Hej! Jag är ny här. Är sambo med en man som är alkoholist:( Vi har två barn tillsammans på 16 o 21 år. De har varit med om så mycket och jag har så dåligt samvete för att jag har låtit dem växa upp i sånt kaos! För han är inte snäll när han dricker! Han gapar ,skriker o säger taskiga saker. Jag kan inte ta mig ur det här på egen hand. Jag tog mod till mig efter sista bråket då min ena dotter sa att hon kanske inte ville komma hem mer o min andra dotter hade fått höra en massa skit. Ja sa att jag skulle sova borta den natten och att han är alkoholist och behöver hjälp o att han har gjort våra barn så illa ! Men då sa han att han skulle sluta dricka och bad om ursäkt som han aldrig brukar göra. Så jag gav honom en chans. Han höll upp ca 14 dagar men har så smått börjat igen:( Jag behöver råd!! Vad ska jag göra nu?? Kram Izzy

Först tänkte jag att nej att det ska va så svårt allting!! Jag orkar inte mer men sen som du skrev så fick jag lite lyftkraft o så mailade jag familjerådgivningen om en samtalstid. Kan ju inte ge uop för jag vill inte ga det så här o jag behöver hjälp. Så då får jag väl prova att ta den hjälp som erbjuds.
Ha ha ja det är svårt att göra slut vem det än gäller ? Vi får se hur jag gör med det men lägger det på is ett tag känner jag .
Kram ?

det har jag också tänkt på att vara ärlig o fråga kuratorn om en remiss. Det kan ju inte vara fel att göra det. Men nu väntar jag på svar från familjerådgivningen o hoppas på att det kan ge något.
Kram?

från familjerådgivningen o de sa att hon jag gick till förut hade slutat o att det var två vikarier nu men de skulle anställa två till hösten. Vet inte men känns inte som jag vill gå dit nu.
Mejlade de på beroendeenheten istället och jag skulle få komma dit i mitten på maj. Alltid något, hoppas de kan hjälpa mig på nåt sätt. Puh!! Vad drygt det känns!!

Mt jag har inte kollar internetgrejen än men ska göra det sen. Är lite seg vet då'
Jag känner mig så ledsen o vilsen! Det går i perioder o nu känns det jobbigt. Det känns som jag aldrig kommer att klara upp det här. Skulle bara vilja gå i ide ett tag. Jag förstår inte hur jag kan sitta fast så, blir aldrig fri.
Jag kanske måste flytta härifrån o söka nytt jobb o börja om från början någon annan stans.
Ja det är mycket funderingar nu sim bara snurrar. Tänk om jag hade ett facit!!
Kram kram

Jag känner igen mig i den där förlamande känslan, sorgen, oförmågan.
Mt ger så bra råd, försök att orka ta tag i det!
Kramar!

Kan det vara så att du är deprimerad? Jag bara undrar om "segheten" hör till din personlighet eller om det är något du kunde få hjälp med. Det är lite sorgligt att dina dagar rinner iväg och du har såpass lite glädje av livet. Kram, kram / mt

Ursula

Där du bor, har du syskon och föräldrar, eller är du ensam där? Det låter jobbigt att börja om på nytt på ett annat ställe när du är så här nere. Jag tänkte också, som mt, att du kanske är deprimerad? I alla fall, någonting måste ändras. Vad tycker du om? Vad får dig glad?

Ja ibland tror jag att jag håller på att bli deprimerad. Men jag tror ju att jag skulle kunna få hjälp med det här om jag hittar rätt person. Jag tror inte segheten hör till min personlighet. Jag är inte en seg person i andra situationer men det blir så nu för jag vet inte vad som blir rätt o fel o är mest rädd för att såra andra annars hade jag tagit tag i det.
Jag har min familj här, både mamma, pappa , syskon, några vänner. Mina barn bor inte i samma stad men inte så långt bort. Jag har glädje i mitt liv på många sätt men det är när det gäller det här blir det så svårt o jobbigt. Får hoppas att samtalet på beroende mottagningen ger nåt. Annars ska jag prata med min kurator om hur jag känner o be henne om hjälp på nåt sätt.
Nu ska jag iallafall till frissan? ska bli så skönt.
Kram till er ❤️

Kaeljo

Hej Izzy!

