av Izzy

Hej! Jag är ny här. Är sambo med en man som är alkoholist:( Vi har två barn tillsammans på 16 o 21 år. De har varit med om så mycket och jag har så dåligt samvete för att jag har låtit dem växa upp i sånt kaos! För han är inte snäll när han dricker! Han gapar ,skriker o säger taskiga saker. Jag kan inte ta mig ur det här på egen hand. Jag tog mod till mig efter sista bråket då min ena dotter sa att hon kanske inte ville komma hem mer o min andra dotter hade fått höra en massa skit. Ja sa att jag skulle sova borta den natten och att han är alkoholist och behöver hjälp o att han har gjort våra barn så illa ! Men då sa han att han skulle sluta dricka och bad om ursäkt som han aldrig brukar göra. Så jag gav honom en chans. Han höll upp ca 14 dagar men har så smått börjat igen:( Jag behöver råd!! Vad ska jag göra nu?? Kram Izzy

Izzy
tors, 2016-08-18 - 22:26

Vilja åka dit!! Men har nog inte möjlighet att åka då. Vet ärligt inte om jag skulle våga åka dit själv heller. Någon gång kanske!
Skulle vara så roligt att träffa dig också.
Kram ❤️

mulletant
ons, 2016-09-07 - 05:14

Hur har du det? Jag skrev nyss till Ärligbesvärlig och tänkte på dig. Kanske du har nåt litet tips att komma med?
Kram och ha det gott! / mt

Izzy
ons, 2016-09-07 - 15:29

Ja jag skulle så gärna vilja skriva nån gång att nu har det vänt, nu känns det bättre men så är det inte tyvärr. Det är så mycket hela tiden. Jag känner igen mig lite i det livrädd skriver om djuren hon har. det är inte lätt när man har djur tillsammans o som man är väldigt fäst vid. Är rädd att han ska jäklas för han har makten att göra det om jag begär min del av huset o Bodelninngen. Min ena dotter har fått nog o har inte längre kontakt m sin pappa. Han vet vad han behöver göra för att ha en chans att återuppta kontakten men harn gör inget åt sina problem. Vet verkligen inte vad som ska till för att han ska låta bli flaskan.
Det är också så svårt att försöka ta hand om sig själv när jag har så mkt att tänka på.
Ska också berätta att jag träffat mannen som jag skrev om för ca två år sen som jag trodde var den rätta men nej så är det nog inte. Och jag känner mig nog inte redo för nåt nu och tänker inte slänga mig in i nåt som inte känns 100. Kommer nog att vara väldigt noga om jag ska träffa någon ny i framtiden.
Jag känner absolut igen mig även i det ärligbesvärlig berättar o det tar tid att bli fri o känslan av att sitta fast är såå jobbig!!
Onsdagskram till dig Mt ?

Ärligbesvärlig1
ons, 2016-09-07 - 19:54

Har läst lite av dina sista inlägg här, att ni separerat men att ni fortfarande har kontakt. Det är såklart svårare för dig som fortfarande pratar och träffar (?) ditt ex. Jag och mitt ex "får inte" prata för att jag sagt att jag inte klarar av det, sms går bra på sin höjd och då endast om det är nåt med barnen. Men även sms gör att jag får ångest, ändrar det jag skriver flera gånger och läser det om och om igen innan jag skickar för att det inte ska kunna misstolkas. Är rädd för att han ska bli arg..
Det som jag även har tur med, förutom att vi inte behöver träffas eller prata i telefon är att han träffat en ny. Är så glad för det så han slipper vara på mig.

Måste ni ha kontakt? Mer än om det handlar om barnen?

Izzy
tors, 2016-09-08 - 10:39

Jag förstår dig precis! Känner igen det där att man inte vill säga el skriva nåt som kan misstolkas pga att man är rädd för denna ilska som ger en en sån ångest att man bara vill fly! Skönt att ni inte behöver ha så mkt kontakt iallafall och skönt att han träffat en ny!! Det önskar jag att mitt ex också ska göra så han kan fokusera på annat. Tror allt skulle bli lättare då!
Vi måste tyvärr ha ganska mkt kontakt eftersom att vi hjälps åt med djuren. Jag hoppas jag ska hitta nån lösning på det så småningom. Men det är kaos i huvudet för tillfället!!
Kram

Ärligbesvärlig1
tors, 2016-09-08 - 11:52

Åh ja djuren har ni tillsammans.. Ja man skulle vilja kunna bryta helt och hållet. Men samtidigt önskar jag ju att jag kan få bli så stark så att jag kan hantera situationer tillsammans med honom. Vi har rätt mycket gemensamt kvar som ska diskuteras, hus, bilar, gemensamma lån. Men allt har blivit lagt på is pga min rädsla!
Vi kanske kan bli starka ihop och öva oss på dom så småningom ;)

Kram

Izzy
tors, 2016-09-08 - 16:04

Att bryta helt är det jag vill o strävar efter. Hoppas det kan bli så nån gång.
Jag har också lagt allt på is med hus ,lån mm eftersom jag inte orkar hantera honom. I januari är det två år sen vi separerade!! Så det börjar bli dags nu!
Jag har till och med firat jul tillsammans med honom som " vanligt" i två år för jag inte har vågat annat. Helt sjukt! Men i år ska jag inte göra det. Förra julen var han hemsk o det var droppen!
Ja vi får försöka att peppa varandra att bli starkare.
Kram

mulletant
lör, 2016-09-17 - 06:50

i din tråd. En lite 'sträng' kommentar med hänvisning till ditt senaste inlägg där du hoppas att det kan bli bättre.... Det kommer inte att bli bättre .... du måste göra det. Du har tagit det 'yttre' steget. Livet väntar på dig! Lördagskram / mt

