Hej alla!
Jag har suttit här och läst trådar i flera timmar. Jag är imponerad av den visdom och medmänsklighet som finns här. Själv har jag svårt att se mig själv som något annat än en stor idiot just nu. I mars hade jag två år nykter och valde att fira det med ett par flaskor vin. Så höll jag upp ett par veckor innan nästa gång. Därefter blev det tätare mellan gångerna och större volymer. Nu sitter jag här med ångesten och känslan av värdelöshet. Sedan i onsdags har jag druckit tre liter starksprit och två liter stark cider. Och inte har jag ätit något heller. Det är dags att jag tar det här på allvar. Jag har varit alkis sedan 1989 och bara gjort två uppehåll, det första i sju år och så nu det här sista i två år. Jag har skött jobbet dock, har begränsat drickandet till ledig tid. Men nu börjar pensionen närma sig och paniken kommer som ett brev på posten. Om jag tar ett återfall som pensionär, när jag inte längre har ett jobb som begränsar mitt drickande, kommer jag att överleva? Jag har provat det mesta under min karriär, AA, psykiater, KBT, Antabus etc. utan något långvarigt resultat. Jag blir mer och mer övertygad om att jag måste hitta boten inom mig själv.
Förlåt om jag skriver osammanhängande, jag är inte van.

Bandit09

Du skrev mycket fint heueh! Det är ju vansinnet att supa bort den kanske sista friska tiden man har. Klockan är nu över 16 o det har gått bra idag men kvällarna är värst för mig. Har fått sådan låg stresströskel o då suger det till.
Fysiskt hämtar jag mig snabbt när jag börjar sköta maten, då är det sämre med psyket. Går på antidepressivt sedan en tid men man förstör ju effekten när man festar.
Tid blir det gott om när man är nykter, det gäller att fylla tillvaron med annat än alkohol annars blir det bara trist o då är det nära igen. Åker kanske på bio ikväll, 10 mil enkel resa, då går nästan hela kvällen.
Tror detta forum kan vara ett bra stöd, avskyr AA-möten, är för enstörig.

Tack för stödet idag! Ha det.

heueh

med påsar under ögonen så stora att jag hade svårt att få på mig glasögonen. Men dom egentliga plågorna är över nu, magen är ok, ryggen är ok.
I går lagade jag riktig lunch, visserligen bara pasta och köttfärssås men ändå, det känns skönt att komma igång igen, så smått.

Vilken härlig morgon förresten! Klarblå himmel och sol, lite vind och lagom varmt. T.o.m. hunden verkade uppskatta det, han gick lugnt och fint och gav mig chansen att njuta av promenaden. Han är annars väldigt entusiastisk av sig och ung och stark som han är, känns det ibland som att hänga i ett snöre efter en tretons flipperkula.

Jag har börjat jobba på min närvaro nu, en del kallar det Mindfulness, andra Carpe Diem. Jag försöker se i bilder och filosofera kring dem, det hjälper mig att lugna ner mitt rusande sinne. I dag såg jag t.ex. en fotboll som låg i en grushög på en byggtomt så jag föreställde mig de små barnen som lekt där och sedan bara övergivit bollen när de hört ropen skalla om kvällsmat. Barn är så omedelbara. Vart tog förresten vällingklockan vägen?
Lite längre ut i naturen ser jag en grupp små vita blommor som fortfarande står vända mot väster, där solen gick ner i går kväll. Hur lång tid ska det ta innan dom inser att den redan har gått upp igen, fast bakom ryggen på dom?

Det ligger stor skönhet i den där stunden på morgonen när naturen har vaknat, men inte vi människor. Sinnesro. Ett så vackert ord.

Idag ska jag äta färskpotatis, för första gången i år. Det måste vara med burkskinka och citronmajonäs. Det bara måste. Var kommer alla måsten ifrån egentligen, dom som är så tätt förknippade med våren och sommaren? Jag kommer inte ens ihåg hur det blev just burkskinka.
Min hustru vägrade äta jordgubbar före midsommar och då skulle det vara jordgubbstårta. Min första flickvän skulle absolut se solen gå upp på midsommardagen med en skål jordgubbar och vispgrädde i knät.
Kanske ligger det något minne i botten, från en lycklig stund som vi vill återskapa varje år eftersom det ger oss tröst och hopp.

