Bestämde mig igår för att det får räcka nu. Vaknade som vanligt inatt och drack en halv liter vatten, trots att jag var nykter. Tänkte att det nog tar ett tag innan kroppen repat sig. Kom fram till att jag nog varit halvpackad/packad minst tre kvällar upp mot fem kvällar i veckan i 28 år bortsett från en paus på tre år då jag väntade, födde och ammade min son. Jag har totalt supit kontrollerat i 25 år. Jag har skött jobb, studier, hem och barn. Jag har haft ett socialt trevligt liv, fester, resor och goda middagar.

Man glömmer lätt baksidan... för det finns en sådan men den ser alkoholen till att sudda bort ur minnet så att jag orkar leva med alla gånger jag gjort bort mig. Jag har raglat runt, skällt ut, dansat alltför utmanande, spelat med andra människors känslor, sårat, förnedrat både mig själv och andra. Jag har missat möjligheter, tackat nej till framgång och jag har gömt mig. Allt för att kunna fortsätta dricka i lugn och ro på mitt sätt. Jag vet exakt vad jag klarar av på jobb bakfull så jag har alltid sett till att inte skaffa mig mer ansvar än så. Med stigande ålder har jag isolerat mig, börjat undvika vänner, fester och andra sammanhang då jag vet att det kan bli aktuellt med alkohol. Jag dricker ensam eller (till en början) till maten med min man. När han är nöjd fortsätter jag i min ensamhet tills jag däckar (snyggt och kontrollerat) alltför tidigt på kvällen.

Jag vill ha framgång nu. Jag vill ha det bättre på jobbet, jag vill springa det där loppet, jag vill se frisk ut och jag vill vara frisk. Jag vill vara en förebild för min son och mina bonusbarn. Jag vill ha en frisk relation till min underbare man som står ut med mig och jag vill älska mig själv och alla andra omkring mig.

För visst är det kärleken till mig själv som inte riktigt räcker till.

Om mina föräldrar inte lyckades förmedla att jag är älskad ( fast jag tycker att de har gjort så gott de kunnat) så får jag väl som vuxen ta ansvar och lära mig att älska mig själv fullt ut. Hur gör man det?

Är det någon som har en idé?

Min utbildning i ett människovårdande yrke har inte hjälpt mig ett dugg, jag har inte förmågan att arbeta med/möta människor i missbruk och inte en bok av de 100 jag läst har gett mig en ingång. Jag läser era inlägg och tänker att vi är så många och vi beter oss olika men ändå så lika. Gamla teorier om alkoholmissbruk håller inte och behandlingsmodeller för alla oss som kontrollerat håller på att dricka bort våra liv finns inte.

Jag är i alla fall nykter idag efter 7 dagars blöt semester och jag får nog allt fortsätta vara det om jag ska bli en frisk gammal tant. Jag har ont i magen, jag tror att min lever säger ifrån, buken buktar misstänkt under revbenen... En ny dag är här!

Nyttan

Heddali och Märtan,
Tack för era uppmuntrande ord och utbyte av tankar kring skärmen.
Jag åkte dit igen och drack en hel flaska vin onsdag kväll. Mannen drack ett glas. (Jag resten såklart och en slatt rosé) Smakade urgott under matlagningen, semesterkänsla, och så kom min vän och viskade; drick lite till så blir du ännu snyggare...sedan skällde jag ut min man och sluddrade när jag läste för min son. Däckade med ångest och var vaken ca 1 gång i timmen hela natten. Somnade hårt framåt morgonen och försov mig.
Bakfull som ett ägg på jobb igår. Det var 30 grader varmt på jobb så alla var lite tagna. Bad inte om ursäkt eller försökte förebygga några misstankar. Sa inte mycket, jobbade bara på och behöll min irritation inom mig. Var en usel chef som inte nappade på en viktig fråga får en medarbetare...överåt till lunch.
Kom hem och lindrade en förfärlig (fortfarande 17:00) baksmälla med två glas lågalkohaltig rosé som jag egentligen inte tycker om. Lyckades tänka klart och sätta undan glaset efter detta. Umgicks med familjen och läste utan att sluddra.
Idag är jag trött men utan baksmälla. Har vaknat och varit uppe en timme inatt pga av glasen vin. Ja, en summering av ett för mig ett totalt misslyckande. Nu kommer helgen och jag vet ärligt talat inte var den slutar.
Jag kommer att kunna vara skärpt på jobb idag men redan nu ser jag belöningen i ett glas vin för att jag avverkat min första arbetsvecka. Känner mig trots allt inte helt förlorad som jag gjorde när jag började skriva här. Jag hinne ränte mer nu men ska läsa trådar ikväll och imorgon. Det är ett bra sätt att hitta styrka för att åter vara nykter.

