av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
mån, 2016-07-04 - 21:58

Och detsamma. Så klok, så respektfull och omtänksam. Önskar dig riktigt god fortsättning på sommaren! / mt

mulletant
mån, 2016-07-18 - 06:29

De flesta dagar tänker jag överhuvudtaget inte på att vi idag lever ett nyktert liv. Det har blivit naturligt, även när vi går ut och äter och hos de vi umgås med. Däremot tänker jag oftare - och på ett annat sätt - på vem jag är och hur jag vill leva. Det är ett resultat av Alanon, eller hellre använder jag ordet tolvstegsarbete. Jag har på riktigt, från insidan, insett att det är jag som väljer mitt liv, hur jag förhåller mig till det jag möter. Den förändringen har växt fram långsamt och genom stort arbete men ändå utan ansträngning - det låter motstridigt men det känns faktiskt så. En betydande del av det aktiva arbetet har varit att skriva här och det blev ganska snabbt nästan ett inre tvång även om formuleringarna många gånger suttit långt inne och har värkt fram. Skrivandet är en bra uttrycksform för mig. En annan del i mitt tillfrisknande är att regelbundet gå på Alanons möten. Det har känts motigt och meningslöst ibland, jag har inte alltid tyckt att det ger så mycket. Med tiden har jag förstått att även det är mitt eget arbete, jag går dit och väljer där och då vad jag dela. Jag har satt mig in i Alanons litteratur där det finns många guldkorn att känna igen sig i.

Alltså jag har skrivit, läst och deltagit i möten. Sist och slutligen försöker jag tillämpa mina lärdomar i livet, främst förstås med Mullegubben men de fungerar även på jobbet och i relationen till släkt och vänner... Sinnesrobönen bär långt och långt före jag förstod att jag levde i ett äktenskap med accelererande alkoholproblem hade jag sinnesrobönen ovanför skrivbordet på mitt jobb: vår del av budgeten kunde jag förändra bara en gång om året men hur vi använde pengarna kunde jag bestämma kontinuerligt och rätt långt.

Jag stör mig absolut fortfarande på en del sidor hos min Mullegubbe. När jag tänker efter får det oftast passera, annars talar jag om vad jag ser och vad jag skulle önska mig och så får han välja. Det låter enkelt och oftast är det enkelt. Vi stöter också på grynnorna i i livet och möter dem på annat sätt. Alldeles nyligen var vi på en resa och hamnade i ett välbekant destruktivt spår men lyckades växla om när vi märkte det och det blev bra. Vi lever fridfullt och ger varandra stort utrymme.

Åh herregud, det låter gullenuttigt och nästan overkligt. Men det är sant och det är verkligheten. Jag trodde då, för länge sen, att det var alkoholen som var det stora problemet i vårt liv och att om han (... ja, länge tänkte jag att om han skulle dricka 'normalt' .... ) blev nykter skulle allt vara bra. Så är det ju ingalunda. Livet inrymmer många utmaningar även utan alkohol. Dock är min erfarenhet att alkoholen gör de flesta problem mycket svåra att komma tillrätta med och att det tar tid för hjärnan att läka. Jag har lärt mig och reflekterat mycket om beroendesjukdom ( addiction). Det har ökat min förståelse, jag ser saker där jag känner igen dragen hos mig själv och inser vilket enormt jobb det är att bryta ett beroendemönster. Och ja, jag glömde skriva hur mycket jag lärt och förstått av dem på forums 'andra sida' - jag har skrivit det många gånger, att där har jag lärt mig mest. Det har gjort mig långt mer ödmjuk.

Att gå på Alanon är ju främst ett självhjälpsarbete men gemenskapen i gruppen är en stark kraft och betyder mer och annat än jag först trodde. I gruppen kan jag öva samma utmaningar som i relationen till mannen, att mänskor är som de är, har sina egenheter och gör sina egna val och att jag kan välja hur jag förhåller mig i situationen. Där får jag verkligen öva att acceptera det jag inte kan förändra - andra människor. Jag får öva mig att lyssna utan att avbryta och ge råd och jag får öva mig att tala om mig själv. Både jag och maken har långa utbildningar och arbetar med mänskor. När jag började skriva här trodde jag att jag kunde både tala och lyssna och förvisso har vi haft stor hjälp av tidigare kunskaper - men tolvstegsarbetet är något annat. Det skrev Adde och Lelas från början - det var inte så lätt att smälta och ta till sig men idag ger jag dem rätt!

