
(Jag får byta systembolag ibland för personalen på den närmaste börjar känna igen mig...)

Jag ska inte! Jag vill. jag ska inte! men jag vill........

Levande

Bra steg du har tagit både att börja skriva här och ta dig till beroendecentrum.
Har hjälpt mig mycket att läsa och skriva här, ett sätt att få hjälp till kloka beslut

NorthernSoul

Välkommen hit Anni. Börja med en rutin när du cyklar förbi gröngula skylten: peka finger åt den, lite diskret. Och cykla förbi. Små små saker med lite humor kan funka ibland. Lycka till!

Anni

Jisses!
Nu flödar tårarna. Jag kunde inte ana att jag skulle känna sån lättnad att få skriva här och dessurom få respons.
Levande och NorthernSoul, jag är så tacksam.

Jag klarade inte av att swisha förbi gröngula skylten idag. Skriver lite under rus... (halv flacka vin hittills)

Jag har intalat mig själv att jag ska sluta på måndag när min terapi börjar. Och då blir den fruktansvärt logiska slutsatsen att jag måste "passa på" nu innan det är slut på det roliga.
Jag tänker hela tiden att det är klart att jag ska klara av det. Såklart!
Jag är ju en smart person. Har ett bra och kvalificerat jobb och en bra relation (på distans) och jag är ju en sån person som klarar av saker!!! Ju!
Men tydligen inte det här. Inte utan hjälp.
Jag ska testa att cykla förbi skylten med fingret i luften. Känna makten!
Tack! Med tröjan blöt av tårar: Tack!

Hmm, tänkte komma med en massa goda råd, men det går inte så bra för mig heller just nu. Förstår verkligen känslan av att man vill skjuta upp starten. Men tycker ändå att du ska starta nu. När jag slutade för ett år sedan efter att ha haft ungefär samma dryckesmönster som du var det så skönt på nåt sätt. Jag bytte ut det mot alkoholfritt. Och var nära att halka dit nån gång, men sen hade jag lämnat mönstret och det blev en vana att inte dricka. Väldigt skönt! Sömnen blir ju helt förstörd av alkohol. Jag vaknade också vid 2-3. Men nör jag slutat kunde jag sova en hel natt igen.
Det är svårt där i början, men det blir lättare och lättare.

Magnus33

Att du börjat skriva här och kontaktat en beroendeklinik är en fantastisk start! Vi behöver nåt för att påminna oss om att vi faktiskt vill sluta :) .. Jag var medlem här många månader och läste lite sporadiskt men när jag väl startade en tråd och började skriva så har allt kännts lättare på något vis :)

och som NS sa nästa gång du cyklar förbi skylten upp med fingret! Bryt ihop och kom igen när du klarat en dag kommer det kännas skönt!

All styrka till dig! ?☀️

Anni

Jag är glad och på gränsen till lycklig av att läsa era reaktioner på mina desperata inlägg.
Jag har alltså inte lyckats börja avstå än.
Jag har fortfarande en demonröst i huvudet som säger att jag måste. Jag mår bättre om jag köper och komsumersr.
Mitt mönster nu är att jag köper och sen går in på närmsta köpcentrum och dricker på den offentliga toaletten.
Vill inte ens gå hem för hemmet känns som tomhet ångest och misslyckande.
(Sedan skilsmässa för 3 år sen. Och min pappa dog samtidigt. Och jag blev tvungen att byta jobb i samma veva).

På måndag börjar min alkoholterapi.
Det är inte första gången jag tänker att "nu är det sista chansen. På måndag är det över".

A har blivit mitt sätt att stå ut med all skit som gör ont. Men jag inser ju att det bara är tillfälligt och att det inte löser nåt. Jag bara puttar problemet framåt som en snöplog som bygger ett berg av problem framför sig.

Jag blir inspiretad - och avundsjuk - av er so räknar nyktra dagar. Jag är fortfarande på 0. Har inte ens börjat än. ?

Anni

Sisyfos. Jag blir väldigt nyfiken på hur du gjorde för att börja.
Vad gör man första dagen?
Första veckan osv för att komma förbi den där värsta starten?
Läkarna på beroendecentrum har tagit prover och konstaterat att jag inte är illa ute. Levervärden och blodprover är prima! Det är alltså helt mentalt. Jag kan inte övertala mig själv att låta bli.
Jag måste hitta ett sätt att börja. En inre dialog som fungerar. Hur gör man???