Ha en fantastisk dag, alla ni vinnare som har tagit er in hit och därmed skrapat första rutan på er egen vinstlott!

Bandit09

Mådde så bra. Räknade ut för mycket att uträtta, blev stressad, trött o hungrig, kört direkt. Bara folköl, inte full men skit ändå Ingen katastrof har hänt men kommer vara grymt besviken imorgon.
Hörs.

Levande

Log åt burkskinka, betyder båt för mig och lycka.
Jordgubbar mmm så gott ett begär jag kommer ha kvar.
Härligt att du börjar må bra och vaknar upp, bra jobbat ?
Önskar dig bra dagar med kloka val

heueh

såpass att jag tog på mig en jacka när jag gick ut med hunden. Kallt på vintern, varmt på sommaren, så ska det vara, lär er det, 'bannade vädergudar.

De senaste två dagarnas eufori börjar lägga sig nu, så nu börjar det verkliga arbetet. Om jag låter mig själv återgå till att vara den sura gubbe jag egentligen är, innerst inne, så går det inte bra. Jag vill inte kliva på den känslomässiga berg och dalbana som har varit mitt liv så lång tid.

Igår var i alla fall en bra dag. Jag tog med hunden till kommunens första och enda rastgård, som öppnade för ett halvår sedan. Vi var där när den invigdes i höstas fast då var det bara en enda stor leråker. Men nu, oj oj oj! Grönt fint gräs överallt, stockar, sten och träd. Att se hunden springa, springa, springa av ren oförfalskad glädje fick mig att tänka att livet egentligen inte är svårare än så. Frågan är om man inte skulle ha hunden som förebild.

På eftermiddagen var jag på fotvård och hon berättade att hon ska sluta och bli grisskötare istället. Jag tittade på mina egna fötter och tänkte; logiskt val...

Idag ska jag ta itu med all post som ligger oöppnad i en stor hög. Det blir en utmaning, jag har en tendens att få ångest så fort jag öppnar en räkning trots att jag vet att dom ju kommer varje månad. Det har hänt att jag fått strömmen avstängd för att jag har supit upp hushållspengarna så det är väl naturligt, men man tycker att när man har varit nykter ett tag och fått ordning på ekonomin så borde det där klinga av. Tror jag ska göra en budget och hålla mig till den så kanske det tar udden av paniken.

Tack för stödet, Levande. Jag har alltid varit den där personen som sitter i ett hörn och inget säger, den som alla ignorerar, så det känns så varmt och gott inombords att veta att någon tittar åt mitt håll.

Bandit, jag hoppas du inte tar illa upp nu men jag måste bli lite elak. När jag dricker så är en folköl "bara" en folköl, men när jag är nykter så existerar inte "bara" i det sammanhanget. Besvikelsen du känner är rättfärdigad men kan vara till stor hjälp. Jag skulle vara mer orolig om du inte var besviken på dig själv i det läget. Det visar att du är medveten om allvaret i din situation. Du har tagit ett snedsteg men det betyder inte att du behöver fortsätta i den riktningen. Nykterheten så här tidigt är en väldigt smal och svårmanövrerad stig och det är naturligt att man kliver fel ibland. Ingen skada skedd om man bara håller fokus på vägen framåt.

Ha en härlig dag allihopa!

Trevligt att läsa dina rader, och se att du är på rätt väg.
Nu tar vi en dag i taget med fokus framåt.
Ha en bra dag!

/Pi31415

Bandit09

Du skriver så enastående fint o bra. När euforin lägger sig o vardagen kallar, det är då det blir jobbigt. När det är trist o tråkigt, 8 grader o spöregn, då kommer vardagen å man sätts på prov. Fick intryck av att verkligheten kommer ikapp dig med. Hoppas jag ha fel.
Hoppas du fixar det, själv har jag åkt dit denna gång men kommer igen.
Ha det.

heueh

jag menade inget illa med min kommentar igår. Ingen anledning att straffa mig med snöfall i juni.

