Och det är här o nu jag börjar.
Jag började dricka vid 14 års ålder. Fick sprit av nån och blev jättefull. Hade skämt ut mig , sagt elaka saker till andra som jag knappt känner osv. Dagen efter undrade jag vad som hände med alla skrattade åt mig och jag tänkte , jaha det kanske är så det ska vara ? Vad jag har fattat nu är ju att jag blev alkoholist från den stunden. Jag och alkohol har alltid haft en passionerad , häftig och stark kärlek till varandra men den gör mig så illa. Rent kroppsligt ( 41 år) och psykiskt. Har ångest jämt när jag druckit. Jag kan inte sluta när jag väl börjat, dricker allt i min väg. Om jag inte är bakfull för då kan jag inte dricka.. jag dricker ca 2 ggr i veckan nu. För 2 år sedan drack jag 4 ggr i veckan. Inbillade mig att det va mysigt med ett litet glas vin men det vara ju bara det att det blev alltid minst 6 glas! Jag jobbar och studerar på högskola . Har 4 barn och man. Jättefint hus i ett bra område. Nyrenoverat och fräscht. Den enda som inte är fräsch är jag. jag har gått upp ca 10 kilo av drickandet . jag är ganska mån om mitt utseende , och har märkt att mina tänder blivit lite missfärgade av vinet. jag har ont i ryggen och när jag har druckit får jag ont i kroppen o lederna. Jag känner ju att det börjar gå åt skogen! Mina föräldrar har högt uppsatta jobb men dricker på ett icke bra sätt men det är våran familjehemlighet. Ingen vet.
Min man dricker knappt inget , han gillar inte o har aldrig gjort smaken av alkohol och han gillar inte känslan av att tappa kontrollen ( tvärtom för mig ...)
JAG vill inte dricka mer. jag börjar idag men en vecka framåt. I morgon ska jag på fest men tänker vara nykter.