av Citronfjäril

Min sambo smygdricker.
Inte varje dag, men det har eskalerat rejält sista tiden.
Vi har barn som är ganska små. De reagerar också på när han dricker.
När han har druckit så tänker jag att så här kan jag inte ha det, vill jag inte ha det längre!
När han sen är nykter så tänker jag att det är väl inte så farligt, säkert jag som överdriver.
Dock så kan jag inte slappna av, går ständigt på helspänn för att försöka se om han druckit eller inte.
Går ständigt och letar burkar eller annat som han kan ha druckit av. Är så less på detta!!!
Älskar honom, men det har hänt så mycket de senaste åren som jag inte vet om jag kan glömma,
försöker men det är svårt... Så jag har svårt att ge relationen en helhjärtad chans, och det är ju inte schysst mot någon.
Men ändå så kan jag inte bryta mig loss. Vrider och vänder på allt, och tänker att jag nog överdriver allt, är nog inte så farligt....
Känner mig så orkeslös och vet inte hur jag ska göra, vet bara att varken jag eller han mår bra i detta....
Ville bara skriva av mig lite, har läst några trådar och känner igen mig i mycket...
Men många har det också mycket värre än mig och jag tänker återigen att jag nog överdriver... För han dricker ju inte varje dag...

Kram till er alla

MariaH
sön, 2016-06-26 - 16:04

Jag befinner mig i fasen "bli nykter först, sedan snackar vi förhållande". Jag har alltså tagit steget ut från förhållandet med min alkoholist. Och om vi ska gå vidare tillsammans måste han välja ett nyktert liv.
Vi har båda kämpat i tre år med att få ett fungerande förhållande då vi älskar varandra väldigt mycket, men nu orkar inte jag mera. Det lovas hela tiden nykterhet, men det blir inte så. Och onykterheten förstör precis allt, så det är inte något alternativ längre.
Jag saknar honom och är deppig, men tänker inte gå tillbaka om ingen förändring sker. Jag vägrar att må så dåligt igen.
Det är det valet medberoende har, vill jag leva i skiten eller ska jag lämna det även fast det är smärtsamt... När man gör slut, gör det ont. Men att leva med en aktiv alkoholist betyder ständiga psykiska nedbrytningar och en oändlig flod av tårar.
Många av er som läser detta kan säkert läsa mellan raderna att jag har längre än tre års erfarenhet av medberoende...

Velan1
sön, 2016-06-26 - 16:13

Exakt så hat jag haft det i 4 år utan bättring. Enda skillnaden att jag och barnen inte alltid märker när han dricker. Men jag går alltid på helspänn och hittar burkar på kontona ställen i huset. Det är inte normalt.

Citronfjäril
sön, 2016-09-11 - 00:04

Hej!

Så länge sedan jag skrev här... Är inne och läser till och från men har inte riktigt orkar skriva... I början var jag rädd för att Han skulle läsa och fatta att det är Han det handlar om och det är jag väl på ett sätt fortfarande....
Men ville bara dela med mig och säga att jag lämnade för ca 1,5 år sedan.... Det var ett tufft beslut men kände att jag inte hade något val, jag var på väg att gå under...
Första halvåret/året var ett rent helvet, men jag har hela tiden bitit ihop och fått vardagen att funka för mina barn skull.
Efter att vi varit under utredning av soc förra hösten (pga av en incident med Han och barnen), blev jag varse att jag var utsatt för psykiskt våld och blev hänvisad till ett ställe för våldsutsatta kvinnor... Kände mig jättefåning första gången som var där för inte var det väl så farligt det jag blivit/blev utsatt för... Men tydligen så var det rätt illa och jag blev antagen att få behandling... Och jag går där ännu hos världens bästa behandlare som helt förstår det här med medberondet och den våld/värme jag blivit utsatt för i så många år.... Äntligen har han dock lugnat ner sig lite med terrorn och jag har äntligen kunnat börja sörja allt som hänt. Innan har det bara varit fråga om överlevnad och hantera Han (och alla hans utspel om precis allt) samt ta hand om barnen. Nu har vi dem växelvis, men under lång tid har jag haft dem till största delen pga av att jag inte kunnat lita på att Han skulle vara nykter när han tog hand om dem. Vi får se hur länge det håller. Vet han går i behandling, men vet oxå det inte funkat helt... Nu har han varit nycker ett tag om jag förstått det rätt och i varje fall inte druckit när han haft barnen, men oron finns ju alltid där, litar inte på honom än, vet inte om jag någonsin kommer göra det...

Ok det här blev lite rörigt, men det jag ville säga är att jag trots det helvete jag blivit utsatt för efter flytten så är jag SÅ glad att jag tog steget att lämna för jag mår trots allt så mycket bättre nu och även barnen mår bättre. Det går inet att ändra på någon som inte vill det själv, som inte ens förstår han har problem utan bara skyller på sin omgivning!

Kram till alla er som kämpar därute!
Skriver mer en annan dag!

Natti natti

Sskankan
mån, 2016-09-12 - 09:33

Har nu läst din tråd! Kände först igen mig jättemycket i det du skrev för 1,5 år sedan. Jag gick igenom precis samma precis då! Fast jag visste inte om denna sida då. Det är först nu jag börjat läsa och skriva här!
Läste nu att ni varit under utredning av soc och att ni fått hjälp, så skönt och så starkt av Dig!!!
Jag tog aldrig kontakt med kommunen då för 1,5 år sedan. Jag var så extremt fokuserad på att ordna och fixa mitt nya liv på egna ben och att ta hand om barnen på mitt sätt i lugn och ro.
Jag har inte upplevt som att mitt ex har misskött barnen men det är en ständig oro. Han har fortfarande inte släppt alkoholen helt.
Jag tänker nu att jag ska kontakta familjerådgivningen här nu i veckan och påbörja en kontakt. Måste bara få med mig honom på den banan med.
Vi har delad vårdnad och barnen bor nu växelvis (första halvåret bodde de mest hos mig).
Hur är eran kontakt idag? Hur gamla är era barn?
Stor kram!
Skriv gärna mer!