Precis som nykterheten är relationen till en annan människa ett ständigt arbete. I relationen måste man vara två som vill och två som väljer att samarbeta. Det är inte enkelt varje dag. Jag är innerligt tacksam att min man valde att dela arbetet i växande med mig. Jag tackar mig själv för att jag hade kraften att ställa allt på sin spets och ta steget ut i ovissheten. Ni vet... Det är möjligt att ta makten över sitt liv! Sommarkram till er alla som läser??☀️

mulletant
ons, 2016-08-10 - 14:06

Tack för kramen LenaNyman! Den värmer gott. Och tack Adde för sommarkramen irl :)

Det är sol och blåst och förvånansvärt grönt trots långvarig torka. Vår femte helnyktra sommar lider mot sitt slut. Vi har varit på AA:s landsmöte där även Alanon deltar. Fint som alltid och en hel del människor vi möter i dessa sammanhang känns numera som kära vänner. Jag minns att Adde alltid skrev om den glada stämningen på landsmöten och konvent och nu har jag erfarit det... Det tog max tre minuter med Loka i glasen vid supén så var sorlet högt och stämningen på topp. Vi åker antagligen till Malmgården på konvent i slutet av månaden också för att tanka upp inför vintern :)))

Idag på morgonen skrev jag ett inlägg till grabbarna Mange & Stingo och även till Ursula. Det jag skrev kändes viktigt för min egen del så jag klistrar in det här:

Jag har, efter drygt fyra års liv i total nykterhet, med förundran sett på mig själv när jag konstaterat att jag 'på riktigt' blivit fri från känslorna av vrede, besvikelse (avgrundsdjup besvikelse), irritation, oro osv. Jag tror att det hör ihop med att jag insett och förstått hur alkoholismen påverkar människan, hur det fungerar, och att jag hade mer rätt än jag själv förstod när jag otaliga gånger sa: jag kan inte leva med dig om du fortsätter dricka, jag vill ha tillbaka den sanna x, den man jag valde att gifta mig med.
Efter flera månaders nästan-nykterhet, med s.k vita knogar, började 'den sanna' människan visa sig vilket jag tolkar som hjärnans tillfrisknande. När han efter ett återfall hittade till AA började den genuina förändringen. Vi har många gånger talat om gottgörelse, ett av de tolv stegen. Jag ser den viljan, jag känner den och jag tar emot. Det handlar inte om blommor och presenter, det har jag alltid fått. Det handlar om respekt för mina känslor och önskningar, om vilja att förstå. Tillägg: och om välvilja och omsorg i vardagen.
Jag har också saker att gottgöra, olika varianter av fula knep, manipulation osv som jag ägnat mig åt. Jag är så tacksam att ha blivit fri från att älta gammalt groll. Jag kan förundras över lögner han sagt och saker han gjort men idag tänker jag att det var sjukdomen som gjorde honom sådan. Jag har också lärt mig att hantera mig sjäv på andra och bättre sätt, att släppa taget och kontrollen. Ta ansvar för mig och mina val och lämna hans liv och val åt honom. Inte så lätt att förklara men härligt befriande!
He he.... jag ursäktar om ni tycker jag låter 'halleluja' - det är inte så lätt att beskriva den här resan utan att det infaller en sån ton. Det har verkligen inte varit enkelt alla dagar - men så värt! / mt

Som vanligt slutar jag med att påminna om att det är möjligt, det går, att ta makten över sitt liv!
Allt gott till dig som läser / mt

mulletant
sön, 2016-08-21 - 07:02

och blev än en gång påmind om hur mycket den här virtuella stationen i den konkret påtagliga verkligheten betytt i mitt liv. Och fortfarande betyder.... Nu i en annan bemärkelse men dock. Att få dela livsviktig kamp med alla de känslor och stämningar som blottläggs här ger en bra balans mot de ofta(st) glansiga livsbilderna på Fb och Instagram - som jag också har glädje av. Det ska jag inte förneka. Slänger iväg ett gäng söndagskramar och pussar till alla forumvänner, idag ingen nämnd och ingen glömd. Som ni vet så går det att ta makten över sitt liv! Allt gott, glädje och kärlek ❤️?? / mt
Kanske en del av oss ses på Malmgården om precis en vecka? Högst sannolikt är jag där?