Jag öppnade till slut posten igår. Det var ju inget farligt, mest reklam som vanligt. Jag har en tendens att skrämma upp mig själv ibland. Får jag t.ex. ett rekommenderat brev, så inbillar jag mig allt möjligt ont. Jag bygger upp olika scenarion som alla innebär katastrof. Så blir jag rädd för att hämta ut det och förlänger på så sätt plågan. Varför jag gör så har jag ingen aning om, det är ju ett självdestruktivt beteende som inte ligger långt från mekanismerna bakom mitt missbruk. Eller kanske är en del av mekanismerna bakom mitt missbruk.
Det här är något jag har svårt att jobba med. Att tänka "vad är det värsta som kan hända" drar bara igång en tankespiral som leder brant utför.

Morgonpromenaden idag var full av lugn och harmoni. Hunden var lugn och avslappnad så vi gick extra långt. Det dåliga vädret igår hade nog tvingat studenterna att stanna inomhus, så staden såg inte ut som det slagfält den brukar göra vid sådana här tillfällen. Solen stod lågt och dess strålar silade genom lövverket som den perfekta belysningen av den tavla våra vackra parker målade åt mig. Ingen dålig början på dagen.

Ha en fantastisk lördag allihopa!

heueh

har gått och jag mår väldigt bra. Jag har varit nere i dyn och vänt fem-sex gånger det senaste halvåret men den här gången känns det annorlunda. Jag känner mig i och för sig alltid som en vinnare efter en simtur i träsket. Jag har aldrig provat på att springa ett maratonlopp, eller bestigit något berg, men när jag ser intervjuer med dom som har det, så beskriver dom känslan på ungefär samma sätt.

Det handlar i första hand om att vinna över sig själv. Att veta att man kan. Kanske är det därför jag har valt att kasta mig ner i dyn om och om igen, för att åter få uppleva den där euforin jag har känt de här sista dagarna.

Men just den här gången är det något som hänt. Jag känner ett lugn här uppe bland molnen, en harmoni som jag har saknat på sistone. Mitt beslut känns som en lättnad, ungefär som när man har avslutat ett stort och svårt projekt, lämnat det ifrån sig och vet att man inte behöver befatta sig med det igen. Den här gången känns det inte lika svårt, visserligen vet jag att det kommer uppförsbackar att kämpa sig upp för och stup att undvika, men jag har ändå fokus i rätt riktning. Jag vet ju att jag kan, jag har gjort det förut!

Vilken himmelsvid skillnad det är på den här söndagen och den förra! Nu tänker jag ägna dagen åt att bara leva i den och njuta av den.

Önskar er alla en avslappnad och harmonisk dag!

heueh

Det ska bli mitt mantra ett tag framöver. Jag har så länge jag kan minnas gått med blicken i marken. Folk klagar ibland på att jag inte hälsar på dom när jag möter dom på stan, men hur ska jag känna igen dom när allt jag ser är fötter? Jag provade idag på morgonpromenaden, det känns konstigt både i nacke och rygg att hålla huvudet högt, med det är något jag behöver göra. Jag upptäckte hur mycket jag missar, hur mycket det finns att se några meter ovan jord.

Det funkar bra som en metafor också; alltför länge har jag, likt en livegen bonde, stått med hatten i hand och blicken i golvet inför min patron, livet. Jag har bara traskat på i den riktning livet har styrt mig, utan eftertanke, utan plan. Hur ska jag se vilka vägval jag kan göra om jag inte ens ser de korsningar jag passerar? Jag behöver ta kontroll över mig själv.

Det är ju jag som får ta konsekvenserna, så det är jag som ska göra valen.