Känner igen mig så väl i hur du känner. Min skilsmässa tog nästan ett år innan allt var klart. Jag hade också svårt att få allt gjort och ville också bara gå i ide. Tyckte så synd om min man och det var väl därför jag drog på allting. Jag försökte att se framåt, tänkte på hur det skulle kännas när jag hade allt bakom mig. För att komma dit måste man ju igenom allt jobbigt. Men jag hade ju också stöd av anhöriggrupp och psykolog. Dessa kontakter ställde på något vis lite krav på mig att komma framåt.
Nu har jag allt bakom mig och det känns väldigt bra. Men fortfarande är det väldigt jobbigt på många sätt emellanåt. Jag ångrar inget, men önskar att livet hade blivit på ett annat sätt. Att han aldrig hade börjat dricka.
Kämpa på Izzy!

Kram

Kaeljo

Hej Izzy!

Känner igen mig så väl i hur du känner. Min skilsmässa tog nästan ett år innan allt var klart. Jag hade också svårt att få allt gjort och ville också bara gå i ide. Tyckte så synd om min man och det var väl därför jag drog på allting. Jag försökte att se framåt, tänkte på hur det skulle kännas när jag hade allt bakom mig. För att komma dit måste man ju igenom allt jobbigt. Men jag hade ju också stöd av anhöriggrupp och psykolog. Dessa kontakter ställde på något vis lite krav på mig att komma framåt.
Nu har jag allt bakom mig och det känns väldigt bra. Men fortfarande är det väldigt jobbigt på många sätt emellanåt. Jag ångrar inget, men önskar att livet hade blivit på ett annat sätt. Att han aldrig hade börjat dricka.
Kämpa på Izzy!

Kram

Ja det verkar ta tid sånt här!! Så skönt att eran skilsmässa är klar. Du har verkligen varit duktig och kämpat så! Du skriver att du hade hjälp av psykolog o anhörig grupp. Jag försökte få hjälp av psykolog men fick avslag eftersom jag inte tar antidepressiv medicin, är självmordsbenägen el har ångest varje dag. Jag antar det iallafall för det var de frågorna de ställde när jag ringde och bad om hjälp. Jag har nu varit på beroendeenheten på samtal och det kändes bra. Men känner att jag inte kan prata med exet än om saker vi måste diskutera eftersom det har hänt saker som gör att jag måste vänta ett tag.
Hur var det att gå i anhöriggrupp? Har tänkt på det men vågar inte riktigt. Är rädd att det är folk där som känner igen oss! Har du fortfarande kontakt med exet?
Det är så svårt att inte ha det för mig iallafall eftersom vi måste ha kontakt av vissa anledningar men jag vill minska på den så mycket som det bara går!
Ursula, ja det var skönt att få bli ompysslad hos frissan! Känns bra att få göra nåt för sig själv, det piggar upp lite.
Kram till er ❤️

Hoppas du kan njuta av försommaren och att du får fortsatt bra stöd på beroendeenheten! Allt gott / mt

Tack så mycket! Jag försöker att njuta, är ute o går mycket med min hund.
Nästa vecka har jag en tid igen på beroendeenheten. Känns bra att ha någon att prata med som förstår. Får se om det kan hjälpa mig att tänka på ett annat sätt.
Kram ?

Man jan ju undra varför man går här o trampar. Känns som jag ändå inte gör någon nytta här. Allt hopar sig över mig o det känns som jag inte får luft. Vart får man orken ifrån och hur lär man sig atta stötta o säga rätt saker till människor. Det är ju det jag jobbar med och kan så himla bra igentligen men inte på det privata planet verkar det som. Usch vad det är jobbigt att va människa!!!

Ursula

Jag håller med dig, Izzy, det är jobbigt att vara människa.
Men vad menar du med att du inte gör någon nytta? Och 'här'? För dig själv, menar du?
Ibland är det bara att vänta ut 'skiten', har jag upptäckt. Man ska ha tålamod. Tålamod. Och även vara snäll med sig själv.
Kram