mulletant
ons, 2016-08-31 - 07:32

och jag själv ser att jag förändras, vilket i sin tur påverkar mina relationer OCH att mannen min fortfarande förändras vilket givetvis också påverkar hela alltihopa så klistrar jag in ett svar jag skrev till Blåklocka tidigare idag. Jag fick en djupare insikt om mig själv (vad annars?) i söndags när jag var på Malmgårdens konvent. Blev medveten om vilken kraft jag använt under största delen av mitt för att hålla kontroll över tillvaron.... inkluderande nära och kära då. Allt i bästa välmening och övertygelse om att jag vet vad som är "det bästa". Härligt, egentligen, att känna att jag inte stannat....

Här är morgonens inlägg: Så innerligt väl jag förstår att det känns hårt att läsa det Muränan skrev.... från 'den andra' sidan. Jag, som hör hemma här, instämmer i varje ord. Jag har varit där du är och de senaste åren - när jag tänker tillbaka - gjort en nästan ofattbar resa där jag lärt mig så mycket om missbruk och om medberoende. Idag är min man nykter sen flera år, vi lever fortfarande tillsammans och har ett bra liv. Vändningen för oss kom efter att jag faktiskt gick i avsikt att lämna, först då insåg han 'verkligheten'. Så länge jag bara hotade betydde hoten ingenting. Den genuina förändringen - för hans del - kom mer än ett år senare då han tog ett återfall och därefter sökte sig till AA.
Mitt verkliga förändringsarbete kom ännu senare då jag sökte mig till Alanon och på riktigt började få insikt i (nu måste jag tänka och söka orden) ... i mina medberoendemönster och -beteenden. Iofs var jag på god väg efter att ha läst och skrivit här och fått 'brutalt sann' men kärleksfull respons av samma slag som du fick av Muränan igår. Kanske jag skrev det redan, men i så fall tål det att upprepas; mest har jag lärt mig genom att läsa på missbrukarsidorna här. Ovärderligt.
Jag kan så väl känna mig in i din önskan om att bara ha ett lugnt liv. Så väl. Så många gånger jag själv gick igenom den där turbulensen-beslutsamheten-våndan-tvekan-och till slut uppgivenheten. Varje gång, tänker jag nu när jag ser tillbaka, förlorade jag en bit av mig själv. Men.... det är möjligt att ta - eller återta - makten över sitt liv. Det är sant. Jag och många andra har gjort det. Kram, kram / mt

mulletant
fre, 2016-09-02 - 05:44

eller delar, bitar, fragment .... det är en underbar känsla. I min tid just nu, snart sju år efter mitt uppbrott och flera år av mestadels lugn och harmoni i livsrelationen kommer fortfarande tider när insikterna rullar in.... vågor mot min inre strand som öppnar sig för havets rörelser - alltmer, ju mer jag får uppleva av möten i sann gemenskap. Att jag får uppleva detta beror faktiskt på att mannens drickande tog sig proportioner jag inte ville, orkade finna mig i. Att jag själv lät mig övermannas, övervinnas av min inre önskan och ta tag i en ynka tråd av möjlighet till livsförändring. Den ledde och leder mig, som Ariadnes tråd, genom långa labyrinter.... och hela tiden mot ett ljus. Ja, så här känner jag mig här och nu. Tacksam, över livet och att jag erövrar det.... tillåter mig att leva mer fullt än kanske nånsin / mt

Ebba
tis, 2016-09-13 - 08:09

Tack för att du skriver här. Du förmedlar lugn, trygghet och värme. Tack.