Ha en härlig dag!

heueh

kom igår, som ett brev på posten. Som tur var, hade jag redan gått och lagt mig. Det var ett av de där lömska, baksluga sugen som smyger sig på en som ett rovdjur i natten. Det började som en en rad bilder, en strand på Bali, en segelbåt, ett trottoarkafé i en liten Italiensk by. Plötsligt hade jag en drink vid min sida på stranden, en öl i näven på båten och ett glas vitt vin på bordet i Italien. Då hade jag redan invaggat mig själv i en rofylld känsla, en känsla av intensiv njutning. Lömsk, falsk och stark tror jag AA säger.

Jag kan handskas med de där snabba intensiva sugen som kommer som en spark i magen, dom kan jag rida ut som en åktur på en mekanisk tjur. Bara håll fast för glatta livet. Men den typ jag drabbades av igår, dom är värre. Dom leder mig in på en väg som verkar så fin och rak och inbjudande, till en början i alla fall. När jag väl ser stupet i slutet av vägen har jag fått upp sådan fart att det kräver all min styrka att få stopp. Många, många gånger har jag misslyckats. Lyft blicken, återigen känns det som rätt grej för mig. Om jag slutar gå och titta i marken och försöker se längre framåt, får jag ju en längre sträcka på mig att stanna.

Vad är det förresten som får mig att tro att någon situation skulle bli bättre med alkohol? Skulle sanden bli vitare, segelbåten gå snabbare eller trottoarserveringens stolar bli bekvämare? Knappast. Det är mitt infekterade sinne som vill dra ner mig i dyn igen. Jag mår ju bra nu, varför börja experimentera med det? If it ain't broke, don't fix it, som jänkarna säger.

Jag önskar er alla en lika bra dag som jag tänker ge mig själv!

Levande

Jag har mycket nytta av sanna bilder, när spöket skickar fina bilder laddar jag moteld med sanningar.
Så som det verkligen var, somna i soffan, kräkas, ångest och skakningar. Spöket blir arg och surar i ett hörn medan jag blir lite starkare för varje gång.
Så kram och ta kloka beslut med huvudet högt

heueh

Det är en jättebra idé! Jag kan ta den där fina bilden jag får och fortsätta. Vad händer sedan? Glas två, glas tre, vingliga steg till hotellet, flaskan på rummet, medvetslösheten, uppvaknandet, nästa dag genomsvett i sängen osv.

Tack Levande, du är så klok!

heueh

varför så många rekommenderar att skriva här på forumet. Jag ägnar min morgonpromenad åt att fundera på vad jag ska skriva. På så vis ägnar jag en timme på morgonen åt min nykterhet. Jag funderar på hur gårdagen gick och hur dagen ska bli. Vilka fällor väntar och hur ska jag tackla dom? En bra start på dagen är för mig A och O. Genom att skriva, även i de fall jag bara skriver för mig själv, ger jag mig en chans att sätta ord på känslor och tankar, sådana där som annars bara sveper förbi som en sommarbris.

Jag tillbringade ett par timmar i bilen igår, tillsammans med en kollega. Vi kom in på mitt senaste återfall och han sade: "Jag kan inte tro att du är alkoholist. Du har ju sådan koll".
Visst har jag koll. Utåt sett. Jag inser att det är svårt att förstå för en "normal" människa hur man kan supa som jag har gjort och ändå hålla ihop. Jag har själv svårt att förstå det ibland. Hur i helsike bär man sig åt egentligen, för att vakna bakfull varje morgon och ändå gå till jobbet och prestera, dag efter dag?

Kanske är det inte så konstigt att många Amerikanska företag gärna anställer nyktra alkoholister. När vårt drickande inte längre håller oss tillbaka, har vi enorma mängder energi till övers, och ett fokus, en målinriktning, som få andra kan mäta sig med. Amerikanska företag räknar ju bara pengar, och en nykter alkoholist producerar mer och med bättre kvalitet än de flesta andra.

Läste förresten att 10% av den Amerikanska befolkningen konsumerar 50% av den alkohol som säljs. Om siffrorna är likadana här i Sverige, och man räknar ut hur mycket skatteintäkter alkoholister står för, undrar man hur intresserad man egentligen är från politikerhåll att ha en väl fungerande missbruksvård?

Ha en nykter och givande dag!