napalosrot

Anna, om det vore lätt att sluta så skulle inte denna sajt inte finnas, tänker jag. Man måste ju börja någonstans för att komma någonstans. Och att försöka sluta är ju första steget. Du är ju på väg nu. Kämpa på.

Heddali

Nu fungerar inte dina goda föresatser, gamla vanor och beroende tar överhanden. Den risken kommer vi kanske ha länge, länge, efter att ha läst här så förstår man att alko-monstret kan vakna närsom om man väcker det. Men även om det blir bakslag, se det som en längre livsomvändning. Många skriver här att man inte ska slå på sig själv, att acceptera att man har problem och att ta en dag i taget. Jag drack en flaska vin i måndags, haft redig ångest över det. Tis ons Tors har nu varit vita. Jag har släppt mina första försök att ha en vit längre period, jag fick acceptera att jag inte är där än- men jag vill fortfarande absolut 100% minska och jag vill ha fler vita dagar i veckan än ah dagar. Kanske en "modell" för dig att börja med om det långa uppehållet är svårt? Jag har sista 6 veckorna mer än halverat intaget på detta sätt och det måste ju också vara bra?! Så håll huvudet högt, försök avstå idag (din fredag var i onsdags..) så känns det säkert bättre i morgon?!

Märtan

Oavsett vilken typ av tillfrisknande man befinner sig i finns bakslag, dessa hör till, på gott och ont. Analysera, lär dig av dem och gör om gör rätt. Förebrå dig aldrig för dessa, de utvecklar om man låter dem utveckla.

Inget ont som inte har något gott med sig, upp på kidsen igen bara ❤️

Heddali

Hur står och faller det hos dig Anna? Om du läst i min tråd så vet du att det gått ganska knaggligt för mig, minskningen i somras höll inte i sig som önskat. Kanske i stort sett att jag druckit något mindre, något tillfälle mindre och något mindre mängd. Problemet är att jag inte fått till en reell förändring, om jag druckit så har det väckt det starka suget efter mer och jag har vid flera tillfällen då smugit och druckit extra vilket såklart inte känts hundra. Jag har haft två riktiga downers när jag betett mig illa, gråtit och haft ett klassiskt uppträde hemma pga alkohol = väldigt jobbigt. Nu har jag, lite stukad, ett nytt försök och är på dag 5. Jag har bestämt mig för att inte dricka tills årsskiftet. Om jag skulle döma av mina tidigare försök så är det dömt att misslyckas men jag ska ge allt jag har för att det ska gå. Hoppas du mår bra och att du läser här!

träningstanten52

Och var trägen så klarar du det här! Och viktväktarnas program har ju alltid handlat om att ta kontrollen och begränsa och bokföra. Det finns en logga här också så du skulle kunna bokföra och se hur duktig du är!

Nyttan

Tillbaka till dagboken innan det har gått över styr. Ökningen är märkbar. Inte mängden åt gången utan frekvensen. Från en bra augusti och september med normal alkoholkonsumtion 2 av 5 dagar i veckan och i liten mängd till en oktober där vinet finns 5 av 7 dagar i veckan. 2 glas, inte mer men ikväll är jag på det tredje...såååå, backa bandet och börja om igen.
En semestervecka ligger framför mig - valet är mitt.
Om igen dricker jag precis så att jag fixar min vardag - min alkoholtolerans är inte hög. Blir toppad på två glas vin...Fara på färde...
Tredje glaset ikväll och det är bara torsdag...
Nä, massor av vatten och sängen,