Ärligbesvärlig1
mån, 2016-09-12 - 20:29

Känns igen mycket i det du varit med om.. Önskar det fanns en privat meddelande funktion här. Jag har också varit rädd att mitt ex skulle hittat hit och läsa allt jag vräkt ur mig. Det gjorde han också, ialf själva sidan, men antar att han inte orkade ta sig igenom alla trådar. Har dessutom skrivit med små ändringar, bytt ut lite grejer mm.
Är glad att ni separerat! Det har jag med lyckats med :) nu återstår det att bli frisk själv och må bra. Ha det så bra!

Citronfjäril1
tis, 2016-09-20 - 22:47

Verkar som jag glömt lösenordet, för har inte kunnat logg in....(därför jag inte svarat) försökt flera gånger och har inte haft ngn mejl inlagd så inte kunnat begära det på nytt...så tröttnade och har nu skapat en ny profil, så Citronfjäril1 och Citronfjäril är jag!

SSkankan, skönt att höra att du också brutit dig loss! Att verkligen ta steget är så svårt, men ofta nödvändigt!
Vi har oxå barnen växelvis nu, men jag har haft dem mer eller mindre själv i perioder. Att vi hamnade hos socialen var beroende på honom själv...pga av ngt hn gjort, så att det blev en anmälan, som tur är slapp jag göra den själv...
Tycker definitivt du ska kontakta familjerådgivingen, vi har varit därmed. Där kan du få viss hjälp, min ville först inte gå dit men gick sen med på det... Han har ju allt att vinna på att gå med på dina krav för annars kan du ju ta det hela till tingsrätten...
Du kan definitivt sätta upp krav för hans umgänge med dem, tex att han ska vara nykter, och bryter han mot detta så kan du kräva att få ha barnen mer och/eller sätta upp krav att andra ska varma närvarande när han har barnen. Du har trumfkorten på din hand om man säger så... Hamnar ni hos soc så kommer de kräva att du ska göra det som behövs för att era barn ska vara säkra. Så dessa utredningar är egentligen på den "Friska" personen kan man säga, för att säkerställa att den friska personen kan ta sunda beslut för att barnen ska vara trygga och säkra.

Vi har som sagt delad vårdnad nu (barn är 6 och 8) men det har hänt en del incidenter och det har blivit fler än en anmälan till soc, så han han fått sina chanser nu, så strular han till det igen så kommer jag att kräva att få ha barnen mer igen, och går han inte med på det så blir det tingsrätten.... Vill ju såklart att barnen ska få träffa sin pappa, det kommer jag aldrig ta ifrån dem, han är en jättebra pappa när han är nykter, men kan han inte hålla sig i skinnet så ska de inte behöva vara hos honom själva, då är han inte förtjänt av at tvi delar lika, för det är ingen rättighet att vi ska ha dem lika mycket, däremot är det en rättighet att barnen ska kunna känna sig trygga!

Har du kontaktat familjerådgivningen nu? Om inte gör det ASAP för det kan ta ett tag innant ni får tid, och först ska ni det var och en för sig och efter det gemensamt, så tar ett tag innan det händer ngt...

Lycka till!

Kram kram

Citronfjäril1
tis, 2016-09-20 - 23:04

Har du någon egen tråd? Såg den inte, men får kanske leta lite till!
Ja det är dumt att det inte finns ngn privat meddelande funktion, hade varit bra.
Bra att du också separerat, att ta det steget är ju en av de svåraste bitarna...
Hoppas det går bra med tillfrisknandet! :-)

Ärligbesvärlig1
ons, 2016-09-21 - 07:11

Hej igen! Ja min tråd heter Hjälp, jag gjorde lika som dig förut, glömde mitt lösenord så gjorde en ny användare och la till en 1 efter :)

Citronfjäril1
mån, 2018-05-07 - 22:44

Hej! Har inte skrivit på väldigt länge...
Lömnade ju min sambo för ca 3 år sedan nu, mkt pga av alkoholen men även annat, (se min tråd).
Vi jag nu delad vårdnad (varannan vecka) och allt har varit hyfsat lugnt i ganska många månader (när han haft barnen, när han inte haft dem vet jag inte och har försökt att inte bry mig). Men senaste 3 månaderna har han haft återfall och jag har varit tvungen att hämta barnen (nu 8 o 10 år) vid ett antal tillfällen.
Fick hämta dem senast häromdagen igen... så less på detta! Är arg och irriterad för att han utsätter barnen för detta, de blir så ledsna. Samtidigt tycker del av mig oxå lite synd om honom, vilket jag vet är helt knäppt, men är väl del av medberoende som inte är helt borta...
Känner mig nu helt villrådig hur jag ska göra med barnen!?
Har lust att säga han inte får ha dem tills han sökt hjälp igen/lagt in sig någonstans. Samtidigt kommer det ju ändå inte leda någonvart ifall han inte är mottaglig för hjälp. Samt att barnen vill ju trots allt träffa sin pappa. Hur har nu andra gjort som varit i liknande situationer?