Izzy
sön, 2016-09-18 - 21:18

en lite sträng komentar ibland ?
Jag skulle ju bara vilja knäppa med fingrarna så att det ska bli bättre. Och hoppas att rätt som det är så är allt löst på nåt konstigt sätt men så är det naturligtvis inte i verkligheten. Man måste jobba stenhårt för att komma någonstans!! Det känns som att all luft tog slut när jag lämnade honom, att det var de sista krafterna jag tog till det.
Hoppas det är bra med dig Mt!
Kram?

Citronfjäril1
ons, 2016-09-21 - 22:35

Har följt dig länge, glad att höra att det går framåt.
Dock så skulle du väl verkligen behöva ta tag i och göra upp allt det ekonomiska med exet, och djuren, men är kanske svårt vet inte vad ni har för upplägg. Du skrev att han verkar nöjd och inte tar upp det, nä givetvis gör han inte det, för han vill såklart ha kontakt och kontroll över dig, och så läge ni inte gör upp om det praktiska så kan han fortsätta ha det. Så om ngt sk hända så lär du nog behöva ta tag i det själv dessvärre...
Sen vill jag även råda dig detsamma som jag precis tipsat Ärligbesvärlig1 om i hennes tråd, nämligen att kolla om det finns någon enhet för våldsutsatta kvinnor i din kommun, tror det skulle kunna hjälpa dig mycket.
Hejar på dig!

Izzy
sön, 2016-09-25 - 12:30

Ja jag måste ta tag i det nån gång, har bara inte orken. Jag skulle verkligen behöva ha stöttning på något sätt, har varit hos kurator på vårdcentralen, familjerådgivning mm men känner ändå att jag inte kommer vidare. Behöver prata med nån som verkligen vet vad jag pratar om. Det är så mycket mer än det som jag berättat här som jag inte vågar skriva om pga att jag är rädd att nån ska känna igen mig.
Jag skriver inte här så ofta längre för jag skäms över min situation även fast jag vet att ingen här dömmer
mig.
Det var ett bra förslag att kolla upp om kommunen har nåt för våldsutsatta kvinnor. Det är nog något sånt som skulle behövas.
Tack för att du följer mig?
Kram

mulletant
sön, 2016-09-25 - 13:41

Du ska verkligen inte skämmas. Vi här vet ju hur himla svårt det är för den som är intrasslad. Det kan se lätt ut utifrån för i det perspektivet är ju inte känslorna med. Skriv ofta du, jag tror det skulle vara till hjälp för dig. Rakt ut bara.... Kram / mt

Livrädd
sön, 2016-09-25 - 21:41

Jag sitter här, gömd ute på landet i ett halvdåligt hus som jag hyrt. Allt för att jag inte orkar leva med min sambo längre efter drygt 20 år tillsammans. Jag orkar inte längre tassa på tå och göra mig osynlig och låtsas som att jag inte vet att han har druckit.
Det känns hemskt att inte kunna bo kvar där jag bott i 20 år och där jag har lagt ner hela min själ för att försöka skapa ett bra liv till mig och mina djur. Allt detta för att han dricker och vägrar erkänna att han har problem.
Och jag skäms! Jag skäms för att vår fasad har rämnat och för att jag inte vågar tala om var jag bor. Jag vill inte att mina jobbarkompisar ska få veta vad som hänt, för de tror att allt är så himla bra. JAG känner mig misslyckad fastän jag innerst inne vet att det inte är jag som har gjort fel.
Varför ska vi behöva sitta och skämmas för att vi tar tag i vår situation och försöker få ett bättre liv?

Izzy
fre, 2016-10-07 - 02:43

Vi ska inte skämmas fast man gör det ändå! Vi var ju också tillsammans i över 20 år!! Hus, barn o djur har vi tillsammans o det hade kunnat vara så bra men han har förstört allt med den där spriten o alla elakheter som vi har fått stå ut med under alla år. Jag skäms för att jag inte har lämnat tidigare för då kanske alla hade mått bättre. Och jag känner sån skam att jag inte har kunnat ge mina barn en trygg uppväxt. Jag har tagit mig därifrån nu men nu är de vuxna. Jag önskar att jag hade varit en förebild o inte låtit han behandla oss så illa. Men jag var o är så himla rädd hela tiden för vad som ska hända om jag gör så el säger så.
Men jag tycker du har varit jättemodig som lyckades ta dig därifrån med hästar o allt. Inte så lätt att bara flytta då när du måste få med dig dem o hitta stallplats o så. Vet att det inte är lätt när man har djur. Vi hjälps ju åt med djuren men jag vill kunna ta hand om dem själv. Känns heller inte bra att han bor kvar i vårt hus o vi har inte gjort nån bodelning. Jag bor i en liten tvåa, det känns inte rättvist. Tänker mer o mer på att jag vill ha ut min del av huset i stället för att skriva över det på honom bara som jag tänkte förut men vet inte om jag vågar.
Hoppas att det ordnar sig för dig Livrädd. Kram ?
Fredagskram till dig Mt o ha en fin helg?