av konstnären

Tänkte gå vidare i livet. Snart ett år sedan jag började mitt inre arbete och min kamp mot alkoholen. Det har varit värt alla tårar, svett och motgångar och här står jag idag. Glad för varje dag i mitt nya nyktra liv. Men har alltid det i tankarna, tror det var Muränan som skrev det, en armslängd från vinglaset. Skillnaden idag är att jag inte vill sträcka ut handen och föra glaset till munnen. Nu är det jag som är herre på täppan. Vill tacka alla här inne för allt stöd och pepping jag har fått och får fortfarande.
Kramar
Konstnären

Ebba
tis, 2016-04-26 - 10:19

Bra idé om antabus i sommartider.

KRAM

Tjalle
tis, 2016-04-26 - 12:50

Jaa du konstnären. Jag lider med dig och har befunnit mig i din situation fler gånger än jag kan räkna. Både du och jag har ju kommit upp en del i åren och vi kommer aldrig bli dom med den längsta nykterheten bakom oss när vi en gång tar ner skylten. Jag tror att det är oerhört viktigt att du nu inte gräver ner dig och bara ser allting negativt. Skit i att räkna antalet dagar du varit nykter. Se istället tillbaks på de senaste två åren och konstatera att du hållit dig borta från alkoholen sååå många dagar. Det om något är väl en radikal förändring mot tidigare. Om du fastnar i att klandra dig själv för felsteget i påskas och "gräver ner dig" är risken att du "skiter i allting" och tänker att nu kan jag lika gärna dricka någon dag till.

Ta till dig allt det fantastiska du gjort under den senaste tiden och "gå på i ullstrumporna". Det har jag tvingats göra och det går, om det än tar emot stundtals.

Jag har nu varit nykter i två månader och 18 dagar. Haft otroligt mycket aktiviteter på gång och knappt hunnit med att följa er alla på forumet. Jag är lite rädd när jag nu vet att jag snart går in i en lugnare period men oj så mycket stabilare mitt psyke är och hur mycket jag kan uträtta på en vanlig dag.
Kram på dig konstnären/Tjalle

anonyMu
tis, 2016-04-26 - 12:58

Min älskade vän,

Du VET att vi aldrig någonsin skulle döma dig. Det vet du innerst inne, eller hur? Sedan kommer jag alltid att fråga dig vad som har hänt osv, men det är för att jag tror att det är bra med reflektion. Särskilt över det man helst inte vill se...

Vad tror du blev den utlösande faktorn? Om du tittar tillbaka, kan du se något mönster eller några varningstecken? I så fall kanske du kunde skriva på forumet när du känner att det börjar bära av åt fel håll? Jag tror inte att du lockar någon annan genom det, men jag tror att det kanske skulle hjälpa dig att dra i nödbromsen. Om du i fram över känner att nu - nu - skriv det här då. Du kommer säkerligen få stöd då.

Var det här första gången som mannen föll igenom sedan typ förra våren/sommaren? Har han slutat eller dricker han fortfarande? En tanke är att ni söker alkoholbehandling gemensamt. Att ni gör det till ert gemensamma projekt. Ni har ju mer jobbat på var sitt håll tidigare, om jag förstått dig rätt? Antabus till våren/sommaren låter väl som ett jättebra idé. Uteserveringar med rosé är ju livsfarliga när temperaturen stiger och solen tittar fram. Magkänningar m.m. är väl bättre än alkoångest....?

Kan du inte försöka att fortsätta och skriva en liten rad i din tråd varje dag? Det blir ändå som en påminnelse för dig. Jag är inte inne här så ofta längre, men om du vill maila mig så får du gärna göra det. Sedan handlar det väl om att ta hand om sig själv. Återuppta styrketräningen, promenaderna med Kia, stenen vid havet, kyrkogården, målandet osv.