mulletant
mån, 2016-09-19 - 05:32

Ja, jag fortsätter hålla mig uppdaterad här med olika intensitet under olika perioder. Ha ha... jag är periodare på forum och det kan en väl ägna sig åt utan risk för större skadeverkningar. Jag berörs av de återkommande berättelserna av mänskor som fastnat i alkoholens (och andra drogers) grepp och fascineras på ett sorgligt sätt av den sekundsnabba hårfina gränsen mellan fb's och Instagrams glittrande glas i solnedgången och den förtvivlan som möter härinne. Ett klick mellan himmel och helvete. Två verkligheter med ett gemensamt tema. Det temat upphör inte att finnas när en går in i ett nyktert liv. Alkoholen har en oerhört stark roll i det sociala livet. Men, det finns gemenskaper där alkoholen inte står i centrum, till och med gemenskaper där alkoholen är en icke-fråga. På såna platser är det gott att vara!
Mitt behov av att bearbeta - älta- i samband med helger, årsdagar och andra 'minnesmärken' är borta. Under flera år kom minnena ofrånkomligt, de svåra, smärtsamma minnena - nu när jag skriver vet jag vilka speciella dagar som präglades av de svåraste erfarenheterna, de hemska, ja verkligen hemska situationerna.... Jag vet hur det var men faktisk, känslorna har avklingat. Däremot kan jag ännu känna i kroppen hur det var att upptäcka en gömma... helt oförberett eller efter ivrigt sökande - den känslan blev jag påmind om, och skrev om igår när jag läste här.
Kanske befrielsen från de hemskaste upplevelserna, de var inte så många, har att göra med att jag ältade så grundligt här... När årstiden förde mig till minnena så skrev jag och lät känslorna flöda fritt. Så oändligt tacksam för att jag hittade detta forum och att Adde och Berra var så aktiva här då. De båda, två vuxna män som valt nykterhet, gav mig den första lilla grodden av hopp.
När jag tänker tillbaka så inser jag hur .... Jag tänkte skriva 'hur naiv jag var' men det blir fel... Jag inser hur lite jag visste, både om missbruk och medberoende. Hur djupgående och starka krafter det handlar om. Idag har jag en helt annan respekt för mänskor som fastnat i nån av de fällorna. Oberoende vilken.
Varför hänger jag kvar här? Som forumperiodare. Ibland är jag väldigt sporadisk men så fångas jag av nån berättelse eller känner igen nån återvändare och sugs in för en tid. Kanske, tänker jag just nu, att det hör ihop med tolvstegsprogrammens sista steg, att föra vidare. I den alkolförhärligande värld som vi lever och umgås i behövs motvikter som kan vittna om att det går att leva lyckligt och ha roligt utan alkohol. Jag kan också vara en livslevande bekräftelse på att det är möjligt att ta makten över sitt liv. Så är det / mt

Stigsdotter
tors, 2016-10-20 - 13:03

...lite sent omsider :-) Kramar tillbaka <3 Tittar in ibland och läser lite men det brukar mest bli en snabbtitt.

mulletant
fre, 2016-11-25 - 13:53

- eller vad det kan heta - idag. Det började med heuehs inlägg till morgonkaffet... och nu till eftermiddagskaffet läser jag alla kommentarer som ramlat in under dagen. Och den där varma forumkänslan överväldigar mig, sveper sig runt mig som en lätt, mjuk och varm yllepläd. Så oändligt mycket ni betytt för mig ni som skriver här och delar framgångar och motgångar, hopp och förtvivlan. En av mina ärliga platser i universum. Genom åren har jag hittat fler platser där jag får vara mitt sanna jag i gemenskap med andra. Det börjar bli länge sen nu, den tiden jag irrade vilset omkring och sökte en plats för ett annat liv. Efter långt sökande fick jag kraften att sätta min gräns. Därmed upphörde sökandet och livet fick en riktning. Det blev så lyckligt att mannen i mitt liv ville och valde att dela samma riktning. Nu skapar vi livet på den plats vi är och har hittat gemenskaper där vi får vara, vila och växa tillsammans.
Till alla er som kämpar - det är möjligt att ta makten i sitt liv! / mt

LenaNyman
fre, 2016-11-25 - 16:26

Gott att höra av vår forumfarmor. Får en speciell känsla när jag ser att du varit i farten. :)

Kram på dig!

Pi31415
fre, 2016-11-25 - 18:00

forumet mulletant. "... som en lätt, mjuk och varm yllepläd ..." är ju precis vad det är.
Tänk vad mycket av de goda och fina hos människorna som kommer fram här inne.
Så mycket stöd och hjälp som ges.
Av människor som blivit kantstötta och ärrade av vedermödor.
Det är som en varm och lugn oas mitt i den brusande och stressiga tillvaron som kallas livet.

Ha en bra helg mulletant