Mia-Pia

En timma eller så genom att skriva är precis som du skriver en viktig del av att förbli nykter tror jag. Du skriver insiktsfullt och dina tankar ger mycket!
Tack för det!?

Levande

Att skriva ned sina tankar och sedan kunna gå tillbaka och läsa har hjälpt mig mycket, även att få stöd och ta del av andras kamp är min räddning.
Tycker du verkar vara en ovanligt klok man och det kanske är just därför vi faller.
Hoppas du nu lär dig på vägen och släpper kollen ibland för att ha ork till dig själv.
Så huvudet högt och kloka val, så möter vi denna dagen med

heueh

vara riktigt glad. Nu har bilen börjat krångla och jag ser en stor och dyr reparation på väg. Suck. Det är naturligtvis en petitess i jämförelse med allt annat elände jag och andra kan, och ibland har, drabbats av. Men jag började i alla fall fundera på hur jag hade tacklat något sådant här för bara två veckor sedan: "Om jag super ikväll så är nog bilen hel i morgon". Ett imbecillt resonemang kan tyckas, och kanske hade ordalydelsen varit annorlunda, men för mitt beroende-jag hade det varit fullt logiskt.

Nu när jag kan se nyktert på saken, så framstår en rad andra alternativ; reparera, sälja, eller skrota. Det är märkligt hur smalt ens synfält blir när man dricker, förut hade mina alternativ varit annorlunda: öl, vin, eller sprit. Mitt beroende förser mig med skygglappar, och likt en arbetshäst accepterar jag dom; jag t.o.m. tror att dom är bra för mig.

På vår morgonpromenad går jag och hunden genom ett villaområde på väg till parken. I ett av husen vi passerar bor en hund. Denna hund har koll; när vi går förbi så börjar den skälla som en galning. Vi försöker gå på andra sidan gatan, och smyga tyst, så tyst, men inte hjälper det. Jag tycker synd om dessa människor som väcks varje morgon klockan fem av en stormskällande hund, och säkert förbannar dom mig för att jag går där så tidigt. Men vad ska jag göra, det finns ingen annan väg, så jag har bestämt mig för att lite plats får jag faktiskt ta. Jag har stått i ett hörn i hela mitt liv för att inte besvära eller vara i vägen, nu känns det som om jag behöver ändra på det. Även om det sker på bekostnad av någons nattsömn.

Ha en härlig dag!

spagge

Det där med "att lite plats får man faktiskt ta" känner jag igen. När jag är inne i drickandet känner jag mig konstant skyldig och mindre värd. Ber om ursäkt för allt möjligt. Många gånger är man rädd att man varit otrevlig på fyllan mot nån men man är inte säker... När man sen träffar denne någon vid ett senare tillfälle håller man därför låg profil och gör allt för att vara till lags. Jag blir också rädd för att tex bestrida en felaktig räkning osv. När jag däremot hållt upp med drickandet ett tag har jag märkt hur mycket kaxigare man blir (på ett positivt sätt alltså). Man vågar ta plats, säga ifrån och ta tag i problem. Man känner sig tryggare i sig själv helt enkelt. Tack för en trevligt skriven tråd. Kämpa på, det går ju riktigt bra!

Levande

Tur du inte dricker så ta de pengarna och laga bilen?
Skojar lite med dig, för känner så väl igen mig själv med att vilja fly in i dimman och slippa problemet.
Nu med snart fem månader nykter finns känslan kvar men släpper fort och jag står kvar.
De som har hunden tackar dig säkert för de aldrig försover sig och ser dig som en tillgång?
Ha en fin dag med kloka val och huvudet högt

Och tack för en intressant tråd. Du verkar ha mycket tankar och funderingar kring livet. Det tror jag är mycket av nycklarna till nykterheten. Att man kan reflektera över saker och ting i ens liv. Även över livsval man gjort. Nu gäller det för oss som valt lite fel många gånger, att välja rätt. Göra val som gör att vi mår så bra som möjligt det mesta av tiden. Göra saker vi tycker om, vara med människor som respekterar och tycker om oss precis som vi är. Önskar dig/oss en fortsatt nykterhet...