Skickar all styrka jag kan uppbåda. Tänker på dig. P&K

konstnären
tors, 2016-04-28 - 07:26

mina fina vänner, Muränan, PP, Ebba, Tjalle ingen annan glömd. Läste artikeln muris och den lyfte mig på något sett, då är jag kanske inte så svag och elendig som jag själv vill göra mig till. Visste ju att det ligger latent i hjärnan och är mycket lättväckt. Stress, hm, ligger mycket i det syns inte utanpå mig men den kan poppa upp som inre stress och då har jag väl tagit den enklaste utvägen. Jag har ju aldrig trott att man börjar om från början vid ett återfall utan man fortsätter där man började. Nu när jag varit vit några veckor äcklar tanken på vin mig och när jag intar det går det med svårigheter att stoppa. Allt vore så enkelt om jag inte tog första glaset det är ju där elendet börjar. Intressant att läsa att en del alkoholister inte får ångest trots storkonsumtion. Jag har en f.d. väninna som inte vet vad ångest är. Tur ändå att jag får ingest för att inse att jag måste lägga ner. Känns som jag måste lägga ner återstoden av livet på alkohol och tankar, bla, bla. I alla fall mår jag bra nu, går på behandling, tagit upp träningen och även målat av min älskade hund blev riktigt bra. Nu ska jag baka rulltårta och ägna mig mycket åt matlagning som jag gillar, men som bara försvinner när jag dricker. Jag är ju smålännning och känd för att vara envis, kan knäcka mannen med min envishet för att få som jag tycker är bäst.
Kramar alla och tack för att ni finns här mig. muris kontaktar dig en dag.
Konstnären

PP
sön, 2016-05-01 - 11:39

Har du läget undrar kontroll Konstnären? Tänker på min medkämpe och önskar verkligen att du kämpar på. Ser själv fram mot en ny sommar nu.
Hur går snacket med gubben? Är han med dig på banan och vill vända detta ihop med dig?

/PP

PP
lör, 2016-05-14 - 09:51

Hmm, har du tröttnat på oss, eller något annat som drar? Om så är, och det inte är hunden, målning, G, bakverk eller annat bra, vore det kanske en idé att skriva några rader?

Hälsningar från mig

/PP

PP
sön, 2016-05-29 - 18:53

Du vet att vi är ett par stycken som till och från undrar hur du har det, eller hur?
Läser du ibland så kan du väl skriva ett par rader...

//PP

anonyMu
tis, 2016-05-31 - 12:21

Välkommen hem igen kära vännen. Det är här du hör hemma, eller hur?

Älskade du. Det handlar inte om att andra är duktiga eller att det är fel på dig. Vi är alkoholister. Glöm inte det. Det är en sjukdom. Ett beroende som ligger och slumrar i hjärnan i väntan på att få vakna till liv. Det handlar inte om att bli frisk - för beroendet finns där hela tiden. Däremot handlar det om att orka bemästra alkoholdjävulen. Inte låta fanskapet få grepp om oss igen. Inte bjuda in alkoholen i livet igen.

Vi har dryftat det här förut, men jag tror verkligen att merparten av alla alkoholister kan glömma det där med att kunna dricka igen på ett "normalt" sätt. För egen del har jag inte prövat under den här tiden, så jag VET inte om jag tillhör minoriteten som skulle klara det. MEN jag behöver inte ta reda på det. Jag har ju mina aningar om vad svaret är. Jag vill inte riskera allt... alltså tvingar jag mig varje dag att låta bli. Ibland går det lekande lätt, ibland är det dödens jobbigt. Men det måste göras varje jäkla dag. Och älskade du. Nu har du väl ändå prövat nog? Det går inte. Nu har du valt livet och jag är innerligt glad för det. Har för övrigt lite svårt att ta in det du skriver... att det var så mörkt... att du inte ville vara med längre... Det river i hjärtat och tårarna rinner... men jag är glad att du är här nu.

Jag tror att du skulle behöva samtalsstöd och antabus/campral. Du har väl absolut inget att förlora på det? Ta emot all hjälp som går att få.

Tänker på dig jättemycket. Skickar värme, kärlek och styrka till dig...

konstnären
tis, 2016-05-31 - 14:56

Tack kära vänner för allt stöd jag fått från er idag, Muränan, PP, Ebba. Det värmer hjärtat. Läst artikeln i DN Muränan, tror jag läste den tre gånger. Nu känner jag mig inte lika svag igen. Jag ska nu satsa på ett helnyktert liv, känns bara lite långt till 10 juni, men nu vet jag att det går. Är fortfarande trött och sliten men jag vet att tiden ska läka denna trötthet. Det blir en kamp varje dag, jag vet det ju så väl. Men vad är den lilla kampen jämfört med att återvända till gropen. Det får bli antabus eller campral, men jag läste någonstans att det inte var bra om man är över 65 år och det är jag ju. Jag får prata med husläkaren om det. Varit vid minneslunden och havet och tagit riktigt djupa andetag ända ner i magen. Rädd och osäker är jag men det vet jag ju oxså att det hör till efter återfallen det försvinner lite för varje dag. Jag är juså glad i livet när jag varit nykter ett tag och har tänkt aldrig mera. Den där stressen professorn skriver om stämmer in på mig. Jag vet inte själv varför jag stressar jag är ju för sjutton pensionär. Om jag t.ex gör en sak är jag samtidigt inne på det jag ska göra senare. Tror att det är sviter efter allt missbrukande. Det hade man inte aning om att man skulle få en sådan mäktig fiende när man var ung och blev full på ett glas vino tinto. Jag gråter över era fina rader till mig och muränan visst hör jag hemma här.
Kramar konstnären, återkommer förresten

konstnären
ons, 2016-06-01 - 07:12

en natt utan mardrömmar och god sömn. Tittade mig i spegeln nu och förstår att det behövs en totalrenovering, smal hålögd, påsar under ögonen. Det är min fiende som gjort mig så vacker, men nu har renoveringen påbörjats. Sol idag och jag och en nyfunnen vän ska gå till havet med kaffe och kanelbullar, och våra hundar förstås. Denna nyfunna vän tar kanske ett glas vin i månaden och det gillar jag, inget tjat om varför jag inte dricker. Tappat bort mina glasögon i fyllan dom kanske ligger på systemet vet inte. I alla fall har jag beställt tid för synundersökning så det får bli nya. En bagatell egentligen, det enda som är viktigt är att hålla sig från alkohol. Idag är idag och jag ska inte dricka alkohol vad som än händer. Känner mig så glad att ni finns.
Morgonkramar från konstnären

anonyMu
ons, 2016-06-01 - 07:23

Fint att se dig igen idag. Låter som en härlig plan för dagen. Tänk vad många mysiga saker som man kan göra när man inte sitter fast i alkoholens klor. En utflykt till havet med hundar och fikakorg är en betydligt mysigare aktivitet än vad alkoholen hade erbjudit.

Önskar dig världens finaste dag vännen!

Puss & kram

Leverjag
ons, 2016-06-01 - 09:28

Låter som en härlig utflykt. Du kämpar så mot monstret och jag är glad att du inte ger upp. Jag tror du lyckas. Tänker på dig och hoppas du hittar din styrka som du har inom dig.

Kramar ☀️❤️

konstnären
tors, 2016-06-02 - 08:10

en ny dag och det känns bättre o bättre. Idag står kloklippning i kalendern och när jag kommer hem ska jag laga lasagne mums. Börjar sakta hitta tillbaka och göra grejer, rutiner är livsviktiga för mig, släpper jag dom då är det illa. Såg en andmamma igår med fem ungar och jag blev lycklig. Säger till mig själv håll dig på mattan konstnären inte irra iväg och ta fel spår igen. Denna sommar ska bli en nykter sommar för mig, jag känner mig bestämd på den saken. Hunden lycklig igen att matte är nykter, fantastisk vän.
Må fin kära kära vänner
Konstnären

anonyMu
tors, 2016-06-02 - 10:02

God morgon kära du,

eller morgon och morgon... är väl snarare förmiddag nu, inser jag ;-)

Visst är rutinerna viktiga! Jag själv är en vanemänniska utan dess like. Ogillar skarpt att inte ha koll. Visserligen har kontrollbehovet minskat under det senaste året. Tror att det beror på två samverkande faktorer. Dels så dricker jag inte längre, vilket faktiskt har gett mig en känsla av att jag inte behöver verka vara "perfekt". Om jag slarvar med något så är det ok. Jag är bara människa. När jag drack kändes det som om jag hela tiden var på minus och var tvungen att bevisa mig själv hela tiden i allt. Dels så har väl naturligtvis terapin hjälpt till att lätta på kontrollbehovet. Men rutiner är bra ;-)

Fint att du har Kia vid din sida. Skulle vara roligt med en hund, men helt omöjligt att få in i mitt redan svårpusslade liv, tyvärr. Däremot ska vi få annan tillökning i familjen i höst. Också på fyra ben. :-) Jag längtar!

Ha en underbar dag!

PP
tors, 2016-06-02 - 18:38

Nyklippta klor och Lasagne i magen. Låter som du är på rätt spår! Allt väl eller krisar det nu? Minns ju så väl att jag inte var så katig den första tiden. Såg du att Muränan ska skaffa husdjur? Bergis en sköldpadda! Kommer bli ett fasligt liv där i akvariet ?

Kämpa på vännen, vi släpper dig inte ur sikte på ett tag nu

//PP